Svenska SSD-Guiden: Intel DC S3700 testad i RAID 0

Svenska SSD-Guiden får en ny uppdatering. Den här gången handlar det om något så ovanligt som en enhet riktad främst mot företag och servrar. Vi  testar Intel DC S3700 och fokuserar på vad vi kan förvänta oss av en eventuell konsumentenhet baserad på Intels nya SSD-kontroller.

Intel kan ses som fadern till den moderna SSD-enheten. Deras X25-serie satte en standard för SSD-enheter som det tog lång tid för konkurrenterna att matcha. Efter det så har det inte hänt så jättemycket från Intels sida. Deras gamla kontroller har genomgått en del uppdateringar med förbättrad prestanda som följd, men Intels kontroller har sedan länge tappat mark mot konkurrenterna. Intel fick därför ta hjälp av externa partners för att fortsätta konkurrera på konsumentmarknaden. Först med hjälp av Marvell (Intel 510) och nu senast med Sandforce (Intel 520 och Intel 330/335). Men detta kan komma att ändras.

För några veckor sedan så offentliggjorde Intel sin nya SSD-kontroller PC29AS21CA0. Till mångas förtjusning så är det företagets första och efterlängtade SATA 6Gbps-kontroller. Det innebär ökad prestanda överlag, särskilt när det kommer till sekventiella skriv- och läsningar. Även slumpmässig skriv- och läsprestanda har fått sig en rejäl ökning, mer om detta senare när vi tar ett titt på själva enheten.

Nya Intel PC29AS21CA0 i DC S3700 till vänster – Gamla PC29AS21BA0 i Intel 320 till höger. 

PC29AS21CA0 är en direkt uppföljare till Intels gamla trotjänare PC29AS21CB0 som vi hittat i välkända enheter som X25, 310, 311, 320 och 710. När vi säger att det är en uppföljare så är det inte bara en trimmad version baserad på den gamla kontrollern. Nej, detta är en helt ny kontroller som är byggd från grunden med en sak i åtanke: kontinuerlig prestanda.

Intel skippar registerkomprimering med större cacheminne

Vad är det då som gör Intels nya kontroller så speciell? Det handlar om hur data är kopplad till fysisk plats i minneskretsarna. Operativsystemet pratar med LBA (Logical Block Array) som är en stor lista med adresser. Adresserna är sedan tilldelade fysiska platser i minneschippen. Detta är något som kontrollern håller reda på med hjälp av en annan lista som Intel kallar för ”Indirection table”. I gamla kontrollern så valde Intel att komprimera/defragmentera denna tabell med jämna mellanrum. Detta för att kunna ha kontroll på att listan inte växer sig ohanterbart stor. Nackdelen med att göra på det sättet är att varje gång som Wear Leveling/Garbage Collection körs, så måste listan komprimeras och ordnas upp på nytt. Ju mer data som skrivs desto mer extra tid tar allting och skapar högre svarstider med sämre prestanda som följd.

Den nya kontrollern har en helt ny arkitektur som är designad för att hantera en extremt stor tabell av adresser. Varje adress i LBA får en direkt adress som motsvarar en fysisk plats i enhetens NAND. Detta gör att även om tabellen växer med tiden, så behöver den inte komprimeras och sparar därför en massa processorkraft hos kontrollern, samtidigt som svarstiderna minskar. Enligt Intel ska detta var en stor anledning till att enheten kan ge jämn prestanda även under lång tid.

Hur påverkar då detta prestandan för oss slutanvändare? Den här kontrollern är i första hand designad för den så kallade enterprise-marknaden och där är jämn och förutsägbar prestanda ofta högst upp på prioritetslistan. Alla SSD-enheter måste städa sig själva och under vissa omständigheter så kommer alla enheter att få höga svarstider. Detta är oftast inget man märker så mycket av, men ibland kan man känna av att operativsystemet stannar upp en millisekund och det beror på en stegring i svarstid. I desktopmiljö så spelar detta oftast inte någon jättestor roll, men i t.ex. en RAID array så kan det göra all skillnad i världen. I dagsläget så är det IOPS vi tittar på först och främst när vi mäter en SSD-enhets prestanda. Om något år kanske det är svarstider vi fokuserar mest på. I varje fall om vi ska tro Intel.