WD Raptor vs WD Caviar & Seagate Barracuda

Just när det gäller lagring så har vi på NordicHardware legat lite på latsidan på sistonde, bara en enda hårddiskrecension det senaste året. Idag ska vi dock kika närmare på tre stycken hårddiskar med ganska olika egenskaper, först ut har vi Western Digital’s nya Raptor som har en rotationshastighet på 10000 varv per minut vilket bådar inför goda accesstider. Moståndarna är Western Digitals och Seagates mainstreamhårddiskar, nämligen 120GB-modellerna med 8MB cache. Både Seagates Barracuda och Westerns Raptor är utrustade med SATA, det nya hårddiskinterfacet som växer till sig ganska snabbt på marknaden.

Specifikationer: Western Digital Raptor 36.7GB
Lagrinskapacitet	36.7GB
Rotationshastighet	10 000RPM
Söktid	5.2ms
Cachestorlek	8MB
Interface	SATA
Tillbehör	–
Ljudnivå	32dBA

Med sina ynkliga
36.7GB kan hårddisken knappast stoltsera med hög lagringskapacitet,
med dagens bjässar är det nästan löjligt lite lagringskapacitet.
Har Western Digital som är kända för att ligga långt
fram i utvecklingen gjort en jätteblunder, eller vad är det frågan
om? Givetvis inte. En närmare koll på specifikationerna visar att
detta är en riktig liten fartdåre som snurrar hela 10000 varv per
minut. Antalet rotationer per minut (RPM) avgör till stor del hur snabb
hårddisken är, desuto snabbare skivorna snurrar desto lägre
medelaccesstid.

Söktiden
är inte fy skam den heller, med 5.2ms sätter Western nytt rekord
när det gäller icke-SCSI-anslutna hårddiskar. Givetvis är
detta fartvidunder utrustat med det nya SATA-interfacet som tillåter
en teoretisk dataöverföring på hela 150 MB per sekund, till
skillnad från de 133 MB per sekund som ATA133 tillät. Nu är
det tyvärr inte så att det finns några hårddiskar som
klarar av att leverera 150 MB per sekund, men SATA har många fördelar
mot den tidigare PATA-standarden (även kallad ATA och ibland även
IDE) som inte har med överföringshastigheten att göra. För
det första så är kablarna mycket tunnare, vilket gör
att luftcirkulationen förbättras och att kabeldragningen blir lättare.
Dessutom så blir CPU-belastningen lite lägre, vilket ju alltid
är trevligt. Som om det inte vore nog så är SATA-interfacet
Hot-Swap-kompatibelt vilket gör att man kan ta ur och sätta i sina
hårddiskar under drift utan problem. Är det ingenting som du alltid
drömt om? Kanske inte det mest användbara, men sålänge
det inte finns några nackdelar så är det bara att köra
på.

PCB

Ovanifrån

Vidare så
är hårddisken utrustad med de 8MB cacheminne som nästan har
blivit standard hos Western Digital, Special Edition-hårddiskarna är
inte riktigt lika speciella längre. De flesta hårddisktillverkare
sätter 8MB cache på sina bättre modeller, så det är
inte oväntat att även denna hårddisk är utrustad med
det. Enligt specifikationerna ger hårddisken ifrån sig 32 dBA,
löjligt lite med tanke på den höga rotationstiden.

Raptorn är
ganska mycket tyngre än vanliga 3.5"-hårddiskar, och har en
slags inbyggd kylfläns för att bättre klara av den extra värmeutvecklingen
som åstadkomms pga den snabbare rotationstiden. Förutom kylflänsen
ser hårddisken mer ut som någonting ifrån 80-talet, skalet
ser riktigt gammaldags ut. Lite tråkigt för en supersnabb hårddisk,
men hur många kollar egentligen på hårddiskarna. Anslutningssidan
är väldigt olik vanliga PATA-diskar, för det första så
finns det ingen bred kontakt för datakabeln. Datakabeln är faktiskt
den smalaste av de tre uttagen. Vidare så finns det två strömkontakter,
dels den nya SATA-strömkabeln och den gamla molexkontakten. Kom ihåg
att bara använda en av uttagen i taget, annars riskerar du att förstöra
hårddisken. PCB:n är designad så att alla chip utom ett sitter
på insidan, på gott och ont. Det gör hårddisken mindre
känslig för statiska urladdningar, men större delen av värmen
ifrån chippen blir instängda tillsammans med motorn.

Ansllutningspanelen på hårddisken.

Någonting
som jag trodde skulle vara borta var jumprarna på baksidan, det borde
inte behövas några eftersom SATA bara har en hårddisk per
kanal. På det sättet slipper man att ställa in master/slave,
och därmed borde jumprarna vara onödiga. Jumperblocket sitter dock
där, helt i onödan verkar det som. Det sitter en jumper som kortsluter
två pinnar som standard, men enligt WD:s hemsida så spelar det
ingen roll om man tar bort jumpern. De två i mitten är oinkopplade,
och den sista gör att hårddisken startar upp i "stand by"-läge.
Vad det innebär lämnar jag ett mysterium då jag inte märkte
någon skillnad överhuvudtaget då jag satte en jumper där.

Specifikationer: Western Digital Caviar 120GB SE
Lagrinskapacitet	120GB
Rotationshastighet	7200RPM
Söktid	8,9ms
Cachestorlek	8MB
Interface	ATA100
Tillbehör	–
Ljudnivå	39dBA

Detta är
utan tvekan Western’s mainstreamhårddisk. 120GB har blivit standard,
och SE-varianten med det extra cachet ligger rimligt i pris i förhållande
till den med 2MB cache. 80GB hårddiskar har spelat ut sin roll lite
grand, och 120GB-diskarna ger mer lagring för pengarna. Lagringsutrymmet
räcker till de flesta, och rotationshastigheten på 7200 varv per
minut är standard numera. 5400-varvs diskarnas tid är över
för länge sedan. 7200 ger en stor prestandaökning gentemot
deras långsammare föregångare.

PCB

Ovanifrån

Det större
cacheminnet hjälper till att hålla uppe prestandan, men det är
ingenting exceptionellt med 8 MB längre. Hårddisken är utrustad
med det äldre PATA-interfacet med en överföringshastiget på
100mb/s (ATA100), men den finns även med SATA-interface till en prisskillnad
på några hundralappar. Fördelarna med SATA är dock för
små för att det ska vara värt att ta det för den vanliga
användaren.

Medelaccesstiden
på 8.9ms är ganska genomsnittlig, möjligtvis lite i högsta
laget. Ljudnivån ligger på 39 dBA vilket egentligen är lite
i överkant, de som prioriterar tystnad kan hitta bättre alternativ.
I övrigt finns det inte mycket att säga, på papperet så
är det en mainstreamhårddisk av bättre kvalitet. Hårddisken
är helt enkelt till för
den vanliga användaren som ändå vill ha lite extra.

Specifikationer: Seagate Barracuda 120GB 8MB cache SATA
Lagrinskapacitet	120GB
Rotationshastighet	7200RPM
Söktid	8.5ms
Cachestorlek	8MB
Interface	SATA
Tillbehör	–
Ljudnivå	25dBA

Seagate har,
precis som Western Digital, ett väldigt bra rykte när det gäller
kvalitet. Till skillnad från WD så har seagate länge varit
det tysta alternativet. Barracudan är Seagates mainstreammodell, och
är faktiskt uppe i den femte generationen nu.

Seagatedisken
är utrustad med SATA-interfacet, modellen finns dock även med det
äldre PATA-interfacet för några hundralappar mindre. Precis
som jag skrev tidigare så är PATA fortfarande rekommenderat, men
om SATA har någon fördel som man behöver, eller man verkligen
hatar de breda kablarna så är det bara att slå till. En sak
att notera med den här modellen är att det inte finns någon
vanlig strömkontakt, utan man måste ha en speciell SATA-strömkontakt
för att hårddisken ska fungera. Det finns konverterare att köpa
för den som inte har ett nätaggregat utrustad med sådana strömkontakter.

PCB

Ovanifrån

Hårddisken
har en medelaccesstid på 8.5ms, något bättre än Westerndisken
och i överkant om man jämför med andra konkurrenter. Det är
dock ganska små skillnader, men kika lite närmare på ljudnivån
så får du se vad den här hårddiskens styrka är.
Den genererar endast 25 dBA, vilket är fruktansvärt lite för
en hårddisk på 7200rpm. Tystnaden kommer dock med ett pris, värmeutvecklingen
är högre än på andra hårddiskar.

Jag tänkte
även testa hårddiskarna med ett HighPoint SATA-raidkort, men
testprogrammen vägrade att hitta kortet. SATA-kretsen är den integrerade
på nForce2-moderkortet, närmare bestämt en Silicon Image
SiL 3112. Western Digital’s Caviar testades dessutom med SATA->PATA-adapter
så att alla skulle testas på samma krets. Prestandaskillnaden
var försumbar, därför inkluderades inte båda testresultaten
i graferna.