TEST En av årets sista recensioner blir också den största. NordicHardware har tittat närmare på 11 st. spännande SSD-enheter med olika specifikationer och förutsättningar, där vi även kryddar uppställningen med marknadens snabbaste mekaniska hårddisk. Häng också med när vi gör en djupdykning i SSD-tekniken, både historiskt och dess framtid.
“Datorn är så långsam”. Det är ett uttryck som hörs på varenda arbetsplats och nästan alla hem, någon gång. Det sa man för tio år sedan och det säger man nu. Ändå har datorns beräkningskapacitet mångdubblats.
Dagens minnen och processorer är många gånger snabbare än de för tio år sedan. Ändå går inte datorn så mycket fortare. Det tar fortfarande ungefär 15 sekunder att starta upp Word eller Excel på en ett år gammal dator.
Windows tar inte sälllan en och en halv minut att starta på en välanvänd dator. Har vi verkligen byggt så pass mycket mer avancerade program så att de tar samma tid att starta nu som för 10 år sedan? Eller är det helt enkelt så att vi blivit vana vid snabbare datorer och har därför betydligt längre tolerans för vad som är “långsamt”? Ändå stöter man ständigt på arbetsdatorer som är så långsamma där det känns som det tar 10 minuter att starta upp dem.
Har vi verkligen så mycket skräp i våra datorer så att datorn inte kan bli snabbare trots att vi klämmer in tre kärnor extra i processorn för att ta hand om allting? Svaret är: Ja delvis. Programmen är mer avancerade och det behöver skyfflas betydligt mer data för att starta Excel idag än för 10 år sedan. Däremot så finns det en komponent som begränsar datorns hastighet mer än någon annan hårdvara. En komponent som jämförelsevis inte utvecklats särskilt mycket de senaste 10 åren. Vi pratar givetvis om datorns hårddisk. Denna mekaniska enhet består av snurrande plattor och läshuvuden och ger det välkända “knackande” ljud som en dator ger ifrån sig. Eller som man säger i folkmun: “Datorn tänker”. Vad spelar det för roll hur mycket minne vi har och hur snabbt minnet jobbar, om vi inte har någon data att fylla minnet med?
Några av de testade SSD-enheterna i årets största SSD-jämförelse.
Datorns hårddisk är nästan löjligt långsam jämfört med datorns övriga delar. Ett standard RAM-minne skyfflar data i över 2000 MB per sekund. Cacheminnet i processorn ungefär 10 gånger snabbare än det (20000 MB/sek). Hårddisken kan skicka i ungefär 100MB/sek under de mest optimala förhållandena och då endast under kortare stunder. Oftast hamnar hastigheten på ungefär 50-60MB/sek och en mycket fragmenterad hårddisk med lägre rotationshastighet (tex i en bärbar dator) ger ännu lägre hastighet. Det har varit dags för hårddisken att gå i pension länge, och nu ser det ut som om det håller på att hända. Det är äntligen dags för en ny teknik att ta över. Nämligen det som vi alla känner igen som SSD, eller Solid State Drive. Vi har tidigare haft en artikel om att leva med en SSD här på NH, men vi känner att detta ett så pass stort steg framåt i datorn utveckling så vi vill nu göra en mer ingående analys av SSD-lagring.
I den här artikeln kommer vi att gå igenom hur en SSD fungerar, om den är värd att köpa, vad man ska tänka på och sedan, givetvis, vilken SSD som faktiskt är bäst.
Kretsbaserad lagring är egentligen inget nytt. Man har länge använt IC-kretsar (Integrated circuit, de små svarta fyrkanterna som man ser på ett kretskort.) för att lagra små mängder data. 1978 skapade företaget StorageTek, den första “moderna” SSD-enheten och något senare skapade företaget Santa Clara en enhet vid namn BatRAM. Det var egentligen ett kontrollerkort kopplat till ett antal 1Mbit RAM chips (125kbyte) som emulerade en hårddisk. Då enheten använde flyktiga minnen (så som RAM) så behövdes ett batteri för att inte data skulle försvinna när systemet slogs av.
I mitten av 80-talet började man också använda RAM-disk i persondatorer. På den tiden var hårddiskar väldigt dyrt och därför startade man sin dator med en diskett (med DOS tex). Det är också därför som disketter har enhetsbokstaven A: och hårddisken har C:. Disketterna användes som laringsmedia tidigare än hårddiskarna. Disketter var dock väldigt långsamma och datorn kunde ta flera minuter att starta. Därför skapade många en RAM-disk där man istället lade operativsystemet. På det sättet kunde man starta om datorn på bara några sekunder, men man kunde inte stänga av för då fick man köra samma procedur med disketten en gång till. Det fanns också system som hade ett litet batteri för att behålla informationen i minnet.
Flash minneschip används för permanent lagring i SSD-tekniken
Dagens SSD-enheter baseras dock inte på flyktiga RAM-minnen utan på NAND-flash minne. Dessa har också funnits länge, men varit för dyra att tillverka i stora mängder för att det ska vara lönsamt. 1995 skapades den första flash baserade SSD-enheten av företaget M-Systems och sedan dess har SSD-enheter använts som lagring framförallt inom militären och flygindustrin där påfrestningarna är väldigt stora. 2008 började SSD-enheter att leta sig ut till vanliga konsumenter. Då oftast som lagring i små netbooks och mediaspelare och nu förra året så kom den verkliga boomen. Nu har det blivit tillräckligt billigt att göra NAND-flash för att det ska vara lönsamt att använda det i större lagringsvolymer och alla är överens om att SSD är framtidens lagringsformat. Det senaste året har marknaden exploderat och nya enheter och nya tillverkare dyker upp som svampar ur jorden. Framförallt är det minnestillverkare som är snabba med att hoppa på SSD tåget, vilket faller sig ganska naturligt när vi vet var tekniken härstammar.
Efter en liten historielektion så ska vi nu gå in på hur själva SSD-tekniken fungerar. Vi har tittat på det tidigare i vår första SSD-artikel men en liten uppfriskning av minnet är ju aldrig fel.
SSD betyder Solid State Drive och kan översättas med kretsbaserad lagring. Det är alltså en ganska bred term och innefattar allt från USB-minnen till Gigabytes iRAM och BIOS chip. Det vi ska prata om är dock det man vanligtvis tänker på när man hör SSD. Alltså en lagringsenhet som bygger på flashrom chip.
Hur fungerar då en SSD? I grund och botten så är en SSD ett kretskort med tre saker. En kontrollerkrets, en cache och en massa minneschip. Samma typ av minneschip som sitter i USB-stickan som du har i fickan. Detta gör att man kan göra SSD-enhet väldigt små. En vanlig SSD-enhet är på 2,5-tum istället för de vanliga hårddiskarna som oftast är på 3,5-tum men många laptops använder SSD-enheter på bara 1,8-tum. Samtidigt som det även finns flera tillverkare som gör sina egna format för att skapa ännu mer slimmade produkter.
SSD-enheter har flashnminne, kontroller och ev en intern cache.
Varje minneschip innehåller ofta 8-16GB lagringsutrymme. Problemet är att varje minneschip i sig inte är speciellt snabbt. Detta beror på att chipen ofta har väldigt låg bandbredd på sin I/O-anslutning. I en SSD-enhet så arbetar minneschippen parallellt med varandra för att få ökad prestanda. Tänk dig 10 stycken USB-minnen som konfigureras i RAID 0. Allt detta sköts av kontrollerkretsen.
Prestanda på SSD enheten beror därför oftast på fyra saker. Det första är hur många minneschip som används. Ju fler minneschip desto högre överföring (precis som i RAID). Det andra är vilken kontrollerkrets som kopplar samman dem. Alla kretsar kan inte skriva till alla minneschip samtidigt och det krävs väldigt avancerade beräkningar för att hålla reda på all information. Vissa kontroller, (som Sandforce) är inte lika beroende av antalet minneschip som en del andra. Det tredje är minneschippen. Nyare minneschips innebär högre läs/skrivhastigheter till själva minneschippet. Det sista är anslutningen till datorn. Idag används nästan bara SATA2 som har en maximal teoretisk överföringshastighet på 300 Megabyte per sekund. I praktiken är det ungefär 280-290 Megabyte per sekund och de nyaste SSD enheterna börjar närma sig den gränsen. Det finns SSD enhetar som använder PCI Express-anslutning istället för SATA och på det sättet kan man öka prestandan drastiskt. Dessa är dock i första hand för professionella applikationer och servrar och inget som de flesta vanliga konsumenter kommer att använda. Det finns dock några som är designade för konsumentmarknanden. Det börjar även dyka upp enstaka SSD-enheter med SATA 6,0 Gbps anslutning, men dessa är än så länge ganska få till antalet.
Vi har talat om SSD-enheternas fina prestanda, kommer i smidigare förpackning och generellt ser ut att vara bättre på alla sätt och vis än vanligt hårddiskteknik, de är dessutom betydligt mer stryktåliga eftersom de inte har några rörliga delar. Men det finns flera anledning till att SSD-enheter inte letat sig ut på marknaden tidigare.
Den största anledningen är priset. Det är billigt att tillverka flash-minne, men dessa enhetar innehåller väldigt mycket minne och därför blir det dyrt i slutändan. Jämfört med mekaniska hårddiskar är det fortfarande fruktansvärt dyrt att lagra data på SSD. Det är dock inte bara priset som avskräcker. Flashbaserad lagring varar inte för evigt. Ett minneschip kan bara skrivas, raderas och sedan skrivas igen, ett visst antal gånger. Efter det så slutar enhetens lagringskretsar helt enkelt att fungera. Dessa problem har tidigare varit så stora så att det inte har vart möjligt att använda SSD som ersättare för mekanisk lagring. Nu har man dock kommit på ett flertal tekniker och lösningar för att ta sig runt dessa problem.
Jämförelse mellan lagringskapaciteten i SLC resp. MLC NAND chip
Problemet med priset kommer delvis att lösa sig vartefter man finslipar tillverkningen av minneskretsarna. Samtidigt så har man utvecklat en teknik för att lagra dubbelt så mycket data i en minnescell. Tekniken kallas för MLC (Multi-level cell) och gör att man kan lagra dubbelt så mycket till samma kostnad som tidigare. Det finns dock nackdelar. MLC är betydligt långsammare än SLC (Singel-level cell) och dessutom så kan man inte skriva om samma minnescell lika många gånger som med SLC. MLC kan skrivas och raderas mellan 1 000 och 10 000 per cell. SLC kan skrivas och raderas ungefär 100 000 gånger per cell. För att motarbeta detta så har kontrollern i enheten utrustats med algoritmer som ska få enheten att dela ut informationen på så stort område som möjligt. Det betyder alltså att om man har en enhet på 80GB så kan man skriva 80GB data till enheten innan den behöver radera något alls. Det skulle betyda att en enhet med 80GB kan skriva minst 80 Terabyte data innan alla minneskretsar har skrivits om 1 000 gånger. En del tillverkare har även andra sätt at öka livslängden på sina minneschip. En del SSD-enheter (som Sandforce) har extra minneschip som man inte “ser” för att enheten ska fungera längre. De flesta tillverkare ger en garantitid på ett eller två år, men några ger hela 3 år eller mer. Tekniken är ännu så pass ung så man vet helt enkelt inte hur fort enheternas minneskretsar kommer att ge upp. Det återstår att se om några år. Många användare är oroliga och väljer att stänga av en del standardtjänster i Windows för att minska ner de små skrivningar som annars görs till enheten. Vi kommer att gå igenom detta senare i artikeln.
Nu när vi vet lite mer om hur en SSD-enhet fungerar ska vi ta reda på lite mer om de tekniker som används för att förbättra prestandan hos en SSD. Den mest kända är förståss TRIM-kommandot. men vi ska även titta närmare på Native Command Queing, eller NCQ.
När du raderar en fil på din dator så raderar du egentligen inte själva filen. Det du egentligen gör är att säga åt filsystemet “Denna data används inte längre. Du kan skriva över detta när du har lust”. Så informationen ligger fortfarande lagrat på enheten, men filsystemet raderar de synliga spåren. På det sättet så kan man ibland återskapa tidigare raderade filer på en hårddisk. En SSD använder samma filsystem som en mekanisk hårddisk (som tex FAT eller NTFS) och då fungerar även lagringen och raderingen av data på precis samma sätt. Informationen finns kvar på enheten tills filsystemet säger åt enheten att skriva över den gamla informationen med ny. Detta skapar dock en del problem på en SSD.
En SSD enhet är uppbyggd av miljonstals NAND-flash celler. Dessa är grupperade i så kallade “Pages” (vanligtvis på 4KB). Sidorna är sedan grupperade i “Block” (vanligtvis 512KB). Tekniken bakom flashbaserad lagring tillåter inte att man skriver över redan lagrad data som man gör på en mekanisk hårddisk. Istället så måste den gamla informationen raderas innan den nya kan skrivas. Det blir alltså ett extra steg i skrivprocessen, vilket tar extra tid med försämrad prestanda som följd. Det blir värre. Data kan skrivas i enstaka “Pages” (4K) men kan endast raderas i Block (512KB). Så om du har ett block på 512KB som innehåller en fil på 100KB och en annan fil på 412KB. Om du raderar filen på 100KB och sedan ska skriva en ny fil på 100K till samma block, då måste kontrollern först spara undan de 412KB som inte ska raderas, radera hela blocket och sedan skriva tillbaka de 412KB som fanns innan, plus de nya 100KB som ska skrivas. Det säger ju sig självt att detta är inte optimalt på något sätt och det ger en ganska klar försämring av prestandan.
Tidigare löste man detta genom att köra så kallade städprogram. En mjukvara som helt enkelt raderar alla block på enheten så att den blir helt tom. Nackdelen är att det måste göras manuellt och oftast så förlorar man all data som finns lagrat på enheten. Det finns andra program som är lite smartare som kollar av mot filsystemet vilka filer som faktiskt finns, och raderar de block som filsystemet tycker är tomma. Detta gör att informationen finns kvar. Dessa program är dock inte 100% pålitliga och nästan alla tillverkare ber folk säkerhetskopiera sin data innan detta görs. Det finns dock en annan lösning, och det är TRIM.
TRIM
TRIM är kort och gott ett kommando som operativsystemet skickar till lagringsenhetens kontroller varje gång du raderar någonting. Kommandot säger åt enheten “Nu har en fil tagits bort, radera det här blocket”. Det betyder att när kommandot skickas så kommer enheten att “städa sig själv”. Processen är fortfarande detsamma, dvs spara undan information, radera, skriv tillbaka, men detta görs i bakrunden och görs direkt efter att en fil har raderats och inte när enheten ska skriva ny data. Detta fungerar dock endast om man raderar filer. Om man istället skriver över filer med nya, så kommer man att få samma problem som innan. Kort sagt så är TRIM något som man vill ha aktiverat när man har en SSD i sin dator, särskillt om den agerar systemenhet. För att få TRIM att fungera så måste tre krav upfyllas. SSD-enhetens kontroller måste ha stöd för TRIM, något i princip alla nya enheter har idag. För de som inte har det finns det oftast en firmwareuppdatering som ger TRIM-stöd. Det andra är att man måste köra ett operativsystem som har stöd för TRIM. Dessa är Linux v2.6.33 eller senare, Windows 7 och Windows Server 2008 R2. TRIM kommer alltså inte fungera på varken Windows Vista eller Windows XP. Till sist så måste man ha en drivrutin (för hårddiskkontrollern på moderkortet) som har stöd för TRIM. Har du installerat Windows 7 och använder Intel Chipset, så har standarddrivrutinen redan stöd för TRIM. Även Intels drivrutin har stöd för TRIM i både IDE, AHCI och RAID-läge. Om du däremot ska köra flera enhetar i RAID så finns i dagsläget ingen möjlighet att använda TRIM.
Native Command Queuing
NCQ är en annan teknik som vissa SSD-enheter har stöd för. Intel var först med det i sin X25-E serie, men nu börjar det även dyka upp i fler mellanklassenheter även från andra tillverkare. NCQ betyder Native Command Queuing och är egentligen en slags buffert av kommandon som skickas till lagringsenheten. Detta var väldigt effektivt i serverapplikationer när man använde mekaniska hårddiskar. Om enheten fick 10 stycken kommandon som den skulle utföra, tex läsa 10 stycken olika sektorer på en enhet, så lagrades dessa i en liten buffer. Men hjälp av NCQ så kunde sedan enheten själv känna av i vilken ordning som dessa kommando skulle utföras. Då kan enheten själv läsa de datablock som ligger nära varandra i ordning, vilket i sin tur gör att enheten inte behöver föra läshuvudet fram och tillbaka lika mycket över enheten för att läsa samma data. Detta snabbade upp accesstiden avsevärt. På en SSD-enhet så har kontrollern tillgång till alla datablock på en och samma gång. Det finns inget läshuvud som måste leta igenom enheten för att hitta rätt. Så NCQ är helt onödigt på en SSD, iallafall om man använder det på samma sätt som på en mekanisk enhet. Då gjorde man det så fiffigt att man helt enkelt gjorde det tvärtom. Ibland uppstår väntetider när processorn behandlar data. Istället för att SSD-enheten ska vänta på data från maskinen så använder man NCQ som en buffert. Så när datorn skickar information och det blir ett stopp i flödet så finns det fortfarande kommandon i bufferten som enheten kan utföra. Vilket kan öka prestandan vid tunga belastningar.
Vi har tidigare pratat lite snabbt om SSD-enhetens kontroller. Det är det lilla chip som styr hur enheten ska lagra data i minnena och hur data skrivs och läses. Vilken kontroller som används ger en genrell bild av hur en enhet presterar och vad den har för funktioner. Det är SSD-enhets chipset och processor på samma gång. En del tillverkare av SSD gör sina egna kontroller (som Intel och Samsung), medans andra köper sina kontroller från en en annan tillverkare (som tex OCZ, Corsair och A-DATA). Idag finns det flera olika kontroller på marknaden och det är inte alltid så lätt att veta vad det är för skillnad. Vi gjorde därför en liten lista på de mest intressanta och listan kommer att fyllas på vartefter det kommer nya. Det finns ett antal aktörer som egentligen bara sysslar med att bygga SSD-kontroller. Sedan finns det några som gör det som sysslar med lite annat också.
Intel PC29AS21BA0
Intels egenutvecklade kontroller har gjort att Intel har legat i top med sina lagringsenheter under en längre period. Detta är den kontroller som sitter i dagens andra generations X25-familj (G2). Kontrollern är i princip samma som sitter i Intels första generations enheter (G1), men denna modell har uppgraderats för att stödja 34nm NAND-flash med mindre tillverkningsteknik och stöd för TRIM. I övrigt så är det en riktig arbetshäst. Kontrollern har tio så kallade datakanaler, vilket innebär att den kan arbeta mot 10st NAND-flashchip sammtidigt och därmed få ordentlig prestanda. Detta märks framförallt i överföringar av slumpmässig data på 4K. Kontrollerns stora nackdel är dess låga sekvensiella skrivhastighet som endast är satt till 70MB/sek. 160GB modellen har dock en något ökad sekvesniell skrivhastighet på ungefär 100MB/sek. Vidare så har kontrollern fullt stöd för TRIM och NCQ.
JMicron JMF602
Intel hade länge ett guldkorn med sin kontroller då den enda riktiga konkurrensen var från från enheter som använde sig av Samsungs eller JMicrons 602-kontroller. Dessa enheter drogs med en mängd problem och i vissa fall blev de helt värdelösa. De hade betydligt högre skriv- och läshastighet än Intels modeller, men när det skulle skrivas slumpässig data och väldigt små data så brakade kontrollern ihop totalt med väntetider på över en sekund i vissa fall. Detta upplevdes genom att datorn fryser i en sekund närhällst små skrivningar skulle göras till enheten. JMicron försökte lösa detta med dubbla kontroller och större integrerad cache, men prestandan blev aldrig speciellt bra. Då vi inte använder JMicrons 602 krets i vårt test så kommer vi inte ta upp den mer, men det kan vara bra för den som funderar på att köpa en begangnad SSD. Köp inte en enhet som bygger på JMicron JMF602.
Indilinx Barefoot
Intel hade länge övertaget på nästan alla fronter. Sedan dök företaget Indilinx upp, egentligen från ingenstans, och visade upp sin kontroller. Indilinx Barefoot är idag standardkontrollern som sitter i många mellanklass, men även high-end enheter. Kontrollern använder ingen egen cache utan använder endast en extern DRAM-cache. Detta gör att kontrollern blir lite billigare att tillverka men gör den samtidigt lite långsammare. Barefoot kan adressera 4 kanaler samtidigt, jämfört med Intels som kan adressera 10 stycken. Men det visade sig sedan att Indilinx kontroller fungerade väldigt bra. Även om den inte presterar ens i närheten av Intels 4K skrivprestanda, så ger den tillräckligt för att enheten inte ska kvävas under belastning (som JMF602 gjorde). Dessutom är den billigare än Intels kontroller och har markant högre sekventiell skrivhastighet. Kontrollern har fullt stöd för TRIM och en mängd olika NAND-flash tillverkare. Detta gjorde att Indilinx Barefoot kontroller blev många SSD tillverkares val för deras high-end produkter. Barefoot sitter i Corsairs Nova serie, som vi testar idag.
Samsung S3C29RBB01
Samsungs äldre kontroller som används av flera tillverkare. Tyvärr så finns inte jättemycket information om själva kontrollern förutom att den använder en 8-kanals design. Kontrollern har dessutom stöd för TRIM (vissa enhetar kräver firmware uppdatering) och NCQ. Sekventiell överföring brukar ligga i klass med Indilinx enheterna men specifikationerna brukar tala om något högre sekventiell skrivhastighet. Även denna kontroller har blivit populär bland många tillverkare, framförallt i mainstream modeller. I vårt test använder två enheter denna kontroller, Corsairs P128 och Kingstons SSDnow V+.
JMicron JMF612
Gör om, gör rätt, brukar det heta och i JMicrons fall så är det precis vad de har gjort. Efter misslyckandet med 602-kontrollern så har JMicron gått tillbaka till ritbordet för att få fram en ny kontroller som kan konkurrera med de andra kontrollerna, men framförallt med Samsung och Indilinx. Resultatet är JMF612 som precis som tidigare använder 8 kanaler. Skillnaden nu är att chipet bygger på en ARM9-processor med intergrerat 128KB RAM. Detta paras ihop med en större extern RAM-krets. Dessa förändringar ska alltså lösa de problem som JMicron hade med sin tidigare kontroller. Kretsen har också stöd för NCQ vilket också borde öka prestanda något. Vidare finns det stöd för AES (Advanced Encrypting Standard) för de som vill ha krypterad data. Tyvärr fick denna kontroller inget direkt genomslag på marknaden och kommer med största sannolikhet att försvinna från marknaden ganska snart. I vårt test har vi två enhetar som baseras på denna krets. Dessa är Corsairs R60 och Western Digitals Silicon Edge Blue.
Sandforce SF-1200/SF-1500
Sandforce är den senaste stjärnan på SSD-himmelen. Precis som Indilinx så ploppade de upp från ingenstans och med sig så hade de en ny revolutionerande kontroller. Kontrollern heter kort och gott SF-1500. Denna kontroller skiljer sig ganska markant jämfört med tidigare kontroller och egentligen hela tänket bakom hur en SSD-kontroller fungerar. Tidigare har man försökt få kontrollern att skriva så mycket data till minneschipen, så fort som möjligt. Sandforce däremot har en annan idé, nämligen att försöka skriva så lite som möjligt. Detta är möjligt genom en mängd olika algoritmer som komprimerar data innan den skrivs till minnet. På det sättet så lagras samma data, fast mindre data behöver skrivas. Det är lite som att zipa alla dina filer innan du lagrar dem på din enhet. Allt detta görs i bakrunden hela tiden och då kan man dra slutsatsen att Sandforce kontroller är en kraftfull liten sak – som ofta kallas SSD-processor. Kontrollern kommer i två olika modeller. Dessa är SF-1500 och SF-1200. På hårdvarunivå så är de exakt likadana, det som skiljer dem åt är den firmware som de använder sig av. SF-1500 är mer tänkt att användas i enterprise-lösningar som servrar eller andra applikationer med höga krav. SF-1200 är riktad till konsumentmarknaden och därför är det i första hand den vi kommer att få se på marknaden. Den enda skillnaden i prestanda mellan de båda är att SF1500 är specificerad till att klara 50 000 IOPS vid 4 Kilobyte slumpmässig skrivning. SF-1200 får nöja sig med 10 000. Det är ändå riktigt bra siffror och dessa sitter endast i dagens snabbaste SSD-enheter. Det finns dock några modeller som använder en speciell Firmware (läs programvara) som ger SF1200 kontrollern samma hastighet som sin storebror. Vi testar ett antal enhetar baserad på SF1200 kontrollern. Dessa är Adata S599, Corsair Force och OCZ Vertex 2 Ex och PhotoFast SFV1. Av dessa använder Corsair och OCZ-enhetarna den snabbare firmwaren (och presterar därför som en SF1500).
| Corsair Perfromance P128 | |
| Lagringskapacitet | 128GB |
| Kontroller | Samsung S3C29RBB01 |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | 128MB |
| Sekventiell läshastighet | 220MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 180MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,5W / 2W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
Corsairs Performance serie har vi testat tidigare och enheten börjar nu tillhöra veteranerna. För mer ingående information om Corsair P128, se vår tidigare artikel “Att leva med en SSD”. Enheten har ett tilltalande yttre i borstad aluminium och ger ett proffsigt och stabilt intryck. SSD-enheten är egentligen tillverkad av Samsung, men bär Corsairs logotyp och en egen firmware. Därför är det inte särskilt förvånade att samtliga kretsar innuti tillverkats av just samsung. Performance serien kommer i storlekarna 64GB, 128GB, 256GB och 512GB. Vårt exemplar är på 128GB och använder samma formfaktor som så många andra, nämligen 2,5″. enheten kopplas till datorn via SATA 3,0 Gbps och maximal skriv och läshastighet ligger på 180MB/sek resp. 220MB/sek.
 |
 |
 |
 |
Under huven ser vi mycket riktigt kretsar från Samsung. 16st minneskretsar talar om att varje minneskrets rymmer 8Gb data. Kontrollern från Samsung heter S3C29RBB01 och har stöd för bland annat NCQ och en egen typ av städalgoritm. Denna är tänkt att användas istället för TRIM, men med senaste firmwareuppdateringen från Samsung, så har även dessa enhetar fått fullt stöd för TRIM. Kontrollern har parats ihop med en DRAM cache (även denna från Samsung) på 128MB.
| Corsair Reactor R60 | |
| Lagringskapacitet | 60GB |
| Kontroller | Jmicron JMF612 |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps, USB2 |
| DRAM cacheminne | 128MB |
| Sekventiell läshastighet | 250MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 110MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,5W / 2W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
Corsairs budget serie Reactor fick också vara med på ett hörn. Reactor placeras i det allra lägsta segmentet och kan vara ett bra val för den som vill gå över till SSD men inte vill tömma hela plånboken. Serien består endast av två modeller och dessa är på 60GB resp 128GB. Vi testar idag “minstingen” och denna har något lägre skrivhastigheter än storebror på 128GB. enheten bygger på Jmicrons JMF612 kontroller och det återstår att se hur bra Jmicron har lyckats lösa de stora problem som man hade med JMF602. En intressant detalj är att enheten har en mini-USB anslutning tillsammans med SATA2. Via USB porten kan enheten enkelt kopplas in till ditt existerande system för att klona enheten eller så kan man helt enkelt använda den som en extern enhet.
 |
 |
|
|
R60 består av 16x4GB minneschip från Intel, vilket ger en total lagringskapacitet på 64GB. Det borde alltså innebära att ett av minnena inte kommer att kunna gå att lagra data på, utan kommer användas som mellanlagring när enheten försöker stödja sig själv.
| Corsair Nova V128 | |
| Lagringskapacitet | 128GB |
| Kontroller | Indilinx Barefoot |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | 64MB |
| Sekventiell läshastighet | 270MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 195MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,5W / 2W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
Corsairs Nova-serie av SSD-enheter bygger kring Indilinx Barefoot-kontroller och den modell vi testat här idag heter V128 och har som väntat en lagringskapacitet på 128GB. Det klassiska 2,5-tums gränssnittet och SATA 3,0 Gbps syns återigen på specifikationslistan.
Noterbart är att den specificerade läshastigheten är ganska mycket högre än skrivhastigheten, vilket givetvis beror på SSD-kontrollern och dess funktion.
 |
 |
 |
 |
Corsair Nova V128 kommer inte med några större överraskningar. Förutom prestandaspecifikationerna hittar vi stöd för TRIM samt en garantitid på 2 år, vilket vi kan tycka är något snålt tilltaget.
| Corsair Force F40 | |
| Lagringskapacitet | 40GB |
| Kontroller | Sandforce SF-1200 |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | ?MB |
| Sekventiell läshastighet | 280MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 270MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,5W / 2W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
Precis som så måga andra så har Corsairs high-end serie baserats på en kontroller rån Sandforce. Därav det passande namnet Force. Till skillnad från många andra tillverkare så har Force serien bestyckats med en speciell firmware som tillåter kontrollern att agera som en SF-1500 kontroller. Fördelen med detta är att enheten blir betydligt snabbare vid 4K slumpmässig skrivning, som blivit lite av en måttstock för hur bra en SSD-enhet presterar. Force-serien finns i flera olika storlekar, dessa är 40, 60, 80, 120, 160 och 240GB. Vårt exemplar är på endast 40GB och placerar därför enheten väldigt bra till prismässigt.
Trots den mindre storleken så är enhetens specifikationer detsamma som dess större bröder och detta gör den väldigt intressant som systemenhet och som medlem i en RAID. Därför tänker vi även testa två av dessa i en RAID-0 konfiguration.
 |
 |
 |
 |
Under skalet döljer sig en bekant syn. Precis som vi misstänkte så har enheten precis samma komponenter och kretskort som de andra i serien, bara det att man har valt att inte montera dit alla minneschip. En annan skillnad är att chippen är på 4GB/st, medans många andra enhetar använder sig av minnen som har 8GB/st. 12x4GB ger ett totalt lagringsutrymme på 48GB. Även här har man valt att använda 8GB som mellanlagring för att upprätthålla prestandan även ner utrymmet tryter.
| Corsair Force F120 | |
| Lagringskapacitet | 120GB |
| Kontroller | Sandforce SF-1200 |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | ?MB |
| Sekventiell läshastighet | 280MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 270MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,5W / 2W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
Vi lyckades även få med storebror till F40, nämligen F120. Denna modell är Corsairs Top of the Line, men den bästa prestandan och maxat allt. Enheten huserar 120GB lagringsutrymme och precis som F40, kommer den med SF snabbare firmware kapabell till 50K IOPS vis små slumpmässiga skrivningar. I övrigt så den identisk med lillebror F40. Bara lite fler minneschips under skalet.
 |
 |
Tyvärr hade vi inte möjlighet att skruva upp vår F120, men vi vågar gissa att den ser ut precis exakt som F40, fast alla de “tomma” platserna är fyllda med minneschips. De minne som sitter i F40 har 4GB per chip, i F120 misstänker vi att det sitter 16st 8GB chip, som tillsammans gör upp 128GB, varav 120GB är lagringsutrymme.
| ADATA S599 | |
| Lagringskapacitet | 100GB |
| Kontroller | Sandforce SF1200 |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | Finns ingen |
| Sekventiell läshastighet | 280MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 270MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | ?W / ?W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
A-DATA var en de första att inleda ett sammarbete med Sandforce och de var också en av de första att få ut Sandforce-enheter på marknaden. I övrigt så är A-DATA S599 inget märkvärdigt. Det är en enhet baserad på Sandforce, med allt vad det innebär och det finns egentligen inget som utmärker den på något sätt.
Enheten bygger på Sandforce SF-1200 kontrollerkrets och den är kapabel att skriva data i över 270MB per sekund. Enheten kommer i det vanliga 2,5″ formatet och har en SATA2 anslutning.
 |
 |
 |
 |
När vi plockar isär enheten så ser man att enheten baseras på 16st minnen på vardera 8GB. Detta ger en total lagringskapacitet på 128GB. Dock så är det bara 100GB av dessa som är tillgänglig att lagra data på. Utrymmet som är över används av kontrollern istället för DRAM cache men också som mellanlagring när enheten “städas”.
| Kingston SSDNow V+ | |
| Lagringskapacitet | 128GB |
| Kontroller | Toshiba T6UG1XBG |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | 128MB |
| Sekventiell läshastighet | 230MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 180MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,15W / 2,6W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
Kingston tillverkar ofta inte egna enheter utan de köper enheter från andra tillverkare och säljer dem under eget namn. Bland annat har de tidigare sålt flera av Intels modeller. Idag ska vi dock inte titta på någon Intel enhet, utan istället på en enhet som ursprungligen är tillverkad av japanska Toshiba.
Specifikationerna liknar de för Corsairs P128, och tillhör därför en av de enhetar som har sämst specifikationer i testet. Enheten kommer i vanlig 2,5-tums format men känns betydligt robustare än de flesta andra. Flera andra enhetar känns som om man håller i en aluminiumburk. Kingstons enhet känns mer som om man håller i en tegelsten (men inte lika tung). Enheten känns solid.
 |
 |
 |
|
Väl inne i enheten fick vi en lite överraskning. enheten är utrustad med en slags vid kudde som är klistrad i chassit och direkt på komponentera. Detta gjorde den aningen svårare att öppna än de andra. Antagligen så används denna för att flytta värme från chipsen ut i chassit.
Nästan allting underskalet kommer från Toshibas fabriket, bland annat kontroller och minnenkretsar. Undantaget är cachen som är tillverkad av Micron. Enheten har 8 st. minneschip på vardera 16GB utrymme. Det ger oss 128GB och inget av detta har sparats till kontrollern utan allt går att använda.
| Intel X25-M G2 | |
| Lagringskapacitet | 80GB |
| Kontroller | Intel PC29AS21BA0 |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | 32MB (133 MHz SDRAM CAS3) |
| Sekventiell läshastighet | 250MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 70MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,08W / 0,15W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
Egentligen behöver inte Intels X25-M någon närmare presentation. Detta är urfadern till den moderna SSD-enheten. Detta är den enheten som alla konkurrenter fortfarande mäter sig mot, trots att serien numera är allt annat än färsk på marknaden.
Det som enheten gjort sig känd för är dess fantastiska prestanda vid små slumpmässiga skrivningar, och innan Sandforce kom så var den här enheten ohotad på detta område. Enhetens stora akilleshäl är dess sekvensiella skrivprestanda som är i klass med dagens mekaniska hårddiskar. På 160GB modellen så är den förvisso uppskruvad till 100MB/s, men det är fortfarande dåligt i jämförelse med vad alla de andra enhetarna kan prestera. Intels X25-M finns i storlekar om 80G, 120GBB resp. 160GB. [Red. anm. Intels 120GB X25-M var inte lanserad när testet gjordes]
Enheten har inte förändrats mycket sedan den först lancerades för 2 år sedan. Några mindre förändringar gjordes när Intel presenterade sin G2-version som vi har idag, men i stort sätt så är det samma enhet. Lagringsenheten är något smalare än övriga. Därför har nu Intel valt att montera på en svart ram runt kanten. Detta för att enheten inte ska ligga o glappa när man monterar den i tex en laptop.
 |
 |
 |
|
Intel har monterat 10st 8GB minneschip vilket ger totalt 80GB lagringsutrymme. Precis som med Kingston-enheten så är alla minneschip monterade på samma sida. 160GB modellen har helt enkelt dubbelt så många minneschipp som sitter monterade på enhetens baksida. I övrigt är det inte mycket mer att säga. Intels enhet är bestyckad med en intern cache på 32MB vilket är mindre än vad de flesta andra har.
| OCZ Vertex 2 E | |
| Lagringskapacitet | 120GB |
| Kontroller | Sandforce SF1200 |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | Finns ingen |
| Sekventiell läshastighet | 285MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 275MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,5W / 2W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
OCZ är nog tillsammans med Corsair, det företag som satsat allra mest på SSD-lagring för konsumenter. De har haft enhetar med i princip alla SSD-kontrollers i sitt sortiment. Deras Vertex-serie har dock alltid varit deras top of the line, och när Sandforce kontrollern släpptes så var OCZ inte sena att sätta in den i en enhet. Då hette enheten Vertex LE och släppted endast i en begränsad upplaga. Uppföljaren bygger också på Sandforce och heter Vertex 2 och det är den vi har framför oss. Först släpptes Vertex 2 i 100GB utförande, väldigt likt A-DATA S599. men efter lite tester så upptäckte man att prestandavinsten man fick genom att dedikera hela 28GB av enhetens utrymme som cache till kontrollern, var inte särskillt stor. Man valde därför att släppa enheten på nytt. Denna gång med endast 8GB minne dedikerat till kontrollern och därmed fick man 120GB att lagra filer på. Denna gång under namnet Vertex 2 E (extended).
I övrigt så enheten en “vanlig” Sandforce enhet med överlägsen prestanda på alla håll och kanter. Vertex 2 är även bestyckad med den specialfirmware som ger Sandforce kontrollern en skrivprestanda på 50 000 IOPS (Input Output Operations per Second). Egentligen är enheten näst intill identisk med Corsair Force F120.
 |
 |
 |
 |
Inga konstigheter här heller. 16st minneschip på 8GB styck, ger en total storlek på 128GB.
| Western Digital SiliconEdge Blue | |
| Lagringskapacitet | 256GB |
| Kontroller | Jmicron JMF612 |
| Minnesteknik | MLC NAND |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | 64MB (DDR2-800 DRAM) |
| Sekventiell läshastighet | 250MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 170MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,6W / 2W |
| MTBF | 1 400 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 3 år |
Western Digital är egentligen den enda av de “klassiska” hårddisk tillverkaren som hoppat på SSD tåget. Vi väntar fortfarande på att få se enhetar från Hitachi, Seagate och de andra. Western Digitals enhet fick uppmärksamhet när man lanserade sin serie med SSD enheter. Det kanske mest intressanta var att man sa sig ha en egen kontroller. Det visade sig dock att det inte alls var någon egen kontroller, utan en JMF612 från JMicron. Vårt exemplar är toppmodellen på 256GB. Givetvis finns även mindre modeller på 64 resp 128GB. Western Digital var en av de första att gå ut med hela 3 års garanti och de sägs ha hårdtestat sina enheter för att de ska fungera bra. Enheten borde fungera likvärdigt med Corsairs Reactor-serie.
 |
 |
 |
 |
Innuti så ser vi WDs kontroller som egentigen är en ommärkt Jmicron JMF612. Minneskretsarna är från Samsung och är 16 till antalet. Varje minneschip är på 16GB styck och detta ger en total kapacitet på 256GB. Testets största enhet.
| PhotoFast G-Monster2 SFV1 | |
| Lagringskapacitet | 120GB |
| Kontroller | Sandforce SF1200 |
| Minnesteknik | MLC |
| Gränssnitt | SATA II 3.0Gbps |
| DRAM cacheminne | Finns ingen |
| Sekventiell läshastighet | 260 MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 260 MB/s |
| TRIM/NHQ: | TRIM, NCQ |
| Responstid | under 1 ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,05W / 0,5W |
| MTBF | 1 000 000 timmar |
| Formfaktor | 2,5-tum |
| Garanti | 2 år |
Purfärska på den Svenska marknaden kommer här en ny SSD enhet från Taiwanesiska PhotoFast. PhotoFast gör nu en storsatsning i Norden och lovar att hjälpa så väl privatpersoner och företag med bra support och hjälp. Själva enheten är som så många andra, baserad på Sandforce SF1200 och kommer i 2,5-tums format.
En intressant fotnot är att PhotFast valt att specificera överföringshastigheten till 260MB/sekund åt båda hållen. Till skillnad från många andra som ofta har något högre. Det återstår att se om enheten är lika snabb som de andra. Det finns också ett litet hål brevid anslutningarna, som skulle passa för en USB-anslutning. Det finns dock ingen sådan. Vi antar att PhotoFast använder samma skal till flera olika modeller.
 |
 |
 |
 |
Innuti bjuds vi på en standarddesign med Sandforce kontrollern stolt sittandes i mitten. Minneskretsarna kommer från Intel och är de som sitter i så många andra enhetar. Just dessa kretsar sitter även i OCZs Vertex 2. De är 16 till antalet och ger en total lagringskapacitet på 128GB, varav 120 går att lagra data på.
| Western Digital Velociraptor VR200M | |
| Lagringskapacitet | 600GB |
| Kontroller | Marvell 88i9045-tfj2 |
| Minnesteknik | Magnetiska plattor (10 000 rpm) |
| Gränssnitt | SATA III 6.0Gbps |
| DRAM cacheminne | 32MB |
| Sekventiell läshastighet | 145 MB/s |
| Sekventiell skrivhastighet | 145 MB/s |
| TRIM/NHQ: | NCQ |
| Responstid | 7,2 ms |
| Strömförbrukning – vila/aktiv | 0,7W / 6,2W |
| MTBF | ? timmar |
| Formfaktor | 3,5-tum (2,5-tum) |
| Garanti | 5 år |
Innan det fanns SSD-enheter så fick vi hålla till godo med mekaniska hårddiskar som består av snurrande plattor och läshuvuden. Även om dessa är genrellt sätt är betydligt långsmamare än alla andra SSD:er så är de fortfarande mycket billigare i gigabyte per krona. Innan SSD-enheternas intåg så fanns det också en hårddisk som var snabbare än alla andra och det var Western Digitals Raptor. Denna uppgraderades så småningom till Velociraptor och kom tidigare i år i nästa mekaniska racerdisk.
Det handlar åter om namnet VelicoRaptor men det har gjorts en hel del uppgraderingar sen tidigare version. Bland annat har söktider och responstider minskat, större cache och snabbare läs- och skrivhastighet. Med dagens alla snabba SSD-enheter så kan det tyckas märkligt att lansera en mekanisk enhet som ska försöka tävla i samma segment som SSD. Men denna hårddisk kan absolut vara ett alternativ om man behöver ha en enhet med bra prestanda som är större än 128GB.
 |
 |
 |
 |
Själva enheten är egentligen en 2,5-tum hårddisk som sitter monterad i ett 3,5-tum skal med kylflänsar på. Så rent teoretiskt så borde man kunna skruva loss hårddisken och sätta i tex en bärbar dator. I en närbild på anstlutningen till enheten så ser vi att det är en vanlig SATA kontakt som sitter på själva enheten. Observera att garantin försvinner om man skruvar loss den.
Att testa lagringsenheter är inte särskilt lätt. Det finns en hel uppsjö med testprogram som testar diverse olika scenarion, men faktum är att olika lagringsenheter presterar olika beroende på vad man ska göra och vad man har installerat i sin dator. En filserver t.ex. är intresserad av hur mycket data som kan flyttas fån ett medium till ett annat på snabbast möjliga tid. Ofta flyttar man mycket filer fram och tillbaka. Detta kallas för så kallad sekventiell skrivning eller läsning. Det innebär att man har en fil som man skriver eller läser från en enhet i en sekvens. Hastigheten på sekventiell läsning och skrivning beror på hur stora block av data som man skickar och var någonstans på enheten det ligger lagrat.
Slumpmässig data och queue depth
Sedan finns det slumpmässig skrivning och läsning. Dessa är oftast mindre i storleken och är utspridda över över hela lagringsenheten. Dessa innebär betydligt tyngre arbete för en hårddisk men är samtidigt inte alls lika vanliga. De används oftast av program på datorn. Ett exempel är varje gång du får ett meddelande på MSN så lagras texten på lagringsenheten. Vardaligt arbete med en dator innefattar både sekventiell och slumpmässig läsning och skrivning i en mängd olika storlekar. Därför finns det många benchmarks som testar olika parametrar för att se hur bra en enhet presterar under olika typer av belastning. En annan detalj som spelar roll för prestandan är så kallad Queue Depth, eller QD. Det är kort och gott antalet operationer som man vill att kontrollern ska hantera samtidigt. Högre nummer ger högre prestanda, så länge kontrollern klarar av att hålla reda på operationerna.
Prestandatester med fokus på vanlig användning
Förutom detta så spelar filsystem också in på prestandan. Hur enheten är partitionerad kan vara väldigt viktigt, särskilt när man ska köra en RAID-array. De benchmarks som finns är dock väldigt syntetiska och svåra att koppla till verklig prestanda. Nog för att benchmarks ger en fingervisning av prestandan så berättar de ju egentligen inte hur enheten presterar vid just vanlig datoranvändning. Därför har vi valt att kasta ut de allra flesta vanliga benchmarks som finns och försöker istället fokusera på prestandatester under mer realtistiska användningsscenario. Observera att våra resultat inte nödvändigtvis behöver stämma överrens med det som benchmarks visar. Vi har dock valt att ta med ett rent syntetiskt test i form av IO Meter. Här följer mer detaljerad info om de olika testerna och varför vi valde just dessa. Samtliga program och filkopieringar gjordes från en RAM-enhet för att inte vara en flaskhals. En snabbtest på RAM-enheten visade en överföringshastighet på över 6000MB/sek och det ska nog räcka.
IOMeter – Ursprungligen ett program skapat av Intel men som sedan gått över till open source och underhålls nu av ett gäng flitiga programmerare. Programmet behövs inte köras med de färdiga testmönster som följer med utan man kan själv snickra ihop ett test som testar precis det man vill. Man kan testa blandat mellan sekventiell och slumpmässig skrivning eller läsning med hur stora datablock man vill. Ett kraftigt verktyg som vi använder för att pressa enhetens till sitt yttersta (så hårt belastas aldrig en enhet i verkligheten). Vi använder det också för att få maximal överföringshastighet och jämföra med vad enheten är specificerad för.
Winsat – Programmet Winsat skapades av Microsoft som en del i förberedelsen inför Windows Vista. Programmet används för att mäta prestanda i olika kategorier som grafik, minne, processor och hårddisk. Programmet finns inbyggt i Windows Vista och Windows 7 och används för att få fram WEI eller Windows Experience index. Vi valde att endast testa programmets lagringstester. Vi använde oss av två olika test. Det första är det vanliga testet “winsat disk”. Då görs de tester som används för att få fram WEI. Det andra är ett test som används av t.ex. Microsoft vid felsökning av prestandaproblem i Outlook. Vilket görs genom kommandot “Winsat enhet -drive c -ran -write -count 10”. Här körs 10 stycken trådar med slupmässiga skrivningar till enheten.
Crysis laddningstest – Nästa test är uppstartstest av Crysis. En av SSDs stora fördelar för gamers är att de minskar ner laddningstider i applikationer. Därför valde vi att testa hur bra våra lagringsenheter är på att starta upp Crysis. Tiden mätes med tidtagarur så det är inte alldeles lätt att få hundraprocentiga värden, men det ger en bra indikation om hur snabb lagringsenheten är vid uppstart av spel. Tiden startades när laddningen av Crysis inbyggda CPU-test startade. Tiden stoppades när banan laddat färdigt och själva spelet startade.
Programuppstart – Givetvis måste vi ha med ett test där vi startar program. Här gör vi en uppstart av de allra tyngsta applikationerna som vi tidigare installerat. Alla dessa startas samtidigt (eller precis efter varandra) med hjälp av ett script. Återigen så använder vi ntimer för att beräkna tiden från uppstart till Adobe AfterEffects (som ligger sist i raden program, och även det mest tungstartade) har startat helt. Vi ville se hur bra de olika lagringsenheterna är på att starta många program samtidigt. Alla programmen startas i följande ordning:
MS Excel -> MS Access -> MS PowerPoint -> MS Word -> Photoshop CS5 64bit -> Acrobat 9 PRO -> Firefox med 7 flikar -> Crysis -> Indesign CS5 -> After Effects CS5 och till sist Premiere Pro CS5.
Filkopiering – Ett ganska självförklarande test. Vi gjorde en filöverföring med Robocopy på 3 olika kataloger som innehåller tre olika typer av filer. Den första inehåller Crysis ISO filen på 6,5GB. Den andra inehåller en blandning av MP3 och FLAC filer mellan 3 och 40 MB. Den sista inehåller endast filer som är mellan 0 och 10 KB stora. Filerna lades på RAM-enheten och flyttades över med hjälp av commandot Robocopy som finns i Windows 7. Robocopy har en egen timer som räknar ut antalet MB/min, detta har dock räknats om till MB/sek. Mellan varje test så startades datorn om så att datorn inte skulle ha cache från tidigare filer.
Upppackning – Att packa upp RAR-filer är också något som vi alla gör. Därför tyckte vi att det passade bra att vi testar hur lång tid det tar att packa upp en nerpackad ISO fil på 6,5GB. Vi tittade helt enkelt på programmets egen tidtagare för att se hur lång tid det tog. Felmarginalen ligger på max en sekund.
PCMark Vantage – Vad vore väl ett produktest utan någon form av test från Futuremark? PCMark Vantage har blivit en standard för mätning av datorprestanda. Vi har dock endast använt oss av hårddisktesterna för att jämföra våra enhetar. PCMark bygger på intels gamla iPEAK verktyg och är ett syntetiskt test men med ett mycket vanligt användarscenario. Futuremark har “spelat in” ett antal lagringsintensiva scenarion. Dessa spelas sedan upp på testenheten när programmet körs och prestandan mäts sedan på det. Trots att PCMark Vantage egentligen är ett syntetiskt test betyder detta att siffrorna ger en mycket bra indikation på lagringenheternas verkliga prestanda då man använder sig av vanlig belastning i olika former.
90% tester – Eftersom få bryr sig om att testa enheter som de ofta används har vi valt att göra ett eget försök. SSD-enheter är ruskigt snabba när de är helt nya, det vet alla. Alla vet också att de blir långsammare när man fyller dem med data. Därför testade vi att fylla upp resp enhet till 90% av dessa kapacitet och sedan körde vi två av våra tester igen. Winsat och PCMark Vantage. Något som bör ge en bra indikation på hur enheterna presterar efter längre tids användning.
Vårt testsystem är designat för att vi inte ska råka ut för några flaskhalsar. Vid filöverföringstesterna så använder vi oss av en RAM-disk för att skapa en viretuell hårddisk i internminnet. Testerna utfördes på precis samma sätt på varje enskild enhet för att få så exakta resultat som möjligt. Trots det så finns det en felmarginal på alla testerna.
Varje enhet preparerades med en “master image” och sedan kördes alla tester i precis samma ordning på precis samma sätt. Denna Master Image blir ungefär 35GB stor. Under testets gång så fylls disken ytterligare och därför hade vi inte möjlighet att testa Corsair Force F40 i flera av testerna. Imagen fick helt enkelt inte plats. Däremot har vi tetsat den i RAID och filkopieringstester.
| Hårdvara: | |
| Processor: |
Intel Core I7 Extreme 965 |
| Moderkort: |
Gigabyte GA-X58A-UD7 |
| Minne: | 6x 2GB Corsair Dominator PC10700 667MHz 12GB |
| Hårddisk kontroller: |
Intel ICH10R (SATA2), Marvell 9128 (SATA3) |
| Grafikkort: |
ATI HD4870 |
| Mjukvara: | Windows 7 64bit Eng Chipset drivrutiner Intel Matrix Storage Driver IOMeter PCMark Vantage Microsoft Offce 2010 Crysis WinRAR Mozilla Firefox Adobe CS5 Mastercollection |
Det är några saker som man bör vara medveten när man läser dessa resultat. Det första är att Windows använder RAM för att cacha information vid filöverföingar. Därför kan resultaten vid Windows Robocopy att visa högre prestanda än vad den egentliga hastigheten är. Jämförelsen mellan enheterna är dock intakt då testerna utförs på exakt samma sätt och i flera omgångar. En annan sak man ska tänka på är att Corsairs Force F120 kom in som en liten “gubben i lådan” och den har har inte genomgått en fullständig filrensning. Den presterar därför som en “använd” enhet.
| IOMeter 2008 | |
| Utvecklare: | Intel / Open Source |
| Funktion: | Stressar ett lagringsmedia med olika typer av belastning för att simulera olika scenario. |
| Testfokus: | Testet visar enhetens teoretiska hastighet vid sekvensiella och slumpmässiga läs och skrivningar. |
| Prestandatest: | Test 1: Paket som är 2M stora bombarderar enheten i en strid ström. Målet är att få så hör sekvensiell skrivhastighet som möjligt. Test 2: Paket p 4K skrivs och läses från enheten i ett slumpmässigt mönster. |
IOMeter var från början ett program som utvecklats av Intel men företaget har sedan länge lagt ner utvecklingen. Det fanns dock många som tyckte att det här var ett väldigt bra program så därför har flitiga programmerare fortsatt att utveckla programmet. Idag är det kanske det främsta testprorammet för lagringsmedia och nätverk. Vi valde programmet delvis för att det är vida accepterat av så väl företag som konsumenter, men också för att det ger en väldigt bra indikation på enheten teoretiska prestanda där inte saker som filsystem och övriga komponeter spelar någon roll. Det som skrivs inom parentes är så kallad “Que Depth”. Det inebär egentligen hur många “trådar” som används vid skrivning till enheten.
Det är dessa siffror som tillverkare gärna skryter med på sina förpackningar och i specifikationslistorna. Inte helt oväntat så är det de båda RAID-konfigurationerna som hamnar högst upp. Vidare ser vi att enhetarna som är baserade på Sandforce presterar mycket bra. Bäst går faktiskt minstingen från Corsair.
Sekventiell skrivning visar ungefär samma resultat som vid läsning. Sandforce toppar och Intel faller ner till sista plats på grund av sin begränsade skrivhastighet. Alltså får man även se sig slagen av de tre mekaniska hårddiskarna.
Slumpmässiga skrivningar och läsningar av filer är betydligt jobbare för enhetens kontroller och det är här som de nyare SSDerna sopar mattan med de lite äldre. Undantaget är Intels X-25M enhet som är överlägsen de andra. Här ser vi också skillnader mellan de olika Sandforce enhetarna. Intressant är att S599 och SFV1 presterar så olika. De borde ligga på ungefär samma. Vi gjorde om testet ett flertal gånger och resultatet blir detsamma.
Detta test är det som blivit den nya måttstocken för SSD prestanda. Precis som i förra testet så hänger inte de gamla mekaniska hårddiskarna med längre. Sandforce-enhetarna med sin snabbare firmware (Vertex 2 och Force) är helt överlägsena. SSDNow V+ har det också väldigt jobbigt nere i botten.
| PCMark Vantage | |
| Utvecklare: | Futuremark |
| Funktion: | Stressar en PC med olika användarscenario som filöverföringar och programstarter. |
| Testfokus: | Testet ger ett värde för lagringenhetens generella prestanda genom sex separata lagringstester. Mycket fokus ligger på datablock av storleken 4K. |
| Prestandatest: | PCMark Vantage standard |
PCMark Vantage är som tidigare påpekat ett syntetiskt testprogram i den mån att vi själva inte kör testerna manuellt. Men som syntetiskt test är PCMark en mycket god indikationer på inte minst lagringsenheters verkliga prestanda. Genom sex olika hårddisktester fokuserar man på allt från att lägga in musik i Windows Media Player till att starta upp Windows och antivirus-program.
Detta är en av de mest frustrerande resultaten som vi fick under hela testet. Trenden talar sitt tydliga språk. Som i så många andra tester så är de Sandforce-baserade enheterna överlägsena. Men det kanske mest intressanta hittar vi i täten. Photofast enhet får betydligt bättre resultat än alla de andra, utan någon vettig förklaring. På pappret är den lika snabb som S599, men av någon anledning så drar den ifrån. Testet gjorde givetvis om flertalet gånger. En annan intressant sak är att Vertex 2 och Force, som har snabbare firmware, hamnar något efter de andra. Även Intels X25 tuffar på bra i mitten av fältet.
| Windows 7 Robocopy | |
| Utvecklare: | Microsoft |
| Funktion: | Gör tidsmätta filöverföringar med Windows 7-protokollet. |
| Testfokus: | Testet lägger stor vikt vid överföringshastigheter och lagringsenhetens hantering av komprimerad data. Vilket ger ett verklighetstroget användarscenario. |
| Prestandatest: |
Test 1: 4Gb mp3 filer och FLAC filer. |
Filkopiering är betydligt svårare att testa än vad man kan tro. Siffrorna kan variera kraftigt beroende på filer, operativsystem och konfigurationer. Vi har valt ett stängt testsystem med identisk hårdvara, identiska mjukvara och ett identiskt testförfarande. Något som ger oss bra värden för den interna jämförelsen mellan våra testkombatanter. Det är också intressant att jämföra de olika kontrollerna mellan varandra. Idag lagrar man inte så mycket musik och film på sin SSD, men i framtiden kan det bli mer intressant. När vi testade detta så skapade vi en RAM-enhet på 6,5GB som huserade testfilerna, detta för att ytterligare minimera risken med flaskhalsar.
Nu börjar det bli intressent. Vanlig ordning så är det RAID-konfigurationerna som tar täten. Intressant dock att Kingston enhetarna är betydligt snabbare än mini-enhetarna från Corsair. Sandforce enhetarna gillar inte detta test alls. Alla SandForce-baserade enhetar hamnar på den nedre halvan av diagrammet och minstingen från Corsair halkar till och med efter den snabbaste Raptor enheten. Övriga enhetar med kontroller från Indilinx, Intel och Samsung klarar detta test med glans.
Vi går vidare med samma filer fast denna gång ska vi skriva dem till enheten. Här klarar sig de mekaniska enhetarna väldigt bra och de tar sig förbi flera av SSD-enheterna. Här ser vi också att Corsairs Reactor enhet fick väldiga problem. Enheten hackar sig igenom testet och man kan nästan beskriva det som att enheten kvävs. Även Corsairs Force har stora problem och inte ens två stycken i RAID 0 klarar av att slå de båda Raptor-hårddiskarna. Vi ser här ett tydligt mönster, de SSD-enheter som har mindre lagringsyta har det betydligt jobbigare. Enhetarna på över 100GB klarar sig bättre. Corsairs Nova och Performance serier toppar listan, vilket kanske inte var helt väntat.
Om vi går upp på en enda stor imagefil så är resultat ungefär detsamma. RAID fungerar fortfarande väldigt bra. Genrellt kan man säga at det går väldigt fort oavsett vilken enhet man har.
Mönstret fortsatte från de mellanstora filerna. De mekaniska hårddiskarna från Western Digital tuffar på och placerar sig bra i mitten av fältet. Mini-enheten från Corsair tappar rejält och hamnar i botten. Reactor har dock hämtat sig en aning. En annan intressant sak är att Vertex 2 E tappar rejält jämfört med de andra. Corsairs Nova och Performance tar åter täten och skriver data som aldrig förr.
Våra filöverföringstester ger en del svar, men skapar även flera nya frågor. Vi kommer snart återkomma med en prestandanalys där vi bland annat tar upp filöverföringstesterna i detalj.
| Winsat | |
| Utvecklare: | Microsoft |
| Funktion: | Verktyg för att mäta lagringsprestanda i Windows 7. Används för Windows Prestandaindex. |
| Testfokus: | Testet skriver data i 10 iterationer och läger stor vikt vid enheternas skrivprestanda. |
| Prestandatest: | Test 1: winsat enhet -drive c -ran -write count 10 |
Winsat är ett prestandaperktyg som finns inbyggt i Vista och Windows 7. Från början var det ett verktyg för att testa datorns prestanda och se om den var “Vista Redo”. Idag används det för att räkna ut datorns WEI eller “Windows Experience Index”. Kommandot vi använder oss av är ganska enkelt att förstå. Man testar helt enkelt C: enheten med slumpmässig skrivning vid QD=10. Just detta kommando representerar ungefär vilken typ av belastning som kan läggas på en HDD när man använder Outlook. MS har till och med gjort en tabell där man kan läsa av. Enligt tabellen så är allt över 40MB/sek rekommenderat för att Outlook 2007 ska fungera felfritt.
De mekaniska enhetarna är hopplöst långt efter. Även Corsairs Performance och Nova ligger risigt till. Övriga enhetar klarar sig dock väldigt bra. Sandforce toppar återigen på alla fronter.
WinRAR – Filuppackning
| WinRAR | |
| Utvecklare: | RARLabs |
| Funktion: | Poplärt packverktyg för att få ner storleken på filer genom komprimering. |
| Testfokus: | Både läser och skriver till enheten på samma gång. |
| Prestandatest: | Test 1: En ISO-fil är nerpackad i 150st filer på 50mb styck. Denna packas upp på samma plats och vi mäter tiden. |
Detta test är väldigt beroende på hur mycket som ligger cachat i datorns RAM. Man får däreför ta resulatatet med en nypa salt. Men efter flera omkörningar i identiska sekvenser har vi fått fram upprepande värden som ger en bra jämförelse mellan enheterna. Men vi ser tex att den äldre VelociRaptorn är snabbare än sin efterträdare, vilket inte känns helt korrekt. i Övrigt ser vi Sandfoce enhetarna åter i topp.
| Uppstart av program | |
| Funktion: |
Ett antal program startas och vi mäter hur lång tid det tar. |
| Testfokus: |
Testar hur stor påverkan lagringsenheterna har på uppstarten av program. |
| Prestandatest: |
Test 1: Ett stort antal program startas sammtidigt direkt efter boot |
Ett program består oftast av en större mängd filer vars data är utspridd på många ställen över hela hårddiskens lagringsyta. När man då ska starta ett program så måste all information på disken läsas in och detta kan då ta lite tid. En SSD har inte riktigt samma problematik utan det tar SSDn nästa inge tid alls att få fram informationen från lagringsutrymmet. Vi beslutade oss för att testa hur bra de olika SSDerna är på at ta fram data när man startar många stora program sammtidigt.
Det kanske bästa sättet att visa en SSDs styrka är att starta en mängd olika program i en snabb sekvens. Det ser vi klart och tydligt här. De mekaniska enhetarna är totalt utklassade. Skillnaden mellan SSD-enheterna är dock så liten så allt är inom felmarginalen.
På grund av att vi var tvungena att ta tid med tittagarur på detta så finns det en lite större felmarginal här. Testet visar dock en ganska tydlig trend. Sandforce är lite långsammare än de andra, exakt varför kan vi inte bekräfta. Men med största sannolikhet handlar det här om arbete med kraftigt komprimerad data något som begränsar enheternas prestanda. Vi ser också att sätta två enheter i en RAID 0-konfiguration inte ger någon prestandaökning alls.
| Prestandatester med välfyllda lagringsenheter | |
| Funktion: | Vi fyller lagringsenheterna till 90% med data och under söker hur prestandan förändras. |
| Testfokus: | Testet ger en bild av hur lagringsenheterna presterar efter långvarig användning och fyllda med data som i ett vanligt system. |
| Prestandatest: |
Test 1: PCMark Vantage |
En tydlig trend bland alla SSD-enheter är att prestandan sjunker ju mer de fylls. Detta blir ofta extra tydligt på de enheter som har lite mindre utrymme att lagra på. Därför valde vi att fylla enheten upp till 90% kapacitet för att se hur pass stor skillnad det blir, och vilka enheter som hanterar detta bäst.
Först ut i vårt 90%-test är PCMark Vantage.
Vi ser ett flertal intressanta saker här. Vi ser först att de allra flesta diskarna reagerar negativt på att fyllas upp. Undantagen är de mekaniska diskarna, Silicon Edge Blue och SSD Now V+. Silicon Edge blue är så pass stor så att även om den är fylld till 90% så finns tillräckligt med utrymme för att enheten ska kunna jobba felfritt. Överraskningen är Kingstons SSDNow V+. Mönstret repeteras även i RAID 0. Enheten tuggar på i samma hastighet ändå. Sandforce-enheterna däremot tappar rejält. Vi ser också att skillnaden mellan de olika Sandforce-enheterna inte är alls lika stor vid 90%. SandForce och Intel G2 är annars de som presterar bäst i detta test sett till slutgiltig prestanda.
Vi testade även att köra vårt Winsat-test efter att lagringsenheterna fyllts till 90%. Här är inte skillnaderna alls lika stora. Återigen så är det RAID-konfigurationen med Kingstons SSDNow V+ som är herre på täppan. På något vänster lyckas den till och med prestera bättre med enheten smockfull med filer.
Överlag ser vi att skillnaderna mellan de olika SSD-enheterna blir mindre och mindre i takt med att de fylls upp med data. Något som bör ge en god indikation på hur enheterna fungerar även efter längre tids användning.
Först och främst så vill vi säga att det inte är lätt att jämföra lagringsenheter mellan varandra. Tyvärr innebär det att många medier endast förlitar sig på syntetiska tester. Något som inte bara ger en ofullständig bild av lagringsenheternas prestanda, de kan till och med ge en felaktig bild av deras prestanda.
Syntetiska tester säger bara en del av sanningen, samtidigt som vanliga användartester varierar mycket beroende i vilken ordning man kör testerna och systemets konfiguration. Efter flera månader av testande och utvärderande har vi samlat en mängd olika tester, både syntetiska och mer verklighetstrogna användartester, allt för att ge en bättre bild av hur lagringsenheterna verkligen presterar i en vanlig PC.
Det slutar till viss mån i någon slags subjektiv bedömning och det tas även med i vår bedömning. Vissa enheter känns helt enkelt bättre att arbeta med än andra. Den här känslan är svår att beskriva men ofta handlar det om att enheten “hakar upp” sig i någon halvsekund innan den fortsätter. Detta fenomen dyker ibland upp på vissa enhetar och det ända vi kan förklara det med är att enheterna inte har tillräckligt stor cache för att hantera den stora mängd data som vårt test bombarderar enheten med. Detta fenomen är särskillt tydligt i vårt Robocopy-test, särskilt de mindre enhetarna på 40GB och 60GB, men det syns även på vissa större enheter.
SandForce dominerar men är inte utan svagheter
Det blir mycket prat om Sandforce nu, men det beror på att Sandforce kontrollern är speciel på många sätt och det är den i särsklass vanligaste kontrollern i vårt test. Man kan nästan dela upp testet i Sandforce vs the rest. Sandforce har mycket bra prestanda vid små slumpmässig läsning och skrivning sammtidigt som de kan stoltsera med en mycket bra sekvensiell skriv och läsprestanda. Det vill säga allting som krävs för en snabb systemenhet idag. Detta visar sig också i våra IOMeter tester och syns även väldigt tydligt i PCMark Vantage. Förutom detta så tycker vi att Sandforce enhetarna är de som har “bäst känsla” tillsammans med Kingstons SSDNow V+ som faktiskt varit något av en överraskning.
Det finns dock saker som Sandforce inte är bäst på och det finns även saker som Sandforce är rent av dålig på. Det stora problemet ser vi vid vanlig hederlig filkopiering i Windows. I dagsläget är det inte jätteintressant men i framtiden kommer SSD-enheter att börja användas även för lagring och det kommer att installeras större och större applikationer och spel på dem, vilket kan vara en nackdel för Sandforce jämfört med andra konkurenter. Detta beror på det vi nämnde tidigare att Sandforce får sin höga hastighet genom att komprimera informationen innan den läggs på enheten. När man då ska skriva redan koprimerad data så blir inte prestandaökningen lika stor. Faktum är att det finns nästan ingen okomprimerad data på våra datorer. Alla större filer är komprimerade på ett eller annat sätt. Så tänk på att du kommer inte få de 280MB/s som står på kartongen när du ska kopiera över dina semesterbilder. Värt att ha i åtanke är dock att man ofta begränsas av andra enheter i datorn vid filöverföringar. Flyttas filerna från en SSD till en mekanisk hårddisk eller tvärtom är det nästan uteslutande den mekaniska lagringsenheten som blir flaskhalsen, så SandForce akilleshäl är idag inte ett allt för stort problem.
Det ska också sägas att det stundtals är stor skillnad mellan de olika Sandforce enhetarna. Det borde inte vara det eftersom de är byggda med samma minnen och kontroller. De har förvisso olika firmware, men skillnaden borde inte vara så stor. Varför vet vi inte riktigt, men vi har bekräftat resultaten i otaliga omgångar. Det kanske helt enkelt är så att vissa exemplar fungerar bättre under vissa förhållanden. Detta gör det ännu svårare att ge en korrekt bedömning. Vi såg dock att skillnaden mellan enheterna planades ut rejält i våra 90%-tester. Vilket bör ge en bra vink om enheternas prestanda även i ett vanligt välanvänt system.
Vi har tidigare här på NordicHardware berättat om Intels nästa generation SSD-enheter som kommer i början av 2011. Det har redan läckt ut både specifikationer och prestandatester för enheterna, men dessa kan enligt våra egna källor komma att ändras fram tills lanseringen under slutet på första kvartalet 2011. Intel ser, som vanligt, ut att vara konservativa med sina prestandaspecifikationer men med effektiv 25nm teknik och X25-M-seriens framgångar lär vi inte räkna bort processorgiganten i första taget. Det som kan tala för Intels nya enhetar är att de blir billigare per GB än dagens, och att Intel påstår sig ha fördubblat livslängden på flashminnet.
|
|
Även SandForce är på gång med en ny kontrollerfamilj med namn SF-2000. Specifikationerna för dessa kretsar har nyligen publicerats och det ser onekligen intressant ut. Nytt är bland annat stöd för SATA 6,0 Gbps, 4K random prestanda på 60 000 IOPS (234 Mb/sek). Den sekventiella överföringshastigheten har också skruvats upp och ska börja närma sig 500MB/sek. Det låter nästan för bra för att vara sant men vi kan inte göra annat än att vänta och se vad Sandforce har att bjuda på i början på nästa år.
Indilinx utvecklar just nu deras nya high-end kontroller somgår under namnet Jet Stream. Förseningar har dock inneburit att vi får vänta tills en bit in på 2011 innan vi kan ta del av SATA 6,0 Gbps stöd och i övrigt spetsad prestanda. Nyligen presenterade dock Indilinx en uppdaterad modell av sin Barefoot-kontroller som med namnet Martini ger en ordentlig prestandaökning vid slumpmässig skrivning av 4K filer. Något som gör att vi onekligen ser fram emot att se mer av denna kontroller.
Även Samsung och Toshiba jobbar ständigt på att få fram nya SSD-kontrollers. Men tyvärr finns det ganska lite information att tillgå om deras framsteg. En annan sak som vi inte ska glömma är utvecklingen av NAND-flash som ständigt går framåt. Man har nu på senare tid lyckas masstillverka TLC-flash (Tripple Level Flash). Med dessa är det altså möjligt att lagra tre databitar i en minnescell. Detta gör att man kan lagra ännu mer data på samma mängd minne. I dagsläget så har dessa flashkretsar alldeles för dålig prestanda och för dålig livslängd för att vara applicerbar i en SSD-enhet med kontinuerlig användning, men i framtiden kan det bli ändring på det. Hur som helst har SSD-tekniken redan etablerat sig väl på marknaden och även framtiden ser ljus ut.
Då har det blivit dags att sammanfatta denna mustiga artikel. Det har tagit tid, och det har testats mycket under olika förhållanden. Mycket handlar om prestanda, men det är ju minst lika viktigt vad enheten kostar och hur bra den fungerar. Något vi gärna hade testat är även hur dessa enheter fungerar i längden. Tyvärr finns det ingen möjlighet att utvärdera livslängd på ett bra sätt, men vill man vara på säkra sidan så använd backup och välj en enhet med lång garantitid.
Nu är det hög tid att kasta oss in på lite omdömen kring de olika lagringsenheterna.
Intel X25-M G2 80GB
Intels gamle trotjänare fungerar fortfarande väldigt bra. I de allra flesta tester så ligger den bland de främsta, men får vika sig för de Sandforce-baserade enheterna. Priset är också väldigt attraktivt. Negativt är att sekventiell skrivprestanda är alldeles för låg för att kunna vara med och brottas i toppstriden. Storleken på 80GB är precis lagom att ha som systemdisk tillsammans med några program och priset är dessutom väldigt tilltalande. Därför tycker vi att Intels X25-M G2 förtjänar vår utmärkelse “Bra Köp”.
|
|
Fördelar:Corsair Nova V128
Indilinx kontrollern var den första som kunde mäta sig med Intels enhet, men börjar nu kännas lite småtrött. Sekventiella skriv- och läsningar är inga problem alls, däremot så får enheten lite jobbigare när det är små slumpmässiga skrivningar och läsningar. Priset ligger också i nivå med andra, snabbare enheter. Vilket gör att det finns bättre alternativ på marknaden idag.
|
|
Corsair Reactor R60
Reactor är Corsairs Low-end serie baserad på JMF612. enheten fungerar för det mesta helt ok, men vi filkopiering så känns det som om enheten utrustats med för liten cache och den börjar “hacka” sig fram. Enheten får dessutom väldiga problem när det börjar bli fullt, priset är inte heller särskilt tilltalande.
|
|
Corsair Performance P128
Corsair gamla prestandaserie, är idag gammal och trött och hänger för det mesta inte alls med de andra deltagarna. Vid sekventiella läs och skrivningar så hänger den dock med Nova ganska bra. Denna kan vara intressant om man kan få den billigt begagnat (även om detta kan påverka livslängden), men annars bör man kanske titta på någon nyare modell. När den är helt nytömd så går det bra, men den blir snabbt väldigt trött och mot slutet av testsviten gick det inte jättefort.
 |
|
Corsair Force F40
Vi hade tyvärr inte möjlighet att testa den här enheten fullt ut, då den helt enkelt är för liten. Vilket också gjorde att F40 gav oss en del blandade kännslor. Tanken är jättegod. Ge konsumenter möjligheten att uppleva SSD när den är som bäst, till ett pris under 1 000 kronor. Vi hade dock våra tvivel när Corsair först och främst lät ha kvar specifikationen på 280/270 MB/s, men också för att när Sandforce kontrollern lanserades så var den designad att ha 28GB flash att använda som cache och här är en enhet med totalt 48GB utrymme. Testet visar också att enheten inte riktigt klarar av att hantera den kontroller som sitter i. I våra syntetiska tester så är den ruskigt snabb, men vid filöverföring med Robocopy så går det inte fort. Kör man två stycken i RAID 0 så får man duglig prestanda, men fortfarande långsammare än de flesta andra vid exempelvis filöverföringar. Ska du inte ha något annat än ditt Windows System på enheten så är den ett bra alternativ då Sandforce-kontrollerns prestanda inte är beroende av antalet minneschip. Vi skulle dock rekommendera något med mer utrymme.
|
|
Corsir Force F120
Corsairs F120 har många likheter med OCZ Vertex 2. De har båda den enterprise-firmware som ger maximal prestanda vid slumpmässiga skrivningar. De har också 120GB lagringsutrymme till skillnad från vissa andra Sandforce-baserade SSD-enheter. Prestandan är givetvis på topp och priset är mycket tilltalande. Tillsammans med Vertex 2 är detta testets vinnare. Dock har Corsair inte riktigt tänkt till när de släppte ny firmware. Vi fick nämligen “blåskärm” på vårt testsystem när uppdateringen var klar. Vilket tydligen ska vara normalt, det hör även till att inte alla moderkort verkar vilja hitta enheten vid en uppdatering. Förutom den lilla notisen så är detta en utmärkt SSD. Den är ruskigt snabb samtidigt som den är en av testets billigaste enheter. Vi kan därför inte göra annat än att ge Corsairs F120 vår “Bäst i test” utmärkelse.
|
|
Fördelar:Kingston SSD Now V+ 128GB
Kingstons bidrag i testet var en överraskning och visade ha riktigt fina sidor som inte ens de modernaste enheterna kan matcha. Visst är kontrollern gammal och börjar kännas trött. Slumpmässig skriv och läsning är inte speciellt bra alls. Däremot så är sekventiell skriv och läsning helt ok. Sätter man dessutom två stycken i RAID så finns det ingenting som hinner med. Det känns även som en av de mest stryktåliga enheterna i testet. Innuti har man monterat värmeledande kuddar för att leda bort värmen. Kingston måste också använda något väldigt bra system för att hålla enheten städad och fin. Samtliga enheter visade tydlig prestandaförlust när vi fyllde enheten till 90%, utom Kingston. Dessutom så känns den snabb och pigg att arbeta med. Om man hellre vill ha en enhet som fungerar lika bra varje gång, istället för den bästa prestandan, då är det den här enheten man är ute efter.
|
|
Adata S599 100GB
S599 tillhör den “äldre” skolans Sandforce diskar. Man skulle kunna säga att detta är enheten som Sandforce tänkte sig när de gjorde kontrollern. Fysiskt så den precis samma som F120 och Vertex 2, men med den firmware som sitter i så begränsas lagringutrymmet till 100GB och skrivhastigheten vid små slumpmässiga skrivningar är sänkt till ungefär 40MB/sek. Man skulle kunna tänka sig att den får bättre livslängd på grund av detta, men garantitiden är den samma som för andra. Prismässigt ligger den också bra till. En bra disk till ett bra pris, men det finns bättre.
|
|
OCZ Vertex 2 120GB
OCZs kanske mest intressanta disk, Vertex 2, visar var skåpet ska stå. Tillsammans med F120 är det den snabbaste enheten i testet. Den tillhör också en av de billigaste. Den är dock inte felfri. Som alla de andra Sandforce-baserade enheterna så har även Vertex 2 vissa problem med filöverföring i Windows. Särskilt vid skrivning av stora filer så halkar den efter. Förutom det så fick den bäst i många prestandatester och känns väldigt bra överlag, samtidigt som uppgradering av firmware var en enkel match. Den är helt enkelt lite billigare och lite bättre än de andra. Därför kan vi inte göra annat än att gratulera OCZ och tilllsammans med F120 utse Vertex 2 till “Bäst i Test”.
|
|
Photofast G-Monster2 120GB
Photofast överraskade oss med en jättesatsning i norden och har redan lagt upp en svenk hemsida med förhandstittar på nya produkter. Deras Sandforce-baserade SSD är inte heller så pjåkig. En eloge till PhotoFast för att de skrivit ut mer realistiska prestandasiffror i sin specifikation än vad många andra har gjort. Som vanligt när vi pratar Sandforce så går det undan i svängarna och PCMark resultatet är väldigt bra. Dock så halkar den efter lite i övriga tester på grund av dess långsammare firmware. Ett stort plus är också att det finns lokal support och returtjänst (i Sverige), vilket sparar tid och strul om enheten skulle gå sönder. Tyvärr så har inte PotoFast samma priser som krävs för att på riktigt slåss med Corsair och OCZ i dagsläget, men sjunker dessa ytterligare är man där och nosar.
|
|
Western Digital Silicon Edge Blue 256GB
Jättedisk från den amerikanska jätten. Stor, dyr och inte särskillt snabb. WD pratade om en egen SSD kontroller när de släppte den här enheten för ungefär ett år sedan. Det visade sig dock vara en JMF612 kontroller med WD-logotype på. Redan då var enheten förhållandevis långsam och idag har den inget alls att komma med. Priset är hutlöst och vi kan inte förstå vem som skulle vilja köpa denna. Till enhetens försvar så måste vi säga att den fungerar väldigt bra trots att man fyllt den med data. Western Digital har mer eller mindre testat marknaden med sin Silicon Edge Blue-serie av SSD-enheter, men med undermålig prestanda och oförsvarbart högt pris är det tyvärr en enhet vi närmast måste varna för.
|
|
Western Digital VelociRaptor 600GB
Western Digital har länge kunnat stoltsera med att ha konsumentmarknadens snabbaste hårddisk, och det kan man fortfarande göra. Mot dagens SSD:er är den emellertid chanslös i nästan alla prestandatester. Det är egentligen bara vid sekventiella skriv- och läsningar (flytt av filer) som disken kan mäta sig med en SSD. Den är inte alla lika rapp och snabb vid uppstarter samtidigt som den är större, klumpigare och inte speciellt billig heller. Det som talar för den här disken (eller hårddiskar generellt) är utrymmet. Man får 600GB att lagra på, vilket är 6 gånger så mycket som de flesta SSD-enheter vi testat. Om man har spel och program som helt enkelt inte får plats på en SSD, och man vill ha något som är lite piggare än de vanliga diskarna, då kan detta vara ett alternativ.
|
|
När krutröken lagt sig visar det sig att vi har två testvinnare och sanningen är att det helt enkelt är närmast omöjligt att skilja Corsars och OCZs enheter år. De är lika snabba kostar ungefär lika mycket och båda har sina egna små brister. De är båda ett lika bra köp och SandForce-enheter med SF-1200 kontroller och enterprise-firmware i det stora hela är bra köp så länge priset ligger rätt.
Just priserna är givetvis också mycket viktiga, för att sätta det hela i perspektiv har vi här nedan samlat en lista över testkombatanterna och deras priser. Vi har kalkylerat deras nuvarande Pris/Gigabyte för att se vilka enheter som ger mest resp. minst lagringsyta för pengarna.
| Lagringsenhet | Lagringskapacitet | Lägsta pris på prisjakt | Pris/Gigabyte (2010-12-10) |
| WD VelociRaptor | 600GB | 3,82 SEK / GB | |
| Corsair Nova V128 | 128GB | 15,28 SEK / GB | |
| OCZ Vertex 2 E | 120GB | 15,31 SEK / GB | |
| Corsair F120 | 120GB | 15,35 SEK / GB | |
| A-DATA S599* | 120GB* | 17,17 SEK / GB | |
| Intel X25-M G2 | 80GB | 17,80 SEK / GB | |
| PhotoFast G-Monster SFV1 | 120GB | 2260 :-** | 18,80 SEK / GB |
| Kingston SSDow V+ | 128GB | 19,24 SEK / GB | |
| Corsair Reactor R60 | 60GB | 19,83 SEK / GB | |
| Corsair Force F40 | 40GB | 23,50 SEK / GB | |
| WD SiliconEdge Blue | 256GB | 27,16 SEK / GB | |
| Corsair P128 | 128GB | 29,06 SEK / GB | |
| Lagringsenheter rankade efter Kronor per Gigabyte. *A-DATA S599 100GB finns inte längre till försäljning utan är ersatt av en större modell som i själva verket är på 120GB trots tillverkarenspåstådda 128GB. ** PhotoFast säljer idag sina produkter från egen webbutik, prisjakts listning är ej gällande. |
|||
Tips för de köpsugna
I övrigt om man då ska köpa sig en ny SSD idag. Vad ska man tänka på? Den stora frågan är storleken. Hur pass stor enhet vill/behöver du ha? Om du bara tänker köra ditt operativsystem på enheten och inget annat, då räcker ju egentligen vilken enhet som helst till. Vi skulle dock avråda från att köra de allra minsta enheterna då utrymmet sinar fortare än man tror. De enheter som är på mindre än 50GB har genrellt sätt sämre specifikationer än sina större syskon, även om SandForce är förhållandevis starka här visar våra tester att man inte riktigt kan mäta sig med sina större motsvarigheter. Dessutom så tar en fullfjädrad installation av Windows 7 64-bit upp en bra bit av SSD-enheten, så även om du inte fyller enheten med något annat så kommer man snabbt få ont om ledigt utrymme. Och ju mindre ledigt utrymme destå sämre presterar enheten. Samtidigt som du får en betydligt trevligare upplevelse med din dator om du även kan köra dina program från SSD-enheten.
När du vet hur stor enhet du vill ha så är det dags att fundera på vilken serie med enheter du ska välja. Egentligen är det inte mycket till val. Alla enhetar kostar ungefär lika mycket för samma utrymme. Idag är enheter med Sandforce-kontroller de som ger bäst prestanda för pengarna. De är snabbast och de är faktiskt även riktigt billiga per gigabyte. OCZ, PhotoFast, A-DATA och Corsair kommer alla med konkurrenskraftiga priser och egentligen spelar det ingen större roll vilken av enhetarna man väljer. Vi skulle rekomendera att inte snåla med utrymmet, du kommer fylla 120GB.
Det är fortfarande en ganska knepig SSD marknad vi har idag. Det borde rimmligtvis vara så att de bästa enhetarna är dyrast, och de sämre enhetarna är billigare, men så är det inte alltid. Något vi fortsätter rota i under framtida tester.
ssd för alla.
Ni borde ha med någon som kör med mekaniska, sedan flytta över deras hd till ssd filma deras reaktion posta den 😆
Hehe ja det hade ju faktiskt varit något. Bara ljudet hade nog knäckt de flesta, för att inte tala om responsen på systemet. 😛Ett riktigt monster till test Gustav, ska bli intressant att se de kommande lagringstesterna också. Min Nova hänger ju faktiskt med hyfsat fortfarande i alla fall, men en SandForce enhet hade inte skadat såklart…Det jag tycker är intressant är att väldigt få tester tar upp, eller ens ser de brister som faktiskt ändå finns i SF-1200 kontrollern. Visst filöverföringar på 120MB/s+ är inte direkt något man gör varje dag, men det är ändå värt att poängtera att… Läs hela »
Rekomenderar att köpa OCZ om man ska ha en Sandforce1200. Corsair force har problem med att hittas av bios har jag läst och upplevt. Efter en månad blev det en sudden death på den.
[quote name=”wiero”]Rekomenderar att köpa OCZ om man ska ha en Sandforce1200. Corsair force har problem med att hittas av bios har jag läst och upplevt. Efter en månad blev det en sudden death på den.[/quote]
Vi hade inte dessa problem, men dock hade vi lite strul när det var dags att uppdatera enheten. Hade det inte varit för att Vertex 2 gett något sämre prestanda i filöverföringstesterna hade förmodligen den enheten fått ytterligare en utmärkelse.
Köpte själv en 120GB Vertex 2 E som jag är grymt nöjd med. Även om man fick en liten klump i magen vid BSODen när man uppdaterade firmwaren. Så skönt att kunna boota upp datorn och ha Windows helt färdigladdat med alla desktop-gadgets och övriga program laddade på mindre än en minut. Just ja, går lite fortare och starta WoW också även om det är en del väntan då man precis har laddat karaktären.
//Jimmy
[quote name=”wiero”]Rekomenderar att köpa OCZ om man ska ha en Sandforce1200. Corsair force har problem med att hittas av bios har jag läst och upplevt. Efter en månad blev det en sudden death på den.[/quote]Fick precis mail från Corsair som kommenterade detta med BSOD. Vi har som sagt inte kunnat återskapa detta återkommande problemet och enligt Corsair själva ska detta vara problem som uppstått “pre 2.0 firmwaren” samt att det borde vara liknande för andra Sandforce-diskar då firmwaren ursprungligen kommer från just SandForce.Vi hade ju dock problem vid uppdateringen av enheten men som sagt inga problem annars vid drift.Har ni… Läs hela »
Vertex 2 E hade vi inga problem alls att uppdatera firmwaren på. F120 däremot gav en BSOD efter att uppdateringen var klar. Efter omstart så hittades inte enheten av systemet. Så vi gjorde som instruktionen sa och drog ut strömmen i några minuter och startade sedan igen. Då funkade allt.
Jag har också hört om att F120 har problem med att enheten inte detekteras av systemet. Vi hade dock inga sådana problem under våra tester.
Det var en mycket bra recension. Vann en Kingston SSDNow V+ i förra årets jul kalender som Inwarehouse höll i och den har fungerat kalas. Största skillnaden var i sommras när jag köpte min Laptop å stoppa in den där. HDDn gick från slöaste komponenten till snabbaste i ett kick 😉
Genomgående bra recension, men jag hade gärna sett siffror på Intel G2 RAID 0 samt även Crucial Real SSD diskar på SATA 6.0 kontroller (även dessa i RAID 0).
[quote name=”Dadde”]Det var en mycket bra recension. Vann en Kingston SSDNow V+ i förra årets jul kalender som Inwarehouse höll i och den har fungerat kalas. Största skillnaden var i sommras när jag köpte min Laptop å stoppa in den där. HDDn gick från slöaste komponenten till snabbaste i ett kick ;-)[/quote]Just att slänga in en SSD i en bärbar är verkligen som natt och dag. Gjorde samma sak med en Kingston-disk i min ASUS UL30A och det har inte bara medfört att datorn är mycket snabbare, den är även knäpptyst eftersom det inte finns någon tuggande disk och samtidigt… Läs hela »
[quote name=”Birks”]Genomgående bra recension, men jag hade gärna sett siffror på Intel G2 RAID 0 samt även Crucial Real SSD diskar på SATA 6.0 kontroller (även dessa i RAID 0).[/quote]
Precis som Anton skrev så är det inte helt omöligt att det dyker upp mer grejjor i framtiden. Nu när vi har dessa resultat så kommer jag att göra precis samma tester även på andra enheter. Så framtida tester komer man kunna jämföra direkt med dessa.
Även andra tips pcj förslag på förbättringar välkomnas.
Är det värt att köpa ny eller invänta Intel G3 tycker ni?
[quote name=”WIRN”]Är det värt att köpa ny eller invänta Intel G3 tycker ni?[/quote]Jag tycker din fråga är lite felformulerad om jag ska vara ärlig. 🙂Antingen känner man ett stort behov av hårddisk/SSD-byte idag och köper en SandForce-disk som kommer att prestera riktigt bra.Annars väntar man på nästa generations enheter som väntas dyka upp tidigast i slutet av första kvartalet 2011.De sista uppgifter jag fått antyder att Intel G3 t.ex. inte kommer att dyka upp förrän i början på andra kvartalet 2011. SandForce SF-2000 lär troligtvis inte vara mycket snabbare ut på konsumentmarknaden så den stora frågan är väl om du… Läs hela »
[quote name=”Anton Karmehed”][quote name=”WIRN”]Är det värt att köpa ny eller invänta Intel G3 tycker ni?[/quote]Jag tycker din fråga är lite felformulerad om jag ska vara ärlig. 🙂Antingen känner man ett stort behov av hårddisk/SSD-byte idag och köper en SandForce-disk som kommer att prestera riktigt bra.Annars väntar man på nästa generations enheter som väntas dyka upp tidigast i slutet av första kvartalet 2011.De sista uppgifter jag fått antyder att Intel G3 t.ex. inte kommer att dyka upp förrän i början på andra kvartalet 2011. SandForce SF-2000 lär troligtvis inte vara mycket snabbare ut på konsumentmarknaden så den stora frågan är väl… Läs hela »
Det som är mest osäkert är väl SF-2000 enheterna, men samtidigt har SandForce indikerat att man satsar på enterprise i första hand, vilket betyder att vi nog inte ska vänta oss konsumentenheter i första hand, speciellt inte till vettiga priser.
Det ska dock understrykas att varken Intel eller SandForce partners sagt något officiellt om detta så häng inte mig om de lanserar enheterna vecka 1 2011.. 😉
Men det skulle nog bli årets överraskning, även om vi säkert kommer få se en del enheter som åtminstone visar upp sig under CES 2011.
Jag håller med Anton. Skillnaden mellan en dålig SSD och en bra SSD är stundtals ganska stor, men inte ens i närheten av den skillnad som blir när man går från en HDD till en SSD. Är man sugen på en SSD ser jag ingen anledning att tveka. Det hela beror på vad man tänkt lagra på den. Har man 2000kr att spendera på en ny del till sin dator så är valet enkelt: Sanforce baserad SSD på 120GB.
Sitter på en G2 80 GByte atm och känner att den kan kännas lite liten i rocken men det blir nog att vänta till vi sett Gustav tugga sig igenom G3 och/eller Sandforce 2000 innan man handlar nytt. Det ska bli riktigt roligt att se jämförande siffror på dem. Grymt test btw 🙂
PS Raid0 på G2 hade jag tyckt vara intressant med DS
Ja det är verkligen spännande SSD tider nu 🙂
PCI express-enheterna börjar bli ganska intressanta också, nästa generation kanske kan bjuda på samma fina prestanda fast kanske lite mer prisvärdhet,
Tråkigt att bara se en massa Windows-testande. Som någon som tänkt köpa en SSD till en linux-server så hade jag gärna sett test där man visade upp lite större bredd. Är t.ex Sandforce speciellt lämpad för syslog iom dess komprimering, eller hur påverkas prestandan av ett övre lager (dvs ovanför ev. inbyggd i enheten) av diskkryptering (dmcrypt t.ex)
Fixa gärna bilderna på 90% sidan.
Annars mycket bra test!
Jag tycker att intel x25-m fortfarande står sig mycket bra. Den presterar med de hastigheter som den marknadsförs med i alla test. Även om skrivhastigheten är lite låg så undrar jag om det är något man märker av när man har den som systemdisk. Om man sedan läser statistiken på ssder som [url=”http://www.sweclockers.com/nyhet/13210-hog-felfrekvens-for-ssd-enheter”] Sweclockers publicerat[/url] så tyder det ju på att de har bäst kvalite också.
Så för 2000kr som någon nämnde tidigare så skulle jag köpa en x25-m 120Gb.
Danne980: Vad är det för bilder som inte fungerar på 90%-sidan? Det är bara “testbilden” och diagrammen där alla verkar funka?
Men helt klart har och är Intel X25-M varit ett mycket stabilt köp. Den hänger inte riktigt med i skrivprestandan men vid vanlig användning är det nog svårt att märka någon större skillnad så det är helt klart en intressant enhet. Har sett rapporterna om tillförlitligheten också, blir nog en stänkare om det idag. Intressant är då att Intel G3 ska få betydligt bättre livslängd vilket ju bådar gott.
För mig är det 2 likadana bilder på den sidan. PcMark Vantage bilden syns inte alls utan det är 2 st winsat bilder.
[quote name=”Danne980″]För mig är det 2 likadana bilder på den sidan. PcMark Vantage bilden syns inte alls utan det är 2 st winsat bilder.[/quote]
Ja herregud nattens HD6900-rejs har satt sina spår i skallen. Fixat nu, tack för hjälpen! 🙂
[quote name=”eloj”]Tråkigt att bara se en massa Windows-testande. Som någon som tänkt köpa en SSD till en linux-server så hade jag gärna sett test där man visade upp lite större bredd. Är t.ex Sandforce speciellt lämpad för syslog iom dess komprimering, eller hur påverkas prestandan av ett övre lager (dvs ovanför ev. inbyggd i enheten) av diskkryptering (dmcrypt t.ex)[/quote] Hej Eloj!Jättebra input. Anledningn till de Windows baserade testerna är helt enkelt att de allra flesta kommer köra sina SSDer på Windows helt enkelt. Men givetvis kan vi titta på ev Linux baserade tester i framtiden om intresset för den informationen… Läs hela »
Intel X25-M G2, från 2009, still going strong. Är lite långsammare än nya ssd vid filkopiering men annars märker jag ingen skillnad mot mina nyare SATA-3 SSD: er.
[img
[/img]