ABIT IC7-MAX3

Detta är
en av de där recensionerna som är lite extra roliga att skriva.
Förväntningarna är enorma och inte utan skäl. ABITs MAX-moderkort
har hittills imponerat stort på recensenter världen över och
efter att själv ha ägt och använt MAX2:an i över ett år
kan jag heller inte annat lovorda korten. MAX-korten har alltid presterat
mycket bra speciellt under överklockade förhållanden och dessutom
har varje inkarnation av MAX serien varit väldigt innovativ. Första
MAX-kortet saknade till exempel helt P/S2-anslutningar och den andra versionen
bjöd på både P-ATA RAID och S-ATA utöver de vanliga
två IDE-kanalerna. Något som på den tiden var revolutionerande.
Nu har turen kommit till nummer tre i serien och det ska bli spännande
att se om ABIT även denna gången kommer ännu ett steg närmare
det perfekta moderkortet.

ABIT IC7-MAX3 : Specifikationer
Moderkortschipset:	Intel 875P (MCH) + 82801ER (ICH5R)
Processorstöd:	Intel Pentium 4/Celeron Socket-478, 533/800 MHz FSB
Minnesstöd	4xDIMM 333/400MHz DDR (MAX 4GB)
Integrerad grafikkrets:	–
AGP:	1x AGP 8X
PCI:	5 x 32-bit bus master PCI
IDE-kontroller:	4 enheter, ATA 100/66/33
RAID-kontroller:	–
SATA-kontroller:	2x 150MB/s via Sydbryggan med RAID 0 stöd, 4x 150MB/s via Silicon Image-krets, totalt 6x S-ATA
Nätverkskrets:	Intel CSA GigabitLAN
Ljudkrets:	6-kanals AC97 Codec+S/PDIF in/ut på bakpanelen
FireWire (IEEE-1394):	1x på bakpanelen, 2x via bracket
USB 2.0:	4 portar externt, 2 interna anslutningar för 2 portarsbrackets, totalt upp till 8 portar
Pris:	~ 2450kr

Specifikationerna
på IC7-MAX3 är närmast identiska med IC7-G. Den enda skillnaden
är egentligen att Silicon Image kretsen på detta kort kan ta upp
till fyra extra S-ATA enheter medan den gamla bara tog två.

Pris och
Tillgänglighet

Prislappen är
inte direkt MAX3:ans starkaste sida. Kortet kostar runt femhundrakronor mer
än IC7-G och ser man på det rent krasst är det egentligen
bara två S-ATA-portar mer vi får. Max-korten är mycket image
och det har tyvärr en negativ effekt på prislappen. Detta är
inget kort man köper för att få så mycket som möjligt
för pengarna utan ett kort man köper för att man vill ha det
värsta, punkt slut. Tillgängligheten däremot är som alltid
med ABIT mycket bra. Kortet finns nästan överallt så det är
egentligen bara priset som kan sätta stopp för dig.

Tillbehör
och features

När det
kommer till paketeringen hade jag verkligen förväntat mig en hel
del av MAX3:an. Detta är ju trots allt ABITs “top of the line”
produkt och den höga prislappen måste ju innebära en jädrans
massa gottis i kartongen eller? Helt ärligt talat blev jag faktiskt ganska
besviken på paketeringen av MAX3:an. Visst är kartongen, manualer
osv. smakfullt designat men det fysiska tillbehören känns rätt
snålt för ett kort av den här kalibern. Fyra S-ATA kablar
med tillhörande strömförsörjningskablar, en rundad ATA
kabel, en rundad Floppykabel, en USB+Firewire-bracket och en I/O-plåt
är allt vi får till.

Okej nästan allt då, det medföjer även en liten extra
bit hårdvara som ABIT kallar Secure IDE. Detta är en manick man
kopplar mellan moderkortet och hårddisken och levererar då 40-Bits
kryptering av datan som ligger lagrad på disken. För att datan
ska vara läslig måste man koppla in en nyckel i nyckelläsaren
som sitter fäst på en bracket. Fördelarna med detta är
att det är ett enkelt system för skydd av data främst riktat
till hemmanvändaren. På pappret ser detta ut som en rolig lite
extra pryl men i ärlighetens namn kommer jag nog aldrig ens testa den.
För det första måste den disken som ska anslutas till Secure
IDE kretsen blankas och partitionera om vilker man ogräna gör, för
det andra går det bara att ansluta en hårddisk i taget till enheten
och till sist känns 40-Bits kryptering ganska menlöst. Vill någon
verkligen komma åt mina dokument, (varför någon nu skulle
vilja det?) kan de nog ta sig förbi 40-bits krypteringen.

Visserligen hemmaavändare är inte direkt i farozonen för duktiga
“datatjuvar” men då räcker det väl med att lösenordsskydda
de känsliga dokumenten så att polarna, barnen, frugan eller vem
det nu är som inte ska se de känsliga dokumenten inte kan komma
åt de? Dessutom om nu polisen skulle vilja sätta dit dig för
spridning av upphovsrättsligt skyddat material och de beslagtar din hårddisk
måste du i alla fall lämna ifrån dig nyckeln för annars
undanhåller du bevismaterial. I min åsikt är Secure IDE en
ganska menlös feature faktiskt.

Istället för att lägga krutet på Secure IDE hade man
ju kunnat skicka med en till rundad ATA-kabel, två eller fler Serial-ATA->P-ATA
konvertrar och en minneskortsläsare eller något annat användbart.
Bara det faktum att det faktiskt inte ingår en endaste S-ATA->P-ATA
konverter talar emot paketeringen av IC7-MAX3. I överlag är paketeringen
förvisso rätt så bra men med tanke på prislappen och
hypen kring kortet hade jag verkligen väntat mig något mer.

Kortets
features imponerar helt klart mer än tillbehören. Dock saknar jag
även här det extravaganta som gör kortet till just ett “MAX”
kort. IT7-MAX2 till exempel var först med att både ha en extra
S-ATA samt P-ATA kontroller ombord och MAX 1:an var det första kortet
utan P/S2-portar men nummer 3 i MAX-serien bjuder egentligen inte på
något som inte gjorts förr. Enda skillnaden mot IC7-G till exempel
är att MAX3:an har två S-ATA-portar mer och det är väl
inget jättelyft direkt. Personligen hade jag gärna sett en P-ATA
RAID-kontroller med RAID 1.5 stöd eller något åt det hållet.
Nåväl låt oss glömma det dåliga fort och istället
se på det som gör MAX3:an till ett underbart featurerrikt kort.

Max3:an erbjuder möjligheter att ansluta upp till 6 S-ATA hårddiskar.
Fyra stycken hanteras av en Silicon Image krets och de resterande två
sköts av sydbryggan, då med RAID0 stöd förstås.
Nätverkskretsen ombord är också något extravagant då
det är en Intel 1000 Pro-krets som alltså levererar upp till GigabitLAN.
Ljudet är som vanligt AC97codec-baserat och fördelat över sex
kanaler om man så vill. Även optisk in- och utgång finns
det på kortet vilket gör det ett välutrustat kort i ljudväg.
Vill man ansluta annat än diskar och CD-brännare görs det enklast
via någon av USB portarna som är maximalt åtta till antalet.
Firewireportar finns det bara tre av men det räcker nog mer än väl
i alla fall. Räcker inte allt detta kan man alltid stoppa in fem PCI-kort
till.

Featuremässigt
sett är MAX3:an ett fullspäckat kort kort sagt men tyvärr saknades
den där “wow”-känslan. Trots allt är kortet som sagt
var nästan helt identiskt med IC7-G.

Vår rundvandring
börjar som vanligt vid socketen. Denna gången sitter den dock inte
längre invid kanten av kortet utan en bit längre in på själva
PCBn. Ovanför socketen var man nämligen tvungen att klämma
in ABITs lilla vindtunnel vars syfte är att kyla kondensatorer och spänningsregulatorer.
Då vindtunneln eller OTES-kylningen som ABIT själva kallar den
tar upp en hel del plats blir det också trängre runt om socketen.
Avståndet uppåt till OTES-kylningen är minimalt. Avståndet
nedåt till nordbryggakylaren är heller inte mycket bättre.
Då OTES-kylningen går halvvägs runt socketen på ena
sidan är det rätt trångt även där. Endast till vänster
om socketen finns det gott om plats. Faktum är att OTES-kylningen gör
det så trångt kring socketen att man till och med med Intels paketerade
kylare får problem vid installationen och nedmonteringen. Främst
nedmonteringen av kylaren blir problematisk då det inte finns något
utrymme för att böja ut grepparmarna på kylaren. Detta blev
till slut så frustrerande att vi helt enkelt monterade av OTES-kylningen
från kortet. En vanlig hemmaanvändare byte förstås inte
kylare så ofta som vi gör men när det väl händer
sänker det trånga utrymmet runt socketen användarvänligheten
rejält.

Ovanför socketen sitter alltså OTES-kylningen (Outside Thermal
Exhaust System). Syftet är att som vi tidigare nämnde kyla ner strömförsörjande
komponenter och kondensatorer för att öka stabiliteten i synnerhet
vid överklockning. Systemet består av små flänsar på
de utsatta kondensatorerna och en plasttunnel med en liten fläkt i slutet.
Flänsarna leder värmen från kondensatorerna till luften och
den blåses sedan ut ur tunneln via fläkten. Systemet användes
för första gången på ABITs grafikkort i Ti4200-serien
och har nu alltså också börjat användas på moderkortsfronten.
Alldeles intill OTES-kylningen sitter också 12v-kontakten, formidabelt
placerad intill den övre högra kanten av kortet.

Uppe i högra
hörnet av kortet hittar vi också som vanligt DIMM-bankerna, Floppy-kontakten,
ATX-kontakten samt strömkontakten för CPU-fläkten. Tittar vi
nedåt mot AGP-porten måste vi tyvärr fastställa att
avståndet mellan DIMM-bankernas clips och AGP-porten är alldeles
för kort. I synnerhet som recensent vill man kunna byta minnen utan att
behöva montera ut hela grafikkortet och detta är tyvärr en
omöjlighet med detta kort, i var fall om man använder något
av de nyare toppkorten.

Det är mycket
vi känner igen å IC7-MAX3 från vanliga IC7 men just nordbryggekylaren
är faktiskt ny. Den nya designen ger ett mycket gedignare intryck än
den plastinkapslade kylaren som avänds på IS7/IC7 serierna. Vidare
rör det sig här också om en så kallad "smart fan"
vilket innebär att varvtalet reguljeras av värmeutvecklingen. Skonsamt
för öronen är slagordet.

IDE-kontakterna sitter fortfarande sidleds monterade och det hade vi ju kommit
fram till att det var en bra grej. Sen är det faktiskt också rätt
skönt att de sitter bredvid varandra och inte bakom varandra som de vanligtvis
gör. Det ska vara användarvänligt och det är det. Bakom
IDE-kontakterna hittar vi också sydbryggan, ClearCMOS-jumpern och två
av de totalt sex S-ATA-portarna som kortet förfogar över.

Längst ner
på kortet hittar vi Silicon Image S-ATA-kontrollerna med sina fyra kontakterna.
Detta gör det möjligt att ansluta upp till sex S-ATA hårddiskar.
Mer än nog eller? Snett ovanför till vänster sitter de interna
anslutningarna för USB och Firewire. Totalt stöder kortet 8x USB
2.0 och 3x Firewire. Räcker de integrerade features inte till har man
ju alltid fem PCi-platser att fylla kvar.

Bakpanelen bjuder
på en hel del i anslutningsväg. Fyra USB 2.0 portar, en Firewireport,
de sedvanliga ljudanslutningarna, optisk in och utgång, PS/2, nätverksjacket
för GigabitLAN via Intel 1000 Pro-kretsen och sist men inte minst OTES-kylningens
lilla fläkt som pustar ut varmluften.

Designen på
IC7-MAX3 är mycket bra i synnerhet då man betänker hur mycket
man fått plats med på kortet egentligen. Visserligen blir det
lite småtrångt på sina ställen vilket mestadels beror
på att OTES-kylningen tar en hel del plats i anspråk men kortet
känns aldrig krångligt att jobba med bortsett från när
man ska byta CPU-kylare det vill säga. Vidare till BIOS-sektionen som
är något ABIT också brukar vara mycket bra på.

Soft Menu

Nedanför
har vi en liten tabell över de viktigaste inställningarna.

I Advanced Chipset
Features sektionen konfigurerar man bland annat minnesinställningarna.
Minnets timings är ställbara valfritt mellan 2-5-2-2 och är
3-8-4-4. Vidare finns här också "Game Accelerator"-funktionen
som vi tidigare sett på IS7 & IC7-korten. Detta är en funktion
som ökar kortets prestanda genom att optimera de timings kortet arbetar
med.
För att kunna bibehålla hundraprocentig stabilitet i systemet behöver
man dock minnen som klarar aggressiva timings. Både våra Corsair
XMS3200 och GEiL PC3700 minnen som är CL2-värderade klarar att arbeta
med funktionen påslagen felfritt. Våra Corsair DDR500 minnen som
arbetar med timings 3-8-4-4 däremot klarar exempelvis inte av att köra
med Game Accelerator påslaget.
Resten av kortets BIOS följer det gammla vanliga upplägget med en
PC-Health sektion och en avdelning för de integrerade features på
kortet.

Advanced Chipset Features

PC Health

OnChip PCI Device

"Game Accelerator"

Med IC7-MAX3 kom äntligen det där perfekta BIOS:et som vi väntat
på så länge. Hittills har det alltid funnit något
att gnälla över men denna gången kan inte ens den mest
illasinnade recensenten hitta något att anmärka på. När
minnesspänningen höjdes föll den sista pusselbiten på
plats. Nu återstår bara att hoppas på att de andra tillverkarna
härmar friskt så att vi kan få perfekta BIOS även
i icke ABIT-tillverkade moderkort.

 

Överklockning

Överklockningen
på IC7-Max3 skedde precis lika smärtfritt som på de senaste
ABIT-korten vi testat. In i BIOS, ändra inställningarna, tuta och
köra. Lägligt nog fick vi låna en Intel P4 3.2Extreme Edition
med upplåst multipel. Genom att sänka multipeln och höja FSBn
kunde vi hitta den övre gränsen för vad moderkortet klarar
av.

305MHz
FSB är ett lysande resultat. Förvisso finns det alltid de som säkert
kan gå högre med sina processorer, i synnerhet 2.4GHz C varianterna,
men då ska det en rejäl superkylning till. Ett suveränt BIOS
och mycket bra överklockningsförutsättningar gör Max3:an
till ett ruskigt attraktivt kort för överklockaren. Dags att gå
vidare till prestandatesterna men innan dess en snabb sammanställning
av testsystemen.

Alla
tester kördes med minnesinställningarna 2-2-5-2 förutom
överklockningstesterna där vi använde Corsirs senaste
DDR500 moduler med inställningarna 3-4-8-4. I överklockningstesterna
användes dessutom ett nVidia FX5900 Ultra grafikkort och en
Intel P4 Extreme Edition med upplåst multipel för att
verkligen kunna visa vad moderkortet kan göra i kombination
med några av de finaste komponenterna som finns på marknaden
idag.
En tabell med den effektiva klockfrekvensen finns nedanför.

Nummer
ett är som vanligt minnestesterna i SiSoft Sandra 2003.

Toppresultat
från kortet med den höga prislappen. Lite snabbare, lite
snyggare och lite dyrare helt enkelt.

I
unbuffered memory benchmark däremot är MAX3:an inte längre
störst bäst och vackrast. Både "vanliga"
IC7-G och DFIs Lanpartykort ger en smula mer minnesbandbredd. Sist
hamnar Springdalebaserade IS7-G.

WinAce
testet däremot sätter Max3:an överst igen. Två
sekunder snabbare än tvåan och hela fem sekunder snabbare
än IS7-G. Marginalerna är förvisso som vanligt ytterst
små.

MP3
encodning (Fraunhofer II codec)

ABITs
IS7-G förvånande oss stort när vi testade det då
det slog Canterwoodbaserade IC7-G i MP3-enkodningstestet. MAX3:an
måste därför kämpa extra hårt för
att ta tillbaka kronan till Canterwoodchipsetet i detta test. Kortet
håller dock inte hela vägen ut och får nöja
sig med att dela förstaplatsen med IS7-G som helt enkelt är
en jävel på MP3-enkodning.