Test: WD Green med 3D-NAND, sämre än förut?

Sammanfattning

Precis som hårddisken WD Green, så är SSD-enheten WD Green företagets billigaste modell. Det är en modell vars enda uppgift är att att sätta “check i SSD-boxen”. Den är designad för folk som vill ha en så billig SSD som möjligt, utan några övriga krav. WD har också varit tydliga med att WD Green är en enhet som inte är designad för något annat än att vara bättre än en vanlig hårddisk. Tillverkaren har också varit noga med att inte sätta upp några prestandaspecifikationer överhuvudtaget. Anledningen är att de vill kunna byta komponenter till det som för stunden är det billigaste alternativet.

2017, när Green släpptes, betydde det en SSD baserad på SMI 2258X utan DRAM och 15nm TLC-NAND. 2018 betyder det 3D-TLC och en Sandisk-kontroller med betydligt sämre prestanda.

Gamla WD Green till vänster, och nya WD Green till höger.

Till WDs försvar så är de inte ensamma om att göra detta. Flera andra tillverkare gör super-billiga SSD utan att lova något nämnvärt i form av prestanda, exempelvis Kingstons A400 som vi jobbar på att få in för test. Det verkar dock som de flesta av dessa använder sig av Phisons S11 kontroller, eller liknande. Våra tester tyder på att WD Greens kontroller är betydligt långsammare. Det finns dock ingenting som hindrar andra tillverkare från att byta komponenter i sina billigaste enheter på precis samma sätt. Vår rekommendation är därför att skippa de allra billigaste enheterna helt och hållet och gå ett steg upp i pris. Där har vi exempelvis WDs Blue 3D som är ett betydligt bättre alternativ på alla sätt och vis.

Sist önskar vi även ge en applåd till prisjakt som listar de nya WD Green som “Rev 2”, vilket gör det enklare att veta vilken enhet vi faktiskt köper.

Obs. Dessa betyg har uppdaterats sedan artikeln skrevs. Vi har exempelvis ändrat hur vi beräknar betyg. Det betyder att diagram i artikeln kan visa andra siffror än de som står här. Betygen som står sist i artikeln är dock alltid korrekta och uppdaterade.