AMD Radeon R9 290 – Prestandakortet som brås på storebror

AMD Hawaii PRO i detalj

Precis som storebror R9 290X bygger R9 290 på Hawaii-kärnan, men i en något nedskalad form. Beskrivningen av vad som gömmer sig innanför kortets värmespridare kommer därför vara väldigt snarlik då det rör sig om samma arkitektur och kretsstorlek, men i mindre skala.

Hawaii Pro – XT har fått banta

AMD R9 290 har samma övergripande uppbyggnad som storebror 290X, med sina Streamprocessorer utspridda över beräkningsenheter, som i sin tur är fördelade över fyra Shadermotorer. Av Hawaii XTs totalt 2 816 Streamprocessorer är 256 stycken deaktiverade i Hawaii Pro, motsvarande fyra av Hawaiis totalt 44 beräkningsenheter. Av de totalt 176 texturenheterna har 16 blivit deaktiverade, för en total mängd på 160 stycken.

Däremot har AMD inte pillat på den breda minnesbussen som ligger kvar på 512 bitar. Det medför även att minnesbandbredden är specificerad till samma 320 gigabyte per sekund.

Som väntat lägger sig R9 290 identiskt eller strax under sin storebror på samtliga punkter, och de största skillnaderna hittar vi i mängden Streamprocessorer och texturenheter, samt även viss skillnad i klockfrekvens. Detta medför en lägre specificerad flyttalsprestanda på 4,9 TFLOPS, som dock fortfarande är högre än det gröna lagets nuvarande toppmodell GTX Titan. Då R9 290 matchar R9 290X vad gäller minnesbussen ligger den även något framför Titan och dess 384 bitars buss.

Titan har dock fortfarande övertaget i mängd grafikminne i och med dess 6 gigabyte GDDR5. Det har även fler kärnor, 2 688 mot 2 560, än R9 290 samt även fler texturenheter än båda AMDs toppmodeller.

Powertune

Vad gäller Powertune så är tekniken i R9 290 identisk den i R9 290X i sin funktion, med skillnaden att den hanterar något lägre klockfrekvenser från fabrik. Det handlar om andra generationens Powertune, varav första generationen introducerades med HD 7970 GHz Edition förra året. Som vi beskrev i vår recension av R9 290X så har tekniken sina fördelar men även (inte minst i samband med AMDs undermåliga referenskylare) sina nackdelar.

Korten som har stöd för andra generationens Powertune har ett nytt gränssnitt för spänningsregulation, kallat Serial VID eller SVI2. Med SVI2 kan R9 290, R9 290X och övriga kretsar med stöd för tekniken reglera spänningen inom 10 mikrosekunder, i 255 steg om 6,25 millivolt, som börjar från 0 volt och sträcker sig upp till 1,55 volt.

Powertune kan sedan användas för att optimera utifrån fyra faktorer – klockfrekvenser, temperatur, strömförbrukning och fläkthastighet. Tanken bakom andra generationens Powertune, och även ett motto för tekniken, är att få ut maximal prestanda ut varje watt utan att nå för höga temperaturer eller ljudnivåer.

Bilden visar Radeon R9 290X som använder sig av samma kretskort och kylare som R9 290.

Medan kylaren till R9 290 visar sig vara falla i linje med den hos storebror R9 290X så drabbas dock inte R9 290 av samma nivå av throttling, och Powertune är därmed inte en fullt lika stor akilleshäl. Kylaren behöver dock fortfarande en uppdatering innan tekniken får sträcka på sig ordentligt.

Trueaudio – ljudhantering via grafikkortet

Medan det var tämligen väntat att nya grafikkort skulle visas upp under AMDs pressevent på Hawaii var det desto mindre väntat att en stor del av konferensen skulle ägnas åt ljud. Och i och med att det är samma arkitektur i R9 290 som i R9 290X hittar vi även samma stöd för Trueaudio som i storebror.

Faktum är att det är exakt samma stöd som storebror då vi även hittar exakt samma Tensilicakretsar som i fullstora Hawaii XT. Det innebär att ljudprogrammerare kan avlasta hanteringen av ljudmotorn i ett spel på grafikkortet snarare än centralprocessorn, och även få ett enklare gränssnitt för att designa ljudet.

Vi har en mer grundlig genomgång av hur AMD Trueaudio fungerar, inklusive en beskrivning av vad det är för hårdvara som får tekniken att ticka, i vår recension av Radeon R9 290X.