ASUS A8N32-SLI Deluxe

Vi har kikat närmare på ASUS flaggskepp på Socket 939-marknaden, ett av de första moderkorten som baserats på NVIDIAs nForce 4 X16 SLI styrkrets och som är överfyllt med trevliga finesser.

Asus är utan tvekan den största moderkortstillverkaren på marknaden och något man också är kända för är så

kallade TTM, Time To Market, vilket på svenska kan översättas till Tid Till Marknaden. Om ett företag anses ha

kort TTM betyder det att man är snabbt ut på marknaden med produkter från det att t.ex. chipsettillverkaren

har släppt information om sitt chipset. Vi har flera gånger sett prov på att Asus faktiskt har råkat sålt kort

innan det aktuella chipset:et faktiskt är lanserat.

Vi har tittat närmare på Asus A8N32-SLI Deluxe som är baserat på Nvidias Nforce 4 SLI x16 och som till

skillnad från sina tidigare NF4 kretsar nu har stöd för dubbla 16x PCI-Express-portar. Detta är en avsevärd

detalj för SLI-system som tidigare har varit begränsade till 8st PCI-Express-banor per kort, vilket har

begränsat bandbredden mot systemet. Vidare har Asus implementerat sin 8-fas spänningsdel som man började med på P5N32-SLI-kortet. Det är alltså upplagt för att bli ett riktigt rejält kort.

Vi tar och börjar med att kika på specifikationerna.

Asus A8N32-SLI Deluxe – Specifikationer
Processor support	AMD Socket939 Athlon64, Athlon64 X2, Athlon FX, Sempron
Chipset	NVIDIA nForce4 SLI X16
Minne	4st 184-pin DIMM Dubbla DDR 400/333/266 kanaler Maximalt 4GB
Expansionsplatser	2st PCI-Express x16 1st PCI-Express x4 3st PCI
Lagring	1st Diskettstation 2st Ultra DMA 133/100/66/33 IDE 6st SATA 3G (RAID 0/1/0+1/5/JBOD) (varv en extern)
Interna anslutningar	6st USB 2st IEEE 1394 (Firewire) 1st COM-port 1st GAME/MIDI 1st CD/AUX-ingång
Externa anslutningar	1st PS/2 Tangentbord 1st PS/2 Mus 1st Parallellport 4st USB 2st RJ-45 (10/100/1000Mbit) 2st S/PDIF (optisk och koaxial) 1st SATA 6st ljudanslutningar
Storlek	305 x 245mm
Övrigt	SLI-brygga Stöd för trådlöst nätverk (kräver extrautrustning)
Pris	~1900kr

Vi har tidigare noterat att Asus inte har haft några hämningar när det gäller att utrusta sina kort och detta kort är

ingen undantag. Rent specifikationsmässigt plockar Asus hem full pott.

Dags att kika på tillbehören som följer med kortet.

Tillbehörsmässigt har man inte heller snålat utan skickat med 5st SATA-kablar, 2st IDE-kablar, 1st Floppy-kabel, 3st

strömkablar för SATA-diskar (4-pin molex till SATA) varav två med dubbla SATA-strömkontakter och en enkel. Vidare har vi

expansionsplåtarna för att kunna använda de interna anslutningarna för MIDI/GAME, USB, serieporten (COM) och Firewire.

Slutligen har vi Asus böjbara SLI-brygga och en fläkt för aktiv kylning av en av MOSFET-kylflänsarna. Detta är

synnerligen ingen dum idé då denna kylfläns som vi kommer att se hjälper till att kyla av både nord- och sydbryggan. Sen

har vi förståss också en manual av utförlig typ, CD-skiva med drivrutiner, CD med WinDVD Suite, och ett

Asus-klistermärke.

Nu tar vi en titt på själva moderkortet.

Liksom Asus P5N32 så har moderkortet ett svart kretskort vilket börjar bli kännetecknet för Asus prestandakort. Huvuddelen av anslutningarna har svart, blå eller vit färg vilket ger ett städat intryck. Den förvillade SATA-porten har fått en lika förvillad färgsättning, men det är också den enda lilla estetiska detaljen som sticker ut. Komponentmässigt har Asus valt produkter från erkända tillverkare och tagit till ordentligt när det gäller spänningsdelen till processorn, vilket vi ska prata mer om på nästa sida.

Anslutningarna till strömförsörjningen har man man samlat till kanterna av moderkortet där det är lätt att komma åt dom och utan att vara ivägen för instickskort eller liknande. 24-pins ATX-kontakten tillsammans med en 4-pinskontakt som Asus kallar “EZ Plug” sitter till höger på kortet och 4-pins ATX12V-kontakten sitter uppe till vänster vid spänningsdelen. Här har man valt att nöja sig med 4-pins-varianten istället för den nya versionen EATX12V som består av 8 kontakter. Detta borde inte vara någon begränsning för moderkortet, men vi tycker att man kunde ha kostat på sig den extra anslutningen när man har utrustat moderkortet med 8-stegs spänningsdel.

I vanlig ordning har vi de flesta interna anslutningarna längst ner till höger på moderkortet. Dessa är tydligt uppmärkta och de flesta är inga problem att ansluta utan manualen. Precis ovanför till höger om batteriet har vi jumpern för nollställning av CMOS vilken har råkat ut för en rejäl designmiss. På grund av låsningsmekanismen till andra PCI-Express-porten så är den väldigt svår att komma åt redan innan moderkortet är monterat i en låda. Alternativet är förståss att helt enkelt ta bort batteriet vilket uppnår samma mål. Det skymtar lite fläktanslutningar på några av bilderna och totalt har Asus utrustat kortet med 6st sådana. På andra bilden ser vi den ensamma SATA-porten som hör till samma kontroller som den bakre SATA-anslutningen vilken vi kan se på tredje bilden. Baktill har man utnyttjat utrymmet till fullo för att få ditt dubbla gigabit-anslutningar, 8-kanaligt ljud och digitala ljudutgånger, 4st USB-anslutningar och förståss mus, tangentbord och parallell-port.

Vi tar och tittar lite närmare på spänningsdelen på moderkortet.

Istället för att sätta på en massa fläktar som för oväsen har Asus utrustat kortet med en heatpipe-lösning som leder

värmen båda från nord- och sydbryggan till en större kylfläns intill processorsocketen. Denna kylfläns kyler även av en

grupp effektransistorer till spänningsdelen och tack vare närheten till processorkylaren erhålls ett tillräckligt

luftflöde för att dessa ska ska kylas av. Andra hälften av spänningsdelens transistorer sitter under ytterligare en

kylfläns ovanför processorsocketen.

Om man använder sig av vattenkylning eller någon annan kylanordning som inte ger något luftflöde kring processorsocketen är man rekommenderad att använda den medföljande fläkten som passa på en av kylflänsarna. Asus var först ut på marknaden med en 8-stegs spänningsdel till processorn på sitt P5N32-kort och man har valt att även använda sig av den designen på det här kortet. Under kylflänsarna har vi effektransistorerna, även kallat MOSFET:ar, till varje spänningssteg och de små fyrkanterna innehåller spolar, en för varje steg.

Härnäst tar vi och tittar lite på moderkortets BIOS.

De som är vana vid Asus BIOSer kommer att känna igen sig utan problem. För den som inte riktigt är van vid Asus menysystem kan det ta lite tid att lära sig

hitta allt. Allt bygger på fyra grundmenyer, “Main”, “Advanced”, “Power” och “Boot”, som i sin tur har flera undermenyer. Till höger finns ett

informationsfält som beskriver vad den aktuella inställningen gör och vilken påverkan det kan ha på systemet. Vi hade gärna sett att de inställningar man

troligen kommer att ändra mycket av, som t.ex processor- och minnesinställningar, hade varit smidigare att komma åt. Vissa inställningar som är relaterade

till varandra har i vissa fall råkat komma på olika ställen i BIOSen. Ett exempel på detta är att valet mellan 1T eller 2T inte är på samma ställe som övriga

minnesinställningar.

Under CPU Configuration hittar vi alla inställningar för minnet och som vi kan se har vi en uppsjö av inställningar. Inställningen av minnesfrekvensen

relativt HT-frekvensen känns inte helt logisk med namnet “Limit”, vilket känns som att minnet begränsas någon hastighet. “Limit” till 200MHz ger synkron

minnes- och HT-frekvens (1:1). Vi ser också att Asus valt att ta med en hel uppsjö av inställningar för minnet, vilket är ett mycket bra initiativ.

Moderkortet har goda inställningsmöjligheter för processor och PCI-Express-bussen och stödjer även alla minneshastigher då en processor som stödjer detta används. Vad det gäller spänningarna har vi tillgång till mellan 1.00v och 1.7625v till processorn med hjälp av “over voltage”-läget. Detta är i normala fall fullt tillräckligt för de flesta användare. Vi vet inte varför man har valt att krångla till det med en “over voltage”-inställning för att få tillgång till hela spektrumet. Spänningen till minne går ända upp till 3.2v vilket är mer än de flesta andra moderkort även fast det finns undantag till den regeln. Inställningarna av spänningarna till nord och sydbryggan samt HT-bussen har fått minst sagt minimala alternativ och i två av fallen vet vi inte ens vad standard/Auto-spänningen är.

Vi fortsätter att studera BIOSen.

Under Advanced Chipset hittar vi ett flertal inställningar för hur kommunikationen mellan processor, nordbrygga och sydbrygga ska gå till. På andra bilden

har vi inställningar för alla övriga features på kortet i välstrukturerad form.

USB-inställningarna har fått en egen sida med tydliga inställningar för hastigheter och även inställningar hur USB-enheter ska agera innan Windows har tagit över kontrollen. Detta är mycket användbart för att boota till ett USB-minne för att t.ex. uppdatera BIOS eller liknande. Under Hardware Monitor har vi avläsning av processor och moderkortstemperaturer samt av processorspänning och de tre mest vitala spänningarna från nätagget, +12v, +5v, +3.3v. Jämfört med många andra tillverkare är detta helt klart i underkant, där vi oftast också kan se spänningen till minnena. Q-Fan Control går att aktivera men inga ytterligare inställningar kommer fram. I detta läge varvar processorfläkten ner i vissa lägen, men det är svårt att veta när utan ytterligare inställningsmöjligheter.

Vi tar en snabb titt på testsystemet innan vi sätter igång och testar kortet.

Hårdvara	Testsystem	Referenssystem
Moderkort	Asus A8N32-SLI Deluxe	Abit Fatal1ty AN8 SLI
Processor	AMD Athlon64 FX-57
Minne	Corsair XMS 3200 (2x512MB)
Grafikkort	nVidia GeForce 7800GT
Nätaggregat	OCZ PowerStream 520W
Mjukvara
Operativsystem	Windows XP (SP2)
Chipsetdrivrutiner	nVidia nForce 6.82 (x16)	nVidia nForce 6.70
Grafikdrivrutiner	nVidia Forceware 81.95 nVidia nForce 6.82
Monitoringprogram	Asus AI Booster	Abit EQ
Testprogram	SiSoft Sandra 2005 SR3 SuperPi 1.4 3DMark2003 3.6.0 3DMark2005 1.2.0 3DMark2006 1.0.2 AquaMark 3 VirtualDub 1.6.10, XviD 1.0.3 WinRAR 3.42

Som referens har vi tagit med Abits AN8 kort som vi har recenserat tidigare här. I övrigt har all hårdvara

varit den samma. För att göra jämförelsen så lik som möjligt använde vi samma minnesinställningar där så var möjligt.
En markant inställning som skiljer moderkorten åt i testen är att vi körde en Command Rate på 1T på Asus-kortet och 2T på

Abit-kortet. Anledningen till denna skillnad är att användaren troligen kommer att använda sig av denna möjlighet då den

finns och i våra tester så klarade Asus kort detta, men inte Abits.

Vi börjar med att testa USB- och nätverksprestanda.

För att testa kapaciteten i de båda inbyggda nätverkskorten använde vi oss av IPERF, som är ett program som

mäter överföringshastigheten mellan två datorer i ett nätverk. Vi använde oss av en annan dator med Gigabit

LAN och körde en korsad kabel från den till respektive nätverksuttag på detta kort.

Vi hade tyvärr inte tillgång till något nätverkskort som verifierat klarar 1GBit/s, men vi kan i alla fall

slå fast överföringshastigheter på minst dessa.

Detta test utfördes med hjälp av ett USB-minne från Corsair som kopplades in på respektive USB-anslutning på

moderkortet varvid överföringshastigheten testades i SiSoft Sandra. Alla anslutningar klarade utan problem att

nå maximal överföringshastighet mot USB-minnet, som är den begränsande faktorn i detta test. 16MB/s motsvarar

128Mbit/s vilket betyder att kortet garanterat jobbar enligt USB 2.0-specifikationens högsta

överföringskategori.

Vi går vidare till processor och minnestester.

Först ut i våra syntetiska tester är Sisoft Sandra som testar flera olika delsystem av datorn.

Moderkortet spelar ingen större roll i dessa tester då den huvudsakliga belastningen är på processor och minne, men vi

ser att kortet presterar precis som det ska och utgör ingen som helst flaskhals.

Här ser vi verkligen vilken fördel 1T Command Rate har jämfört med 2T.

Utgången ur WinRARs Benchmark beror i stor grad till minnesprestandan och vi ser också ett tydligt försprång för Asus moderkort med 1T.

Vi går vidare till de syntetiska testerna.

Inte helt oväntat är det riktigt tight mellan korten då de i huvudsak är utrustade med samma komponenter. Vi ser att

Asus-kortet tar hem segern med minimal marginal i alla tester utom 3DMark05. Skillnaden är väl inom felgränsen men trots

flertalet upprepade försök så låg AN8-kortet några enstaka poäng högre i medel.

Vi går vidare och kikar på några vanliga speltitlar

Vi ser fortfarande att A8N32-kortet presterar bra när det är frågan om systemprestanda. När vi å andra sidan kommer till

tyngre grafiktester så når det inte riktigt upp till AN8-kortet. Vad detta beror på är vi inte riktigt på det klara med.

En förklaring kan vara att nVidia inte har lyckats få ordentlig fart i drivrutiner till denna chipset-uppsättning än. Den uppenbara fördelen med detta kort är att man har dubbla 16x PCI-express-portar för konfigurationer med dubbla grafikkort. Vi hade tyvärr inte någon dubbel uppsättning prestanda-kort till det här testet för att undersöka den skillnaden.

Vi kommenterar överklockningsmöjligheterna och sammanfattar våra intryck av kortet på nästa sida.

Överklockning

Som synes har vi ingen specifik del med överklockning i denna recension och det är också just överklockning som

har fördröjt lanseringen av recensionen. Vi har väntat på att Asus skulle släppa en uppdaterad version av

AIBooster i mer än två månader, men det har fortfarande inte dykt upp någon version som stödjer överklockning från

Windows. Vi har tidigare haft synpunkter på mjukvarusidan av Asus produkter. Moderkorten har alltid varit mycket

snabba till marknaden, men i många fall har det inte gått att få tag på färska drivrutiner eller mjukvara för att

kunna utnyttja alla funktioner fullt ut redan från början. Utan att alltså ha kunnat bekanta oss med kortet på

djupet ser det i alla fall minst sagt lovande ut på överklockningsfronten. De exemplar av minnen vi har är inte

kända för att överklocka något vidare högt utan höga spänningar, men med 3.2v i BIOSen lyckades vi med en

överklockning till 245MHz i 1T-läget. Mer imponerande är HTT-frekvensen som gick felfritt upp till 377MHz, även

här i 1T-läge. Vi hoppas kunna återkomma med en uppdaterad rapport när Asus släpper en updaterad version av

AIBooster, för att verkligen se vilken potential kortet har.

Slutledning – Stabilitet

Asus har alltid designat och byggt stabila moderkort och detta kort är inget undantag. NF4-chipsetet har mognat

rejält men har långt ifrån slutat att utvecklas och det ser vi bevis på med denna senaste uppsättningen kretsar.

Under våra tester stötte vi inte på några som helst problem eller konstigheter med kortet och det uppförde sig

hela tiden som det är tänkt.

Prestanda

Vi hade tyvärr inte möjlighet att testa prestandan i SLI-konfiguration vid detta tillfälle, vilket torde ge kortet

en märkbar prestandaökning jämfört med kort med bara 8x PCI-Express-banor till vardera grafikkort. Med ett

grafikkort ser vi att moderkortet ger mycket god prestanda i processor och minnesintensiva tester. På

grafikfronten är prestandan inte lika dominerande och vi ser att kortet i vissa fall inte riktigt når upp till

vårt referenssystem. Prestandan i komponenter som nätverk och USB visade sig prestera klanderfritt.

Utrustning och Finesser

Asus är inte kända för att snåla på utrustningen på moderkorten och även fast vi har sett mer

anslutningsmöjligheter från denna tillverkaren förut så har man satt standarden högt. Dubbla Gigabit

nätverksanslutningar, 6 SATA, 8-kanaligt ljud är några av sakerna som borde tillfredställa även den mest kräsne

användaren. Tillbehören går hand i hand med expansionmöjligheterna och det är inga extra kablar man är tvungen att

köpa till för att kunna dra nytta av alla finesser på kortet. Att man har tänkt på användare som vattenkyler

processor med mera genom att skicka med en fläkt för kylning av heatpipe-lösningen.

Sammanfattning

Allt som allt så fortsätter Asus att skapa högkvalitativa moderkort, dit definitivt detta kort hör, och för att

punkta upp några huvuddrag hos kortet är det några saker vi gärna lyfter fram.

:: Asus har designat ett gediget moderkort baserat på Nvidias nForce4 SLI X16-chipset som har alla

anslutningsmöjligheter man kan förvänta sig av ett kort i dagsläget.

:: 8-stegs spänningsdel förser processorn med stabil spänning och rejäl tillgång på ström.

:: Moderkortet är helt passivt kylt med hjälp av stora kylflänsar och heat-pipes.

Vi har dock några synpunkter som vi gärna hade sett andra lösningar på.

:: Jumpern för rensning av CMOS-inställningarna har hamnat väldigt olyckligt under låsmekanismen till undre

PCI-Express-porten

:: Dålig tillgänglighet på uppdaterad mjukvara till moderkortet.

Asus A8N32-SLI Deluxe

Positivt + Mycket komplett och kompetent moderkort för AMD-plattformen + Väl tilltagen spänningsdel + Helt passivt kylt Negativt – Placering av CMOS-jumper – Ej uppdaterad mjukvara tillgänglig

Vi vill tacka Asus som skickat moderkortet för utvärdering.