Sandisk Extreme II 240GB – Redaktionens nya favorit

Testresultat: Hård belastning

För att göra det här testet så började vi med att fylla hela enheten med data som ej går att komprimera. När det var gjort så bombarderade vi enheten med slumpmässiga skrivningar på 4KB och en QD på 32. Testet pågick i hela 50 minuter och under den tiden så spelade vi in enhetens prestanda varje sekund, 3 000 sekunder är alltså 50 minuter.

I de första bilderna så ser vi hur enheterna presterar jämfört med varandra i just det här tortyrtestet. Glöm inte att detta är konsumentenheter som aldrig bör utsättas för den här typen av belastning.

När vi tittar på dessa grafer så letar vi efter två saker. Det första är hur mycket sämre blir prestandan efter en stunds belastning och sedan tittar på hur mycket prestandan varierar. Om prestandan varierar för mycket (vissa operationer tar extremt lång tid jämfört med de andra) så kan det märkas i form av ryck eller mikrohängningar och systemets responsivitet påverkas.

Klicka på de olika knapparna för att växla mellan enheternas diagram och en direkt jämförelse mellan dess prestanda.

För att se större och mer detaljerade bilder så finns länkar här nedan.

Här ser vi en av Extreme II-enhetens starkaste sidor. Trots väldigt hård belastning så presterar Extreme II väldigt bra. Inte bara bra utan riktigt bra till och med. Tidigare så är det egentligen bara Corsair Neutron GTX som presterat bättre. Extreme II slår hela Samsungs 840-serie och alla övriga konkurrenter ordentligt på fingrarna.

Något som dock är intressant är hur enheten presterar tidigt i testet. Vanligtvis brukar vi se att enheten presterar på topp under de första minutrarna för att sedan falla ordentligt. I det här fallet så presterar enheten inte ens i närheten av sitt maximum inledningsvis. Eftersom enheten är full när testet börjar så brukar de flesta enheter först skriva på det lilla lediga utrymme som finns kvar (overprovisioning) för att sedan tappa i prestanda när den måste börja återanvända gamla block. Extreme II däremot sätter igång direkt med att offra maximal prestanda för att kunna städa upp lite. När sedan enheten väl blir fylld så tappar den givetvis mycket i prestanda men stabiliserar sig sedan precis under 10 000 IOPS, vilket är ett mycket bra resultat. Särskilt imponerande är att det nästan inte är någon spridning alls till skillnad från exempelvis Seagate 600.