Test: Akko 3068B Plus – konsumenters bästa taktila

Akko 3068B Plus är mycket tangentbord för pengarna. Det är inte det mest robusta tangentbordet på marknaden, men Akko CS Jelly Purple-brytarna och Akkos öga för detaljer gör 3068B Plus till ett av marknadens mest prisvärda tangentbord.

Vad innebär våra delbetyg?Stäng

Sammanfattning Akko 3068B Plus

Vi blev imponerade när vi testade syskonet Akko ACR Pro Alice Plus. Akko 3068B Plus är inte heller dåligt! Det är inte lika unikt eller banbrytande som ACR Pro Alice Plus men det har trots allt mycket att erbjuda.

De CS Jelly Purple-brytare som vi testat med tangentbordet är bra, taktila brytare med en unik slaglängd. De kan liknas med Holy Pandas, sett till sin taktilitet, samtidigt som de är helt unika på konsumentmarknaden och de bästa vi testat. Tangentbordets keycaps är också en imponerande historia av kvalitativ PBT och ren dubbelskjutning. Bygget överlag är inte lika imponerande men delar av den sämre upplevd byggkvaliteten går att härleda till att tangentbordet stödjer trådlös anslutning. Akko visar samtidigt ett öga för detaljer då de bemödat sig med att skumfylla tangentbordet, samtidigt som de inte glömt att smörja de kvalitativa stabilisatorerna. För prislappen är det svårt att inte rekommendera Akko 3068B Plus. På entusiastmarknaden hade vi betalat samma pris som konsumenter betalar för hela tangentbordet, bara för att köpa brytarna.

Egenskaper

• Distinkt taktila brytare med unik slaglängd
• Stöd för trådlös anslutning
• Hotswap
• Styv skrivupplevelse
• Skumfyllt chassi
• Dov ljudkaraktär
• Bra dubbelskjutna PBT-keycaps
• Smorda stabilisatorer

	Akko 3068B Plus
Formfaktor	65%
Brytare	Akko CS Jelly Purple
Keycaps	PBT
Keycaps-tjocklek	~1.3 mm
Keycaps-profil	Cherry
Media-/makrotangenter	Ja, via funktionslager
Inbyggt minne	Ja
Anti-Ghosting	Ja
N-key Rollover	Ja
Tangentbelysning	Ja
Mått	316 x 107 x 39 mm
Vikt	~650 gram
Kabellängd	~1.5 m
Anslutning	USB C
Lägsta pris på Prisjakt.se

Design och konstruktion

Det är inte ofta trådlösa tangentbord når vår testbänk men flera av dem har något gemensamt: kompromisser i utformningen av chassit. För att de trådlösa signalerna ska nå fram obehindratm brukar tillverkare snåla på de material som sitter mellan tangentbords interna sändare och enheten som tangentbordet ansluter till. I praktiken betyder det att chassits densitet och tjocklek påverkas och så även den upplevda byggkvaliteten. Akko 3068B Plus är ändå inte ett skraltigt bygge. Chassikanterna är snäppet tjockare än en halv centimeter, vilket är tjockare än den vanligaste typen av chassi vi ser på marknaden.

Chassit i Akko 3068B Plus ser ut att vara gjort i ABS, det vanligaste materialvalet på konsumentmarknaden. Det är inte alls ett lika inspirerande val som den speciella akryl-historian i Akko ACR Pro Alice Plus. Det finns inte mycket resonansutrymme i chassit, sannolikt på grund av den skumfyllning som Akko förgyllt 3068B Plus med. När vi vrider och vänder chassit i våra händer märker vi att konstruktionen står sig relativt bra; inga knak eller deformationer. Det rör sig helt klart om ett godkänt betyg, men materialvalen och formspråket ger inga höjdarintryck sett till upplevd byggkvalitet.

Layouten är lite speciell i 3068B Plus, även om den är svår att likna med den ergonomiska Alice-layouten i Akko ACR Pro Alice Plus. Det rör sig om ett så kallat 65%-tangentbord, ett utökat 60% med fysiska piltangenter och en uppsättning navigeringstangenter. 60% innebär att endast det alfanumeriska tangentklustret är kvar, det vill säga från sifferraden och nedåt samt att det sträcker sig bort till och med Enter-kanten, allt annat är bortskalat för att spara utrymme. De tangenter som användare går miste om rent fysiskt återfinns istället via lager som nås via tangentkombinationer. Det vanligaste klagomålet kopplat till 60%-layouten är att användare känner att de behöver fysiska piltangenter. Det är ett klagomål som 65%-layouten åtgärdar.

Formen är stegrad med ett tydligt topp- och bottenhölje. Stegringseffekten uppnås genom att topphöljets kanter sträcker sig längs bottenhöljets yttre kanter. Det är ett enkelt sätt att skapa lite karaktär i en produktkategori som annars kan beskrivas som en rektangel med plastknappar. Det finns inte särskilt mycket detaljer som står ut, förutom Akko-logotypen på tangentbordets främre kant à la Filco och tre indikatorlampor på högersidan. Vi hade klarat oss utan logotypen, men i övrigt har vi inte mycket att anmärka på. Det är en simpel design som fungerar och det är alltid skönt när man ser något annat än de platta, topplösa designer som huserats i vår testbänk frekvent.

Undersidan av tangentbordet har ett par iögonfallande detaljer, inte minst en puckelrygg längs bottensidans bakre del. Utan att öppna tangentbordet är det enkelt att anta att puckeln ger utrymme för batteriet och tillhörande kretsar, då tangentbordet alltså har stöd för en trådlös anslutning. På puckelryggen finns två utfällbara fötter som är stulna från ett Varmilo-tangentbord och som fälls ut i två steg. I liggande läge är vinkeln 5 grader och med fötterna kan vi öka vinkeln till 7,5 eller 11 grader. De är av typen som inte är för svåra att fälla ut men som klickar stadigt i position. Gummiränderna längs undersidans hörn är av tjockt gummi som håller tangentbordet på plats, likt gummit på de utfällbara fötterna. Ibland har tillverkare svårt att få till en bra balans där gummifötterna är fasta nog för att tangentbordet aldrig ska flytta på sig under användning, samtidigt som de är tillräckligt lätta att flytta för att inte lyfta tangentbordet. Denna typ av gummi sitter stadigt när det finns press ovanifrån, exempelvis vid användning, men går att flytta genom att putta på tangentbordet. Det är den perfekta balansen enligt oss, bra jobbat Akko!

Den medföljande kabeln är, till skillnad från ACR Pro Alice Plus, inget att hylla. Med Alice-tangentbordet fick vi en kvalitativ kabel med spole, en liten extradetalj som höjer intrycket för helheten. Med 3068B Plus får vi en vanlig gummikabel av typ C, det funkar och det är trots allt den minst viktiga detaljen när det gäller tangentbord. Änden av kabeln är anpassad till chassit och följer den stegrade formen.

Alla Akko-produkter kommer med lite extra finesser, som exempelvis en spolad kabel. I detta fallet får vi ett gäng keycaps i omvänd färgkombination, det vill säga vita tecken på blå bakgrund för den som vill anpassa utseendet. Akko inkluderar tangenter för F-raden, vilket antyder att de är en del av en uppsättning som säljs separat.

De extra keycaps som kommer med kan vara aktuella för användare som gillar anpassning av färger. Det finns nämligen stöd för RGB-belysning per tangent, men tangentbordets keycaps är gjorda med dubbelskjuten PBT, skiner inget ljus igenom. För RGB-fantaster där ute kan det alltså vara aktuellt att införskaffa eftermarknadskeycaps med genomskinliga tecken för att dra full nytta av eventuella ljusshower från 3068B Plus.

Tangentbordet väger cirka 650 gram på vår våg. En lättviktare, speciellt i jämförelse med föregående Akko-bräda vi testat som vägt närmare 2 000 gram, trots att även det var gjort av plast. Vikt är en stor del av upplevd byggkvalitet och det lätta 3068B Plus-tangentbordet saknar lite poäng på kvalitetskontot, även om vi förstår att trådlöshet förklarar delar av viktkompromissen.

Demontering

Akko 3068B Plus är inte en sofistikerad liten låda och är den därmed också enkel att demontera. Topphöljet går att trycka isär från botten och kan lyftas rakt av. Därefter finns endast tre skruvar som håller fast monteringsplattan i chassibotten.

Efter att vi skruvat loss monteringsplattan, lyfter vi enkelt ut den ur botten. Vi ser då att det extra tomrum som finns längs botten mycket riktigt finns för att göra plats för batteriet.

Vi ser även att Akko bemödat sig med att dämpa både chassit, med ett enklare skumlager, samt utrymmet mellan monteringsplattan och kretskortet med lite grövre skum.

Det händer inte mycket mer intressant i chassit. Hotswap-socklarna ser inte ut att vara av den mest populära typen från Kailh, istället kan det möjligen vara socklar från TTC.

På sidan av kretskortet ser vi tre små lysdioder monterade lite hafsigt. Dessa används som indikatorlampor och har tillhörande polykarbonatskivor som ligger fritt i chassit men som håller sig på plats via topphöljet.

Att montera ihop bygget är inte svårare än att lägga kretskortet på plats, skruva fast monteringsplattan och fästa topphöljet.

Brytare, stabilisatorer och keycaps

Akko tillverkar en hel uppsjö av egna brytare, däribland Akko CS Jelly Purple i Akko 3068B Plus. Akko har tidigare använt sig av brytare från tillverkaren Trantek Electronics Co. (TTC) och Akko CS-brytare är väldigt lika dem, sett till utförande och utseende. När vi frågar Akko om de tillverkar sina brytare själva eller ompaketerar brytare från en annan tillverkare, får vi till svar att Akko tillverkar egna brytare i sin helhet. TTC-brytare är populära på entusiastmarknaden för sin prestanda och sitt pris och på Akkos hemsida säljs Akko x TTC-brytare, vilket bevisar att tillverkarna har ett nära samarbete. Vi har även fått en uppsättning Akko CS Jelly Pink att testa.

Jelly Purple är en intressant taktil brytare. Det kan vara svårt att hitta ”karaktär” i just taktila brytare, då de allra flesta kännetecknas av hur stort deras taktila gupp är. Det finns brytare som nästan känns linjära vid användning, där vi endast märker ett gupp om vi saktar ner och kontrollerat sänker brytarstammen, medan andra har ett distinkt gupp följt av en bottning. Jelly Purple är en av få taktila brytare som vi testat och som har drag som skiljer den från mängden. Det taktila guppet är placerat direkt i början, det är en ytterst kort slaglängd innan vi når guppet, även om vi är långsamma. Efter guppet upplever vi att det finns gott om slaglängd kvar, där vi fortsatt behöver applicera tryck för att nå botten. Upplevd slaglängd sällan viktigt för taktila brytare, då vi ofta bottnar direkt efter guppet, men så är det alltspå inte med Jelly Purple. Vid kontrollerad skrift är det tydligt att Jelly Purple inte riktigt är som alla andra taktila brytare vi testat, och vi har testat många!

Det är inte en tung brytare, det krävs relativt lite kraft för att nå botten och det är också därför vi kan uppleva de unika dragen tydligare. Eftersom vi inte behöver trycka lika hårt så bottnar vi inte så aggresivt som vi annars är vana vid. När vi kan skriva med ett lättare tryck framhävs karaktärsdragen ur brytaren. Innan vi kikar på kraftdiagrammet skulle vi gissa att kraften som krävs är cirka 60 cN för att nå botten, och det är också vad kraftdiagrammet mer eller mindre visar. Enligt officiell specifikation är total slaglängd 4 mm, varav det taktila guppet nås efter 0,5 mm. Det krävs 56 cN med en tolerans på ±5 cN för att nå förbi guppet, vilket är i linje med vår gissning. I kraftdiagrammet nedan visualiseras vad vi känner när vi trycker på brytaren.

Jelly Purple är en len brytare, det är dock sällan viktigt för taktila brytare. Med linjära brytare vill vi att brytare ska vara så lena som möjligt, då det rör sig om en linjär försänkning av stammen och eventuell friktion kan bli uppenbar vid skrift med linjära brytare. I taktila brytare brukar vi stöta på ett gupp vartefter vi bottnar, därför brukar det inte spela alltför stor roll huruvida brytaren är len eller inte, förutsatt att vi inte pratar om grus- och sandkorn i brytaren. Jelly Purple upplevs som len då vi har en tydlig slaglängd efter det taktila guppet. På konsumentmarknaden finns det många bra linjära alternativ, inte minst vår favorit, Steelseries OmniPoint. Det finns dock inte många intressanta taktila alternativ, förrän nu. Holy panda-brytare har tillgängliggjorts på konsumentmarknaden via Glorious, men Akkos är trevligare och blir därmed de bästa vi testat, bland det som är tillgängligt för dödliga.

När vi öppnar upp brytaren ser vi att smörja är applicerat ytterst sparsamt och endast på de ben som sticker ut och vidrör kontaktlöven. Vi föredrar alltid en brytare som är sparsamt, eller helst inte alls, smord från fabrik då vi gillar att applicera smörja enligt vår egen preferens. Bra brytare brytare bör vara bra utan ett tjockt lager smink och det är Akko CS Jelly Purple. Anledningen till att vi inte gillar fabrikssmorda brytare är att de allt som oftast ger en inkonsekvent känsla över olika tangenter. Smörja är en variabel som kan påverka känslan i en brytare markant. Olika användare har olika preferenser vad gäller mängd, typ av smörja samt hur den appliceras, därför är det bäst att bespara entusiaster mödan att behöva ultraljudsrengöra brytare innan de kan smörjas.

För den nyfikne står brytarstammen för en majoritet av den taktilitet som upplevs vid nedtryck. I bilden nedan syns CS Jelly Purple bredvid CS Jelly Pink. Jelly Purple har ett tydligt gupp i de små kontaktbenen som sticker ut, medan den linjära brytaren Jelly Pink har raka ben.

Akko CS Jelly Pink är också nästintill osmord men är så len i sitt standardutförande att den kan användas utan smörja. Vad gäller känslan i brytaren, ärdet en vanlig linjär brytare utan krusiduller. Skillnaden mellan Jelly Pink och Jelly Black, som vi tidigare testat, är hur mycket kraft som krävs för att bottna brytaren. Jelly Black ligger i vår personliga favoritzon, 60 cN. Jelly Pink är snäppet lättare och bottnar vid cirka 58 cN, enligt kraftdiagrammet. Som referens bottnar en Cherry MX Röd-brytare vid cirka 65 cN. Den lilla skillnaden på 2 cN, mellan Jelly Black och Jelly Pink, kan låta oväsentlig men den gör en märkbar skillnad, framför allt vid en lång sittning. Det har inte funnits många alternativ på konsumentmarknaden, där Cherry-utbudet huserat, med undantag för den extrema skillnaden mellan exempelvis Cherry MX Röd på 65 cN och Cherry MX Black som bottnar vid närmare 90 cN.

På entusiastmarknaden har fjädrar handlats i många olika krafter, där så lite som 1 cN kan avgöra en användares preferens. Vi gillar 60 cN då det ger en balans mellan en så lätt brytare att våra prinsessfingrar aldrig tröttnar, samtidigt som vi kan njuta av en brytares egenskaper. Vi upplever att ju tyngre en brytare är, desto mindre känsla fångar våra fingrar upp. Det finns inga rätt eller fel när det gäller preferenser men vi tror att en stor andel användare skulle uppskatta en lättare brytare framför en tyngre.

Något vi upplever i både Jelly Pink och Jelly Purple, är ett lätt pling vid användning. Det härstammar från de fysiska kontaktlöv som sluter kretsen när stammen förs mot botten. Det är ovanligt men på en så låg ljudnivå att det inte märks vid vardagligt bruk. Lyssnar vi efter det blir det ändå uppenbart. Vissa väldämpade chassin kan få plinget att drunkna ut innan det når användarens öron men i 3068B Plus-plastbygget går det att höra. Det är enkelt åtgärda med en mindre mängd smörja, antingen med fett eller olja, även om det inte är någon vi stör oss på i 3068B Plus.

CS Jelly-brytarna har en så kallad dammtät stam. Väggar som sträcker sig upp längs monteringskrysset på stamen är alltså dammtäta. Akko skriver att det ska hjälpa till med tangentstabiliteten men verkligheten är att det inte tillför något annat än ett lite mer unikt utseende. Det finns ett gäng brytare på marknaden som har börjat anamma denna typ av design men det varken syns när keycapsen åker på eller påverkar känslan enligt vår personliga upplevelse.

Båda brytarna i dagens test har en lång fjäder, något vi också uppmärksammade med Akko CS Jelly Black när vi testade ACR Pro Alice Plus. Det är fjädern i brytaren som ligger bakom vikten och känslan. Spolen kan komprimeras, kortas ned, göras längre, ha olika densitet och så vidare. Genom att anpassa fjädrarna kan brytarna ha en stegvis ökning i sin kraft, som krävs för att nå ned till botten, istället för en vanlig linjär försänkning. I Jelly Black märkte vi inget avsevärt som skulle förklara längden, detsamma gäller Jelly Pink. Jelly Purple har dock en unik slaglängd som åtminstone delvis kan härledas till fjädern.

Något negativa som vi kan poängtera med både Jelly Pink och Jelly Purple-brytarna är att de saknar extra monteringspiggar. Brytare som monteras i en monteringsplatta med täta toleranser behöver endast tre monteringspunkter: två kontaktben från kontaktlöven inne i brytaren som sluter kretsen samt en stam i mitten som fäster i kretskortet. Kontaktbenen löds fast på kretskortet, eller som är fallet med 3068B, monteras i hotswap-socklar. När brytare löds fast har kontaktbenen mycket spelrum och är tillverkaren inte försiktig vid montering och lödning kan brytaren monteras snett. För att motverka det kan brytare och kretskort ha utrymme för två extra monteringspiggar. Dessa finns på vardera sida av brytaren och klickar likt monteringsstammen fast i kretskortet för att motverka att brytaren vrider sig innan lödning. Monteringsplattan i 3068B Plus är relativt tät och vi har inga brytare som ser sneda ut men om vi vill flytta brytarna till ett annat tangentbord kan det bli omständligt. Akko 3068B Plus har för övrigt stöd för brytare med fem monteringspunkter om vi skulle behöva det.

Det enda vi har att anmärka på vad gäller känslan i brytarna går inte att härleda till brytarna. Akko har valt lite för bra brytare för tangentbordet. Med 3068B Plus får vi inte riktigt ut brytarnas fulla potential. Monteringsmetoden är styv och simple. Monteringsplattan skruvas fast i botten av tangentbordet via fästpunkter. Det innebär att vi mer eller mindre bottnar ut direkt i vårt skrivbord. Plattan i sig gjord av metall men är borstad med någon vit, plastaktig färg som ger textur. Med en mer sofistikerad monteringslösning samt en mindre styv monteringsplatta är vi övertygade om att brytarna hade känts ännu bättre.

Precis som på Akko ACR Pro Alice Plus så imponeras vi av stabilisatorerna. Det är Akkos egna plåtmonterade stabilisatorer och de kommer rikligt fettsmorda från fabrik. Fabrikssmorda stabilisatorer är vanligtvis undersmorda eller översmorda och även när entusiaster smörjer stabilisatorer noga för hand, kan det bli olyckligt dåligt. Här har Akko lyckats. Samtliga stabilisatorer är rasselfria utan att kännas sega, de är alltså inte översmorda. Inkonsekventa stabilisatorer är också ett vanligt problem men i de Akko-tangentbord som vi testat är stabilisatorerna konsekventa, låter bra och känns bra. Vi har inget att anmärka på, vilket är ett mer än godkänt betyg.

Akkos medföljande keycaps är av kvalitativ dubbelskjuten PBT-plast i Cherry-profil. Formarna som Akko använder ger tydliga och rena tryck – även om de inte är perfekta. Vissa tecken har tjockare linjer än andra, men det finns inga uppenbara feltryck. Det är mest uppenbart över Win-tangenten, där ”in” är betydligt tunnare än ”W”. Övriga exempel på feltryck sträcker sig från tangent till tangent och därför inte lika uppenbara. Vissa mellanrum mellan bokstäver kan variera något, men överlag, speciellt sett till vad tangentbordet kostar, är det helt klart godkänt.

Vad innebär det att keycaps är dubbelskjutna? Det finns flera sätt att trycka bokstäver och siffror på keycaps, vissa är mer stryktåliga än andra. Dubbelskjutning anses vara den mest stryktåliga varianten då tecknen är gjorda av ett separat plastlager, därav namnet. Värt att nämna är att dessa keycaps inte släpper igenom ljus från brytarna och att det därför kan vara svårt att urskilja skriften i mörker, för den som brukar titta på tangenterna.

Tangentbordet är trådlöst via antingen Bluetooth 5.0 eller en 2,4GHz-dongel. Det går att ansluta upp till tre olika enheter via Bluetooth via Fn+E,R,T. För att ansluta via dongel trycker vi Fn+Y och för att återgå till vanligt trådat läge väljer vi Fn+U på tangentbordet.

Mjukvara

Som när vi sist testade Akko, finns det inte mycket att säga om mjukvaran. Det är en enkel mjukvara utan många funktioner, även om det väsentliga är på plats. 3068B Plus använder Akko Cloud Driver, där vi kan mappa om de flesta tangenterna, programmera macron samt ändra belysningen.

Det medföljande batteriet går att räkna med upp till några veckor beroende på användning. Vi har inte kunnat avgöra om Bluetooth- eller det trådlösa 2,4 GHz-läget räcker längst i våra tester.

---