Asus ROG Azoth känns bra, låter bra och har finesser som importerats från entusiastvärlden. Vi har testat tangentbordet som har en ovanlig montering med gummipackning!
Bli först att lämna ett omdöme.
Betyg 9-10 använder vi för de allra vassaste funktionerna på marknaden, perfekt och pålitlig prestanda och något unikt; utöver det vanliga. Betyget 7-8 använder vi för välfungerande tangentbord som erbjuder någon form av extrafunktionalitet. Betyget 5-6 är för tangentbord som har pålitlig funktionalitet, men erbjuder inga extrafunktioner som står ut från mängden – mellanmjölk. Betyg 1-4 använder vi för lågpresterande- och defekta tangentbord med uppenbara brister.
Kvalitetskänsla – Byggkvalité väger tungt i våra tester och det utgör en stor del av kvalitetskänslan. VI ser över de komponenter som har använts i tangentbordet samt andra faktorer som exempelvis texturerade ytor som inger en känsla av kvalitet.
Betyget 9-10 är för tangentbord i premiumsegmentet, här är det dyra och tåliga material som huserar – exempelvis metall. Tangentbordet är väl sammansatt och tillverkaren har inte snålat in på komponenterna. Betyget 7-8 är för tangentbord som kanske inte har de allra dyraste komponenterna, men inget ändå en känsla av kvalitet genom väl uttänkta material- och konstruktionsval. Betyget 5-6 är för tangentbord utan uppenbara brister, men som inte utmärker sig som varken extra tåliga eller kvalitativa. Betyget 1-4 är för tangentbord med undermålig byggkvalité och konstruktionsbrister.
Komfort – Vi använder tangentborden i minst 6-8 timmar dagligen under en längre period för att bilda oss en övergripande uppfattning om hur tangentbordet känns vid bruk. Här ser vi över brytarprofiler, ergonomiska funktioner som exempelvis justerbar höjd, brytarlock och brytarprestanda. Vi ser även över medföljande tillbehör som exempelvis handlovsstöd.
Betyg 9-10 är för att kategorisera exceptionellt ergonomiska tangentbord, de har en extremt skön känsla och brytar-egenskaperna känns väldigt bra. Betyg 7-8 är för tangentbord som är bekväma att använda under längre perioder, men saknar den lilla extra egenskapen för att nå högre. Betyget 5-6 är för tangentbord som inte utmärker sig som sköna vid drift eller erbjuder en bra skriv- och spelupplevelse av olika skäl. Bottenbetygen 1-4 är för tangentbord som är eventuella hälsorisker på grund av dålig ergonomi, brytarna är svampiga och du kan knappt vänta att skriva klart det sista stycket text så att du kan resa dig från tangentbordet.
Stäng
Sammanfattning ROG Azoth
Asus ROG Azoth är det andra tangentbordet vi testat som vänder på alla stenar i entusiastvärlden och importerar till konsumentmarknaden. Azoth är ett välkonstruerat bygge med många detaljer som höjer användarupplevelsen. Ljudprofil, brytarkänsla, stabilisatorer, monteringssätt och keycaps kommer ihop ljuvligt – som en orkester. Vår preferens är en mjukare skrivupplevelse men Azoth passar bra för dig som gillar ett styvt tangentbord. Priset är högt och för det hade vi gärna sett ett chassi helt i metall men bortom det är Azoth ett riktigt bra tangentbord.
Egenskaper
- Lena brytare
- Robust bygge
- Stöd för trådlös anslutning
- Dubbelskjutna PBT-keycaps
- Styv skrivupplevelse
- Djup ljudkaraktär
- Välsmorda stabilisatorer
| ROG Azoth | |
|---|---|
| Formfaktor | 75% |
| Brytare | ROG NX Red |
| Keycaps | PBT |
| Keycaps-tjocklek | ~1.3 mm |
| Keycaps-profil | Cherry |
| Media-/makrotangenter | Ja |
| Inbyggt minne | Ja |
| Anti-Ghosting | Ja |
| N-key Rollover | Ja |
| Tangentbelysning | Ja |
| Mått | 326 x 136 x 40 mm |
| Vikt | ~1,2 kg |
| Kabellängd | 2 m |
| Anslutning | USB C |
| Lägsta pris på Prisjakt.se |
Design och konstruktion
Formfaktorer går i vågor och just nu är vi inne i en 75%-trend. Nästan alla tillverkare är måna om att lansera ett 75%-tangentbord och Asus ROG är inget undantag med Azoth. 75% är en blandning mellan ett 60% och TKL. Formfaktorn klämmer in piltangenter samt en rad funktionstangenter på höger sida om det alfanumeriska klustret, samt en F-rad ovanför. I Azoths fall är F-raden ihoptryckt för att få plats med en OLED-display samt en multimediaknapp. Multimediaknappar är också vanliga på andra 75%-tangentbord.
Azoth är både stilrent designad och gaminginspirerad. Formspråket är relativt rumsrent men det finns lite onödiga detaljer som påminner oss om att ROG riktar sig till datorspelare.
Topphöljet är gjort av aluminium och har inga överdrivna detaljer som stjäl uppmärksamhet. Det är istället OLED-displayen som står ut. Konstruktionen är tvådelad med ett bottenhölje och ett topphölje. Bottenhöljet är gjort av plast, sannolikt för att ett trådlöst tangentbord helt i aluminium skulle ha problem med trådlösa signaler. Det är också i bottenhöljet som Asus valt att gå lös på för att sälja in gamerestetiken. Utöver ett gäng utbuktningar och linjer kors och tvärs, är bottenhöljet stegat för att botten blygsamt ska drar sig tillbaka, medan den övre delen sträcker sig utåt för att sammansluta sömlöst med toppchassit som är gjort av metall.
Azoth följer många moderna trender men vi tackar ROG för att de inte valt att ha en design som exponerar brytarna. En majoritet av de tangentbord som vi testat på senare dagar har den, enligt oss, fula design där topphöljet är en statisk platta och brytarna står exponerade för bland annat smuts. ROG har istället gjutit en riktig topp som omfamnar och skyddar brytarna, vilket också råkar göra det betydligt snyggare. Vi kan dock ifrågasätta valet att ha toppen och botten i olika färger. Botten är i svart plast medan toppen av metall är i silver.
Vad gäller byggkvalitet har vi egentligen inget att anmärka på. Toppen är som bekant i metall men även botten känns styvare än vad vi är vana vid – så styv att vissa användare kan tro att det också är gjort av metall. När vi håller tangentbordet i händerna är den första tanken som slår oss att Azoth känns robust. Intrycket är att det inte finns några döytor eller tomrum på insidan, allt känns kompakt. När vi knackar hör vi ingen resonans från chassit, inget eko. Vad gäller chassit kan vi endast beskriva det som kvalitativt, vilket höjer helhetsintrycket avsevärt. En sak att ha i åtanke med ett robust chassi är att det också påverkar ljudprofilen och skrivupplevelsen.
I botten har ROG valt att förse Azoth med gummilängder för att hålla tangentbordet på plats. De har en bra tjocklek och tillräckligt med kontaktyta för att göra sitt jobb. Tangentbordet är i balans vad gäller orörligt under användning men också enkelt att flytta när vi puttar på det. Det finns även en uppsättning utfällbara fötter för att ändra vinkeln i två steg. Gummilängderna på fötterna är tunnare men effekten är densamma.
Den medföljande kabeln har en enkel flätad design. Det är lite av en besvikelse sett till hur Azoth är prissatt. Vi hade gärna sett aviator-kontakter, en spole eller någon annan typ av kvalitetshöjande detalj. Kabeln är åtminstone löstagbar och för de som bryr sig tillräckligt, går det bra att använda en tredjeparts-kabel. Kabeln är ändå inte lika viktig i tangentbordskontext som den är i mus-sammanhang, men när vi betalar premium ser vi gärna premiumaccessoarer.
Tangentbordets keycaps är gjorda av dubbelskjuten PBT och släpper igenom tangentbelysningen. Vi kan styra belysningen via den fysiska multimediaknappen. ROG Azoth har centrerade tecken på alla keycaps, vilket är att föredra på bakgrundsbelysta tangentbord då ljuskällan ligger centrerad på brytaren. Det leder i till så jämn ljusfördelning som möjligt.
Tangentbordet väger cirka 1 164 gram på vår våg. Det är en helt okej vikt sett till materialet.
Demontering
För att demontera bygget behöver vi lossa ett gäng skruvar i botten. Skruvarna går från botten till toppen, längs tangentbordets kanter. När skruvarna är lossade lyfter vi enkelt av aluminiumtoppen.
Lika lätt som aluminiumtoppen lossas kan vi lyfta hela kretskortet samt monteringsplåten. Vi ser då gummipackningarna som används för att montera monteringsplåten som en macka mellan toppen och botten. Kikar vi mellan kretskortet och monteringsplattan ser vi också ett lager skum som dödar allt resonansutrymme mellan dessa.
Intressant nog är hotswap-socklarna från TTC och inte Kailh. Det finns två populära hotswap-socklar på marknaden och Kailh är en av dem. Det är Kailh som har tillverkat NX Red-brytarna som finns i tangentbordet och av den anledningen är vi något förvånade över att Asus har valt TTC-socklar. Kvalitetsmässigt är det inte någon större skillnad mellan alternativen. Båda sockelalternativen har stöd för brytare med fem monteringspunkter.
I chassibotten ser vi ett tjockt lager skum. Under skummet har ROG ytterligare dämpat Azoth med en gummimatta. Det är på grund av dessa som vi inte hör någon resonans när vi knackar på tangentbordet och därför hela bygget känns solitt och stumt.
I det nedersta lagret finns det ett gäng dotterkort och batteriet.
Brytare, stabilisatorer och keycaps
Alla tillverkare har mer eller mindre egna brytare numera. Det är inte speciellt, då det är enkelt att kontakta olika brytartillverkare i Kina och få sin egna prägel på redan framtagna brytare. Azoth kommer med ROG NX-brytare som är framtagna av Kailh. Kailh och Gateron är de mest förekommande brytartillverkarna från Kina på konsumentmarknaden.
Det är inte särskilt viktigt var brytarna kommer från, det viktiga är hur de känns. ROG NX Red i vårt exemplar av Azoth är linjära och fabrikssmorda. De har gjort ett bra jobb. Just linjära brytare är speciellt känsliga då all friktion under nedslaget uppmärksammas då brytarstammen försänks linjärt. Med taktila brytare registrerar inte fingertopparna lenhet på samma sätt, då det finns ett gupp på vägen ned. NX Red är lena och jämna över samtliga brytare. När brytare är fabrikssmorda finns alltid risken att smörjmedlet är applicerat något ojämnt från brytare till brytare. Det ändrar i sin tur karaktären så mycket att det är märkbart för känsliga användarna. Vi märker inte av något sådant med NX Red.
Brytarna har full slaglängd enligt MX-design, det vill säga, fyra millimeter. De bottnar vid 55 cN, vilket är lite på den lätta sidan. Ett mellanting mellan tung och lätt brukar vara vid cirka 60cN. Brytarna är lena och har en djup ljudprofil i Azoth-chassit. Vore det inte för den styva och stumma bottningen hade det känts som att skriva på moln, vår absoluta preferens när det gäller linjära brytare. En styv bottning föredrar vi istället i kombination med taktila brytare.
Med ett skumfyllt och styvt chassi får vi inte riktigt ut alla positiva effekter av monteringsmetoden. Gummipackningarna brukar ge en mjuk, sviktande och studsig upplevelse. Azoth har en styv uppsättning, det finns inte mycket spelrum och därför bottnar vi relativt abrupt. Det handlar om preferens här – vi föredrar en mjukare upplevelse. En sak att ha i åtanke när ett chassi är skumfyllt och dämpat är också att mycket av chassits karaktär försvinner. Vi får inte uppleva chassits fulla potential när det skumfylls. Många tar gärna den förlusten i favör för ett dämpat och konsekvent chassi, vi å andra sidan gillar när tangentbordet får andas och visa sin sanna karaktär.
Stabilisatorerna är smorda med entusiastsmörjan Krytox 205 grad 0, vilket ROG också skickar med i ett separat kit ihop med en pensel. Alla stabilisatorer är välsmorda och fria från rassel och annat oljud. Det är inte lätt att få till smörjning på stabilisatorer även för en erfaren entusiast, men ROG Azoth har lyckats. Smörjning leder till att rassel elimineras när metallvajer slår mot plasthus, men det handlar om en fin balans. För mycket smörja och vi får en klibbig och seg känsla när stabilisatorerna används, för lite och rasslandet elimineras inte. Många tillverkare har börjat lägga mer tid på att få stabilisatorerna bra, Asus är en av de. Ljudprofilen, ihop med chassit, är djup och dov. De låter fantastiskt bra! Just mellanslag har två bitar skum som placerat under mellanslagskeycapen för extra dämpning.
De är av en annan typ än en vanlig Cherry-stabilisator. Stammen klickar fast i metallpinnen. I Cherry-stabilisatorer placeras pinnen i ett hål i stammen. De är också plåtmonterade, vilket är vanligt i konsumenttangentbord.
Keycaps är gjorda av dubbelskjuten PBT-plast, en styvare och tåligare typ av plast i jämförelse med ABS. ABS är samma material som LEGO och brukar användas för keycaps i lite billigare byggen. ABS och PBT är två olika plastmaterial med olika karaktär. Det finns billig och dålig ABS och så finns det bra och dyr ABS. Det samma gäller PBT. De keycaps som sitter i Azoth är av god kvalitet, de har bra tjocklek och har dubbelskjutna tecken. Yttexturen på varierar beroende på tillverkaren och texturen på Azoth är av sandpapper-typ. Det är keycaps med grövre korn, vilket brukar vara att föredra för de med lite flottigare fingrar. Vi föredrar en mer finkorning yta, men det är inte så att huden sandpappras ned.
Att keycaps är dubbelskjutna innebär att de är uppbyggda i två lager: ett yttre lager som bildar höljet och ett inre lager som bildar tecknen. Detta gäller endast de genomskinliga tecknen. De vita tecknen på våra keycaps, som visar specialtecken, är sannolikt tryckta eller lasrade, vi hittar ingen specifikation för det. Dubbelskjutning ger som namnet antyder två lager. Det går att trippelskjuta keycaps men det är så sällsynt och dyrt att vi inte väntar oss se det på konsumentmarknaden den närmaste tiden.
Det vi ogillar med ROG Azoths keycaps har varken med känsla eller kvalitet att göra, det är typsnittet vi ogillar. Kalla oss gamla och fyrkantiga men är det inte dags att lämna gamertypsnitt bakom oss? Flera av de största syndarna i kategorin har ändrat sig och använder numer stilrena typsnitt men ROG Azoth har fortsatt ett kantigt och aggressivt typsnitt. Som mycket annat i tangentbordsvärlden handlar det såklart om preferens.
Keycaps har en OEM-profil som liknar Cherry-profilen. Skillnaden är att Azoths keycaps är något lägre och mer aggressivt skulpterade och skålade mot mitten. OEM-profil är ett samlingsnamn för de profiler som inte följer någon standard. OEM brukar förhålla sig till Cherry-profilen men vara något högre, Azoths OEM-profil är snäppet lägre. I övrigt är de rätt lika och det tar inte lång tid för oss, som Cherry-profilälskare, att vänja oss vid Azoths OEM-profil.
Tangentbordet är trådbundet samt trådlöst via antingen Bluetooth 5.1 eller en 2,4 GHz-dongel. Det finns ett styrreglage på baksidan av tangentbordet för att ställa in läget. Batteritiden är förvånansvärt bra på ROG Azoth. Vi brukar få ett par arbetsdagar i batteritid från andra tangentbord men klarar oss veckovis med Azoth. Vi har inte hunnit testa hur konsekvent batteritiden är över de två olika trådlösa lägena men under vår testperiod har vi alltså blivit positivt överraskade.
Mjukvara
OLED-skärmen och tillhörande multimediakontroller styr det mesta som en användare vill ändra med kort varsel. Däribland bakgrundsbelysningen, ljud och profil. OLED-displayen kan även visa systeminformation som exempelvis GPU-temperatur, batterinivå och ljudvisualisering.
Mjukvaran som Azoth använder sig av är Armoury crate. I mjukvaran finns de sedvanliga inställningarna som programmering av tangenter, ljusinställningar och macron. Vi kommer dock tillräckligt långt med multimediaknappen så att vi inte känner ett behov av att installera Armoury crate.
Leave a Reply