Vi bygger lågeffektsserver med virtualiseringsteknik

Systemdesign

För att börja bygga en virtuell miljö så behöver vi en “virtuell värd” som skapar den låtsas-hårdvara som vi pratade om tidigare. Det finns allt från virtuella värdar som installeras som program i Windows eller Linux (t.ex. Oracle VirtualBox) eller rena operativsystem som endast är skapade för denna uppgift. Den sistnämnda typen kallar man “Bare metal hypervisors” och exempel på dessa är Microsoft Hyper-V, VMWare ESXi eller XEN. Det finns många för- och nackdelar med dessa olika lösningar; hårdvarustöd, typ av virtuella gäster som stöds, övervakning, konfigurering med mera. Därför är valet inte helt rätt. Kostnadsmässigt blir vi inte heller hjälpa speciellt mycket då alla faktiskt är gratis. Den här artikeln kommer endast att behandla ESXi som virtuell värd men vi inbjuder gärna till en diskussion om andra lösningsmöjligheter i kommentarerna eller vårt forum.

Bilden ovan visar en skiss på hur nätverket ursprungligen fungerade. Vår plan är att bygga en lösning enligt nedanstående skiss.

Den grå inramningen symboliserar den virtuella miljön och som vi ser så har vi passat på att rita dit en extra server. Den ursprungliga lösningen var bunden till två operativsystem och det gällde att göra det bästa av situationen. Nu flyttar vi in dessa i den virtuella miljön och då kan vi passa på att slå isär Ubuntu-servern som hade en mängd funktionalitet under ett och samma skal. När man har möjlighet är det en fördel att partitionera olika tjänster för att t.ex. öka flexibiliteten eller minska åtkomsten till data vid ett eventuellt intrång. Om en angripare tar sig in i ett system så kan det vara svårare att komma åt de andra, vilket blir en säkerhetsmässig finess. Om vår fiktiva webserver skulle bli så populär att prestandan inte räcker kan den flyttas till en ny virtuell värd med bättre prestanda utan ominstallation eller liknande. Ett ytterligare exempel på flexibilitet.

Det kan kanske verka oklart hur vi kan ha flera datorer men bara två nätverkskort, varav ett används till anslutningen mot Internet. I den virtuella miljön finns det också virtuell nätverksutrustning som gör att vi kan koppla servrarna precis som vi vill. Detta kommer förhoppningsvis att klarna senare i artikeln.

Nog med mjuka saker, nu är det hårdvara som gäller.