Test: Vortex Pok3r LE – Ett kompakt premiumtangentbord som imponerar

Tangenter, programmering och användning

Brytarlock och stabilisatorer

Som alltid när det gäller tangentbord modell dyrare, så lägger vi stort fokus på brytarlocken, eftersom att vi känner att de påverkar användarupplevelsen avsevärt. Brytarlocken i Vortex Pok3r Limited Edition använder dubellagrad PBT, och har en medium tjocklek på cirka 1.10 mm.

Varför tjatar vi alltid om PBT-plast? Det beror på att PBT är tåligare än ABS, en typ av plast som en majoritet av alla tangentbord på marknaden kommer med. ABS är samma typ av plast som används i Lego, och nöts ut snabbt och börjar skina – speciellt lågkvalitativ ABS-plast som de flesta stora tillverkare kommer undan med i sina tangentbord.

PBT-locken är tunnare än de från Varmilo som vi tidigare har testat, och känns slätare. Vi anser fortsatt att Varmilo levererar bäst brytarlock av de tillverkare som vi hittills har testat, men brytarlocken i Pok3r LE är av hög kvalitet dem med. Det vi gillar med brytarlocken är att de är dubbellagrade, vilket är resultatet av en process där inskriften placeras i en form för att gjutas i plast, som sedan placeras i en annan gjutform för att kombinera inskriftsatsen med ett till lager av plast. Det är en dyr process, men det innebär att inskriften aldrig kan nötas ut. Inskriftsatsen är transparent, vilket gör det möjligt för lysdioderna att skina igenom brytarlocken – något som inte är möjligt med Varmilos färgsublimerade brytarlock.

Om vi vänder våra blickar mot stabilisatorerna så är dessa i cherry-stil, men vårt exemplar hade exceptionellt skallriga stabilisatorer och började även gnissla efter ett par veckors användning.

Cherry-stabilisatorer använder en design där större tangenter får stöd i form av “döda”-brytare ut mot kanterna av brytarlocket så att de kan försänkas jämnt. Vi hittar inga rapporter ute på internet gällande att Vortex Pok3r LE ska ha överdrivet skallriga eller rent av gnisslande stabilisatorer, så vi utgår ifrån att vårt testexemplar är ett undantag. Vi kunde dock enkelt avvärja majoriteten av oljudet genom smörja in stabilisatorerna; en örontops doppad i ett smörjmedel säkert för plastapplicering räckte för att smörja in samtliga stabilisatorer på tangentbordet. Vi behövde endast dutta lätt med vår örontops i det mellanrum som finns mellan brytarstamen och höljet för stabilisatorerna.

Brytare

Cherry MX Brown
Brytartyp: Taktil
Taktil: Ja
Klick: Nej
Aktiveringskraft: 45cN
Slaglängd: 2mm till aktivering, 4mm till botten

Vårt exemplar av Vortex Pok3r LE använder Cherry MX Brown-brytare, en brytare som enligt många är en typ av hybridbrytare. Det är en brytare som lämpar sig för både spelande och skrift, men utmärker sig inte särskilt i något specifikt användarscenario.

Ljudet från tangenterna ger ifrån sig ett djupare, fylligare och mer bas i jämförelse med MX Brown-brytare plastchassi. Vi tror att det är mycket tack vare just metallchassit utan stora resonansutrymmen, brytarlock i PBT, det kompakta formatet samt metallplattan som brytarna är monterade på. Nedan är två ljudklipp med tangentljudet från Vortex Pok3r LE, samt ett CM Storm Quick Fire XTi för en jämförelse.

En anledning till att Cherry MX Brown anses vara en brytare som lämpar sig bra för både skrift samt spel är att aktiverings- och släppunkten är väldigt nära varandra. Det innebär i praktiken att vi inte behöver låta tangenten återgå till en neutral position innan vi aktiverar den igen, vi kan istället “flyta” med fingret över tangenten och enkelt dubbeltrycka i spel som kräver det; samtidigt som vi inte går miste om det taktila guppet. I diagrammet till höger så är den svarta pricken aktiveringspunkten, medan den vita representerar släppunkten.

Vi tycker personligen att Cherry MX Brown-brytare känns lite som en linjär brytare, eftersom att guppet inte direkt är brant nog för att märkas. När vi skriver eller spelar så märks inte guppet av, utan det är först när vi sakta försänker tangenten som vi kan utgöra guppet.

Val av brytare kommer alltid att vara väldigt subjektivt, och för oss så känns Cherry MX Brown som en Cherry MX Red med lite smuts som fastnat på brytarstammen. Det är i teorin en bra avvägning mellan skribenter och datorspelare, men vi upplever anser att brytaren är den sämsta ur Cherry MX-familjen. Lyckligtvis kommer Vortex Pok3r LE i flera olika brytarval; välj Din favorit vid ett eventuellt köp.

Programmering

Vad vore ett premiumbord i 60%-formfaktor utan programmering? Vi får fyra olika lager att arbeta med, varav endast tre stycken är anpassningsbara. Som vi nämnde tidigare så får vi, trots formfaktorn, med samtliga tangenter som ett fullstort tangentbord har – fast istället integrerade i andra tangenter. Samtliga lager utgår från samma upplägg där de integrerade tangenterna nås via funktionslagret, men kan skrivas över.
Programmeringen tog oss en stund att bemästra, men med lite tid och med hjälp av användarhandboken tillgänglig på Vortex hemsida så lyckas vi programmera in väldigt komplexa kommandon.

Vi programmerar en tangent enligt följande:
1 – Vi väljer det lager vi önskar programmera genom att använda FN + ,/./- märkta med lager 2-4
2 – Vi trycker ned FN + höger CTRL för att gå in i programmeringsläget, nu lyser dioden på mellanslagstangenten stadigt
3 – Vi väljer den tangent vi önskar programmera, nu blinkar lysdioden på mellanslagstangenten
4 – Nu kan vi programmera tangenten, och när vi är klara trycker vi på “Menu”-tangenten. Vi kan repetera steg 2 till 4 fram till att vi är nöjda, och sedan gå ur programmeringsläget genom att trycka ned FN + höger CTRL-tangent igen

Värt att notera är att även funktionslagerprogrammering stöds, så om vi vill programmera FN+A så trycker vi helt enkelt ned den kombinationen. Vi kan programmera upp till 32 kommandon per tangent, och även fördröjning stöds – väldigt imponerande och kraftfullt för ett tangentbord som endast förlitar sig på sin hårdvara.

Som Ni kanske märker så är det till synes inte så enkelt att programmera in olika kommandon, men efter två eller tre försök så satte det sig i hjärnan på oss och var därefter en barnlek. Det är helt klart värt att investera en tio till femton minuter för att lära sig alla funktioner och kommandon, speciellt för oss som önskade ändra upplägget lite för att underlätta vår vardagliga användning.

Komfort och användning

Vi går rakt på sak, hur upplever vi 60%-formatet? Som vi nämnde tidigare så saknas många tangenter som återfinns i ett fullskaligt tangentbord, dessa integreras istället via funktionslager. Vortex har inkluderat en lathund på sidan av brytarlocken för de tangenter som använder extratangenter via funktionslagret.
De tangenter som vi saknade mest var piltangenterna, och fastän de fanns lättillgängliga via funktionslagret så blev det lite för omständligt i vår vardagliga användning. Vi kikade i användarhandboken och Vortex verkar sympatisera med oss – vi kan enkelt omvandla höger- skift, CTRL, Menu och FN till piltangentskluster. För att omvandla de fyra nedersta högertangenterna till piltangenter så behöver vi endast trycka ned höger ALT, mellanslag och Windows-tangenten samtidigt. Vi även passade på att programmera om ett par tangenter, dels med ett skärmdumpskommando, men också ett makro för att slå in en PIN-kod som anges vid telefonkonferenser.

Med det sagt så kanske det kanske inte kommer som en överraskning att vi har använt Pok3r LE till kontorsarbete, faktiskt i över 8 timmar per dag. Vi har även provat det i väldigt begränsade utrymmen till datorspelande; det var lika bekvämt och robust oavsett vilket användarscenario vi utsatte det för. Brytarna i sig är inte i vår favorit, men upplägget känns smart och med lite träning så satte sig alla kommandon snabbt i vårt muskelminne.

Bordet är byggt med en lutning upp mot det bakre partiet av chassit, av den anledningen kände vi aldrig behov för att montera de extra benen som följde med för att göra profilen brantare. De fyra runda gummifötterna på undersidan räckte gott och väl för att hålla tangentbordet vid plats även vid våra mest intensiva spelsessioner, även tangentbordets tyngd inger extra stabilitet och trygghet. Tangentbordets formfaktor hjälper oss även att vara mer ergonomiska genom att låta oss ha våra axlar i en mer naturlig position; våra händer och armar kan hållas rakt framför oss i kombination med datormus.