Samsung NP900X3C – Rakbladstunn ultrabook med superskärm

Processor och surfprestanda

Den nya Core i5-3317U presterar runt 20 procent bättre än förra generationens Core i5-2467M vilket är en relativt stor ökning. Prestandan ligger riktigt nära Intels Sandy Bridge-processorer med 35W TDP, ett mönster vi kommer få se upprepas längre fram. På en gång kan vi säga att Samsung NP900X3C kommer med riktigt hög prestanda trots processorns 17W-utförande.

Den entrådade prestandan är fantastisk för en processor med ett TDP-värde på endast 17W. Över till flertrådad prestanda är den också riktigt bra och ligger nästan i nivå med förra generationens Sandy Bridge specificerade till 35W. Prestandaförbättringarna kommer som tidigare nämnt främst från den effektivare Turbo Boost-tekniken. AMD har inte helt oväntat ingenting att säga till om.

Minnesprestandan har ökat nämnvärt mot förra generationens Sandy Bridge-baserade datorer, vilket är välbehövligt med den nya HD 4000-grafiken. Även minnesfördröjningen har krympt men detta beror mer på de ökade klockfrekvenserna, än förbättringar i minneskontrollern.

NP900X3C slår jämna slag med 35 wattare ur Sandy Bridge generationen processorer och vi tror dem flesta förstår att det är bra. Byter vi dock över och omkodar med hjälp av grafikdelen och medialogiken QuickSync ser vi endast en marginell ökning mot tidigare generation. Vi hade väntat oss ett resultat nära Core i7-3610QM som i grund och botten har en identisk HD 4000-grafikkrets.

Cinebench deltest OpenGL visar på en klar förbättring mot förra generationens ultrabooks, men den är inte riktigt där vi hade trott. Intel klarar helt plötsligt inte av att konkurrera mot AMD Llano och A6-3400M i grafikprestanda, för att inte tala om Trinity och A8-4500M. Återigen vill vi poängtera att detta är en 17W-processor, så resultatet kan inte anses vara dåligt. Men det märks att HD 4000-grafiken hålls tillbaka på grund av den begränsade strömbudgeten.

Vi ser en tydlig förbättring i JavaScript-prestanda och nya ULV Ivy Bridge sätter sig ännu en gång i samma liga som förra generationens Sandy Bridge specificerade till 35W.

Efter ett antal tester med något tveksam grafikprestanda imponeras vi i vårt HTML5-testet. Inte bara slår det AMD Llano på fingrarna, utan ligger hack-i-häl med den nya Trinityprocessorn A8-4500M med högre strömförbrukning.

Mycket processorkraft trots låg strömförbrukning

Vad som är tillräckligt är högst subjektivt. Men i alla fall vi anser att de nya Ivy Bridge-processorerna bjuder på prestanda som är fullt tillräcklig och mycket mer därtill för det användningsområde ultrabooks är ämnade för. Intel har höjt ribban ytterligare och levererar minst sagt imponerande processorprestanda med ett ultralågt TDP-värde på 17W. Det är nästan att vi tycker det är för mycket och hellre hade sett lägre prestanda tillsammans med ännu lägre strömförbrukning.

Tittar vi på grafikprestandan är det en klar förbättring mot förra generationen. Men vi är bortskämda med Intels tidigare toppgrafik HD 3000 som alltid arbetade i högst turboläge. Ivy Bridge-arkitekturen bjöd på en helt ny grafikdel som är upp till 100 procent bättre än tidigare, men ingenting kommer gratis. Strömförbrukningen på grafikdelen har ökat trots den nya tillverkningstekniken. Det här innebär att den aldrig når sin nominella klockfrekvens utan lägger sig någonstans mellan basfrekvens och turboläge konstant. Därför presterar HD 4000 i 17W-utförande inte lika bra som i de mer strömhungriga processorerna från Intel. Hur det här ser ut i spel ska vi reda ut på nästa sida.