HTC Sensation – Tungviktare med hög upplösning

Skärm och digitizer

En bildskärm är till skillnad mot exempelvis en systemprocessor nästan omöjlig att döma efter sina specifikationer. Det finns många aspekter av en skärm som nästan måste upplevas för att kunna bedömas. Vi kommer att göra vårt bästa att förmedla vår upplevelse av HTC Sensation och dess 4,3-tums SLCD-skärm i bilder och video, men även försöka ge vår subjektiva syn (bokstavligt talat) på hur telefonens skärm beter sig vid vanlig användning.

Högre upplösning ger mer produktivitet

Det kan tyckas onödigt att trycka in en massa extra pixlar i en förhållandevis liten telefon. Men faktum är att dagens smartphones vuxit till sig ganska rejält och med skärmstorlekar på 4,3-tum börjar vi faktiskt se nytta av högre upplösning än den klassiska WVGA-standarden (480×800). Först och främst ger en högre upplösning en skarpare bild. Även små grafiska detaljer, text är ett ypperligt exempel, får mer följsamma linjer och kurvor. Helt enkelt för att vi får allt svårare att urskilja de i sig själv fyrkantiga pixlar som bygger upp bilderna.

Exakt vart gränsen för det mänskliga ögat går, när man kan och inte kan urskilja en pixel, är något man fortfarande debatterar om. Apple hävdar att det är runt 320 PPI (Pixlar per tum) där deras Retina-skärm landar, medan vissa forskare pratar om hela 400 PPI vid normalt användningsavstånd.

Hur som helst finns det gott om utrymme för fler pixlar i en 4,3-tums skärm och som vi såg på föregående sida är HTC Sensation “bara” uppe i 240 PPI med sin qHD-upplösning tack vare den stora panelen.

Men skillnaden mot Galaxy S II och dess 216 PPI är uppenbar och det märks på flera sätt. Som vi nyss nämnde känns allting lite skarpare men vi kan också konstatera att allting är lite mindre i operativsystemet. Ikoner och text har krympt eftersom dessa fortfarande byggs upp av samma antal pixlar som tidigare, pixlar som blivit mindre till storleken.

Det kanske kan låta som något negativt, men på det stora hela är det precis som i din dator. Du får helt enkelt plats med mer på skärmen och detta betyder att det i undertecknads mening blir lättare att arbeta. Man får plats med större delar av hemsidor man besöker och att gå igenom e-post listan blir mycket lättare när den högre upplösningen låter oss lista fler meddelande och meningar samtidigt utan att behöva scrolla.

 
480 x 800 pixlar mot 540 x 960 pixlar – Högre upplösning betyder mindre scrollande.

Det finns helt enkelt inget negativt att säga om den högre upplösningen och i väntan på de första 720p (720 x 1 280 pixlar) skärmarna som bör vara på gång ganska snart känns qHD som ett ganska naturligt avstamp och klart bättre än den numera ålderstigna WVGA-upplösningen. Tyvärr är det som sagt inte bara skärmens upplösning vi bryr oss om dock.

Skärmskydd med biverkningar

HTC skröt rejält om sitt nya skärmglas när man introducerad Sensation förra månaden. Det populära begreppet Gorillaglas dök upp och HTC poängterade att man nu designat sin telefon för att på bästa möjliga sätt stå emot yttre påfrestningar. Genom ett lätt insjunket glas (tänk en låg rektangulär glasskål) ligger skärmen inte i direktkontakt med en plan yta när man vänder den upp och ner. Vilket de flesta andra lurar gör, däribland Samsung Galaxy S II som undertecknad redan lyckats ge lite slitage (pst. sprid inte detta vidare till Samsung bara..). En bra tanke helt klart, men tyvärr har det även en del biverkningar.

Skärmarna fotograferade i extremt och direkt solljus (Obs! Samsung och HTC på 100% ljusstyrka, LG på 50%, misstag av skribenten).

Först och främst tycker vi att skärmen är lite väl glad för fingeravtryck och även om vi sett värre så har Sensation svårare att dölja dina flottiga fingerspår än konkurrenten GS2. Än värre är dock att den närmast skålliknande glasytan även har en förkärlek för reflektioner. Detta gör att man direkt får speglingar vid motljus och ute i dagsljus är skärmen ganska svårtydd. Något som förstärks av att panelen är relativt ljussvag. Även om vi inte har utrustning för att mäta den rent vetenskapligt är ljusstyrkan lägre överlag jämfört med konkurrenter som Samsung Galaxy S II och LG Optimus 2X.

Bortglömda betraktningsvinklar och undermålig kontrast

Vi hade gärna lämnat problemen där, men tyvärr finns det mer av den varan. Skärmen i HTC Sensation har nämligen också ganska dåliga betraktningsvinklar. Skärmen har från början ganska bristfällig kontrast och svärtan är aldrig något annat än mörgrå. Detta blir snabbt ännu värre när vi kommer ur det omedelbara blickfånget och de sämre betraktningsvinklarna avslöjar skärmens brister.

Det är svårt att jämföra upplevelsen mellan skärmarna i Sensation (SLCD) och Galaxy S II (Super-AMOLED Plus) i ord. Men den känslan man får när man tittar på skärmarna, inte minst bredvid varandra, är att SAP-panelen i Samsungs telefon ger skärmen en närmast pappersliknande känsla. Vid vanlig användning kan vi inte urskilja var skärmens svarta rullgardinsmeny slutar och den svarta plastramen tar vid och det känns bitvis inte som att det är en skärm man tittar på utan en fast bild. Detta är något man åstadkommer genom sin avgrundsdjupa svärta men också genom extremt goda betraktningsvinklar och bra antireflexbehandling.

Skärmjämförelser i mörka miljöer: Galaxy S II vs. Sensation vs. Optimus 2X

Skärmen i Sensation känns mer som just en skärm med sin tydliga bakbelysning som krävs av LCD-tekniken, där de ganska dåliga betraktningsvinklarna och de kraftiga reflektionerna ytterligare förstärker känslan.

Digitizer och pekteknik

Vi har tyvärr inte fått någon information om vilken digitizer HTC använder i sitt nya flaggskepp. Telefonens uppdateringsfrekvens är spikad till 60 Hz och digitizerns responsivitet och känsla är mycket god. Även om en hel del grafik krympt på grund av den höga upplösningen har vi sällan några problem med att trycka oss in på rätt länkar i webbläsaren eller för den delen sätta textmarkören mellan bokstäver när vi gör ett stavfel.

Lite överraskande är det dock att HTC Sensations endast stödjer 4 samtida tryckpunkter. Tidigare storfräsare i år som LG Optimus 2X och Samsung Galaxy S II har låtit oss lägga hela 10 fingrar på skärmarna utan att tappa fattningen. Samtidigt har vi svårt att klaga för mycket på detta då vi sällan sitter med fyra fingrar på skärmen, för att inte tala om alla tio. 

Friskt vågat hälften vunnet

HTC har med Sensation valt att satsa sina slantar på en högupplöst skärmpanel och vi kan inte göra annat än att tacka dem för att man också gjort det helhjärtat. Med sin qHD-upplösning och RGB Matrix är skärmen i Sensation en fröjd att arbeta med när vi främjar produktivitet. Vi får plats med mer information på skärmen och detaljerad grafik som text och liknande ser bättre ut än på de flesta mobilskärmar (iPhone 4 undantaget då). 

Jag ska erkänna att under de första dagarna när Sensation mestadels plöjde genom våra prestandatester kändes det som att GS2:s Super-AMOLED Plus panel skulle förnedra Super-LCD panelen i Sensation. Vilket den också gör på flera sätt, kontrastförhållande, betraktningsvinklar och reflektioner, SAP-panelen spelar närmast i en annan liga här och i en direkt jämförelse ser SLCD-panelen i Sensation riktigt tråkig ut. 

Men samtidigt måste jag erkänna att den högupplösta SLCD-panelen vuxit en hel del i mina ögon. Skärmen har fortfarande sina tydliga nackdelar, men när man använder telefonen utan att ha en GS2 vid sidan om är de inte lika uppenbara. Samtidigt som det inte tar många minuter innan man vant sig vid den högre upplösningen och den ökade produktivitet och skärpa detta faktiskt ger. 

Tyvärr slutar det dock med att vi i slutändan sitter och önskar oss en mer högupplöst Super-AMOLED Plus panel istället. Fördelarna med Samsungs egenutvecklade panel är i våra ögon för många och tydliga. HTC Sensation har på det stora hela en trevlig skärm som även har något Galaxy S II inte kan kontra, men i en jämförelse med alla egenskaper inräknade är det en ganska tydlig fördel till den senare.

• Skärm: Vinnare Samsung Galaxy S II