AMD Radeon R9 Nano – Ny prestandakung för ultrakompakta gamingdatorer

AMD Radeon R9 Nano

När vi testade Radeon R9 Fury X häpnades vi av hur kompakt det var, även om det med vattenkylaren krävs utrymme i chassit så är själva grafikkortet väldigt kompakt – bedriften är lika minst lika imponerande med R9 Nano. Nano mäter in på 150 millimeter, 40 millimeter kortare än Fury X, och har en luftkylare som till skillnad från vattenkylaren på Fury X inte är lika klumpig.

Med HBM kan AMD spara plats på kretskortet som tidigare togs upp av GDDR5-minnen. Minnesmodulerna staplas och flyttas intill grafikkretsen vilket sparar på otroligt mycket kretsyta. Jämför vi med förra generationens Radeon R9 290X är Nano 40 procent mindre.

Eftersom Radeon R9 Fury X och Nano har samma Fiji-krets är de på pappret nästan identiska, förutom det betydligt lägre TDP-värdet och strömanslutningarna.

Klockfrekvensen specificeras inte exakt utan får ett “upp till” värde på 1 000 megahertz. AMD menar att Nano i de flesta fall kommer att hålla sig till ungefär 900 megahertz under belastning men att det finns utrymme för klockfrekvensen att stiga upp till 1000 megahertz. Klockfrekvenserna regleras i förhållande till belastningen grafikkortet är under och mängden ström som krävs för att driva det. Effektförbrukningen blir således det som i teorin stryper Nano. TDP-värdet specificeras till 175 watt och är minskning på nästan 40 procent jämfört med Fury X. Det är en imponerande förbättring. AMD lyckas förbättra effektförbrukningen med hjälp av de variabla klockfrekvenserna.

Effektiv luftkylare med en unik lösning

AMD har valt att utveckla en ny kylare till Nano för att effektivt kyla den 175 watt starka grafikkretsen. Kylaren är av typen som både blåser ut luft ur chassit och blåser runt luft i chassit. Kylflänsarna är horisontalt monterade under en centralt monterad fläkt. Undertill finner vi en heltäckande kopparplåt som har direktkontakt med grafikkretsen och minnesmodulerna. Värmeledningen sker med hjälp av två olika lösningar, vilket är unikt för grafikkortsmarknaden. En så kallad ”vapor chamber” finns undertill, som likt ett värmeledningsrör eller en ”heatpipe”, transporterar värmen från grafikkretsen till kylflänsarna där värmen kan flyttas ut med hjälp av fläkten. Ångkammaren och heatpipen bygger på samma teknik. I kammaren och rören finns det vätska som vid en viss temperatur förångas. Detta gör det möjligt för värmen att effektivt transporteras till en annan ände på enheten, som i detta fall till kylflänsarna. På Nano sitter en ångkammare intill grafikkretsen och den mindre heatpipen på transistorerna.

Nano har en maximal belastningstemperatur på 85 grader Celsius och det är först då klockfrekvenserna stryps för att få ner temperaturen. Verkningstemperaturen är specificerat till 75 grader Celsius, vilket är 10 grader lägre än det maximala värdet.