AMD Radeon R9 290X – I rätt miljö, världens snabbaste grafikkort

AMD Hawaii XT i detalj

Trumfkortet med R9 290X är dess Hawaii XT-krets som kommer ersätta trotjänaren Tahiti XT i toppen av AMDs sortiment. Men exakt vad är nytt i Hawaii XT jämfört med Tahiti XT, och hur står det sig på pappret mot Nvidias toppmodeller GTX 780 och GTX Titan med GK110-kretsen? På den här sidan kommer vi gå igenom vad som döljer sig innanför Hawaiis värmespridare.

Ett kort med extra allt

Det rör sig i det här fallet inte bara om uppdaterat kisel, utan även om mer kisel. Som vi beskrev i artikelns inledning så har Hawaii XT en närmare 25% större kretsyta än Tahiti XT, men med bibehållen tillverkningsteknik på 28 nanometer. Med hjälp av det extra utrymmet har AMD tryckt in 6,2 miljarder transistorer, en ökning på närmare 45 procent.

De extra transistorerna har satts i arbete i 2 816 streamprocessorer, utspridda över 44 beräkningsenheter. Dessa 44 beräkningsenheter finns sedan fördelade mellan fyra shadermotorer, som var och en innehåller en geometriprocessor, en rasterenhet och 11 beräkningsenheter. Varje shadermotor har även fyra render backends, som illustreras i bilden nedan.

Minnesbussen är något av ett paradnummer med sina 512 bitar, tänkt att komma till användning inte minst vid spelande med flera skärmar eller i 4K. Bussen i fråga är indelad åtta 64-bitars dubbelkanaliga minneskontroller. Allt som allt utlovas en minnesbandbredd på upp till 320 gigabyte per sekund. Vi hittar även 1 megabyte delad L2 cache.

Ställer vi sedan nykomlingen sida vid sida med både sin föregångare och konkurrentens muskelkort GTX Titan ser vi en jämn men blandad bild. Föga överraskande ligger R9 290X ett par steg framför sin föregångare specifikationsmässigt, med flera streamprocessorer, mer grafikminne och fler texturenheter och rasterenheter.

Desto mer intressant är det att jämföra med GTX Titan. Nykomlingen passerar konkurrenten i antal kärnor trots sin mindre kretsyta. Titan leder dock fortfarande i mängd transistorer, som den bland annat tjänar in med sin större mängd texturenheter. R9 290X leder i mängd rasterenheter, och även i total utlovad flyttalsprestanda.

R9 290X leder även med sin 512-bitars minnesbuss som medför en högre total minnesbandbredd. Dock levereras GTX Titan med 2 gigabyte mer grafikminne än flaggskeppet från det röda laget.

Powertune

En annan hörnsten i R9 290X är en funktion som det delar med lillebror R7 260 och APUer till socket FM2, nämligen en uppdaterad Powertune-funktion. Powertune spelade en stor roll i prestandabilden för HD 7970 GHz Edition, och funktionen har nu uppdaterats till den nya serien grafikkort.

Korten som har stöd för andra generationens Powertune har ett nytt gränssnitt för spänningsregulation, kallat Serial VID eller SVI2. Med SVI2 kan R9 290X och övriga kretsar med stöd för tekniken reglera spänningen inom 10 mikrosekunder, i 255 steg om 6,25 millivolt, som börjar från 0 vikt och sträcker sig upp till 1,55 volt.

Powertune kan sedan användas för att optimera utifrån fyra faktorer – klockfrekvenser, temperatur, strömförbrukning och fläkthastighet. Tanken bakom andra generationens Powertune, och även ett motto för tekniken, är att få ut maximal prestanda ut varje watt utan att nå för höga temperaturer eller ljudnivåer. För denna sakens skull levereras kortet med två olika bios-inställningar. Standard som ställer fläkttröskeln till 40 procent och hindrar kylarens fläkt från att snurra snabbare än detta. Alternativt Uber Mode som ställer fläkttröskeln till 55 procent, en bios-profil som aktiveras genom en liten switch på övre långsidan av kortet.

En teknik som har goda potential men som även visar sig ha en tydlig akilleshäl.