Att leva med OLED: Början på en långvarig romans

I drygt två år har jag suktat efter en OLED-TV som ett svultet dagisbarn i en godisbutik. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet när jag på CES 2012 fick se min första OLED-TV och beslutet var fattat – ingen TV-uppgradering förrän OLED fanns inom räckhåll. Nu är tiden kommen och det är dags att se om kärleken fortfarande håller.

OLED är på pappret något så osexigt som en bildskärmsteknik för TV-apparater och skärmar. I praktiken är det den största utvecklingen på TV-marknaden under 2000-talet. När jag nu personligen tagit klivet in i OLED-åldern tänkte jag att det skulle vara passande med en bloggserie som följer mina erfarenheter och tankar kring framtidens TV-teknik.

Som teknikjournalist får jag kontinuerligt chansen att dregla över nya prylar men slås också av vetskapen att mycket av den teknik jag ser inte dyker upp på marknaden förrän långt in i framtiden. När LG visade upp sin första OLED-TV på CES för snart tre år sedan var det kört. Jag visste där och då att jag inte med gott mod skulle kunna byta ut min Plasma-TV mot något annat än en OLED-TV. En smärtsam känsla då LG hade satt ett riktpris på 100 000 kronor för sin 55 tum stora TV.

Från 90 000 till under 20 000 på 1 år

Så sent som för ett drygt år sedan kostade den enda modellen på marknaden fortfarande över 90 000 svenska kronor. En hiskelig summa pengar som givetvis ingen – förutom ekonomiskt oberoende – kan/bör/ska lägga på en TV.

Idag är dock läget alltså annorlunda. På bara ett år har tillverkningen hos koreanska LG nått nya milstolpar och priserna på OLED-TV har sjunkit drastiskt. Du kan idag köpa en OLED-TV för under 20 000 kronor – en gräns där jag anser att tekniken faktiskt är tillgänglig för vanliga konsumenter.

Intressant nog är det alltså fortfarande bara LG som tillverkar TV-apparater med OLED-teknik för konsumentmarknaden medan andra aktörer som exempelvis Samsung och Sony fortfarande anser att tekniken inte är redo för massproduktion. Något som skapar en ganska unik situation på marknaden och är något jag kommer återkomma till framöver i denna löpande bloggserie.

OLED – Den lysande pixeln med oklart utgångsdatum

Min tanke är att fokusera på upplevelserna med OLED och försöka ge dig som läsare en insyn i hur tekniken fungerar i vanlig användning. För dig som är ute efter en närmare teknisk genomgång av OLED och skillnaderna mot exempelvis LCD och Plasma kan jag rekommendera vår genomgång av tekniken i Svenska skärmguiden som ni kan hitta här.

Istället för att fastna i djupa tekniska förklaringar konstaterar vi att Organic Light Emitting Diode skiljer sig avsevärt från den traditionella LED-LCD och Plasma-tekniken. Då varje enskild pixel skapar sitt eget ljus med hjälp av lysdioder kan din TV styra belysningen helt steglöst från avslaget läge till maximal ljusstyrka. Det ger inte bara total svärta utan även närmast obegränsat kontrastvärde – två ytterst viktiga aspekter för en verklighetstrogen bildupplevelse. Andra fördelar med organiska lysdioder är möjligheten att skapa böjda skärmar, mycket goda betraktningsvinklar och extremt snabb responstid.

Nackdelar som inte minst LG:s konkurrenter propagerar för är en tvivelaktig livslängd på OLED-panelernas belysning samt förändringar i färgåtergivning efter längre tids användning. LG däremot menar att kritiken är överdriven och att deras OLED-TV apparater ska hålla sin bildkvalité under många års vanligt användande.

Problemet för mig, dig och andra konsumenter är att vi egentligen inte kan göra annat än att lita på LG:s ord. Att testa livslängden på OLED-panelernas organiska pixlar tar förklarligen tid och det är inte förrän om några år vi verkligen kan skapa oss en bra bild (no pun intended) av hur väl dagens OLED-paneler hanterar långvarigt användande.

Mer intressant i ett kortsiktligt perspektiv är vad OLED betyder för dig idag och här hoppas jag kunna ge lite insyn.

LG 55EA980W

I bloggen kommer jag försöka avge rapport under kontinuerligt användande av LG 55EA980W. Den första 55-tums modellen som LG tog till marknaden i slutet av 2013 och alltså då gick under klubban för 90 000 svenska kronor. TV:n kostar idag 35 000 kronor men har även ett yngre syskon kallat 55EA970W. Den senare modellen har samma OLED-panel men nyare Smart-TV funktionalitet, väggfäste och en prislapp som idag landat stadigt under 20 000 kronor. Det är alltså inte den senaste OLED-modellen jag testar, men panelen med sina 1 920 x 1 080 pixlar ska ge snarlik prestanda som de nyare modellerna i programmet – bortsett från 4K-modellerna som nu börjar närma sig kommersiell tillgänglighet om än till hutlösa priser.

Jag har hunnit bli ganska luttrad av OLED de senaste åren och faktum är att jag redan vilat ögonen på LG:s kommande 4K-modeller med 4 gånger så många pixlar som i den nyligen installerade 1080p-modell jag levt med någon vecka. OLED med 4K-upplösning kommer att bli helt fantastiskt och det av flera anledningar men det är något vi återkommer till senare.

Uppackning och första intryck

Trots att jag återigen vet vad som komma skall var det en riktigt häftig upplevelse att packa upp LG:s supertunna TV. Trots sin 5 tum större bildyta är LG 55EA980W både mindre och mycket lättare än min gamla LG-plasma på 50 tum (LG 50PK950N från 2010). Att skärmen mäter endast 4 millimeter på sin tunnaste punkt och bokstavligen svajar mellan händerna när du lyfter den känns nästan lite surrealistiskt. Den böjda panelen är en het potatis bland bildfanatiker på nätet och tills vi börjar prata närmare om bildkvalitén kan vi konstatera att det åtminstone får TV:n att se jäkligt cool ut. Supertunn och lätt böjd gör den sig även riktigt bra på TV-bänken.

Något som är lika surrealistiskt som den tunna böjda formen är när du första gången slår på TV:n. Du vet nämligen inte om TV:n verkligen är påslagen eller ej, skärmen är utan signal helt bäcksvart och efter tiotalet års användning av konstant påslagen bakbelysning är det svårt för hjärnan att förstå. Din erfarenhet säger dig att en TV inte ska vara helt svart när den är påslagen, du förväntar dig att den är mörkgrå. Som plasma-användare kan du varit nära en riktig svärta, inte minst med Pioneers beryktade Kuro-modeller men de flesta har troligtvis inte sett något som kan jämföras med OLED.

Just den avgrundsdjupa svärtan är det som får OLED att verkligen leverera en bildkvalité och närvarokänsla som du med största sannolikhet inte upplevt tidigare med en TV. När svart faktiskt blir svart är det så mycket lättare att lura hjärnan att bilden du ser faktiskt är verklig och inte visas på en TV framför dig.

Svärta i THX-läge: LG 55EA980W (OLED från 2013) vs. LG 50PK950N (Plasma från 2010)*

I mina anteckningar för “första intryck” står det med stora bokstäver överst – Grym svärta. Det är en ganska bra summering men också bara ett skrap på ytan och i nästa del av OLED-bloggen ska jag ge lite mer konkreta exempel på mina upplevelser med TV:n vid användning. Jag kan i alla fall redan avslöja att betuttningen från första mötet börjat utvecklas till en riktigt långvarig romans om än inte utan lite kärleksgnabb.

Övriga delar i bloggserien “Att leva med OLED”

• Att leva med OLED: Livestream om 4K-gaming i soffan (11/19/2016)
• Att leva med OLED: Sorry, men storleken spelar verkligen roll (8/2/2016)
• Att leva med OLED: UltraHD Blu-ray och HDR hänför livepanelen (7/13/2016)
• Att leva med OLED: Ultrahd Blu-ray, 4K, HDR och gaming i vardagsrummet (7/7/2016)
• Att leva med OLED: Samlade intryck och förhandstitt av 4K OLED (3/22/2015)
• Att leva med OLED: Början på en långvarig romans (12/20/2014)

*Ingen av de bilder som publiceras är tänkta som vetenskapliga jämförelser men ger en antydan om skillnaderna i panelteknik.