Vi testar Kingston HyperX Fury – tokbillig SSD med gråhårig kontroller

Kingston HyperX Fury

Hurra! Kingston har äntligt lyssnat på vår kritik och slutat använda Atto för att sätta specifikationerna för sina enheter. Nu får man specifikationer som faktiskt ger en fingervisning om vilken typ av prestanda som man kan förvänta sig. Däremot så ser det ut som om de återigen har blandat ihop specifikationerna för slumpmässig läsning och skrivning. Förvänta er ungefär 80 000 IOPS i skrivning, inte i läsning som det står här. Obsvera att dessa specifikationer är tagna direkt från Kingstons hemsida. Kingston har återigen givit oss en SSD baserad på Sandforce, numera urålderliga, SF2281 kontroller. Detta är en kontroller som släpptes för flera år sedan och med dagens mått så är det en gammal och långsam kontroller.

Med Sandforce kontroller så brukar man ofta ange väldigt höga siffror, men det har Kingston altså inte gjort. särskilt noterbart är att man anger sekventiell skrivprestanda med komprimerad data. I själva verket så kommer många överföringar att vara betydligt snabbare än så här. Detta beror på att Sandforce komprimerar alla överföringar. Om datan går att komprimera mycket (tänk dig en gigantisk textfil full med nollor) så kan kontrollern spotta ur sig riktigt bra prestanda. Med data som redan är komprimerad (zip-filer, ljud, video och bilder) så går det betydligt långsammare.

I övrigt så ser det ut som vilken annan Sandforce-baserad enhet som helst. Det finns dock en liten sak som är annorlunda med Fury jämfört med andra Sandforce-enheter som vi testat tidigare. Denna enhet använder 128Gbit NAND. Detta gör att skrivprestanda blir lidande på de mindre modellerna. Det märks tydligt då 120GB modellen endast ska klara ungefär 120 megabyte per sekund.

Här kommer nästa problem med HyperX Fury. Enheten släps endast i 120GB- och 240GB-modeller. Det betyder att ingen av dessa modeller kommer att utnytja kontrollerns fulla potential och detta är en med dagens mått en redan ganska långsam kontroller från början.

En SSD får sin prestanda genom att paralellet skriva till flera nand-enheter samtidigt. De flesta kontroller presterar som bäst när kan använda fyra NAND-enheter på varje kanal (detta kallas för 4x interleaving). Sandforce SF2281 är en 8-kanalskontroller vilket betyder att man behöver 32 stycken NAND-enheter för att få ut maximal prestanda. I äldre Sandforce-enheter så använde man 64Gbit-NAND vilket är 8 gigabyte lagringskapacitet. Det behövdes 32 stycken sådana för att få 256 gigabyte. Det betyder att en äldre enhet på 240GB hade 32 NAND-enheter och fick därmed full prestanda. HyperX Fury använder däremot 128Gbit NAND. Då behöver man bara 16 NAND-enheter för att få 256 gigabyte. Det betyder att man skulle behöva 512 gigabyte för att kunna utnytja kontrollern fullt ut.

Detta syns tydligt i enheternas speifikationer då enheterna endast lyckas få fram 120 och 220 megabyte per sekund i sekventiell skrivprestanda.

På bilderna här ovan så har vi skruvat isär 240-gigabytemodellen. Vi möts av en hel drös med chip med Kingstons namn på. Kingston tillverkar inga av dessa chip utan de köps in och förpackas till färdiag IC-kretsar av Kingston, som då sättrer egna artikelnummer på dem.

Förutom kontrollern så hittar vi 16 minneskretsar som har artikelnummer FT16B08UCM1-34. Tyvärr så har vi ingen info om Kingstons egna artikelnummer och därför vet vi inte mer om dessa chip. Men eftersom det är 16 kretsar så kan vi räkna ut att varje chip inehåller endast en nand-enhet. 120GB modellen har precis samma minneschip och precis samma kretskort, men då endast 8 chip som är monterade på kortets baksida. Idag är det inte ovanligt att man har 2 eller 4 i varje krets. Samsung har till och med 8 stycken i varje chip på vissa modeller. 16 stycken NAND-enheter ger en total kapacitet på 256 gigabyte. De 16 gigabyte som saknas använda av Sandforce Dura-write teknik och overprivisioning.

Som vanligt när det gäller Sandforce så finns det ingen extern DRAM-krets. Istället har kontrollern en mindre cache inbyggd i kontrollern och denna arbetar tillsammans med en cache som istället lagras i minenskretsarna. Samma sak med enhetens firmware som också lagras direkt i nand.