MSI Radeon R7970 Lightning – Ett överklockningsäventyr

Närmare titt på MSI R7970 Lightning 3GB

När MSI släpper ett grafikkort med tillägget Lightning får det en överklockare att vakna till. Vem minns inte GeForce GTX 275 Lightnings härjningar i 3DMark01, eller GTX 480 Lightning som visade vad NVIDIA:s Fermi-arkitektur verkligen gick för, och inte minst GTX 580 Lightning som pressats upp i klockfrekvenser över 1 600 MHz på grafikkretsen – en överklockning på mer än 100 procent mot NVIDIA:s referens.

MSI Lightning är jämförbart med ASUS Matrix och Gigabyte SOC (Super OverClock) där fokus ligger på maximal prestanda och överklockningspotential utan priset i åtanke. Lightning innebär ett svart kretskort (PCB) med plats för överdimensionerad strömförsörjning, mätpunkter för diverse spänningar, högkvalitativa elektronikkomponenter och ofta finurliga funktioner så som BIOS anpassade för extremöverklockning med kväve.

Förstås också en kylare med lägre ljudnivå och bättre kylning än referensdesignen, och stöd för spänningsökning i MSI Afterburner. Det har funnits AMD-baserade Lightning men de har inte slagit lika hårt då vinsten med bättre kretskort och starkare spänningsdel (VRM) är som störst på kort med hög strömförbrukning, Fermi och GTX 480/580 som tydligast exempel.

Det som gör Radeon HD 7970 till en bättre kandidat än tidigare AMD-baserade Lightnings är förstås att med betydligt högre prestanda följer också högre energiförbrukning. Det är oundvikligt när så mycket som 4,5 miljarder transistorer gör sitt jobb. Tahiti-kretsen i HD 7970 har ett har ett exemplarisk prestanda i förhållande till dess strömförbrukning med sin 28 nanometersteknik, men det drar trots allt en hel del från vägguttag, någonting som innebär högre krav på spänningsdelar än något annat grafikkort vi tidigare sett från AMD. 

Kikar vi närmare på grafikkortet och börjar med att öppna kartongen hittar vi en skiva med drivrutiner, manual, Crossfire-brygga, två 6-till-8-pin PCI Express-strömkablar samt adaptrar för Mini DisplayPort-till-DisplayPort och DVI-till-HDMI. Det enda som sticker ut är tre sladdar som kan kopplas in på kretskort för att enkelt kunna mäta av spänningar, tillsammans med en multimeter.

MSI Radeon R7970 Lightning 3 GB
Krets	Tahiti XT
Radeon-kärnor	2 048
GCN-enheter	32
Klockfrekvens	1 070 MHz
Texturenheter	128
ROP:s	32
Minnesbuss	384-bit
Minnesmängd	3 072 MB GDDR5
Minnesfrekvens	1 400 MHz (5 600 MHz effektivt)
Videoutgångar	1 x DVI-D, 1 x DVI-I, 4 x Mini DisplayPort 1.2
Pris

På kortets baksida ser vi en metallplåt (ofta kallad backplate) med ventilationshål vid strömförsörjningen. Vid drift lyser det blåa LED:s här för varje strömfas som är aktiv. Lyser blått gör det även från MSI-loggan placerad precis bakom grafikkretsen.

Lyfter man på plastlocket som hyser loggan kan man skåda ett av MSI:s nya påfund, “GPU Reactor”. Det är åtta stycken extra kondensatorer på en separat litet kretskort, inkopplad så nära grafikkretsen som möligt. 

Det är egentligen inget nytt att placera stora kondensatorer som filtrerar spänningen nära en krets. Det trevliga är att man lyckats få plats med mycket kapacitans i omedelbar närhet till grafikkärnan. Nackdelen är att det sticker ut en bit från kortet, och kan orsaka problem för de som vill köra flera grafikkort i CrossFire eller rentutav använda sig av annan kylning – en målgrupp som MSI Radeon R7970 Lightning faktiskt riktar sig till.

Det finns möjlighet att använda upp till sex skärmar i Eyefinity, om man har skärmar med DisplayPort-anslutning. De två DVI-portarna är av typen Dual-Link och stödjer max 2 048 x 1 536-upplösning i 60 Hz. Ska det drivas skärmar med högre upplösning vilket är troligt med detta grafikkort, är det Mini DisplayPort-utgångarna som gäller.

Kylaren är en väldimensionerad historia och knappast något man behöver byta ut om man vill hålla sig till luftkylning med sina fem värmeledningsrör och tätt packade kylflänsar. De två 100 mm-fläktarna håller sig på en relativt låg ljudnivå när de är inställda på 50 procent, men vid 100 procent låter det som en smärre orkan, men samtidigt finns det ingen anledning att vrida upp fläktarna till den hastigheten ens när man överklockar grafikkortet.

Kretskortet är i typisk Lightning-stil betydligt större än referensdesignen. Kärnan på Tahiti är helt blank och omges av en metallram vars syfte är att skydda kärnan från att knäckas vid montering av kylare, men det sätter käppar i hjulen för många eftermarknadskylare och montering av kvävekylare.

Samma Hynix chip som används på referensmodeller av Radeon HD 7970 återfinns här, som specificeras till 1 500 MHz (6 000 MHz effektivt).

En rejält överdimensionerad spänningsdel med 14 faser till GPU. Mosfetsen är av typen CopperMOS som ger lägre drifttemperatur, kondensatorerna är solida Tantalum, och spolarna tillåter upp mot 60 Ampere styck.

På baksidan av kortet finns fler solida kondensatorer och tittar man noga ser man hur GPU Reactor kopplas in bakom grafikkärnan. 

Med denna genomgång hoppar vi över till testerna som vi delat upp i tre delar. Först så kör vi grafikkortet genom en rad tester med dess standardfrekvens, och en Intel Core i7-2600K överklockat till 4,6 GHz med luftkylning. Därefter drar vi igång en kompressor som går ned till -50 grader celcius för att få upp processorn till 5,7 GHz och vi börjar även överklocka grafikkortet. Slutligen presenterar vi resultat med senaste Intel Core i7-3770K på 6,0 GHz och uppåt, tillsammans med grafikkortet överklockat med dess vanliga luftkylning.