Datormössen i Cooler Master MM71x-serien skulle bli de lättaste på konsumentmarknaden. Så blev det inte men serien har presterat bra i våra tester. MM712 är det senaste tillskottet. Nu testar vi för att se om Cooler Master har tappat bollen eller om även MM712 förtjänar en rekommendation.
Be the first to leave a review.
Sensor – Vi prestanda- och speltestar alla möss i musguiden för att kunna betygsätta den råa sensorprestandan i varje modell. Betyg 9–10 är för de allra vassaste premiummössen med unika funktioner. Betyg 7–8 är för högpresterande möss med god 1:1-känsla, medan 5–7 utgör mellansegmentet, med överlag välfungerande sensorer som kanske inte ger perfekt respons eller 1:1-känsla. Betyg under 4 är för kontorssensorer och sensorer med uppenbara avläsningsproblem.
Knappar – Varje datormus som testas genomgår minst en veckas dagligt användande och spel där samtliga knappar används i största möjliga utsträckning. Detta för att vi ska kunna avgöra hur den taktila känslan står sig gentemot andra möss. Denna kategori inkluderar även scrollhjulet.
Poäng 9–10 för knapparna innebär unika funktioner med felfri känsla. Poäng 7–8 betyder bra respons med bra taktil känsla. Mellan betyg 5–7 är mellansegmentet, som gör vad de ska men utan att sticka ut. Poäng 1–4 är för modeller med problem eller kvalitetsbrister.
Funktioner – Här betygsätter vi övriga parametrar hos en mus såsom mjukvara, byggkvalitet, belysning, specialfunktioner och glid. Toppbetygen 9–10 är för utstickande och unika funktioner som gör nytta. Betyg 7–8 är för möss med bra, solid kvalitet och mjukvara. Betyg 5–7 är för mellansegmentet, som uppfyller våra förväntningar men som inte sticker ut. Betyg på eller under 4 visar på problem eller avsaknad av viktiga egenskaper.
Stäng
Sammanfattning Cooler Master MM712
Möss som tillhör en hyllad produktserie möter höga krav i vår testbänk. Det räcker inte att bara matcha föregångaren – vi vill se en ordentligt förbättrad produkt. MM712 är mycket riktigt bättre än både MM710 och MM711, som vi tidigare har testat. Cooler Master har förbättrat flera av de saker vi tidigare hakat upp oss på. Musen har bra brytare, är välbyggd, har en bra kabel och ett unikt formspråk som tilltalar en bred massa. Varför rekommenderar vi då inte MM712 efter dagens test? MM712 är helt enkelt inte 150–200 procent bättre än den tidigare rekommenderade MM710, vilket är prisskillnaden mellan modellerna.
Egenskaper
- Felfri Pixart PAW3370-sensor
- Finkorniga sidytor, lite grövre på ovansidan
- Storlek: small-medium
- Lämpar sig för klogrepp
- Välbyggd
- Bra fötter
- Stödjer både 2,4 GHz- samt Bluetooth 5.1-anslutning
| Cooler Master MM712 | |
|---|---|
| Mustyp | FPS |
| Sensor | Pixart PAW3370 |
| Antal knappar | 5 |
| Rekommenderad handstorlek | Small-Medium |
| Mått | 116 mm x 62.4 mm x 38,3 mm |
| Vikt | ~58 g |
| Max CPI | 19000 |
| Polling rate | 1000 Hz |
| Drivrutiner/mjukvara | MasterPlus+ |
| Anslutning | Cooler Master Ultraweave Cable, trådlös via dongel och Bluetooth |
| Pris vid publicering | 975 SEK (30-årsjubileum), 799 SEK (vanlig) |
Stäng
Konstruktion och form
MM71x-serien var den första lättviktsmus som vi påträffade, redan innan lättviktsmöss blev en industristandard. Vi introducerades till dem på Computex 2019 och även om vi initialt var skeptiska till utförandet, lyckades Cooler Master få en rekommendation av oss när vi satte oss ned med MM710 i vår testbänk. MM712 spinner vidare på konceptet.
Vi testar idag en begränsad upplaga men vår MM712 är identisk med den vanliga upplagan av MM712 både specifikationsmässigt och formmässigt. Unikt för det exemplar som vi testar är att en 30-årslogotyp finns på ryggen, istället för Cooler Master-logotypen, samt flera kameleontfärgade detaljer. Kameleontfärgen finns på sidoknapparna, längs chassits nedre del samt på vissa ytor i botten av musen. Skrollhjulet har också en annan färg.
Det första som slår oss när vi ser MM712 är att Cooler Master har slopat hålen i chassit. Hål har med tid visat sig inte vara nödvändigt för att få till en bra lättviktsmus, även om det är ett enkelt sätt att sälja konceptet. MM712 liknar övriga MM71x-möss i sitt formspråk. Formen beskrivs bäst som knubbig – det är en bred och kort mus med en hög rygg. Ett klogrepp lämpar sig bäst för formen och med sin höga rygg kan vi vila handflatan på ryggen, vilket inte alltid är möjligt med andra möss om vi använder ett klogrepp.
Sidorna buktar inåt på vardera sida, i höjd med där vår tumme vilar på sidan. Det är inte alltför aggressivt, vilket är bra för de tillverkare som inte vill låsa in sig till en specifik användargrupp. Cooler Master spinner vidare på konceptet att nå en så bred massa som möjligt med att MM712, precis som med föregångarna som är ambidextriös. Det är vanligt att möss som är gjorda för både höger- och vänsterhänta bara har sidoknappar på ena sidan, vilket vi inte riktigt förstår då det går emot hela konceptet. Sidoknapparna i sig är av samma karaktär som i föregångarna, det vill säga spetsiga knappar som buktar utåt. MM71x-serien är inte gjord för användare som föredrar platta knappar. Vi tycker att det är behagligt eftersom det gör att vi kan vinkla tummen för att aktivera sidoknapparna.
Musknapparna har den sedvanliga Razer-skåran där pek- och långfingrena vilar. I MM712 är skårorna relativt blyga och fingrarna tvingas inte ner i en viss position, som på vissa andra möss som också anammat skåror. Vi föredrar kraftigt rundade skåror eftersom det känns mer naturligt när fingrarna faller på plats. Om det ska finnas skåror så ser vi gärna att mustillverkare gör dem ordentliga, annars blir det svårt att uppleva någon skillnaden mot platta musknappar.
Formen av musen är lik tidigare upplagor men som vi nämnde tidigare är chassit distinkt annorlunda då det saknar hål. Cooler Master har ingen tydlig förklaring kring varför men stoltserar med att de lyckas åstadkomma samma vikt utan hålen tack vare en ny sömlös design. Vad de menar med sömlös förstår vi inte riktigt, det finns tydliga sömmar, chassit är uppdelat i olika områden. En tanke vi har är att Cooler Master menar att designen skulle förbättra den upplevda byggkvalitet, så är inte fallet med vårt exemplar.
Chassit knakar något under tryck när vi kramar musen, något som MM710 inte gjorde, trots sina hål. MM711 som har ett inre skal och en ljusdiffusor som MM710 saknar, knakade i vårt tidigare test. Skillnaden mellan MM711 och MM710 var dock inte bara ett inre skal i den knakande MM711, de hade också olika ytfinish. MM710, som inte knakade, var klarlackad medan MM711 hade en matt och finkornig yta, vilket också vårt exemplar av MM712 i dagens test har. I tidigare tester har vi märkt att klarlackade möss har en tendens att knaka mindre än matta upplagor. Det skulle kunna förklara varför MM712 knakar.
Bortsett från att chassit knakar något när vi kramar musen så upplever vi att MM712 är välbyggd. Inga lösa komponenter hörs när vi skakar musen. Båda musknapparna är fasta och ligger inte löst – det gäller även skrollhjulet. MM712 får ett godkänt betyg men vi kan ändå inte låta bli att undra om en klarlackad version hade gett ett felfritt betyg. På tal om ytfinish så är sidorna mer finkorniga än ovansidan, som har en något grövre textur. Det är i linje med MM711 som vi tidigare har testat. Ytan drar inte till sig fingeravtryck under vår långa testperiod.
Kikar vi på tassarna så rör det sig åter igen om 95 procent teflon, trots att Cooler Master skriver ut att det är ren PTFE. Även om Cooler Master har fel är dessa detaljer egentligen inte relevanta för oss då vi bedömer glidet och inte specifikationerna, och glider gör MM712! Fötterna har samma storlek som tidigare och ser ut att vara utskurna och positionerade identiskt med föregående MM71x-möss. MM712 glider bra över alla vanliga ytor vi testar, däribland på tygmatta, glas, på bord och med hård plastmatta. Vi känner bara minimal friktion om vi utsätter musen för ovanligt mycket nedåtgående kraft.
Som med andra Cooler Master-mössen vi har testat så förses MM712 med en Cooler Master Ultraweave Cable. Kabeln är mjuk och kvalitativ. Vi har inget att anmärka på, även om det finns mjukare kablar där ute. Ultraweave Cable är tillräckligt mjuk för att inte hindra våra rörelser på något sätt och då blir jämförelser med alternativen inte viktiga. Kabeln ansluts i musens nos och är löstagbar då MM712 stödjer trådlös anslutning.
RGB-fantaster har inte mycket att se fram emot i MM712. Det finns ett upplyst område på ryggen där vi vilar handflatan. Det är helt enligt vår personliga preferens då vi gillar ett mer tillbakadraget utseende men de som vill ha en discokula under handen bör kika på andra alternativ.
På vår våg väger MM712 59 gram utan kabel och 57 gram om vi även tar bort dongeln. Specifikationen från Cooler Master visar under 58 gram utan dongel och kabel, vilket alltså betyder att våra mätningar är i linje med Cooler Masters specifikation. Vikten i sig är inte imponerande då vi redan testat flera möss som uppnår cirka 58 gram utan hål i chassit.
Brytare
Till skillnad från föregångarna har MM712 inte Omron-brytare. Istället använder musen optiska LK-brytare. Viktmässigt går de att likna med Omron-brytarna, men de känns snäppet krispigare. Det finns ingen för- eller efterslaglängd när vi trycker. Vi möts istället direkt av ett taktilt gupp och så fort vi kommer förbi det är vi i botten. Som nämnt tidigare är musknapparna fasta och klickljudet har en dov karaktär med en smula ljusare pling när brytaren återgår till ett neutralt läge, från att vara nedtryckt. De presterar bra och även efter en lång testperiod på ett par intensiva veckor så känns de som nya.
Skrollhjulet är exponerat ungefär till hälften, vilket ger en bra balans mellan ett lågt och ett högt positionerat skrollhjul. Till skillnad från föregångarna har skrollhjulet inga lysdioder. Skrollhjulet har lätta, nästan odefinierade steg vilket gör skrollningen mjuk. Skrollhjulet är även tyst, MM712 har ett av de tystaste skrollhjul vi stött på i våra tester. Skrollklicket är däremot inte tyst. Det produceras ett dovt klickljud och brytaren har en mjuk bottning utan att kännas svampig. Det är ett lite tyngre skrollklick och vi löper inte risk att råka klicka på det av misstag. Skrollhjulet i sig sitter fast i sitt hus och det finns inte utrymme för rörelse i sidled. Det är en välkonstruerad skroll för den som föredrar lättare och mjukare steg.
Sidoknapparna ser ut att ha samma brytare som skrollhjulet. Vi får samma distinkta taktila klick med en dov ljudkaraktär. Vi bottnar brytarna mjukt och följsamt. Skillnaden mellan sidoknapparnas utförande och skrollhjulet, är att skrollhjulet inte har en upplevd slaglängd medan vi faktiskt känner en viss slaglängd i båda sidoknapparna. Det skapar en mer fylld upplevelse av att trycka ned dem. De känns bättre än de sidoknappar som MM71x-föregångarna hade, vilket får oss att tro att brytarna har bytts ut. De tidigare modellerna hade betydligt styvare sidoknappar.
Ett stort problem som MM710 och MM711 hade i våra tester var CPI-reglaget. Det var svampigt och satt precis ovanför skrollhjulet vilket innebar att vi titt som tätt råkade byta CPI mitt i stridens hetta. Nu har Cooler Master gjort det enda vettiga och flyttat CPI-knappen till botten av musen, där den hör hemma.
Dagens högpresterande sensorer är allt som oftast identiska. Prestandan skiljer sällan i faktiska användarscenarion. Det som kan särskilja högpresterande sensorer är ofta relaterat till små inlägg på specifikationsblad. Ibland finns det tillverkaranpassningar av marknadsledande sensorer som är värda att hålla koll på. Det intressanta för oss är om det finns några avvikelser. I det här segmentet faller nämligen fokus mindre på sensorer. Du bör snarare välja mus efter musform.
Sensorprestanda
Vi ser att Cooler Master valt att flytta och positionera sensorn i höjd med vår tumme och ringfinger i MM712, till skillnad från föregående MM71x som hade en centrerad sensor. Det är en klar förbättring i våra ögon. Det går att likna med att hålla en penna – vi vill ha kontaktytan så nära vårt grepp som möjligt. Det är helt okej att centrera sensorn men om vi får välja så föredrar vi en placering cirka två tredjedelar av musens längd från bakdelen, precis som Cooler Master gjort i MM712.
Sensorn i föregångarna var en felfri Pixart PMW3389 och även Pixart PAW3370 i MM712 är helt felfri. När det gäller högpresterande möss så struntar vi i vad specifikationsbladet säger, om det inte rör sig om ett stort genombrott. Sensorer med 1:1-följsamhet är perfekta, att ersätta dem med en annan perfekt sensor med ett högre DPI-stöd ger oss inte särskilt mycket vid användning – ingenting faktiskt. Så länge sensorn är i premiumskiktet så stöter vi sällan på problem i våra tester.
Vi använder oss av MouseTester 1.5 för att samla sensordata. Därefter granskar vi resultaten för eventuella avvikelser. I dagens möss hittar vi inga spår av de vanliga bovarna, som sämre sensorer har svårigheter med. Nämligen Angle snapping, jitter och andra kompensationer.
Mer information om vårt test i MouseTesterCPI – counts per inch
Tillverkare har alltid egenspecificerade toleranser att förhålla sig till. Det innebär att angiven CPI inte alltid stämmer överens med vad konsumenten väntar sig. I Mouse tester finns en inbyggd kalibrering för CPI där vi för musen en specifik längd och får tillbaka en siffra. Den returnerade siffran bör motsvara inställd CPI på musen.
Jitter-test
Jitter innebär att rörelsespårningen är inkonsekvent. Vi testar det genom att föra musen diagonalt och långsamt, för att se om det bildas trappsteg istället för en mjuk linje.
Spårningshastighet
Vissa möss kan ha svårigheter med att spåra snabba rörelser korrekt. Resultatet kan bli slumpmässiga input-signaler, eller att musen helt tappar spårning. Vi för musen snabbt över en yta och noterar hastighetskurvan på resultatet. Resultatet ska inte vara noll eller ha oväntade resultat.
Angle snapping
Genom att dra snabba cirklar med musen kan vi se om den hänger med eller faller tillbaka och börjar kompensera genom att rita raka linjer.
Lyftlängd
Spelare med låg muskänslighet kan behöva lyfta och ompositionera musen under aktivt spelande. Det är därför viktigt att musen har en kort lyftlängd och slutar avläsa rörelser nästintill direkt. Vi använder faktiska användarscenarion när vi testar lyftlängd eftersom det är svårt att få exakta siffror.
Vi måste alltid beakta den mänskliga faktorn i den här typen av test. MouseTester kan ge data att gå på om vi känner att något inte riktigt är som det ska. De är dock inte absoluta. Det som räknas i slutänden är hur sensorn presterar och hur den upplevs vid faktisk användning.
Stäng
Inställningar och mjukvara
MM712 använder sig av Cooler Master MasterPlus+-mjukvaran, likt föregångarna. För att använda mjukvaran blir vi tvingade att säkerställa att vi har den senaste firmware-uppdateringen. Mjukvaran är en av de mest resurssnåla som vi stött på, med sina 50 MB RAM i drift.
I MasterPlus+ hittar vi allt det sedvanliga som finns i alla mjukvaror där ute. Ett gäng färginställningar, makron, knappmappning samt ett par DPI- och sensorinställningar. Vi spenderar inte särskilt mycket tid i mjukvaror förutom för att säkerställa att det inte finns några prestandahöjningar i mjukvaruväg att tillgå, då dessa ofta ställer till det för en sann 1:1-känsla.
Vad gäller batteritid får vi ut cirka en veckas aktiv användning i 2,4 GHz-läget och ungefär det dubbla i Bluetooth-läget.
