Jämförelse av Intel Z77-moderkort från Asus, MSI och Gigabyte

Slutsats

Den som ger sig ut för att inhandla ett moderkort idag har det både lättare och svårare än för några år sedan. Med allt mer teknik integrerad direkt i processorn finns det få ökningar i prestanda att hämta mellan olika modeller – inte bara i rena CPU-belastningar utan även för lagringsenheter och oftast även nätverk. Våra tester visar också att bland moderkort i samma eller liknande prisklass är även överklockningspotentialen med traditionella medel praktiskt taget identisk. Det som däremot finns kvar att döma korten efter, och basera sitt köp på, är skillnaden i utbud av funktioner, portar, layout och mjukvara. För att ge en klarare bild av skillnaderna mellan korten har vi sammanställt specifikationer, funktioner och pris i en tabell:

MSI Z77A-GD65

MSI visar åter igen framfötterna med ett moderkort som jämfört med övriga testdeltagare förvisso inte visar upp några banbrytande nyheter, men levererar ett genomgående bra kort för entusiasten och överklockaren. Z77A-GD65 är det billigaste kortet i testet, men har inga problem att hålla jämna steg med sina konkurrenter. MSI erbjuder ett UEFI som är lättförstått och smidigt, kvalitativa komponenter, en genomtänkt layout och ett tillfredställande utbud portar. Det må inte ha trådlöst nätverkskort, mSATA eller mPCI-E som övriga kort i testet, men det har inte heller någon nämnvärd nackdel eller något iögonfallande misstag från tillverkarens sida. I slutändan lämnar Z77A-GD65 oss med ett gott intryck som ett utmärkt allround-alternativ för plattformen för entusiaster och överklockare till en låg prislapp, och belönas därför med vår “Mest för pengarna”-utmärkelse.

Gigabyte Z77X-UD5H

Det råder ingen tvekan om att Gigabyte vet hur man tillverkar kvalitativa moderkort efter all sin tid som en av de ledande aktörerna i branschen, och de visar detta åter igen med UD5H. Sett till hårdvaran är kortet ett imponerande bygge. Det har en överlag väl genomtänkt layout, hela tre interna portar för USB 3.0, en rejält tilltagen fasdesign, fysiska knappar för power/reset,mSATA, dubbla UEFI och som grädde på moset ett inkluderat trådlöst nätverkskort med inbyggt Bluetooth-stöd. Gigabyte får också en extra guldstjärna för implementationen av en vinklad SATA-kontakt för extra ström.

Hårdvarumässigt finns helt enkelt inte mycket att klaga på, förutom möjligen placeringen av reset- och BIOS-reset-knapparna som kan leda till feltryckningar. Dessvärre måste däremot uttrycket “en nagel i ögat” en användas när blicken riktas mot kortets UEFI. 3D BIOS är i dagsläget en dåligt genomförd lösning av en annars kreativ idé, fylld med buggar, lagg och irritationsmoment, och det drar sorgligt nog ner helhetsintrycket rejält för en annars mycket trevlig produkt. Vi har tidigare sett lite mellan fingrarna på 3D BIOS, men att Gigabyte efter så pass lång tid fortfarnade inte fått bättre fart och känsla i sin UEFI för att vi inte med gott samvete kan rekommendera kortet över konkurrenterna. Är man beredd på att leva med bristerna i UEFI får man dock mycket moderkort för pengarna.

Asus P8Z77-V PRO/Thunderbolt

Som ett kort riktat främst mot professionella användare får P8Z77-V PRO/Thunderbolt bedömas något annorlunda än övriga deltagare, då fokus inte ligger på överklockning eller benchmarkprestanda, utan snarare layout och funktionsutbud. Detta har också avspeglat sig i hårdvaran då Asus utrustst PRO/Thunderbolt med färre faser än den vanliga PRO-modellen. Med det sagt så levererar trots allt kortet det som det är tänkt att göra, nämligen en Thunderbolt-port direkt integrerad i I/O-panelen. Att ett sådant höghastighetsgränssnitt finns gör också avsaknaden av Firewire, som är betydligt mer utbrett för just professionella användare, mer acceptabel. Det skadar inte heller att Asus UEFI är en oerhört kompetent och smidig lösning.

Trevligt är också implementationen av trådlöst nätverk, även om vi gärna hade sett stöd för Bluetooth i samma kort, som är fallet med exempelvis de lite dyrare modellerna P8Z77-V Premium och Deluxe eller för den delen Gigabyte Z77X-UD5H som också är med i recensionen. För den som inte är intresserad av Thunderbolt bör man istället vända blicken mot den vanliga PRO-modellen som erbjuder en kraftfullare VRM och därmed på pappret bättre överklockningsförutsättningar till ett lägre pris.

Idag känns dessvärre Thunderbolt-gränssnittet inte tillräckligt utbrett och efterfrågan något för låg för att kortet ska kunna rekommenderas över sitt billigare syskon, särskilt och med att kortet kommer med en ganska saftig prislapp. Om man tänker använda Thunderbolt så kan det här moderkortet vara ett bra alternativ, men rent generellt så finns det mer kompetenta kort att få för pengarna.

Asus Maximus V Gene

Maximus V Gene följer sina förfäders fotspår och levererar även denna generation gott om hårdvara till en liten yta. Asus har utrustat det med en rejäl VRM med 14 faser, högkvalitativa kondensatorer, fysiska knappar, spänningsmätpunkter, en LCD för felkoder och temperaturer samt en version av Asus redan väldigt bra UEFI med mängder av inställningar för att tillfredställa den ambitiösa överklockaren. Trevligt är också implementationen av ett kombinerat mSATA- och mPCI-E-kort för att ansluta en liten SSD eller ett trådlöst nätverkskort, för vilket Asus har förberett med utstansade hål i I/O-plåten.

Det som kan ifrågasättas med kortet är valet av SATA-konfiguration, där enbart två av de fyra SATA 3 Gbps-portarna i Z77-kretsen är kopplade till kortets interna SATA-kontakter, styrkretsens övriga två möjliga kanaler går till eSATA och mSATA. Vi hade möjligen hellre sett de mindre använda gränssnitten mSATA och eSATA över en extern krets för att istället ha tillgång till fler interna kontakter direkt över Z77-styrkretsen. Det finns inte heller någon Firewire, även om behovet dock kan ifrågasättas på ett moderkort riktat mot spelare och överklockare.

Just överklockare kan också komma att sakna den utelämnade PS/2-kontakten, som ofta föredras framför USB vid överklockning. Det är dock förståeligt att en sådan kontakt utelämnades då mer yta behövde ges åt bland annat mSATA/mPCI-E-kortet vid I/O-panelen. Det här är inte ett moderkort för alla. För den som vill ha störst expansionsmöjlighet med många PCI Express och SATA-portar är ett vanligt ATX-kort troligen ett bättre val. Men för den som vill bygga ett lite mindre system utan att snåla in på funktion och fortfarande ha tillgång till en formidabel mängd inställningar för överklockning är Maximus V Gene ett svårslaget moderkort, och måste sägas vara på det stora hela det bästa kortet i vårt test.