Intels 845PE
chipset lanserades förra året och chipsetet var precis vad P4:an
behövde. Stödet för DDR333 välkomnades varmt av den minnesbandbredds-hungriga
processorn och helt plötsligt var inte längre Rambus det enda alternativet
längre om man villa bygga ett högpresterande P4-system. Visserligen
hade en hel del entusiaster uppnått DDR333+ hastigheter genom överklockning
men nu kunde man få första gången få ett garanterat
snabbt P4-system även med Single Channel DDR utan att behöva bry
sig om överklockningen. Att chipsetet sedan visade sig vara bra även
på överklockningsfronten gjorde knappast någon ledsnare.
Nu var det ett tag sedan chipsetet lanserade men ännu står sig
845PE starkt. Både Intel och SiS har hunnit lansera Dual Channel DDR
chipset men prestandamässigt sett klarar sig 845PE fortfarande galant
mot dessa nykomlingar. Det faktum att chipsetet hunnit mogna på marknaden
gör också att priset sjunkit en hel del sedan lanseringen och 845PE
baserade moderkort finns numera att köpa för under tusenlappen.
Att Granite Bay inte blev någon vidare hit är väl de flesta
medvetna om vid det här laget och nu väntar alla riktigt spännt
på Springdale och Canterwood som ser ut att bli vad GNB borde har varit.
Detta kommer troligtvis också bli början på en ny era där
845PE inte längre kommer kunna räknas till skara av högpresterande
moderkortschipset varför vi här på NH tänkte avsluta
kapitlet 845PE med en liten round-up på fyra stycken högst aktuella
moderkort byggda kring just 845PE. De fyra utvalda korten skiljer sig rätt
rejält vad det beträffar tilltänkta målgruppen varför
vi tror att detta trots att chipsetet är detsamma kan bli en intressant
artikel. Deltagarna är i alfabetisk ordning:
Abit BH7, Albatron
PX845PEV-800, Jetway Alioth PE och till sist Shuttle AB48N.
Först ut
är Abit BH7 med sitt nya budgetkort riktat till överklockare.
Moderkortschipset: |
Intel
845PE (MCH) + 82801DB (ICH4) |
Processorstöd: |
Intel
Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533MHz FSB |
Minnesstöd |
2xDIMM
333MHz DDR (MAX 2GB), 3xDIMM 200/266DDR (MAX 2GB) |
Integrerad grafikkrets: |
–
|
AGP: |
1x
AGP 4X |
PCI: |
5 x 32-bit bus master PCI
|
IDE-kontroller: |
4
enheter, ATA 100/66/33 |
RAID-kontroller: |
–
|
SATA-kontroller: |
Marvell
88i8030 S-ATA Bridge, 1x 150MB/s |
Nätverkskrets: |
Realtek
RTL8101L 10/100Mbit |
Ljudkrets: |
Realtek
ALC650, AC97 Codec+S/PDIF in/ut på bakpanelen |
FireWire (IEEE-1394): |
–
|
USB 2.0: |
4
portar externt, möjlighet till 2 portar extra internt |
Pris: |
~
1100kr |
ABIT BH7 är
långt ifrån lika featurerikt som IT7-Max2 V2.0 som vi tittade
på här senast men kortet erbjuder ändå ett och annat
som gör ett eventuellt köp roligt. Vi träffade Abit själva
på CeBIT där det pratades en hel del om just BH7 och att kortet
minsann skulle klara av de kommande 800FSB processorerna från Intel.
Kortet är menat som ett överklockarkort utan en massa krusiduller
och istället en ruskigt attraktiv prislapp. Om Abit har lyckats med sina
försök får vi snart reda på.
Pris och
Tillgänglighet
ABIT BH7 är
ett ganska prisvärt kort i synnerhet då man jämnför med
Abits egna flaggskepp IT7-Max2 V2.0. Då det finns en uppsjö av
konkurrerande produkter baserade på 845PE hittar vi kort som är
både dyrare och billigare än BH7. Kortet ligger således prismässigt
någonstans i ett mittsegment. Priset på 845PE chipsetet har sjunkit
rejält möjliggör för samtliga tillverkare att erbjuda
billiga kort baserade på denna lösning vilket vi konsumenter välkomnar
varmt. Att hitta ett 845PE moderkort som inte är prisvärt, bortsett
från ASUS "Black Pearl" förstås, är ganska
svårt i dagsläget. Vad det gäller tillgängligheten ligger
kortet också mycket bra till och det listas av i princip alla större
återförsäljare som har Abit i sitt sortiment. Då både
pris och tillgänglighetskriterierna uppfylls väl av Abit BH7 får
väl betyget bli därefter.
Pris/Tillgänglighet
|
||
Vi jämför priset mot likvärdiga produkter och även tillgängligheten bland svenska återförsäljare. |
|
Tillbehör
och features
Precis som NF7-S
som vi tittade på i vår nForce2 round-up är BH7 inte direkt
fullspäckat med integrerade features. Orsaken är bland annat att
Abit ville att kortet verkligen skulle vara ett kostnadseffektivt överklockningskort
vilket inte hade varit möjligt med ett större antal integrerade
komponenter ombord. Kostnadsfrågan märks och tydligt på tillbehöret
i paketet. En ATA100-flatkabel, en floppykabel, en bakplåt och en skiva
med drivrutiner, Winbond Hardware Monitor och Acrobat Reader är allt
vi får med. Har jag inte glömt något nu då? Jodå,
en S-ATA kabel medföljer också men tyvärr ingen S-ATA->P-ATA
konverter vilket känns aningen snålt då detta ingår
på NF7-S som prismässigt ungefär ligger på samma nivå.
Allt i allt ett tämligen sparsmakat tillbehörspaket.
|
Helt utblottat
utan den minsta antydan till integrerade features står Abit BH7 dock
inte. Många av de integrerade lösningarna har blivit så pass
billiga att det även på ett budgetkort som detta går att
inkludera ett par utan att prislappen sticker iväg. Bland annat är
BH7:an utrustad med en 6-kanals ljudkrets som utgörs av ett Realtek ALC650
chip som nyttjar AC97-codecen. LAN finns också ombord och detta i form
av ännu en Realtek krets nämligen RTL8101L. Resultatet blir 10/100Mbit
direkt via bakpanelen. Eftersom man får med en S-ATA kabel är det
logiskt att det även finns möjligheten till att ansluta S-ATA hårddiskar.
Denna funktion omhändertas av ett Marvell chip som tyvärr bara möjliggör
anslutningen av en enda S-ATA hårddisk. LAN-kretsen och S-ATA-kontakten
ser ni på bilderna nedanför i mitten respektive till höger.
I bild till vänster hittar vi Clear CMOS-jumperna med sin gula plasthatt,
precis som på IT7-Max2 kortet vi tittade på nyligen. Då
den gula plasthatten är ganska hög är det busenkelt att återställa
CMOS även med kortet installerat i chassit. Det tackar vi för Abit.
|
Tyvärr var
detta också allt i form av integrerade features, nästan i alla
fall. Kortet är också utrustat med S/PDIF in/ut kontakter som vi
hittar på bakpanelen. Bild på dessa och de 4 USB anslutningarna
hittar ni på nästa sida.
Abit BH7 bjuder
förvisso på en del i dagsläget grundläggande features
men här hittas inget särskilt anmärkningsvärt. Tillbehörspaketet
är i snålaste laget och vi anser att vi åtminstone borde
fått med två ATA100 flatkablar istället för bara en.
Betyget blir således inte ett absolut toppbetyg utan aningen mer mediokert.
Låt oss nu gå över till något betydligt roligare nämligen
layouten på detta kort.
Tillbehör/Features
|
||
Vi tittar på mängden och användbarheten för medföljande tillbehör och integrerade features. |
|
Återigen
har BH7 mycket gemensamt med NF7-S. Båda är nämligen tillverkade
på den fulcoola brunorange PCBn som vuxit till att bli synonymt med
Abit. Färgen påverkar visserligen varken prestandan eller hur den
övriga layouten ser ut men ett snyggt kort är väl ändå
att föredra.
En snabb titt
på BH7 och saken är klar. Detta kortet kommer att få ett
mycket högt betyg vad det gäller layouten. Då antalet integrerade
komponenter är ganska litet finns det mycket spelrum på PCBn för
teknikerna att placera ut godbitarna på. Rymligt och luftigt är
några av orden som BH7 för tankarna till och även en annan
sak, entusiasm. Tittar man nämligen lite närmare på vad som
sitter på kortet märker man snart att Abit hade en sak i åtanke
när de byggde detta kortet, det skulle gå undan och då menar
jag i form av överklockning. Vad är ett av grundkraven för
en lyckad överklockning? Stabil och ren strömförsörjning
förstås. Detta ombesörjs genom 4-fas strömförsörjning
och ett annat kvalitetstecken. Samtliga av Kondensatorerana på BH7 är
nämligen av märket Rubycon som anses vara lite av kondensatorernas
Rolls-Royce.
|
Dessa svarta
och lila rackare finns lite varstans på kortet och stör egentligen
ingen förutom på ett ställe. Precis intill sockeln har nämligen
sex stycken kondensatorer bestämt sig för att slå rot. Inget
större problem för de vars kylare håller sig inom ramen för
specifikationerna men med lite mer exotiska kylningar kan dessa faktiskt bli
ett smärre problem. Bortsett från detta är layouten runt sockeln
bra. Kondensatorerna är tyvärr bara ett av två irritationsmoment.
12V kontakten sitter nämligen snett ner till vänster under sockeln
vilket kräver en hel del kreativt sladdförande för att slippa
få 12V linan intrasslad i CPU fläkten. Turligt nog har vi nu betat
av de enda två missarna Abits tekniker egentligen kan anklagas för
och att behandla resten av layouten kommer bli en mycket trevlig upplevelse.
|
ATX-kontakten
sitter på kortets högra kant och där trivs den riktigt bra
i sällskap av floppy-kontakten. DIMM-slottarna som är tre till antalet
sitter långt upp och det lämnas gott om utrymme mellan dessa och
AGP-platsen. Att byta minne på BH7 trots att grafikkortet är installerat
kan således göras i en handomvändning även om man inte
utrustats med gudomligt små händer. Precis som på Max2:an
kyls nordbryggan av en passiv aluminiumfläns som sköter det hela
galant sålänge kortet inte överklockas för mycket. Då
rekommenderas en extra fläkt faktiskt.
|
Precis som på
vissa ASUS moderkort har Abit valt att montera IDE-kontakterna horisontellt
istället för vertikalt vilket gör det enklare att dra kablarna
hyfsat snyggt genom chassit och dessutom minskar kabelkaoset framför
moderkortet. PCI-platserna är fem till antalet och gör det möjligt
att kompensera det begränsade antalet features genom att proppa in en
herrans massa instickskort istället. På I/O-panelen finns samtliga
ljudkontakter samlade och här hittar vi även S/PDIF in- och utgångar.
Detta tackar vi för i synnerhet då det är skönt att slippa
alla externa ljudkontaktslösningar som vissa moderkortstillverkare använder
sig av.
|
Layouten på
BH7 är i sann Abit-anda mycket bra bortsett från de två smärre
missarna vi tidigare nämnt. Vad Rubycon kondensatorerna och 4-fasströmförsörjningen
verkligen kan göra för överklockaren får vi se lite senare
i recensionen och vi är ruskigt spända på resultatet. Betyget
får bli en 9:a denna gången. Detta är inte det bästa
vi sett från Abit men ett mycket mycket bra försök.
Moderkortslayout/design
|
||
Vi tar hänsyn till kortets fysiska men även estetiska design. Användarvänlighet är en viktig faktor. |
|
BH7
använder givetvis Abits patenterade SoftMenu III. Grunden utgörs
av ett Phoenix Award BIOS som ändrats efter Abits egna önskemål.
Upplägget i BIOS är väldigt bra och man hittar snabbt och enkelt
till den sektionen man söker. I vårt fall är det överklockningsinställningarna
som ligger oss varmast om hjärtat och dit hittar vi enkelt genom att
trycka oss in på sektionen "Soft Menu III"
Väl där
hittar vi det mesta en överklockare söker. FSB:n kan ställa
in mellan 100-250MHz i 1 MHz intervaller, Agp och PCI klockfrekvenserna kan
låsas vilket är optimalt vid överklockning och minneshastigheterna
kan ställa in mellan DDR200/266/333 och även DDR356 förutsatt
att man har en 533FSB processor. Detta görs enkelt genom att ställa
in Hardware Strap på low och välja 3:4 som DRAM Ratio. På
bilden nedanför ser ni arbetsmiljön vid överklockning.
Voltinställningar
finns det gott om och denna gången har Abit inte varit lika konservativ
som man var med IT7-Max2 till en början (numera finns ett BIOS ute som
möjliggör 1.85 i vcore bl.a.) Processorspänningen ökas
med procentenheter och man kan öka volten mellan 5-30% i 5% intervaller.
Detta är till stor glädje och lämnar gott om spelrum för
många överklockningsäventyr. Även spänningen till
minnet går numera att öka ganska markant. Här kan vi öka
spänningen mellan 2.55 och 3.05 i 0,1v intervaller. AGP volten går
också att ändra men här kan vi bara välja mellan 1.5
och 1.6. Tabellen nedanför åskådliggör de viktigaste
inställningarna för er som inte orkar leta i texten.
BIOS-inställningar
|
|
FSB-frekvens: |
100-250MHz (1MHz intervaller till 233MHz)
|
Multiplier inställningar: |
8x-24x
|
AGP-frekvens: |
fixerbar
|
CPU-spänning: |
+5-30% (5% intervaller)
|
DIMM-spänning: |
2.55v
– 3.05v (0.1V intervaller) |
AGP-spänning: |
1.5v
– 1.6v (0.1V intervaller) |
I Advanced chipset
Features har vi möjligheten att konfigurera minnesinställningarna.
De snabbaste timings är 1,5-5-2-2 men så aggressiva inställningar
är det mycket få minnen som klarar av. I sektionen PC Health kan
vi övervaka temperaturer och spänning. Vidare går det att
ställa in en tröskelnivå som innebär att datorn automatiskt
slås av om processorn når den angivna temperaturen.
I sektionen Integrated Peripherals kan vi enkelt komma åt alla inställningar
för de integrerade featuresen och kortets I/O portar.
|
Abit har hittat tillbaka till sina rötter och BH7 erbjuder egentligen
allt en överklockare behöver. Spänningsinställningarna
är återigen precis så omfångsrika som man önskar
och i överlag är SoftMenu III väldigt smidigt att ha och göra
med. Strukturen är väldigt bra och efter att ha navigerat runt i
BIOS ett par gånger infinner sig den rätta hemma känslan.
Bios/Inställningar
|
||
Vi tittar på utformningen av BIOS och dess inställningsmöjligheter. Både för vanlig användning och överklockning. |
|
Överklockning
Överklockningen
med BH7 var en intressant historia. Tyvärr blev dock resultatet inte
riktigt vad vi hade hoppats på. Tolka mig inte fel BH7 överklockade
mycket bra utan det handlade snarare om att vår processor inte går
att få stabil över 160FSB oavsett åtgärd. Processorn
har tidigare testats i två olika IT7-Max2 kort med samma resultat och
tyvärr kunde inte de andra korten i round-up:en ändra detta faktum
heller. 160FSB förblev den övre gränsen oavsett hur högt
vi ställde volten.
3.2GHz
får väl ändå anses vara ett hyggligt resultat trots
att vi blev lite besvikna. Överklockningstestet nummer två bygger
på att med hjälp av en upplåst P4:a hitta högsta stabila
busshastighet som kortet klarar av att hantera. Smått besvikna efter
våra första överklockningsförsök hoppades vi nu
istället kompensera det hela genom att åtminstone spräcka
200FSB gränsen. Tyvärr blev inte heller detta ett faktum då
vårt testexemplar visade sig vara ett måndagsexemplar och dog.
Vi har kontaktat Abit om detta och vi kommer att uppdatera recensionen så
fort vi fått in ett nytt kort.
BH7
är ett ruskigt överklockningskort precis som BIOS inställningarna
antyder. Att klockan stannade på 3.2GHz beror tyvärr endast på
vår processor och med en annan CPU hade vi säkerligen kunnat komma
ännu längre. Detta hade vi tänkt att bevisa genom FSB-testerna
men en högre makt satte käppar i hjulet för oss. Abit har lovat
att skicka oss ett nytt exemplar och då återkommer vi med en uppdatering
av recensionen. Betänker man dock att vi med IT7-Max korten enkelt kommit
över 200MHz FSB gränsen torde det inte vara några som helst
problem att köra en 800MHz FSB processor på ett BH7.
Överklockning
|
||
Här utvärderas moderkortets teoretiska överklockningspotential genom praktiska tester. |
|
Då var
det dags för nästa kandidat i denna round-up. Albatron har varit
snälla att förse oss med deras PX845PEV-800 som är ett "Limited
Edition" kort. Kartongen är helt vit med silvertext och en signatur
av företagets VD Jack Ko. Allt för att den här exklusiva
känslan ska infinna sig. Det skyltas även med att ett 4-kanals
ljudkort medföljer men huruvidare detta faktiskt är något
positivt tar vi upp lite senare.
Moderkortschipset: |
Intel
845PE (MCH) + 82801DB (ICH4) |
Processorstöd: |
Intel
Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533/(800) MHz FSB |
Minnesstöd |
3xDIMM
200/266/333/(400) MHz DDR (MAX 2GB) |
Integrerad grafikkrets: |
–
|
AGP: |
1x
AGP 4X |
PCI: |
5 x 32-bit bus master PCI
|
IDE-kontroller: |
4
enheter, ATA 100/66/33 |
RAID-kontroller: |
–
|
SATA-kontroller: |
–
|
Nätverkskrets: |
3Com
910 10/100Mbit |
Ljudkrets: |
ej
integrerat, ett 4-kanals Cmedia 8738 PCI ljudkort medföljer |
FireWire (IEEE-1394): |
–
|
USB 2.0: |
2
portar på bakpanelen + 2×2 portar via medföljande brackets |
Pris: |
~
1200 |
Specifikationerna
följer i stort desamma som på de flesta 845PE moderkorten med
två undantag. Albatron skyltar öppet med att kortet minsann kan
hantera P4:or med 800FSB och att även DDR400 stöds förutsatt
att man kör med en 800FSB P4:a eller överklockar till dessa hastigheter.
Även om Abit nu senast på CeBIT har visat att deras BH7 kan hantera
800FSB P4:or utan problem har de inte skrivit om detta i manualen medan
Albatron trycker dessa specifikationer svart på vitt i manualen. Hur
det förhåller sig i verkligheten återstår att se
i testerna.
Pris
och Tillgänglighet
Prislappen
på Albatronkortet är aningen högre än den på
BH7:an men det rör sig bara om en enstaka hundralapp. Tillgängligheten
däremot är tyvärr väldigt mycket sämre än
BH7:ans. Genom prisguiden och lite luskande lyckades vi hitta två
återförsäljare som säljer detta moderkort i Sverige.
Bristen på återförsäljare beror till stor del på
att märket Albatron fortfarande är så pass nytt (företaget
är knappt ett år gammalt) på den svenska marknaden och
det således inte finns så många svenska distributörer
ännu. Med tiden tror vi att antalet Albatron återförsäljare
kommer att öka markant men fram tills dess kan vi tyvärr inte
ge ett mycket högre betyg i denna sektion.
Pris/Tillgänglighet
|
||
Vi jämför priset mot likvärdiga produkter och även tillgängligheten bland svenska återförsäljare. |
|
Tillbehör
och features
Vi börjar
i sedvanlig ordning denna sektion med att titta på tillbehöret.
Albatron skickar till skillnad från Abit faktiskt med två ATA100
kablar och en floppykabel. Vi får också med en bracket med 4
st USB 2.0 portar på. Denna lösningen med 4 portar på bracketen
istället för 2 portar och två brackets som vissa tillverkare
envisas med är mycket bättre då den sparar en massa plats.
Den obligatoriska Cd-skivan innehåller drivrutiner, Acrobat Reader
och virusprogrammet Trend PC-Cillin. Manual ingår givetvis också.
Denna är faktiskt en intressant historia då den är riktigt
välskriven och ger läsaren vägledning inom det annars tabubelagda
området överklockning. Dessutom förklaras BIOS-inställningarna
utförligare än vad som är brukligt. Tummen upp för manualen
kort sagt.
|
Den sista detaljen
i tillbehörpaketet är ett fyrakanalsljudkort från CMedia.
Med tanke på att samtliga moderkort i denna round-up har minst sex-kanalsljud
integrerat och ljudkortet inte gör mer än att ta upp ytterligare
en PCI-plats känns denna "bonus" snarare som en nackdel för
Albatronkortet. I övrigt är avsaknade av features nästan
total. En LAN kontroller som för ovanlighetens skull kommer från
företaget 3Com är väl det mest spännande vi hittar på
kortet. USB 2.0 finns i och för sig också representerat med två
portar på bakpanelen och 4st portar via en bracket men detta är
ju faktiskt standard nuförtiden.
|
|
Detta är
nog knappast kortets starka sektion heller. Tillbehörspaketet är
godkänt och featuremässigt sett finns väl det absolut nödvändigaste
men i ärlighetens namn så ser det rätt dystert ut för
Albatron i jämnförelse med några av de andra deltagarna
i vår round-up.
Tillbehör/Features
|
||
Vi tittar på mängden och användbarheten för medföljande tillbehör och integrerade features. |
|
PCBn
går i svart och silver för att förtydliga att detta minnsann
är ett "limited edition" kort. Personligen föredrar
jag nog Abits fulcoola brunorange men PCB-färgen är faktiskt
en ren smaksak.
Låt
oss börja med sockeln. Sockelns placering, högst upp på
kortet, är väl vald och det finns gott om plats kring sockeln
i var fall till höger om den. På vänster sida har vi samma
problem som på BH7, sex kondensatorer. Dessa utgör som sagt
var inget större problem vid användandet av de flest kylflänsarna
men lite mer exostiska kylare kan få det alltför trångt.
Nedåt, mot nordbryggan, finns någon centimeters spelrum innan
vi når nordbryggefläkten och även detta räcker gott
och väl för de flesta kylarna. Vad som däremot är
riktigt irriterande är att 12V kontakten sitter inklämd mellan
kondensatorer, nordbryggekylaren och socketen. Detta givetvis också
nedanför socketen vilket kräver att man drar kabeln runt kylflänsen.
Att kontakten sedan är omringad av andra föremål kan göra
det riktigt frustrerande att dra ut/stoppa in 12V kontakten om man har
stora fingrar. ATX-kontakten är däremot bra placerad precis
intill kanten av moderkortet. DIMM-bankerna är tre till antalet och
rymmer maximalt 2GB minne.
|
Chipsetkylaren
skiljer sig en del från de andra korten i vår round-up. Fenorna
på flänsen är till exempel mycket tunnare än på
exempelvis Abits nordbryggekylare vilket bådar för bättre
kylförmåga. Något som ytterligare bör förbättra
kylningen av nordbryggan är att det sitter en aktiv fläkt på
kylaren. Kortet är faktiskt det enda med aktiv nordbryggekylning
och någonting säger mig att det kommer att behövas för
att nå 800MHz Bus-hastigheter.
|
IDE kontakterna
sitter precis nedanför ATX-kontakten coh där hittar vi även
BIOS-batteriet. Något annat vi hittar i detta område är
nedre kanten av DIMM-bankerna och AGP-porten. Faktum är att detta
område är rysligt trångt och att försöka byta
minnesmoduler med ett grafikkort installerat är bara att glömma.
Långa grafikkort såsom GF4 Ti4600 eller FX för den delen
skapar också problem då de med sin stora kylning inte bara
riskerar att gå emot minnesbankerna utan dessutom får problem
med IDE-kablar som går emot. Detta område på moderkortet
vill man helst bortse från i bedömingen då det minst
sagt är urkasst. Ser vi på bakpanelen av kortet hittar vi standardkontakterna
och att LAN-kontakten sitter högt upp vilket är mycket ovanligt
men i ärlighetens namn knappast spelar någon större roll.
|
Antalet integrerade
features var ju verkligen begränsat men som tur är finns här
i alla fall fem PCI-platser som tillåter användaren att bygga
ut sitt system efter egna önskemål. Sist men inte minst ska
vi ta upp placeringen av Floppy-kontakten. Varför någon skulle
vilja placera den längst ner under PCI-platserna är ett stort
mysterium för oss. Helt plötsligt är det inte bara användare
med jättelådor som Addtronics 7896A som får problem med
för korta floppykablar. Visserligen är det inte så många
som regelbundet använder sin Floppy men det är tyvärr fortfarabde
ett nödvändigt ont för många som ska flytta olika
textdokument eller exempelvis flasha sin BIOS.
|
|
Inte heller
denna sektion lyfter helhetsintrycket av Albatron PX845PEV-800 avsevärt..
I överlag är moderkortslayouten godkänd men ett par riktiga
tabbar har gjorts och med tanke på att Albatron själva säger
att de riktar sig till oss entusiaster som lägger stort värde
på sådana saker fattar vi inte varför man inte arbetade
lite mer med layouten. Förhoppningsvis är de största tråkigheterna
avklarade nu och kortets BIOS bjuder på lite riktig entusiastglädje.
Moderkortslayout/design
|
||
Vi tar hänsyn till kortets fysiska men även estetiska design. Användarvänlighet är en viktig faktor. |
|
Albatronkortet
använder sig också av ett Phoenix Award BIOS men upplägget
här är helt annorlunda än hos Abit. Färgsättningen
påminner faktiskt en del om ASUS BIOS men där slutar också
likheterna. Visserligen kan det bero på ovana men jag tyckte personligen
inte alls att Albatrons BIOS-upplägg ens var hälften så
lättnavigerat som Abits. Det horisontella menyupplägget gör
det svårare än i SoftMenu III att skaffa sig en bra överblick
över BIOS.
I undermenyn
Frequency/Voltage hittar vi överklockningsinställningarna.
Här hittar vi alla nödvändiga inställningar såsom
spänning, AGP-klocka och FSB-hastighet.
FSBn på
Albatron-kortet går att ställa mellan 100 och 258MHz i 1MHz
intervaller. Detta är fullt tillräckligt och lämnar även
spelrum för överklockning av framtida 800FSB processorer som
kortet påstås ha stöd för. Precis som på
Abit kortet går det att låsa AGP/PCI klockan. Minnet går
precis som på BH7 att köra i 356MHz
DDR via minnesratiot 2.66x eller “Turbo Mode” som Albatron
kallar det. Detta förutsätter dock att man kör en 533MHz
FSB CPU. Utöver de vanliga minnes inställningarna finns också
en “Debug Mode” inställning som istället sänker
hastigheten under 1:1 ratiot. Kör man till exempel bus:en i 200MHz
och väljer “Debug Mode” används ett 1.5x ratio vilket
innebär att den effektiva hastigheten på minnet blir 200*1,5=300MHz
DDR. Detta är alltså 100MHz långsammare än FSBn
och tanken med det hela är att man enklare ska kunna hitta maximala
stabila överklockningen utan att behöva oroa sig för
att minnet påverkar stabiliteten. Något annat som påverkar
stabiliteten är Vcore som går att ställa mellan
1.10v-185v i 0,025v intervaller. Inte riktigt lika mycket som Abit erbjuder
men mer än 1.85 är ändå inte att rekommendera för
Northwoodprocessorer. Albatron är också långt ifrån
lika generösa som Abit med minnsspänningarna. DRAM-volten
går bara att ställa mellan 2-5-2.8v i 0,1v intervaller. Visserligen
räcker detta för de flesta men upp till 3.0v hade vi ändå
gärna sett. AGP-volten går bara att höja med 0,1v till
1.6 precis som på Abit kortet men detta är i alla fall en
funktion som knappt någon använder och därför spelar
det ingen större roll heller.
BIOS-inställningar
|
|
FSB-frekvens: |
100-248MHz (1MHz intervaller)
|
Multiplier inställningar: |
10x-24x
|
AGP-frekvens: |
fixerbar
|
CPU-spänning: |
1.10v – 1.85v (0.025V intervaller)
|
DIMM-spänning: |
2.5v
– 2.8v (0.1V intervaller) |
AGP-spänning: |
1.5v
– 1.6v (0.1V intervaller) |
I Advanced
Chipset Features kan vi ställa in minnets timings och de aggressivaste
som går att välja är återigen 1.5-5-2-2. PC Health
anger precis som namnet antyder datorns hälsa eller snarare temperaturer
och spänningar. Personligen skulle jag dock inte lita allt för
mycket på kortets BIOS:ets övervakningsfunktion då
BIOS bland annat visade CPU temperaturer på 28 C när de i
själva verket låg närmare kring 50. De integrerade komponenterna
har också en egen konfigurationssektion som heter Peripherals.
|
Valmöjligheterna i Albatrons BIOS är mycket bra och vi hittar
i princip allt som behövs för riktigt höga överklockningar.
En smidig detalj är att man i BIOS kan se vilka hastigheter som
FSB/DRAM/AGP kommer att köra i vid nästa uppstart. På
så vis kan man leka runt med inställningarna och direkt se
hur systemet som helhet påverkas av FSB-höjningen. Detta
är en finess vi gärna hade hos fler tillverkare. I överlag
är Albatrons BIOS mycket bra med alla de nödvändiga inställningarna
men självaste upplägget och navigeringen i BIOS känns
inte alls lika smidigt som till exempel Abits SoftMenu III. Det blir
ändå ett ganska högt betyg till Albatron här, är
funktionen riktigt bra kan man ha en del överseende med det mindre
lyckade skalet.
Bios/Inställningar
|
||
Vi tittar på utformningen av BIOS och dess inställningsmöjligheter. Både för vanlig användning och överklockning. |
|
Överklockning
Överklockningen
på Albatron PX845PEV-800 gick smärtfritt och återigen
stoppades vi bara av vår envisa processor. Oavsett hur vi försökte
fanns där inte mer att hämta och vi gav oss på FSB-överklockningstesterna
istället.
Namnet
PX845PEV-800 antyder att kortet ska klara de kommande 800FSB P4:orna
och även manualen styrker detta. 200FSB var bara början kan
vi säga er. Efter en stunds lekande hamnade klockan till slut på
217FSB vilket gör att Albatronkortet hamnar i toppen av vår
överklockningsliga tillsammans med Abits IT7-Max2.
Överklockningen
på Albatronkortet var bra, fantastiskt bra till och med. 217FSB
är det inte många som kommer upp i och kortet klarar således
800MHz FSB utan problem. Äntligen får kortet visa sin rätta
natur. Möjligheten att köra kortet i så höga klockfrekvenser
gör kortet framtidssäkert då det fungerar med de Intels
nya 800FSB processorer vilket givetvis är ett plus i kanten. Allt
som allt är överklocknignsmöjligheterna är precis
så goda som vi kommit att förvänta oss av Albatron och
vi hoppas att dessa kommer att återfinnas även på deras
Springdale-baserade moderkort. Vidare till nästa kandidat, Shuttles
AB48N.
Överklockning
|
||
Här utvärderas moderkortets teoretiska överklockningspotential genom praktiska tester. |
|
Moderkortschipset: |
Intel
845PE (MCH) + 82801DB (ICH4) |
Processorstöd: |
Intel
Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533MHz FSB |
Minnesstöd |
2xDIMM
200/266/333MHz DDR (Max 2GB) |
Integrerad grafikkrets: |
–
|
AGP: |
1x
AGP Pro 4X |
PCI: |
5 x 32-bit bus master PCI
|
IDE-kontroller: |
4
enheter, ATA 100/66/33 |
RAID-kontroller: |
–
|
SATA-kontroller: |
–
|
Nätverkskrets: |
Realtek
RTL8100B 10/100Mbit |
Ljudkrets: |
Realtek
ALC650 AC97 Codec |
FireWire (IEEE-1394): |
–
|
USB 2.0: |
2
på bakpanelen + 2×2 via medöljande brackets |
Pris: |
~
800 |
Shuttle kortet
är recensionens billigaste kort och det avspeglar sig också i
specifikationerna. Att dessa är helt i par med de på det betydligt
dyrare Albatronkortet ställer inte direkt Albatronkortet i bättre
dager.
Pris
och Tillgänglighet
Priset på
Shuttle-kortet är helt i sin ordning men borde i min smak ligga någon
hundralapp lägre. Prisvariationer förekommer givetvis mellan de
olika återförsäljarna och det kan hända att man hittar
kortet för under 800kr vilket gör det mycket prisvärt. Tillgängligheten
är tyvärr inte heller den bästa men vid ett så här
lågt pris väger den inte alltför tungt.
Pris/Tillgänglighet
|
||
Vi jämför priset mot likvärdiga produkter och även tillgängligheten bland svenska återförsäljare. |
|
Tillbehör
och features
Tillbehören
är som väntat få då kortet är så pass billigt.
I paketet får vi manual, bakplåt, en Floppykabel, en ATA100-Kabel,
en audiobracket för center/bas-högtalare och en Cd-skiva med drivrutiner.
Inga extra program medföljer.
Inget vidare
tillbehörspaket faktiskt. En extra bracket för ytterligare 2xUSB
2.0 portar går att få med men var inte inkluderad i vårt
paket. Paketet speglar förvisso prislappen men åtminstone 2 ATA100-kablar
hade väl kunnat ingå? Om vi vänder blickarna bort från
tillbehören och istället hoppar på kortets features ser
vi att det i alla fall ser lite bättre ut på den fronten. LAN
finns precis som på de andra korten i round-up:en ombord och även
här är det Realtek som tar han om den funktionen. Kretsen ifråga
är RTL8100B och levererar även denna 10/100Mbit ethernet. Ljudet
ombord är sexkanaligt och sköts av Realtek ALC650 kretsen. USB
2.0 finns i form av två portar på bakplattan och möjlighet
finns att ansluta fler via en bracket som dock inte emdföljde i vårt
paket.
|
|
Där tog
det tyvärr slut på features. Precis som Albatronkortet fanns
det inte alltför mycket integrerat men Shutlle levererar i alla fall
6-kanals ljud och det till ett lägre pris. Till Albatrons försvar
kan man väl säga att de åtminstone bemödade sig om
att inkludera en ytterligare USB bracket med 4 portar så allt som
allt ligger korten ganska lika i denna sektion. Vidare till layouten.
Tillbehör/Features
|
||
Vi tittar på mängden och användbarheten för medföljande tillbehör och integrerade features. |
|
Kortets
PCB är precis som hos Gigabyte blåaktig och precis som Gigabyte
har Shuttle valt att göra kanterna runda. Syftet med detta är
något i stil med att det ska göra kortet stryktåligare
mot stötar osv. men i ärlighetens namn hur många av er
har förstört ett moderkort genom att slå i ena kanten
för hårt?
Sockeln sitter
till skillnad från de tidigare två korten inte högst
upp utan där hittar vi istället ett gäng kondensatorer.
Runt om sockeln finns nog med utrymme bortsett från ovansidan där
vi har de just nämnda kondensatorerna. Med tanke på att den
tilltänkta målgruppen knappast är hardcore-överklockare
med peltierkylda system är detta egentligen inget problem. Vad som
däremot är ett problem är kontakten för CPU-fläkten
som ni längst upp till höger i den vänster bilden nedanför.
Kontakten sitter inklämd mellan DIMM-bankerna, en kondensator och
sockeln vilket gör att irritationsnivån är skyhög
varje gång man försöker lirka in kontakten. Något
som Shuttle verkligen har lyckats med är placeringen av 12V- och
ATX-kontakten som sitter uppe i högra kanten. Här hittar vi
också Floppy-kontakten och tack vare denna placering kommer ingen
av dessa kablar i vägen för varken luftflödet eller de
andra kablarna. PCi-platserna är fem till antalet och lämnar
således en hel del möjligheter till utbyggnad.
|
Nordbryggan
kyls passivt precis som hos BH7 och precis som på både BH7
och PX845PEV-800 används en TIM-kudde istället för kylpasta.
Kontakten mellan flänsen och nordbryggan är god och överhettning
är inget att oroa sig för då detta kortet knappast är
riktat till överklockaren.
|
Antalet DIMM-platser
på kortet är begränsat till två men totalt kan man
ända ha upp till 2GB i RAM. IDE-kontakterna sitter bra till precis
invid kortets kant vilket gör det enkelt att organisera dessa kablar
på ett snyggt sätt. Däremot sitter DIMM-platserna och
AGP-porten på tok för nära som ni kan se på bilden
nedanför. Med minnesbankerna öppna slår minnesplatsclipsen
nästan i självaste AGP-porten. Tänk er själva hur
detta ser ut med minnen och ett grafikkort installerat. Har kortet sedan
kylflänsar på minneskapslarna blir det riktigt riktigt illa.
|
Bakpanelen
bjuder på standardutgångarna för styrenheter, ljud och
nätverk. USB-portarna är bara två som sagt och att inte
inkludera åtminstone en extra bracket är en stor miss.
Helhetsbetyget
för layouten blir ändå ganska högt. Vissa saker såsom
ATX och 12V kontakterna är exemplariskt implementerade medan andra
saker såsom DIMM-platserna och AGP-porten är rena rama skräckexemplet.
I överlag är dock layouten bra.
Moderkortslayout/design
|
||
Vi tar hänsyn till kortets fysiska men även estetiska design. Användarvänlighet är en viktig faktor. |
|
Shuttle
är knappast kända för sin generösa BIOS inställningar
och så är även fallet med AB48N. Återigen rör
det sig om ett Phoenix Award BIOS och upplägget är nästan
identiskt med Abits, det vill säga minus alla överklockningsinställningar
som skiljer Abit från resten.
Shuttles
BIOS låter oss visserligen ställa in FSBn upp till 166 men
då vi inte alls kan reglera spänningen blir det i princip
omöjligt att nå dessa hastigheter i alla fall. DRAM spänningen
går heller inte att reglera och heller inte AGP spänningen.
Här finns heller inga gömda minnesmultiplar utan DDR333 är
det snabbaste vi kan köra med. Vad det gäller AGP/PCI hastigheterna
så ställer moderkortet in dessa automatiskt och vi kan inte
låsa dessa frekvenser.
|
De snabbaste minnestimings som AB48N erbjuder är 1,5-5-2-2 och
detta är mer än tillräckligt. Även denna BIOS har
en avdelning där de integrerade komponenterna kan konfigureas.
Sist men inte minst finns det också en övervakningssektion
där vi kan granska temperaturer och spänningar. Det går
även att ställa in vid vilken processortemperatur kortet ska
stänga ner datorn vilket kan vara bra om fläkten skulle gå
sönder.
BIOS-inställningar
|
|
FSB-frekvens: |
100-166MHz (1MHz intervaller)
|
Multiplier inställningar: |
8x-24x
|
AGP-frekvens: |
ställs
in automatiskt |
CPU-spänning: |
–
|
DIMM-spänning: |
–
|
AGP-spänning: |
–
|
Det är
ganska uppenbart att Shuttle inte heller med detta kortet tänker
rikta sig mot överklockare. Den totala avsaknaden av valmöjligheter
vad gäller klockfrekvenser gör detta BIOS idiotsäkert
och lättkonfigurerat för något ovanare användare
som endast är ute efter en fungerande dator. Powerusers göra
sig icke besvär kort sagt. Trots att målgruppen kanske inte
är entusisaster tycker vi att kortets BIOS har för få
inställningar för att motivera ett högre betyg.
Bios/Inställningar
|
||
Vi tittar på utformningen av BIOS och dess inställningsmöjligheter. Både för vanlig användning och överklockning. |
|
Överklockning