ABIT Fatal1ty AN8 SLI är ett moderkort riktat mot entusiaster, gamers och överklockare. Vad vore väl då mer passande än att låta en svensk mästare i överklockning kika närmare på ABITs flaggskepp.


Abits entre på AMDs Socket939 plattform kan som bäst beskrivas som tveksam. Medans andra tillverkare var snabba att släppa moderkort baserade på dels VIAs K8T890 chipset och nVidias nForce4 chipset syntes inget ifrån Abit. Mot slutet av 2004 släppte dock Abit två moderkort med dessa kretsar, nämnligen AX8 (K8T890) och AN8 (NF4). Många förväntade sig ett prestandamonster baserat på NF4 nu när man hade hållit inne på kortet så länge som man gjort. Resultatet var inte alls mer än ett standard NF4, utan några banbrytande specifikationer. Dessutom saknade kortet SLI! Vad gick runt i huvudet på ingenjörerna hos Abit?




Troligtvis väntade man på att fullända sin andra generation av NF4 moderkort, Fatal1ty AN8 SLI tillsammans med dess bröder AN8 SLI och AN8 Ultra. Vi ska i denna recension se hur Abit har lyckats snickra ihop detta kort och inrikta oss på att ta reda på hur bra det är ämnat för överklockning. Låt oss börja med att begrunda specifikationerna på vårat testexemplar, Fatal1ty AN8 SLI, och se om det var värt väntan.


Vi börjar med att kika på specifikationerna















































Abit Fatal1ty AN8 SLI – Specifikationer
Processor support AMD Socket 939 Athlon 64/64FX och Athlon 64 X2
Chipset NVIDIA NF4 SLI
Minne 4st 184-pin DIMM
Dubbla DDR400 kanaler
Maximalt 4GB
Expansionsplatser 2st PCI Express x16
2st PCI Express x1
2st PCI
1st AudioMax
Lagring 1st Diskettstation
2st Ultra DMA 133/100/66/33 IDE
4st SATA 3G (RAID 0/1/0+1)
Interna anslutningar 3st USB
1st IEEE 1394
Externa anslutningar 1st PS/2 Tangentbord
1st PS/2 Mus
1st IEEE 1394 Firewire

4st USB
1st RJ-45 (10/100/1000Mbit)
Storlek 305 x 245mm
Övrigt µGuru Panel
Pris ~1950kr

Som vi ser har kortet vad vi kan förvänta oss. Om man jämför med andra tillverkare i dagsläget ser vi att vissa moderkort har upp till 8 SATA portar och dubbla gigabit nätverkskort. Detta är således inte det mest naturliga valet till en filserver t.ex, men det är inte heller det Abit har haft i åtanke när man skapade Fatal1ty-serien av moderkort, tillägnade gamers för att citera Abit.

Dags att kika på vad som följer med kortet.







Kartongen som Abit Fatal1ty AN8 SLI levereras i är stor, ungefär dubbelt så tjock som en vanlig moderkortskartong. Innuti är allt väl packeterat och det ska mycket till för att postgången ska göra något åverkan på innehållet.





De tre tillbehören uppifrån till höger består av en SLI-brygga att sätta mellan grafikkorten, SLI-instickskort för aktivering av SLI-läge samt expansionskort för alla ljudutgångar.







I övrigt ingår det 4st SATA kablar, strömkabel till 2st SATA hårddiskar, kabel till diskettstation, IDE kabel, CD med drivrutiner, diskett med SATA drivrutiner, I/O plåt, manual och ”snabbmanual”, samt en fiffig liten fläkt för montering över grafikkorten t.ex.





Någon kanske lyfte på ögonbrynen och undrade vad den mystiska kontrollpanelen i mittenbilden ovan är. Det är Abit uGuru Panel som ger smidig åtkomst till en mängd olika systemvärden som t.ex. spänningar, varvtal på fläktar och frekvenser. På panelen finns också två stycken uttag för USB, ett för Firewire, mikrofon, hörlurar, samt en lättåtkomlig knapp för rensning av CMOS minnet.

Nu är det dags att ta och kika på själva moderkortet.






Moderkortet har en inte allt för plottrig design där man har valt att i huvudsak hålla sig till röd och svart, med utantag av IDE-portarna. Vad det gäller layouten är de flesta portar och kontakter placerade där man är van vid, med undantag för några få detaljer.








För det första kan vissa personer ha åsikter om placeringen av anslutningen till diskettstationen som sitter längst ner i mitten på moderkortet. Placeringen kan innebära problem med kabeldragning i större chassin. Å andra sidan kan man se det som vi gör, den finns iallafall, i fall att. Vidare undrar man hur batteriet kommer att bete sig med kylanordningar som ger upphov till temperaturer långt under nollstrecket då det sitter väldigt nära processorsocketen. Den tredje anmärkningen gäller placeringen av CPU FAN1 kontakten. Inte allt för sällan sitter nätaggregaten väldigt nära ovansidan av moderkortet. Dessutom har vi OTES kylningen och en ömtålig komponent på var sin sida om den.








Längst ner till höger på moderkortet har vi de flesta av de interna anslutningsmöjligheterna. Panelen för lysdioder och ON/OFF- och RESET-knapparna har fått tydliga anvisningar i form av färger, +/- anvisning samt förklarande text precis under. Helt klart ett plus när man inte vet var manualen är. Till vänster om dessa har vi en LED-display för visning av uppstartskoder. Strax ovanför dessa har vi alla fyra SATA-kontakter uppradade och i vanlig Abit logik så sitter dom från vänster i ordningen 3, 4, 1, 2. Till vänster har vi även interna USB- och IEEE1394-anslutningar. Jumpern för att rensa CMOS sitter bra placerad och är extra lätt att flytta tack vare att plasten är förlängd och greppvänlig. Platsen för SLI-instickskortet sitter som vi är vana vid mellan de båda PCI Express x16-portarna.

Vi fortsätter att kika lite på hur Abit har lagt ut de olika komponenterna och tar en liten extra titt på de olika spänningsdelarna på nästa sida.









Första bilden visar en vanlig molex anslutning som sitter längst ner på moderkortet som är till för att ge tillgång till mer ström. Andra bilden ger en överblick över spänningsdelen till minnena. Till en början kan det se ut som vilken spänningsdel som helst, vilket det inte är. Abit är nämnligen en av dom första tillverkarna att använda PWM-teknik för strömförsörjningen. Traditionellt sett har man reglerat spänningen linjärt, vilket innebär stora effektförluster. PWM står för puls-breds-modulering och är samma metod som används för att reglera fram spänningen till processorer. Nackdelen är att det går åt lite mer komponenter i form av kondensatorer och spole, vilket vi kan se på bild nummer två. Tack vare detta har man möjlighet till ett stort spann av spänningar och även högre, nämnligen upp till 3.40V i detta fall. (i BIOS-versioner innan 16 fanns inställningsmöjligheter ända upp till 3.55V men man har i efterhand begränsat spänningen till denna lägre nivå) Sista bilden ger en överblick över spänningsdelen till processorspänningen. Abit har satsat på kvalitetskondensatorer och aktivt kylda MOSFETs i sin 4-stegs spänningsdel. Den aktiva kylningen heter på Abit-språk OTES och står för Outside Thermal Exaust System.

Överlag är vi mycket nöjda med layouten och designen av moderkortet och nu återstår bara en snabb titt i BIOSen innan vi sätter igång och testar moderkortet för fullt.








Första BIOS-skärmen är bekant för många och har med undantag av ”uGuru Utility” sett likadan ut i några år. Detta är absolut ingen nackdel då Abit är kända för att göra lättnavigerade och gedigna BIOS:er. För några generationer sen började man alltså övergå till en utökning av funktionerna i en klassisk BIOS med hjälp av uGuru-teknologin. Vi kan se att uGuru-delen har fått ett eget utseende och en avsevärd mängd funktioner för styrning av fläktar och justering av spänningar.

















































Inställningsmöjligheter
HTT 200-410MHz
Multipel 4x-25x (förutsätter upplåst processor)
PCI-Express 100-145MHz (steg om 1MHz)
Processorspänning 1.500V-1.850V (0.13u *)
1.400V-1.750V (0.09u *)
Minnesspänning (vdimm) 2.50V-3.40V
Minnesspänning (vtt) 1.25V-1.75V, eller vdimm/2
Nordbryggespänning 1.50V-1.80V
HyperTransport-spänning 1.20Vv-1.35V
Referensspänning minne +- 100mV
Referensspänning processor +- 100mV

* – tillverkningsprocess

Som vi ser är det inga exeptionella inställningsmöjligheter förutom möjigheten att ställa vdimm upp till 3.40V. Vissa minnen arbetar bättre med en vtt-spänning som inte är exakt 50% av vdimm (som specifikationen lyder) och det är positivt att vi har möjlighet att justera den fritt. Vi fortsätter kika på fler delar av BIOSen på nästa sida.








Under Advanced Chipset Features finns inställningar för HT-bussen samt en generös uppsättning av minnesinställningar.








Vidare under Abit EQ så har vi information om temperaturer och spänningar. Sista bilden ger en överblick av alla inställningsmöjligheter som finns för fläktarna med möjlighet att justera fläktvarvtal beroende på temperatur.

Nu är det dags att se vad moderkortet går för och först en liten överblick av testsystemet.




























































Testsystem
Hårdvara
Moderkort Abit Fatal1ty AN8 SLI, BIOS 17
Processor AMD FX-55 (0.13u)
Minne Mushkin Black Level2 PC3500 2x256Mb (BH-5)
Kingston HyperX 3500 2x256Mb (CH-5)
Kingston HyperX 3000 2x512Mb (BH-5)
Grafikkort nVidia GeForce 6800 Ultra SLI
nVidia GeForce 6600GT
Nätaggregat OCZ PowerStream 520W
Kylning Zalman CNPS9500-LED
Mjukvara
Operativsystem Windows XP (SP2)
Drivrutiner ForceWare 77.77
nForce 6.66
Monitoringprogram Abit EQ
Stressprogram Prime95 2004
Testprogram SiSoft Sandra 2005 SR2a (1060)
SuperPi 1.1e
3DMark2003 3.6.0
3DMark2005 1.2.0
AquaMark 3
VirtualDub 1.6.10, XviD 1.0.3
WinRAR 3.42
Spel Doom 3 1.0.1262
Half-Life 2 1.0.1.0 build (2455)
Unreal Tournament 2004 v3339




















Definitioner
Idle En timme i Windows utan belastning
Load En timme med dubbla instanser av Prime95
Stabil Inga fel rapporterade av Prime under load
Processortemperatur Temperaturen i processorn som rapporteras av Abit EQ


Vi börjar med att kolla hur moderkortet klarar överklockning innan vi går vidare på lite syntetiska tester samt SLI-tester.







Med dagens stora utbud av minnen specificerade till olika hastigheter gäller det att moderkortet stödjer höga HT-frekvenser för att kunna utnyttja dessa

optimalt. Vi började knalla uppåt i frekvenserna med hjälp av mjukvara i Windows. Positivt överraskade landade vi på en stabil frekvens av 393MHz, utan att

öka HT-spänningen. En ökning av denna spänning gav dessvärre ingen ökning av frekvensen. Detta är ett mycket bra resultat som endast enstaka moderkort når.

Man kan fråga sig vad nyttan med så pass höga HT-frekvener är? En fördel är att flesta av dagens processorer har uppåt låsta multiplar och alltså måste vi

uppnå höga HT-frekvenser för att nå höga klockfrekvenser på processorn. Vi har sett prov på att de senaste, lägst klockade, processorerna i vissa fall är

kapabla att nå över 3500MHz. Det innebär att det krävs uppåt 400MHz HT vid en multipel på 9.






På minnesfronten har vi en uppsättning moduler baserade på de välkända BH-5 kretsarna. Dessa kretsar kräver hög spänning för att klocka bra så vi ställde in

det maximala BIOSen stöder, 3.40V, och testade hur långt vi kom. Gränsen för stabilitet nåddes vid 256.6MHz vilket är helt ok för dessa minnen. Vi är alltså

inte hindrade av moderkortet utan av minnena i detta fall. Tidigare tester har bekräftat att dessa minnen presterar bäst mellan 3.5V och 3.7V, så vi får med

andra ord hoppas att Abit låser upp de högre vdimm-alternativen i en senare BIOS utgåva.

Kompatibilitet
Testerna ovan var utförda med 2x256Mb minneskonfiguration och fungerade klanderfritt. När vi provade 2x512Mb minnena så stötte vi däremot på några mindre

problem i form av ostabilitet när minnesinställningen 1T användes. Lösningen till detta var att köra modulerna i de yttre dimm-platserna samt tvinga ner HT

multipeln till 3x. Vi tror att Abit är kapabla att lösa detta problem genom en BIOS-uppdatering. Eldprovet blev att köra 4x256Mb och den uppmärksamme läsaren

kommer ihåg att det var olika minneskretsar på våra olika 2x256Mb-par. Mycket riktigt blev detta för mycket för moderkortet som helt sonika vägrade att

starta.

Nu tar vi och kikar lite på hur moderkortet klarar av att hantera diverse olika testprogram med bland annat SLI aktiverat.


Vi börjar med att kasta moderkortet genom några vanliga syntetiska tester som testar processor- och minnesprestandan i systemet.






I SiSoft Sandras aritmetiska test ligger vi strax under deras angivna referensvärde, men vi anser att det är inom felmarginalen för testet.






Här ligger vi exakt i nivå med motsvarande referensprocessor.
















SuperPi 1.1e
FX-55, 200×13 – 2600MHz
1M33.922
8M6m 13.609
32M30m 35.594


SuperPi var inga som helst svårigheter och tiderna ligger där dom ska med den konfiguration vi kör med.

Vi har också valt att testa prestanda i Video Encoding och i kompressionsprogram. Vi använder VirtualDub för att koda en 1.6GB AVI-fil till XviD och WinRARs egna inbyggda benchmark för att få en uppfattning om hur systemet presterar i dessa fall.



















XviD packning
FX-55, 200×13 – 2600MHz
1.6GB AVI 11m 16s
WinRAR
FX-55, 200×13 – 2600MHz
v3.42 Benchmark617 kb/s

Vi går vidare och ser hur prestandan är i grafikintensiva program.


3DMark är industristandard när det gäller mätning av 3D-prestanda och vi valde att testa vårat system genom att köra alla tre verionerna och till slut även AquaMark3.







Inga konstigheter här, systemet presterar precis som vi förväntar oss. Slutligen tar vi oss en titt på några populära speltitlar.


Vi börjar med Doom3 som är ett populärt spel som klarar att sätta press på även den nyaste hårdvaran. I spelet använde vi oss av standardinställningarna för grafiken och körde timedemo demo1 för att erhålla dessa resultat:








Alla grafikkortskombinationer klarar uppgiften utan större svårigheter. 6600GT kortet börjar dock få problem vid 1600×1200.

Vidare till Half-Life 2 som är ett om än mer populärt spel. Standardinställningar här också och vi körde timedemo canal som innefattar en demofil från canal-banan.








Resultaten påminner väldigt mycket om dom från Doom 3 och är vad vi kan förvänta oss.

Sist men inte minst testade vi Unreal Tournament 2004. 16 botar på as_convoy, grafiken inställd på High Quality.








Här kan vi snabbt konstatera att systemet är en flaskhals, och vi får inga större utslag oavsett vad vi väljer för grafikkort. Vi kan också konstatera att SLI-konfigurationen drar lite mer processorkraft och får se sig slaget av det ensamma 6800Ultra-kortet.

Dags att knyta ihop säcken och sammanfatta det vi har tagit upp.


Stabilitet
Abit har under åren jobbat sig till ett rykte att bygga stabila moderkort men samtidigt mycket inställningar för den inbitne entusiasten och båda dessa saker har man plockat med sig till detta moderkort. Vi stötte inte på några problem under testfasen och moderkortet klarade våra konfigurationer inklusive SLI utan anmärkning.

Prestanda
Vi hade tyvärr inget moderkort att göra en direkt jämföresle mot i detta test men genom att blicka ut på Internet ser vi att prestandan motsvarar det vi kan förvänta oss. Ett prestandarelaterat problem pratade vi om under överklockningsdelen och de problem som kan uppstå med vissa minneskonfigurationer och 1T inställningen. Vi är dock övertygade om att Abit kommer att lösa detta problem med hjälp av en uppdatering av BIOS.

Överklockning
Vad det gäller inställningar för entusiaster och överklockare har Abit valt att gå sin egen väg, uGuru-vägen. uGuru fungerar väldigt bra när man vill ha 5-10% prestandaökning genom att bara trycka på en knapp. Abit har helt enkelt abstraherat bort det krångliga när det gäller överklockning mot en kostnad av kontroll. Man vet inte riktigt vad som händer när man trycker i Turbo-läge helt enkelt. Nackdelen är att de gånger man vill ha full kontroll över vad som händer så finns inte riktigt dom möjligheterna. uGuru har nämligen tagit över från vanliga styrkretsar på moderkortet och man måste således använda Abits egna uGuru-mjukvara, som tyvärr inte räcker hela vägen. Vi lyckades dock hitta en väldigt kompetent mjukvara som klarade några av de saker vi saknade i OCGuru, närmare bestämt SysTool.

Finesser
Efter lite negativa synpunkter på uGuru så är det på sin plats att belysa dess styrkor. uGuru utökar den övervakning av systemet som tidigare har funnits i begränsad utsträckning till en stor uppsättning inställningar, främst för fläktar. Med uGuru kan man konfigurera varvtalen på fläktarna endera i fasta steg mellan 6V och 12V, slå av dom helt och hållet, eller ställa in tröskelvärden då dom ska startas beroende på temperatur och sen stegas upp i takt med eventuell temperaturökning. Det är inte heller bara ett fläktuttag som har denna möjlighet utan alla sex uttag på moderkortet går att justera individuellt och beroende på valfri temperatur (CPU, PWM, NB). Men det tar inte slut här – olika profiler kan sparas så att ett tyst läge körs när man bara använder Windows till att t.ex. surfa. Man ställer helt enkelt in att när just vissa program/spel startas så ska uGuru starta en viss fläktprofil, som även går att knyta till en överklockningsprofil. Så när man spelar så startas alla fläktar och processorn överklockas en aning.

Sammanfattning
För att summera allt kan man säga att Abit trots allt gjorde en come back på moderkortsfronten. Det finns alternativ som är snäppet bättre när det gäller överklockning, men det finns desto fler moderkort som saknar många kvaliteér som Abit kortet har. Vi hade gärna sett lite tuffare inställningsmöjligheter när det gäller spänningar till minnen och processor, samt en uppdatering av uGuru-mjukvaran. Allt som allt så har Abit snickrat ihop ett högst kompetent kort.




Abit Fatal1ty AN8 SLI


Fördelar:
+ Överklockningspotential
+ Stabil prestanda
+ BIOS
+ Inställningsmöjligheter för fläktar
+ Tillbehör
+ Tydlig manual

Nackdelar:
– Icke uppdaterad uGuru-mjukvara
– Problem med 1T vid vissa minneskonfigurationer
– Pris

Leave a Reply

Please Login to comment
  Subscribe  
Notifiera vid