Jämförelse av Intel Z77-moderkort från Asus, MSI och Gigabyte

Asus Maximus V Gene

Nischade moderkort är inget nytt på marknaden, både Gigabyte, MSI och ASRock har sina produktlinjer, men Asus var en av de första att ge sig på konceptet med sin Republic of Gamers-märkning som använts sedan 2004. Det första kortet med märkningen hette M2N Crosshair till socket AM2, som på sin tid var ett monster med Nvidias nForce 590i-styrkrets, SLI-stöd, dubbla ethernet-portar, LED-upplyst I/O-plåt och en extern debug-display. Sedan dess har många modeller följt i dess fotspår, och namnet Crosshair har fått sällskap av Striker (för Intels plattform med Nvidia-styrkretsar), Maximus (för Intels plattform med egna styrkretsar för övre konsumentsegmentet och entusiaster) samt Rampage (för Intels plattform med egna styrkretsar för entusiaster och extrema överklockare). Korten fick i och med lanseringen av Striker Extreme också suffixen Extreme, Formula och senare Gene för att markera prisklass – och faktiskt även format.

Kortens syfte för Asus har delvis varit en marknadsföringsgimmick, men också en plattform för att försöka pressa gränserna med nya tekniker. På Republic of Gamers-korten har Asus experimenterat med allt från medföljande vattenblock för styrkretsen till överklockning med mobiltelefon över Bluetooth. Det var också på Rampage II Gene som Asus introducerade sina minnesportar med hake i endast ena änden, som idag är standard på alla tillverkarens moderkort. Kortet som granskas idag heter Maximus V Gene, där Gene är märkningen som antyder att det är ett kort av formatet micro-ATX. Asus har dock inte slösat med kvadratmillimetrarna och Maximus V Gene visar för sin storlek upp en ganska imponerande lista specifikationer. Hur det håller sig mot sina större konkurrenter i testet kommer vi undersöka i den här recensionen.

Svart, rött och vitt är kortets och ROG-familjens färgtema, med svart PCB, svarta och röda portar och vita kontraster. Kylflänsarna är svarta där den mer lågprofilerade styrkretskylaren är prydd med logotyperna för både Asus och Republic of Gamers. Moderkortet har totalt fem fläktkontakter, två för CPU-fläkt och tre för övriga, och samtliga med stöd för PWM.

Gene har två PCI-E X16 som körs i X8/X8 vid användande av dubbla grafikkort. Längst ner finns PCI-E X1, och utrymmet mellan de två X16-portarna är tomt, förmodligen för att de flesta användare ändå kommer täcka platsen med ett grafikkort.

Det mindre formatet medför givetvis vissa uppoffringar. Istället för att erbjuda fyra SATA 6 Gbps-portar via Z77 använder Gene endast två (samt en eSATA och mSATA), tillsammans med ytterligare två via en ASMedia-styrkrets och två SATA 3 Gbps via Z77. Undertecknad hade möjligen hellre sett fyra SATA 6 Gbps över Z77, och att ASMedia-kretsen istället hade hanterat eSATA och mSATA. Asus får här också ett minus för att det inte finns en tydlig märkning för vilka av 6 Gbps-portarna som är över Z77 och vilka som är över ASMedia-kretsen, något som på övriga moderkort i testet är färgkodat eller tydligare avgränsat.

Kortet har en intern kontakt för USB 3.0 och fyra för USB 2.0. Det finns dock precis som med P8Z77-V PRO/Thunderbolt inget stöd för Firewire, varken externt eller internt.

Maximus V Gene marknadsförs som ett moderkort för överklockare, och har således utrustats med en rejäl fasdesign. Faserna är konfigurerade 8+4+2 (CPU, iGPU och QPI/DRAM) för totalt 14 faser. Kondensatorerna är av typen 10K Black Metallic som ska klara lägre temperaturer och hålla längre än exempelvis solid hydrolytic. Precis som P8Z77-V PRO/Thunderbolt så sköts spänningsregleringen av Asus Digi+, dock version II istället för III som i PRO/Thunderbolt. Kortet har ingen extra strömtillförsel utan använder enbart 24- och 8-pinskontakt.

Moderkortet har också åtta mätpunkter för spänningsavläsning med multimeter, samt fysiska knappar för power och reset. Vid minnesmodulerna finns också en liten röd knapp märkt GO, som startar systemet med automatiska minnesinställningar om man exempelvis har svårt att få igång systemet efter en minnesöverklockning. Det finns också en liten LCD som kan visa bland annat felkoder och temperaturer.

När vi rör oss till baksidan av kortet ser vi både mer och mindre bekanta företeelser. Här finns standardportarna som fyra stycken USB 2.0, två USB 3.0 över Z77, ytterligare två över en Asmedia-krets, en eSATA, en gigabit ethernet samt ljud över 3,5 millimeter och optisk utgång. Video finns att tillgå över HDMI eller Displayport. Kortet saknar därmed de VGA och DVI-utgångar som finns på övriga kort i testet, men som ett kort riktat mot entusiaster känns det rimligt att anta att de flesta användare ändå kommer använda ett diskret grafikkort.

De mindre vanliga företeelserna ligger främst till vänster i bild. Här syns ett instickskort som ger en mSATA- och en mPCI-E-port för att ansluta exempelvis en liten SSD eller ett trådlöst nätverkskort. Här finns också två knappar. Den ena är BIOS Reset som precis som namnet antyder nollställer inställningarna i UEFI. Nästa knapp kallar ROG Connects, och hör ihop med den nedre USB 2.0-porten. Om man trycker på knappen och ansluter till en annan dator med en medföljande USB-kabel kan systemet överklockas på den andra datorn. Asus jämför funktionen med att konfigurera en bilmotor digitalt. Funktionen kan tyckas mest vara en gimmick, och är förmodligen kvar mest för skojs skull och för att visa upp på diverse event.

Som en trevlig omväxling skickar faktiskt Asus med lika många SATA-kablar som moderkortet har interna SATA-kontakter, fyra för SATA 6 Gbps och två för SATA 3 Gbps. Med följer också en USB-kabel med hane i båda ändarna, som används för ROG Connect, och “Q-connectors”, Asus motsvarighet till MSI:s “M-connectors” för snabbare installation av frontpanelsanslutningar. Den medföljande I/O-plåten är vadderad och märkt med företagets logotyp och har utstansade hål för att ansluta antenner till ett trådlöst nätverkskort. För den som använder flera grafikkort från Nvidia ingår såklart också en SLI-brygga. Det finns en användarmanual, skiva med drivrutiner, etiketter för att märka sina kablar och en dörrhängare för att hålla oönskat sällskap borta under intensiva spelsessioner.