Ni såg och läste säkert många första april-skämt för några dagar sedan. En av mina favoriter var Dagens Svenskbladet, som jag fick skickad till mig och glatt spred vidare, som handlade om att en WoW-spelare siktats i dagsljus.
Jag skrattade gott om hur WoW-spelare liknandes vid en sällsynt fågelart och med detaljerade intervjuer och liknelser som gav det hela en inramning som nog fick mer än mig att skratta högt först.
Men sen fick jag minnesbilder.
Jag likt många av er känner personer som spelat eller fortfarande spelar World of Warcraft. Nyheten ovan är alldeles för nära sanningen för oss. Jag tänker inte göra några moraliseringen och påpeka att Blizzard borde ta ansvar för alla krossade drömmare, utbildningar, förhållande, etc. som WoW orsakat, för det tycker jag inte de ska, men jag satte lite i halsen när jag insåg hur nära sanningen de kom.
Alla har ansvar för sitt eget liv och sina egna beslut, och om man har en “addictive personality” borde man kanske undvika saker som WoW, alkohol, droger, socker, etc. Jag lider inte med de som förstört sitt liv med att spela WoW. Jag lider däremot med de som kommit i kläm på grund av att någon inte kan spela med rim och reson.
Och jag kan förstå att föräldrar sätter restriktioner för sina barn i datorspelandet. Inte så mycket för deras fysiska hälsa, men även deras mentala. Jag säger inte att de kommer bli våldtäktsmän, seriemördare eller advokater, men hjärnan kan omöjligen få all den stimuli den behöver för att utvecklas till så småningom en vuxen och “normal” hjärna om den bara utsätts för en bombardering av bilder från datorskärm.
Omväxling förnöjer som det heter och det finns förvånandsvärt mycket att upptäcka utomhus. Den är dessutom i riktig 3D, inte bara uppritad eller stereoskopisk.
Utan att säga emot mig själv alltför mycket, det finns gott om studier som visar att lagom mycket spelande är nyttigt för ett barn. Det ökar koncentrationsförmågan, förbättrar koordination, 3D-tänkandet, och utvecklar finmotoriken. För mycket däremot har en motsatt effekt. Det leder även till att övriga kroppen blir lidande och underutvecklad.
Mina barn kommer få spela, och säkert på gränsen av vad som är nyttigt, men jag kommer att sparka ut dom i friska luften precis som mina föräldrar gjorde med mig. Det är bara nyttigt för dom att göra något annat än att stirra på en skärm. Det kan också vara nyttigt att prata med någon i verkliga livet istället för över Skype eller MSN Messenger…
Det borde kanske införas körkort för datorspelande?
Den är minst ett år gammal, men rolig iaf 🙂
Och visst tar Blizzard sitt ansvar, ibland kommer det upp som tips på loading-screenen att man inte ska glömma IRL 😛
Måste erkänna att det där var jag för 4 år sedan, fast med ett riktigt spel EVE-Online 😉 Visst är många spel beroendeframkallande på sitt sätt, men inget företag ska behöva ta ansvaret för att någon råkar spela för mycket. Men artikeln är i princip den verklighet jag levde i och då jag flyttat hemifrån fanns det ingen som kunde säga åt mig att ge fan i datorn men däremot kan jag inte skylla på CCP Games för att ha gjort ett spel jag fattat tycke för :down: