Plextor 716UF vs 716A

Vi har tittat närmare på två heta DVD-brännare från Plextor. Två toppmodeller för olika ändamål, den ena trivs bäst i chassits trygga inre medan dess syskon kan ge sig ut på äventyr. Exakt vad skiljer Plextors interna och externa brännare åt?

Idag har vi två dvd-brännare under luppen, och inte vilka två som helst. Båda är ifrån Plextors toppsegment, vi har nämligen testat PX-716A mot sin externa tvilling PX-716UF. Tonvikten under recensionen skall inte ligga på brännaren i sig, även fast det är högst intressant så är det skillnaden mellan externa och interna brännare som är fokus idag. Jag minns vår första externa brännare, det var faktiskt också en Plextor. Den hade en stor klumpig caddy och var hur stötkänslig som helst. I och med att USB-interfacet kom så blev externa produkter plötsligt mer aktuella än tidigare, men tidigare så har externa enheter sällan riktigt kunnat konkurrera med sina interna syskon.

Mycket har dock hänt sen dess, och denna recension kommer förhoppningsvis att visa huruvida skillnader mellan externa och interna brännare märks i dagens läge. Vi kommer givetvis att titta på brännarna som brännare också, Plextor har alltid imponerat med tekniska innovationer och den här modellen är sannerligen inget undantag. Vad sägs t.ex. om en automatisk skivanalys medan bränning pågår så att skivorna inte skall brännas för fort?

Plextor har alltid utmärkt sig genom att ha innovativa tekniska lösningar på sina brännare och den här är definitivt inget undantag. Mer information om de olika teknikerna finns på sidan “Tekniska Detaljer”, så de presenteras bara i korthet här. Först på listan har vi Buffer Underrun Proof Technology som ser till att en skiva inte blir förstörd om bufferten i brännaren tar slut. Vidare så hittar vi stöd för GigaRec, en teknik som bl.a gör att man kan bränna hela 999MB på en 800MB-skiva. Brännarna är dessutom utrustade med AutoStrategy, Intelligent Tilt och PoweRec som i korthet tillsammans ger bättre bränningar på optimal tid. Enheten har även mjukvara som gör det möjligt att ställa ner hastigheten på brännaren, någonting som säkerligen välkomnas av många då det sällan är njutbart med ett högljutt surrande när man ser på film eller spelar.

Själva enheten är ungefär så intressant som en intern dvd-brännare blir, på baksidan hittar vi en vanlig strömkontakt, en IDE-kontakt samt uttag för både digitalt (SPDIF) och analogt ljud. Det sitter givetvis också en jumper som gör det möjligt att byta brännarens läge mellan Master, Slave, Cable Select samt att tvinga brännaren att köra i DMA. En intressant sak med brännaren är dock att den är något kortare än normalt, så personer med små chassin kommer att få det lättare att montera och dra kablar till denna enhet

Anslutningarna på baksidan

Enhetens längd jämfört med vanlig cdrom

Fronten som sitter monterad är relativt standardvit med lite tryck på, men här kommer vi faktiskt till ett intressant tillbehör. Förutom att skicka med en IDE-kabel, en liten skruvpåse, installationsskiva och snabbinstallationsguide så skickar Plextor även med en svart front för de som har ett chassi där detta passar bättre. Det är alltså inte två skilda modeller för svart respektive vit modell, en eloge till plextor för detta. På framsidan hittar vi en vanlig orange/gul lysdiod som visar brännarens nuvarande status.

Tillbehör till brännaren

Enheten framifrån

Att byta ut fronten är enkelt om man vet hur det går till, i annat fall kan man vara lite rädd för att ha sönder brännaren. Plextor har givetvis skickat med ett litet häfte som beskriver hur fronten byts ut, en kortfattad beskrivning kommer dock här. Först används den medföljande metallpinnen i hålet för att få ut släden. Sedan drar man ut släden några centimeter och lyfter upp den vita plastbiten som sitter på släden samtidigt som man varsamt böjer den utåt. Nu är det dags för den stora biten, denna lyfts bort genom att man trycker in de fyra plastlåsen som syns på sidorna. När dessa är intryckta är det bara att lyfta ut plastbiten. Sedan är det bara att föra in den svarta biten och sätta på slädänden på samma sätt som den vita togs av.

Den medföljande svarta fronten

Frontpanelen utbytt

Specifikationer
Grunddata
Storlek	184 x 52 x 265 mm
Vikt	1 kg
Interface	USB 2.0 + FireWire
Buffertminne	8MB (BURN-Proof)
Pris	ca 2100kr
Maximala skrivhastigheter
DVD+R / DVD-R	16x / 16x
DualLayer DVD+R / DVD-R	6x / 2x
DVD+RW / DVD-RW	8x / 4x
CD-R / CD-RW	48x / 24x
Läshastigheter
DVD-ROM	16x
CD-ROM	48x
Accesstid CD / DVD	<100ms / 150ms

Den externa enheten har i princip exakt samma tekniska specifikationer som den interna, vi tänker därför inte upprepa denna utan hänvisar läsare till föregående sida för gemensamma tekniska detaljer. Den stora skillnaden, förutom utseendet, är att den externa brännaren ansluts till datorn med antingen USB 2.0 eller FireWire istället för IDE. Val av läge görs genom att slå om en strömbrytare på baksidan av enheten.

Det första jag tänkte när jag öppnade lådan var hur stor enheten är, det är inte direkt någon liten smidig brännare som åker ner i laptopväskan. Den är snarare ett monster som ser ut att kunna äta vanliga brännare till middag, den är i princip lika stor som min bärbara dator eller mitt mATX-chassi. Det är med andra ord ingenting som passar den som behöver en extern brännare till sin bärbara dator utan passar sig bättre för hemanvändaren som ändå vill ha friheten att kunna flytta brännaren mellan datorerna eller dylikt. I paketet hittar vi, förutom brännaren: en USB-kabel, en FireWire-kabel, en snabbinstallationsguide, en DVD-skiva med programvara och en metallbit som används för att mata ut släden när brännaren inte har ström.

Designen på enheten är något säregen och mycket stilren. Själva skalet är gjort av vanlig silversprayad plast och framsidan är förutom detta prydd med en transperent plastbit vilket ger ett ordentligt lyft. Även fast det låter lite tråkigt så ser det definitivt inte tråkigt ut, personligen blev jag nästan lite förvånad över att det var plast då den inte alls såg plastig ut. Formen är något annorlunda mot de flesta externa enheter då kanterna är ordentligt rundade istället för att vara helt fyrkantiga. På bild kan det se något konstigt ut, men i verkligheten ger de runda kanterna ett mycket bra intryck som bryter det i övrigt ganska gråa intryck.

Ovansidan är prydd med plextors logga och även text som anger vart ström-, USB- och Firewireuttagen sitter där bak. Detta relativt ovanliga stildrag är också väldigt estetiskt tilltalande. Om vi tittar närmare på fronten så ser vi, förutom plextortrycket på släden, två lysdioder, en knapp och ett litet hål. Knappen matar givetvis ut släden och hålet är avsett för att man skall kunna mata ut en skiva utan att ha någon ström inkopplad. Det ovanliga är att det sitter två lysdioder i fronten, en som anger status för brännaren (orange/gul) och en blå som lyser då enheten är påslagen. Lysdioderna lyser lagom starkt, de bländar inte men är ändå fullt synliga.

Eftersom plextor har så många innovativa tekniska lösningar på sina produkter har vi valt att dedikera en hel sida endast för dessa där vi tar upp de viktigaste tillsammans med en kort förklaring till var det egentligen här. Notera att en del av dessa funktioner även finns på tidigare brännare, så allting är inte nyheter till just dessa modeller.

GigaRec. Först ut har vi någonting som Plextor valt att kalla GigaRec, och det ligger faktiskt någonting bakom det till synes meningslösa namnet. GigaRec tillåter nämligen användaren att bränna upp till 913MB data på en vanlig 700MB-skiva. Detta åstakomms genom att brännaren helt enkelt bränner datan tätare på skivan så att mer får plats. Detta gör dock att skivan blir känsligare och mer svårläst, i viss mån kan man jämföra det med att minska fontstorleken på ett vanligt textdokument för att få plats med mer information på en sida, desto mindre det blir desto mer svårläst blir det. En nackdel med att använda denna funktion är att flera cd-läsare inte klarar av att läsa datan så tätt, så det finns en viss risk att skrivan enbart är läsbar i brännaren den kom ifrån.

GigaRec tillåter dig dock inte bara att bränna mer information på en cd, det går även att minska lagringskapaciteten ner till ungefär 400MB. Varför skulle man då vilja göra det? Jo, om man vill att datan ska skrivas med högre kvalité än vanligt, detta kan t.ex. röra skivor inom audiovärlden. Genom att “förlänga” datan så blir den mer lättläst, och skivor brända på detta viset kan läsas av i stort sett alla cd-läsare. Givetvis går det att välja mer än Min/Max-kapacitet också, det går att välja mellan 0,6x och 1.4x lagringskapacitet i steg om 0.1.

BURN-Proof. BURN-Proof är egentligen en relativt gammal teknik, men vi väljer ändå att ta upp den då den i allra högsta grad är en teknisk detalj för denna Plextorbrännare. BURN-Proof är ännu en förkortning som uppstått som av en slump, BURN-Proof står för “Buffer UnderRuN”-Proof och är alltså ett skydd om läsarens buffert skulle ta slut. Bakgrunden till systemet är att en brännare måste ha ett kontinuerligt flöde av data, eftersom skivan roterar snabbt så måste brännaren hela tiden ha koll på nästa sektor som ska skrivas. En dator kan inte ge brännaren ett tillförlitligt flöde, så därför har alla brännare ett s.k. Buffertminne i sig, storleken på detta brukar ligga runt 10MB. Datorn skriver alltså till Buffertminnet och brännaren läser därifrån, alltså finns det skydd för de stunder då datorn inte kan ge data tillräckligt snabbt.

Ibland händer det dock att bufferten tar slut, det kan t.ex. bero på att någon just loggade in på datorn och började göra tunga beräkningar eller något liknande. Om bufferten tar slut så är det helt enkelt bara att slänga skivan eftersom skivan snurrade snabbare än vad brännaren klarade av. BURN-Proof avhjälper dock detta genom att hålla reda på exakt vart på skivan brännaren fick slut på buffertminne. Sedan väntar brännaren tills bufferten har laddats upp igen, och då fortsätter den att skriva ifrån rätt plats. Detta låter kanske enkelt, men det ligger mycket sofistikerad teknologi bekom att veta precis vart på skivan den sista riktiga sektorn skrevs.

VariRec. VariRec är en teknisk finess som har sin största nytta när det gäller av ljudskivor. När en skiva skall brännas (oavsett om VariRec är aktiverat eller inte) så slås den optimala styrkan på lasern upp i en databas baserat på bl.a brännhastighet och skivtyp. Detta värde härstammar ifrån tester som gjorts av Plextor i laboratoriemiljö. Det är dock inte säkert att deras labmiljö stämmer överens med miljön som skivan skall användas i, så genom att aktiera VariRec så har man möjlighet att ändra laserns styrka. Inställningslägena är i steg om ett mellan minus och plus fyra. Genom att ändra effekten så kan skivan låta bättre i ljudutrustningen hemma, men vissa läsare som har problem med att läsa skivor kan eventuellt läsa skivor med högre eller lägre lasereffekt bättre. Notera dock att en felaktig inställning kan leda till att skivan inte går att läsa någonstans, högre effekt är inte nödvändigtvis bättre i detta fall.

PoweRec. PoweRec är nog den mest spännande funktionen den här brännaren är utrustad med, i korthet maximerar den skrivhastigheten över hela skivans medium genom att stegvis öka hastigheten och analysera resultatet. När en skiva bränns utan PoweRec så väljer användaren helt enkelt en skrivhastighet och så håller sig brännaren till den. Sedan är det mer eller mindre upp till användaren att använda en hastighet som är realtistisk med tanke på skivan som används. Med PoweRec behöver användaren dock inte bry sig om detta, brännaren analyserar istället skivan själv. Metoden skiljer sig något beroende på om skivan bränns med CLV (Constant Linear Velocity), Z-CLV (Zone Constant LinearVeolocity) eller CAV (Constant Area Velocity), så metoden är bara generellt beskriven.

Brännaren börjar på en relativt låg hastighet, och efter ett litet tag så analyseras datan som har skrivits och om den är felfri så höjs hastigheten lite grand. Samtidigt ändras laserns uteffekt för att kompensera för den höjda hastigheten. Sedan fortsätter brännaren att höja skivans hastighet och analysera ända tills den skrivna datan börjar bli tvivelaktig, då sänks hastigheten ett snäpp och brännaren fortsätter i samma hastighet. Detta gör alltså att skivan bränns så snabbt som möjligt. Förutom detta övervakas även temperaturen i enheten, och om den blir för hög så sänks laserns effekt. För den som vill läsa mer om CLV, Z-CLV eller CAV så hänvisar vi direkt till plextors hemsida.

AutoStrategy. Plextors dvd-brännare har ett litet minne där optimala parametrar för bränning av olika media ligger lagrade, det är härifrån som bl.a effekten på lasern som kan justeras i VariRec ligger lagrade. Datan är så exakt att den hämtar parametrar för just det mediat man har satt i, det ligger t.ex. en uppsättning parametrar just för Verbatimskivor av en viss modell. Denna databas är dock inte komplett, så det finns en risk att det nyinköpta 500-packet av jättebilligt DVD-r-skivor inte finns med i listan. Tidigare har detta inneburit att bränningen inte blivit lika bra, men tack vare AutoStrategy minskas detta problem avsevärt.

Om brännaren inte har parametrar lagrade för den skivtypen som man använder så kommer brännaren automatiskt att analysera skivan, försöka hitta rätt parametrar och sedan spara dessa i databasen. Efter ett par skivor så kommer kvaliten på den brända skivan att vara betydligt bättre än de fösta exemplaren. Brännaren lär sig alltså själv vilka parametrar som passar för en viss skivtyp. Notera att detta kan ta någon minut extra per skiva, men det är för bara de första skivorna i en okänd serie som metoden används.

När vi har testat den interna brännaren har den suttit som Primary Master, och någon Primary Slave har inte varit inkopplat. Den externa brännaren har endast testats med USB 2.0 då FireWire-stödet på moderkortet inte fungerat som det ska. Liknande resultat har dock mätts via FireWire på en annan dator, så skillnaden mellan USB och FireWire är relativt liten.

För testet utav DVD-R använde vi oss utan skivor ifrån Verbatim. Mer exakt är det 16X media som dessutom är fullface printable. Varje brännare fick bränna neros provskiva i 16X och sedan läsa samma skiva. DVD-R är troligtvis det mest populära formatet idag då skivorna ofta är billigare än DVD+R. DVD+R har inga direkta fördelar mot -R så det lägre priset gör det ofta till det mer rekommenderade. Nog pratat, här kommer testresultaten.

716A Bränning 16X

716UF Bränning 16X

En första anblick på graferna för brännhastigheten kan få vem som helst förfärad, det ser ut som att någon placerat brännaren på bashögtalaren under en Rammsteinkonsert. Pikarna har dock en förklaring, brännarna är utrustade med PowerRec vilket gör att brännaren stannar till lite och då och analyserar skivan och avgör om skivan kan brännas snabbare. De plötsiga nedvarvningarna är helt enkelt tiden som skivan gör en snabbanalys. Uppenbarligen klarade brännarna av att bränna dessa skivorna i full hastighet då båda brännarna toppade väldigt nära 16x i slutet av bränningen. Vi ser ingen påtaglig skillnad mellan den externa och den interna varianten i detta skede.

716A Läsning

716UF Läsning

Läsningen visar inte på några större överraskningar, de små groparna som blir på kurvan härstammar troligtvis från bränningens upp- och nervarvningar då de återfinns på samma ställen på båda brännarna. Vi ser också ett intressant fenomen – det går långsammare att läsa än att bränna en skiva. Detta är faktiskt avsiktligt, och är en begränsning som Plextor har lagt in i brännarna eftersom det kan vara farligt att varva upp en gammal skiva i så höga hastigheter. En obränd skiva vet man dock är i gott skick, så den kan köras snabbare.

Vi ser en underlig detalj i läsningen, den externa brännaren har något kortare accesstid än den interna. Testet körde om flera gånger med samma resultat, men det är troligtvis exemplaren som skiljer sig åt och inte den externa som har någon teknisk fördel. Den interna har dock snabbare burst-read, och detta är troligtvis en rent teknisk fördel då USB som interface är långsammare än IDE.

Givetvis testar vi också det andra stora formatet när det gäller DVD-bränning, DVD+R. Egentligen finns det inga stora generella fördelar med DVD+R gentemot DVD-R, men vissa spelade (speciellt äldre) kan fungera betydligt bättre med DVD+R. Det bästa är helt enkelt att testa med både DVD-R och DVD+R och sedan bestämma sig för vilket system man vill använda sig av.

716A Bränning 16X

716UF Bränning 16X

Här ser vi ungefär samma resultat som DVD-R uppvisade. Samma ofarliga spikar då skivan kontrollerar mediat och liknande hastigheter, det spelar med andra ord ingen större roll om man använder sig av DVD-r eller DVD+r för bränningens skull.

716A Läsning

716UF Läsning

Läsningen av DVD+r är också i det närmsta identisk med DVD-r, en konstant vinkelhastighet bibehålls utan problem även längst ut på skivan. Notera dock att vi har använt oss av relativt dyra skivor för testerna, det är inte alls säkert att samma mönster upprepas för billigare skivor. Det bästa är helt enkelt att testa sig fram.

Här ser vi samma fenomen som för läsningen av DVD-R. Den externa brännaren har lägre burst-reed men också en lägre accesstid. I övrigt är skillnaderna som sagt minimala.

Ett mindre använt men ändå högst intressant format är DualLayer. DualLayer-skivor rymmer dubbelt så mycket som en vanlig skiva då den precis som namnet antyder har två skrivbara lager. Det är denna typ av skivor som används till t.ex. DVD-filmer, vilket gör att man kan få plats med en hel film på en skiva utan att behöva komprimera ursprungsmaterialet. Nackdelen med denna skivtyp är att de kostar betydligt mer än dubbelt så mycket, i skrivande stund 10-20ggr dyrare än vanliga skivor. Detta gör att de inte används speciellt mycket. De kan dessutom inte brännas lika fort, skivorna som använts i recensionen är specificerade till 2.4x och är av märket Verbatim.

716A Bränning

716UF Bränning

Även fast skivorna bara är specificerade för 2.4x lyckas båda plextorbrännarna bränna de i 6x utan problem, och vi ser även här de karakteristiska dipparna som visar att brännaren kontrollerar skivans läsbarhet i takt med att den bränns. Vi ser också att 6x är en slags övre gräns för denna bränning då brännaren går ner i varv i takt med att skivan bränns för att dataöverföringshastigheten inte ska bli större, denna typ av bränning kallas CLV (Constant Linear Velocity). På det hela taget går bränningen stabilt och bra på en högre hastighet än vad som är specificerat, men hur bra går dessa skivor att läsa?

716A Läsning

716UF Läsning

Här ser vi att läsningen inte alls beter sig som skrivningen, här hålls för det första en konstant vinkelhastighet (CAV) istället för en konstant överföringshastighet (CLV). Detta medför en lägre överföringshastighet i början, men en högre mot slutet. Snitthastigheten blir nästan exakt lika stor som vid bränning, men det är som sagt olika fördelat. Vi ser också att skivan läses utan problem, brännaren klarade alltså av att bränna skivan i över dubbelt så hög hastighet som den var specificerad för utan att det påverkade läsningskvalitén, mycket bra jobbat.

För det första skall vi anmärka på vad som verkar vara en bugg i Nero. Den externa brännarens sluthastighet är alldeles för hög, den borde ligga någonstans runt 3.5 men ligger istället runt 8. Varje gång som testet kördes med den externa brännaren gavs ett för högt värde, troligtvis är det rapporterade värdet det maximala och inte det slutgiltiga. Nu när vi anmärkt på det ser vi att testresultaten är förbluffande lika, det är till och med exakt samma siffror på de flesta testen vilket tyder på att skillnaden här är i princip obefintlig. Vi ser dock att den interna brännaren har betydligt högre burst-hastighet även i detta testet, ungefär 30% högre till och med. Det som skiljer detta testet från de övriga är medelaccesstiden, båda brännarna ligger på ungefär samma nivå nu efter att ha skilt sig åt i de tidigare testerna. Detta kan bero på att skivan bränts i långsammare hastighet vilket gör att skillnaden mellan brännarna inte spelar lika stor roll.

Även fast det gamla hederliga formatet CD blir mer och mer inaktuellt så används det fortfarande i stor utsträckning, det är därför helt klart intressant att även testa detta format. Skivorna som används är That´s Write 80min-skivor som är specade till 48x-bränning.

716A Bränning 40X

716UF Bränning 40X

Här ser vi att brännaren faktiskt säger ifrån, då hastigheten närmar sig 32x så avbryter brännaren och sänker hastigheten. Detta beror troligtvis på att skivorna helt enkelt inte håller tillräckligt hög kvalité och att brännarna upptäcker detta. En antydan till att tekniken fungerar som den ska.

716A Läsning

716UF Läsning

Även här fortsätter brännarna att fungera utan några som helst problem. Både den interna och den externa klarar av att hålla en konstant vinkelhastighet utan att få diskontinuerliga överföringsdippar under testets gång. Skivorna läses med andra ord perfekt.

Vi ser helt klart att brännarens skydd för att bränna skivor för fort fungerar utmärkt, vid en viss fart så sänktes hastigheten trots att skivorna är specificerade för att klara högre hastigheter än så. Samma mönster med bursthastighet och accesstid återspeglas även här, lustigt nog så har den externa brännaren fortfarande snabbare accesstid.

Det första man kan konstatera är att brännarna gör sitt jobb på ett väldigt bra sätt. Nästan alla brännare lyckas givetvis med dess jobb vilket är att bränna en skiva, men det ligger mer bakom bränningen än man kan tro. Plextor har länge varit ansett som ett kvalitetsmärke med skivor som blir välbrända och som håller länge, och detta verkar inte vara något undantag. Andra brännare som jag personligen har testat har inte klarat av att bränna skivor i så höga hastigheter som 16x utan att ge i princip oläsbara skivor som tagit väldigt lång tid att läsa ifrån. Även fast skivan roterar så snabbt som den skall är det ingen garanti för att bränningen blir lyckad. Skivor av varierande kvalité är heller inget problem för dessa brännare då de automatiskt känner av när hastigheten börjar bli lite för hög så att skivan kan bli svårläst. Skivorna brända i 16x fungerade utan några som helst problem och gick att läsa utmärkt i båda brännarna.

Då återstår frågan som vi tänkte besvara, finns det någon skillnad mellan interna och externa brännare och vilket bör man använda? Recensionen visade att det inte längre är någon nämnvärd skillnad mellan det interna IDE och det externa USB/Firewire-interfacet. Samtliga tester var i det närmsta identiska mellan de två brännarna, och de skillnader som uppstod var väldigt marignella. Externa brännare har dock en tendens att kosta något mer än de interna motsvarigheterna, i detta fallet närmare 1000kr dyrare. Vi kan därför inte ge något definitivt svar på vilket man bör välja, vad vi däremot kan säga är att prestandan är en aspekt som man inte behöver tänka på. Personligen föredrar jag den externa varianten då den är lätt att ta med, går att använda till både min och flickvännens bärbara/stationära datorer men om man bara har en dator så är det relativt omotiverat.

PX-716A	PX-716UF
Fördelar:	Fördelar:
+ Mycket stabil brännare + Har stöd för 16x och DualLayer + Många tekniska hjälpmedel + Svart och vit frontpanel	+ Har stöd för 16x och DualLayer + Tekniska innovationer + Mycket stilrent yttre + USB och FireWire
Nackdelar:	Nackdelar:
– Relativt högt pris – Inte SATA	– Högre pris (nästan dubbelt) – Sämre burst-read

Avslutande ord för denna recensionen blir att om man ska köpa en dvd-brännare så är det svårt om inte omöjligt att hitta en brännare med lika hög teknologi som dessa Plextorbrännare. Den externa varianten är i princip identisk med den interna så när som på pris och utseende, prestandan är alltså i princip lika bra.