Världens första nanoprocessor gör entré

Forskare vid Hardvard och MITRE har släppt ett pressmeddelande om världens första programmerbara nanoprocessor. Artikeln finns att läsa i Nature Volume: 470, sidor: 240–244 (10 Februari 2011); Programmable nanowire circuits for nanoprocessors.

Forskarna har visat upp en nanoprocessor byggd av “nanowires”, den första av sitt slag. “Nanowires” har varit heta ett tag nu, men det här är första gången någon lyckats använda det för att bygga en processor. Det beskrivs av forskarna som ett enormt steg framåt för kretsar som byggs nerifrån och upp.

Processorn bestod av runt 500 nanotrådar av germanium utspridda på en yta av 960 µm2, dvs. strax under en kvadratmillimeter. När forskarna körde spänning genom trådarna och kunde styra flödena med vilje, gör det det till en processor, mer eller mindre. Arkitekturen är desutom skalbar, vilket gör den klart mer intressant ur ett praktiskt perspektiv.

The versatile, ultra-tiny circuits are assembled on a tiny “tile” from sets of precisely engineered and fabricated germanium-silicon wires, surrounded by insulating shells of metal oxides, but still having a total diameter of only 30 nanometers. The novel architecture of the tiles allows a number of them to be connected to assemble even more capable nanoprocessors that could, for example, control a complex electromechanical system.

Det finns en annan stor skillnad mellan denna typ av transistor och den traditionella kiseltransistorn. Silikontransistorn kommer inte ihåg sitt stadium, det är flyktigt (“volatile”), kommer nanotrådarna ihåg sitt stadie även när strömmen försvinner (nonvolatile). Det innebär att den minns även utan ström.

Enligt forskarna öppnar det upp för en helt ny division av minimala lättviktskretsar som kan användas för allt från sensorer till hemelektronik eller spiongrunkor. T.ex. en MP3-spelare med massor av minne som får plats i ena öronsnäckan eller en datorminnen med massiv lagringskapacitet på en yta av … i stort sett ingenting.