Test: WD Green – HDD-klassiker i SSD-format

Prestanda

Första diagrammet är en sammanställning av våra tre NHSB Client-tester (Game, Office och Editor). Baserat på den data vi hittills samlat ihop så räknade vi ut ett medel för vad en normal SSD presterar. Det värdet motsvarar 100 procent. I diagrammet nedan så har vi jämfört varje enhet med det värdet i respektive test och fått fram en bra sammanställning. Vi har inkluderat diagram för varje enskilt test längre ner.

När vi började se TLC-baserade enheter baserade på 15 – 16 nm NAND så startades ett helt nytt segment med långsamma och billiga SSD-enheter. Märkligt nog så ser det ut som om skillnaden mellan snabba och långsamma enheter blir allt större. WD Green är en av de första enheterna vi testar i denna kategori och vi är inte imponerade.

Så länge lasten är läsintensiv så hänger enheten med bra. Men så fort det blir lite skrivningar så tappar enheten direkt. Till WD:s försvar så ser det ut som om WD:s Green serie är snabbare än Sandisk SSD Plus trots att hårdvaran är samma. Nu har vi bara testat 480GB-modellen av SSD Plus, men WD Green 240GB är fortfarande snabbare än Sandisk 480GB-modell så det ser ut som om WD gjort lite firmware magi för att få ut lite bättre prestanda.

Vid låg QD så ser det ut som om SLC-cachen hjälper till att hålla prestandan på bra nivåer för 240GB-modellen. Den lyckas återigen vara snabbare än Sandisk SSD Plus. Cachen på 120GB-modellen är lite för liten och det gör att enhetens prestanda är riktigt usel och mäktar endast med ungefär 2000 IOPS.

Slumpmässig läsning tappar rejält när det inte finns något DRAM, särskilt vid hög QD.

Vid sekventiell skrivning så ser vi tydligt att SLC-cachen spelar en stor roll. Beroende på hur full cachen är vi testtillfället så ser vi att prestandan varierar kraftigt. Detta är något som är vanligt för TLC-enheten med liten SLC-cache. Vi ser exempelvis att Sandisk SSD Plus klarar sig bättre på grund av större cache.

Vi såg den här märkliga kurvan när vi testade Sandisk SSD Plus och det verkar vara identiska resultat med båda WD Green modeller. Det kan vara kombinationen av kontroller och avsaknaden av DRAM som gör det. Det verkar dock inte påverka några andra resultat (som exempelvis läsning med Robocopy). Generellt sett så ser det ut som om WD Green presterar bra med sekventiell läsning.

Här testar vi slumpmässig läsning vid låg QD, vilket många anser vara den kanske viktigaste delen av en SSD:s prestanda. Här presterar WD Green inte särskillt bra, men båda modellerna är fortfarande snabbare än Sandisk SSD Plus 480GB. Med det sagt så är i princip allt annat som släppts de senaste tre åren snabbare.