SSD-test: Seagate storsatsar med Seagate 600 och Seagate 600 Pro

Garbage Collection och TRIM

I Svenska SSD Guiden så gör vi alltid omfattande test för att se hur en SSD hanterar extremt hög belastning. För att förstå exakt vad de olika värdena betyder och hur Sandisk Ultra Plus presterar jämfört med alla de andra enheterna vi testat, Gå till Svenska SSD Guiden och läs mer.

Metodiken i testet är följande:

Varje test består av sekventiell skrivning över hela enhetens yta. Från denna tas det fram ett min, ett medel och ett max. Här följer hela testförfarandet.

• Secure Erase (fabriksny)
• Prestandatest 1: (Basvärde för enhetens skrivprestanda)
• Vår testsvit med alla våra tester körs
• Prestandatest 2: (Kontroll av eventuellt påverkad sekventiell skrivprestanda)
• Fyll enheten med okomprimerbar data
• Kör IOMeter som tortyrtest i 40 minuter
• Prestandatest 3: (Kontroll av sekventiell skrivprestanda efter tortyrtest)
• Prestandatest 4: (Kontroll av sekventiell skrivprestanda efter tortyrtest)
• Prestandatest 5: (Kontroll av sekventiell skrivprestanda efter tortyrtest)
• Prestandatest 6: (Kontroll av sekventiell skrivprestanda efter tortyrtest)
• 20 minuters vila för aktivering av eventuell passiv garbage collection
• Prestandatest 7: (Kontroll av sekventiell skrivprestanda efter passiv GC)
• Formatera hela enheten (aktiverar TRIM)
• 10 minuters vila
• Prestandatest 8: (Kontroll av sekventiell skrivprestanda efter att TRIM aktiverats)

Alla dessa test resulterar i en graf som visar max, min och medel-värden för samtliga tester och hur enheternas prestanda påverkas i de olika stegen.

Vi ser här att Seagate valt att ge enheten aningen bättre max hastighet och istället tummat lite på enhetens Garbage Collection. Bara efter våra första tester så har enheten tappat rejält i prestanda och efter vårt tortyrtest så faller prestandan till väldigt låga nivåer. Sekventiell skrivning hjälper något och vila hjälper inte ett dugg. De goda nyheterna är att prestandan återställs nästan fullt när man kör en TRIM på hela enheten.

Går vi upp en storlek så är bilden helt annorlunda. Nu har kontrollern tillräckligt med spelrum för att hålla prestandan på rimliga nivåer.

Inte helt oväntat så ger 40 gigabyte extra overprovisioning en ordentlig skjuts i prestandan vid hög belastning. Här ser vi den stora skillnaden mellan de enheter som är designade för konsumenter och de som är designade för datahallar och ska stå på 24/7. I det här fallet så har man offrat kapacitet för att göra prestandan mer konstant.