Test: En djupdykning i Topre-tangentbord – marknadens finaste brytare

Leopold Fc660c - Demontering och modifiering

På populär begäran så tar Tangentbordsguiden nästa steg och börjar numer demontera de tangentbord vi testar. Detta ger oss en bättre förståelse för produktens inre integritet, byggkvalité samt så kommer det att visa oss om vissa tillverkare valt att snåla in med hålrum och liknande. Vi kommer även att bygga oss en uppfattning om modifieringsmöjligheter och hur enkelt eller svårt det är att öppna tangentbordet.Vi börjar med att vända på tangentbordet, här hittar vi den enda skruven som håller ihop chassit väl markerad med en garantiklisterlapp. Bakom lappen döljer sig skruven som vi enkelt skruvar loss.
Det blir genast lite mer pilligt och jobbigt, nu hålls chassit endast ihop av plastklämmor längs med toppen och botten – dessa måste vi separera. Vi väljer att kila fast plastkort längs med mellanrummet som bildas mellan de två chassidelarna. När vi har jobbat oss från mitten ut mot kanterna använder vi försiktigt en platt skruvmejsel för att försiktigt lirka upp den bakre delen av chassit.

När chassits bakre del har lyft, så gör vi samma sak, fast den här gången för framsidan av tangentbordet – ända till båda delarna separerat från varandra. Det gäller nu att vara försiktig, då båda delarna fortfarande är anslutna via en kretskortanslutning. För att koppla från anslutningen trycker vi försiktigt rakt ut, det är viktigt att inte dra ur kontakten i en vinkel då stiften kan komma att ta skada.

Vi kan nu separera PCB från chassit. För att komma åt brytaren behöver vi skruva loss ett stort antal skruvar, men lyckligtvis så är de tydligt markerade med pilar för de svarta skruvarna, och vita cirklar för de ljusa skruvarna. Vi ser till att lämna en vit skruv på varje sida av kretskortet till sist, då kretskortet flexar utåt av trycket från gummikonerna som är fastkilade mellan PCB och monteringsplatta.

När vi separerar monteringsplattan och PCB försöker vi att se till att lyfta så rakt upp vi kan, så att gummikonerna och fjädrarna inte separerar och flyttar på sig allt för mycket. Vi har nu brytarstammen, gummikonerna, fjädrarna och kapacitansdynan exponerade. Bli inte orolig om ett par av gummikonerna fastnar längs med stammen, det är enkelt att lyfta loss.

Det är först nu som modifieringsmöjligheterna öppnar upp sig för oss. Vi kan exempelvis smörja stabilisatorerna (som vi går igenom med Novatouch istället), installera dämpningsringar, smörja stamskenorna och även byta ut gummikonerna. En populär modifiering är just utbyte av gummikonerna, då det är de som står för majoriteten av känslan, taktiliteten och tyngden som användaren känner när de trycker ned en tangent. Vi kan byta ut våra koner mot andra gummikoner med högre eller lägre tyngd från andra Topre-tangentbord, eller rakt av köpa eftermarknadskoner som är menade att öka taktiliteten och erbjuda fler tyngder.

Nedan har vi ett set av BKE Redux Heavy, ett eftermarknadsalternativ som kräver mer kraft och känns mer taktila än de gummikoner som Leopold Fc660c kommer i. Vi kommer dock inte installera dessa i dagens test, men processen är relativt enkel – vi behöver endast placera ned konerna i brytarstammarna, och sedan placera en fjäder per kon – sedan lyfter vi på PCB och skruvar ihop tangentbordet.
Det vi i dagens test siktar på att lyckas med i vårt Leopold Fc660c-exemplar är att vi ska försöka tysta ned det så mycket som möjligt. Som Ni kanske märkt på en tidigare bild så är stabilisatorerna redan smorda med Super Lube-fett, en process vi tar med er på i senare skede, men vi kommer också att installera dämpningsringar, smörja stamskenorna och även fylla ut resonansutrymmen i chassit.

Steg ett är att ta bort samtliga brytarlock, och sedan från ovansidan pressa ut samtliga stammar. För att göra detta går det att använda valfritt tillhygge, vi använder en platt skruvmejsel där huvudet är dämpat med eltejp för att inte skada stammarna. Det krävs inte mycket kraft för att få ur varje stam, det jobbiga är istället att installera alla ringar. Vi använder oss av Silence X-rings från KBDfans, ett tunt dämpningsalternativ som inte påverkar tangentkänseln. Det finns tjockare alternativ som ska dämpa en lite större bit av ljudet, men på bekostnad av förkortad slaglängd – en kompromiss vi inte var villiga att göra. Vi gör detta för samtliga stammar.

Härnäst kommer vi att mäta upp var mellanslagsstabilisatorerna landar på kretskortet för att dämpa landningen med eltejp. Det leder dels till att nedtrycket blir dämpat, men vi skonar också kretskortet från upprepade nedtryckningar. Därefter plockar vi fram vår Super Lube-olja och smörjer skenorna som återfinns i varje diagonal hörna av brytarhuset – lite lätt smörjning med hjälp av en pensel räcker. Vi gör detta för samtliga brytarskenor.

Innan vi sätter ihop tangentbordet igen så vill vi minska hålrummen på insidan av tangentbordet, detta kommer att leda till lägre volym vid skrift – då tangentnedtrycken inte har resonansutrymme. I dagens test gör använder vi oss av IKEA hyllunderlag, men vi fick inte ett alltför lyckat resultat. Andra populära alternativ är exempelvis gamla musmattor, bitumen och andra dämpningsmaterial; ju högre densitet desto bättre.

Vi rullar ut dämpmaterialet över tangentbordsbotten och använder en tuschpenna för att markera de väggar som vi måste ha utskärningar för – därefter klipper vi till materialet. När vi är klara så använder vi eltejp för att dels fästa materialet till chassit, men också för att ytterligare eliminera hålrummen. Tanken är att åtminstone två tredjedelar av utrymmet fylls med material, vi behöver inte vara alltför petnoga eller exakta. Det går även bra att använda flera lager genom att repetera hela processen.

Innan vi börjar skruva ihop tangentbordet så är det värt att notera att många väljer att byta ut kontroll-enheten som syns på ovanstående bilder i grönt. Det möjliggör full programmerbarhet, och ett populärt val är en kontroller från Hasu, som har gjort sig känd i tangentbordskretsar för att omvandla flera olika tangentbordsmodeller till fullt programmerbara.

Det lite halvjobbiga vid ihopmontering är att rada upp samtliga gummikoner och fjädrar så att de kommer i rätt position mellan PCB och monteringsplattan. Det finns olika sätt att göra detta – ett sätt är att vända samtliga tangenter upp-och-ned och sedan fylla brytarhuset med gummikon och fjäder. Vi väljer dock att göra det annorlunda, vi radar upp samtliga fjädrar över kapacitansplattorna på kretskortet och täcker sedan över de med gummikonerna – sedan radar vi upp monteringsplattan och sänker ned den över gummikonerna. Vi skruvar ihop delarna genom att börja med en vit skruv i varje ände av tangentbordet.

Viktigt när vi återansluter kretskortet till kontrollern är att vi tänker på att inte göra det i en vinkel, då det likt vid frånkoppling kan skada stiften. Därefter är det inte mycket svårare än att vi sänker ned kretskortet i botten av chassit – det är enkelt att få positioneringen i chassit rätt då det finns utskärningar i chassit och plattan som leds ihop.

Innan vi gör det så passar vi på att mäta tjockleken av monteringsplattan samt chassibotten – det blir intressant att jämföra med Realforce-bordet från Topre; eftersom att Leopold siktar på att matcha byggkvaliteten. Monteringsplattan mäter cirka 2.17mm, medan chassibotten mäter cirka 2.26mm – inte alls illa, speciellt med tanke på att chassit består av ett yttre lager med.

När vi har kommit såhär långt så behöver vi endast montera på det övre chassit, det är viktigt att trycka ned över samtliga ytor och kanter för att säkerställa att alla plastfästen klickar i position. Vi är nu klara att knappa vidare på vårt exemplar av Leopold Fc660c, numer väldigt mycket tystare!