Marcus “Kinc” Hultin försvarade sitt världsrekord i 3Dmark05 Live på DreamHack Winter 2005. En mäkta imponerande bedrift som Kinc nu skrivet en artikel om och hur hans tid på DHW2005 var i övrigt.
När Dreamhack Winter 2005 kom på tapeten en bit tillbaka så tyckte jag det lät som en kanonidé, men ju närmre i tiden det kom desto mer tveksam blev jag. Bencha live på Dreamhack inför massor av människor och i en onormalt hög rumstemperatur. Jag var minst sagt tveksam, kanske hade jag bättre stannat hemma? Men när biljetten var betald tänkte jag att jag lika väl kunde åka dit bara för att träffa folk, lämna benchriggen hemma. Sen hände det några saker som fick mig att ändra inställning lite. När det väl var dags, ja ni vet kanske hur det såg ut.
 |
Så här i efterhand kunde jag inte haft mer fel, det var intensivt och vid vissa stunder näst intill uppgivet, men en liknande upplevelse får man leta efter.
Det första hindret rent praktiskt som man skulle ta sig över var transporten till DreamHack. Personligen har jag haft en ihållande otur den senare tiden med skjuts och transpot. Denna gången löste det sig dock helt smärtfritt på ditvägen i alla fall, något vi återkommer till.
Två “benchkompisar”, Rasmus och Kristian skulle också dit. Vilka hade en van stor nog att rymma all packning tillsitt förfogande. Äventyret började nere i Malmö där vi hyrde ett 30 liters kryokärl. Detta fylldes sedan med flytande kväve på kryolabbet vid LTH (Lunds Tekniska Högskola). Det är en mycket smidig process där man skriver upp hur myckt man fyllt på och sedan blir fakturerad för.
:: Kort videosekvens med påfyllning av flytande kväve (0.8MB)
 |  |  |
 |  |  |
Vi anlände sent på onsdagen till ett kyligt Dreamhack än så länge tomt på deltagare. Vi fyllde snabbt upp en yta dubbelt så stor som våra betalda platser med hårdvara och diverse benchtillhör. Efter att man hälsat på folket som redan fanns på plats och gjort sig någorlunda bekant begav det sig bort mot Nordichardwares monter. För att hälsa på chefen Anton – ja, ni kommer få se mycket mer av mig här – och dem andra, vilket var mycket trevligt.
Tog Mig sen en rundvandring och spanade på diverse monters, färdiga och halvfärdiga. Techswedens monter var än så länge bara ett bländande vitt hål. Inga bord eller dylikt – “Var man tvungen att beställa det? Jaha.” – Hur vi senare löste det låter vi vara osagt.
 |  |  |
Tiden innan evenemanget öppnade portarna var något förvirrad men relativt händelselös. Det var först på fredagen som Gainward skulle komma upp med sina 7800GTX 512MB kort.
På morgonen var det dags att börja jaga sponsorsupporten så vi kunde få våra band. Efter flera turer ut och in ur bygget hamnade vi tillslut i ett väntrum med kaffe och kaka. Väldigt uppskattat då man var kort på sömn och gratisgodiset i Razers monter började bli enformigt, man ska dock inte underskatta minigummibjörnar. Efter en slitsam morgon fick vi äntligen våra band. Timmarna fram tills Gainward anlände yrade jag omkring i ett halvapatiskt tillstånd. Jag är inte helt säker men jag tror att jag installerade och bench-optimerade en färsk Windows-installation.
När Gainward anlänt så började jag flytta över lite saker för att kunna rigga upp en liten stock benchsession i deras monter. Om jag inte minns helt fel så fick vi ett resultat strax över 14k med grafikkorten och processorn i de närmsta helt stock. Vilket jag kände lovade gott inför de kommande mer extrema sessionerna. Efter ett par timmars bench i deras monter var det dags att lämna rum för Gainwards ”Scream n Win” tävling där man kunde vinna ett Gainward 7800GTX 256MB kort om man helt enkelt skrek högst. Vid det här laget hade Techswedens monter tagit form med bord och dylikt så det fanns utrymme att förvara hårdvaran och diverse verktyg, något det snart var dags att använda.
Vid den här tiden var Kjell Erik ”Overklokk” Budalen på väg ner till Dreamhack med tre cascader. En CPU-cascade som tvåan i senaste upplagan av Prestanda-SM, Hans ”Gubben” Westman hade beställt av Overklokk. En GPU-cascade som jag beställde enbart för GTX512 SLI. Och den tredje som endast var på genomresa till sin ägare.
 |  |  |
Jag var nu en natt kort på sömn och mycket trött, så jag bestämde mig för att försöka få lite sömn innan vi skulle hjälpa Overklokk in på DreamHack. Med Overklokk och cascader väl på plats började vi med att testa dual evap cascaden, eftersom Overklokk inte haft grafikkort att prova med. Efter lite finjustering fungerade den helt efter önskemål vilket gjorde att vi sedan gick vi vidare med att prova hur Gubbens -100C cascade kunde hantera en FX-57. Efter ett mycket metodiskt tillvägagångsätt där vi fått en bit över 17k med korten helt i stock och FX-57an i 3883MHz var allt på rätt spår. Näst på tur stod spänningsmodifieringen. Något som var onormalt svårt pga. sömnbrist och högt koffeinintag. Ögonen hade svårt att fokusera och handen darrade. Men med stark vilja och lite extra tid gick det bra.
 |  |  |
Vi fortsatte på samma spår som innan och gick vidare till att kyla grafikkorten med torris.
 |  |  |
 |  |  |
Tyvärr är torris långt ifrån optimalt på DFI SLI-DR, moderkortet som vi använde. Tuben som sitter mellan grafikkorten måste vara väldigt smal för att få plats. De medför att torrisen lätt fastnar och temperaturen under load försämras kraftigt. Med 720MHz core- 2043MHz minnesfrekvens var vi i varje fall över 18k, vilket kändes betryggande. Dags för cascaden att visa vad den går för.
Det var lördag och dags för ett första seriöst försök på att peta Shamino som vid tillfället låg etta på ORBen. Med cascade på processorn och cascade på båda grafikkorten startade vi upp systemet och började testa grafikkorten. Processorn körde vi under testandet hela tiden på 3858MHz vilket vi visste fungerade stabilt med cascaden. Med 770MHz core och 2058MHz minnesfrekvens låg vi nu en bra bit över 18k. När vi fastställt max gpu-klock var det dags. Med cpun i 3883MHz kom vi 1 poäng (!) ifrån shaminos dåvarande världsrekord, 1 poäng!
Gött tänkte jag, nu kommer vi lätt kunna ta honom. Men denna 57:an (0530APMW) ville helt enkelt inte över 3883MHz med cascaden, vilket hade varit det enklaste sättet. Efter timmar av testande tvingade kondensbildningen oss att stänga av riggen.
 |  |  |
 |  |  |
Tiden hade gått men orken fanns fortfarande kvar. Det var ju inte så att man hade glömt de där 30 liter flytande kväve som stod där så fint. Hög tid för gamla Bettan – min FX-57a (0512UPMW) som verkar komma från en annan värld och klarar -135C – att visa upp sig sig. Jag hade vid det här laget tappat räkningen för vilken uppriggning i turordningen detta var. Dock var denna lite annorlunda då den innehöll min solida kvävebehållare i koppar som ”MickeyMouse” tillverkat, ett imponerande hantverk även kallad ”Mousepot”.
När vi startade upp så märkte vi direkt att något inte stämde med det ena kortet, spänningen var på tok för låg. Vi stängde av och det visade sig att potten hade fått fnatt. Vi insåg att vi inte hade tid att börja om från början, sakerna hade redan frusit och det skulle ta flera timmar om vi skulle börja om från början. Men jag kände mig rätt lugn ändå pga. av en tidigare upplevelse hemma hos Overklokk där han gjorde om en spänningsmodifikation på ett djupfruset X800XT-PE. Sagt och gjort, Overklokk bytte pot och allting funkade som det skulle igen.
 |  |  |
Med flytande kväve höll vi ungefär -125C på botten av Mousepoten. Vi började med att köra strax över 3900MHz och tog WR på den första kompletta rundan. Med lite ansträgning lyckades vi tillslut med en komplett runda i 3929MHz vilket slutade i 18 614 3Dmark 05’s.
K|ngp|n och Shamino har för bara någor veckor sedan svarat med mycket imponerande cpu- och grafikminnesöverklockning. Tyvärr har jag inte längre kvar grafikkorten och således inte kunnat svara. Men som ni vet har Nvidia G71 på gång, och tillsammans med Gainward ska vi se om det inte går att göra något riktigt roligt med dessa kort.
Efter ett lyckat event där vi nått vårat mål med god marginal och lekt med återstoden av flytande kväve var det dags att börja tänka på refrängen. Medans det fortfarande var någon från TechSweden kvar och vaktade montern passade jag på att gå bort till NordicHardware och säga hejdå. Strax efter 08.00 var jag ensam i montern. Utan riktig sömn på länge var det nog de tyngsta mest långsamma timmar jag upplevt. Rasmus och Kristian som jag skulle åka hem med låg på hotell och sov, de andra hade packat sitt och begett sig.
När mina resekompanjoner äntligen var på plats och vi tillslut var på väg, visade det sig att vi inte skulle hinna speciellt långt. Ungefär en mil söder ut på motorvägen, ett par hundra meter efter skylten ”Där Hjulen Rullar” tappade vi högre bakhjul på bilen (Chevy Van 20) i full fart. När det hände var jag lite nyvaken från ett samtal med Tobbe på Gainward. Han ringde för att gratulera, om jag inte minns helt fel sa jag något i stil med; ”Jag tror vi fick punktering, nej vänta vi tappa hela hjulet”. Alla klara sig utan en skråma och vi kunde inte annat än att skratta åt det som hänt. Eftersom det var ett par minusgrader ute passade vi på att bencha lite laptop.
 |  |  |
 |  |  |
Efter lite mer än två timmar vid sidan av motorvägen kom en bärgare och körde oss tillbaka till Jönköping. Där vi kunde äta och värma oss. Efter det kom en bärgare från Ystad och körde hem oss hela vägen från Jönköping till Ystad. Ett perfekt avslut på detta äventyr om ni frågar mig, det gör det lite lättare att komma ihåg.
Vill tacka alla som kom och kolla på oss på Dreamhack, det var med lätthet det grymmaste jag upplevt i bench-sammanhang. Hoppas vi syns vid Nordichardwares monter till sommaren!
Slutligen vill jag ge ett stort tack till Gainward och TechSweden som gjorde detta äventyr möjligt!
