Shuttle är
i dagsläget kanske mest känt för sina smidiga små barebones.
Vad många kanske inte tänker på är att Shuttle även
gör, och har gjort ett bra tag, "vanliga" moderkort. Vi ska
i denna recensionen ta oss en titt på en av Shuttles nyare skapelser,
nämligen AN50R som baseras på nForce3 150-chipset. Vi pressenterar
även lite testresultat från ett kort vi tidigare haft i vår
ägo, nämligen Albatron KTX800 Pro II. Detta kortet bestämde
sig dock för att fly fältet innan vi hann bekanta oss ordentligt
med det, vilket gjorde att vi valde att inte nämna alltför mycket
om det. Vi hoppas naturligtvis att återfå se KTX800 i vår
ägo så vi kan ge det ett rättvist omdöme. Vill du ha
en liten snabbtitt på vad Albatron och VIA har snickrat ihop kan du
läsa om detta i Athlon 64 3200+ recensionen här.
Men nu ska vi
inte sitta o sörja över spilld mjölk, utan vi hugger girigt
in på vad Shuttle och AN50R har att erbjuda oss!
|
Shuttle AN50R: Specifikationer
 |
|
| Moderkortschipset: |
NVIDIA nForce |
| Processorstöd: |
Socket |
| Minnesstöd |
DDR200/266/333/400 SDRAM
3 x 184 pin DIMM upp till3GB |
| Integrerad grafikkrets: |
–
|
| AGP: |
1x
AGP 8X |
| PCI: |
5 x 32-bit 33MHz bus master PCI
|
| IDE-kontroller: |
2
kanaler, UDMA 100/133 |
| RAID-kontroller: |
SiliconImage
SiI3112 Dual channel S-ATA/RAID kontroller, support för RAID 0,1 |
| SATA-kontroller: |
–
|
| Nätverkskrets: |
NVIDIA
MAC med Realtek 8201BL och Intel RC82540EM Gbit-LAN |
| Ljudkrets: |
6-kanals
Realtek ALC650 |
| FireWire (IEEE-1394): |
VIA
VT6306. 2 x interna anslutningar. 1 x anslutning på baksidan. |
| USB 2.0: |
nVidias
EHCI USB 2.0 kontroller. 1 x intern header för 2 anslutningar, 4 x anslutningar på baksidan |
| Pris: |
~
1600kr |
Specifikationerna
för AN50R ser väl hyfsade ut. Vad man mer kunde önskat sig
är ytterligare två anslutningar för SATA eller åtminståne
en extra PATA-kontroller. Det man får är två anslutningar
med raidfunktion, vilket iof inte är dumt om man är ute efter hög
hårddiskprestanda.
| Pris och tillgänglighet |
Priset för
AN50R ser ut att landa runt 1600kr, vilket är ganska dyrt för ett
moderkort med tanke på dess specifikationer. Det faktum att det är
ett "singelchipset-kort" är också något som borde
resultera i ett lägre pris. Men som alltid med nya produkter så trissas
oftast priserna upp till en början. Tillgängligheten är inte
särskilt hög i Sverige i skrivandets stund, men förhoppningsvis
har läget förändrats en smula då du läser detta.
| Tillbehör och features |
Utbudet av tillbehör
är varken i överkant eller underkant. Det är det vanliga: en
manual och en skiva med drivrutiner. En extra manual för SiliconImages
raidfunktion medföljer också, och kan vara bra att ha till hands
om raid är någonting nytt för en. I paketet får man
även två kablar vardera, för ström och data till sin
SATA-kontroller, en IDE-kabel, en floppydiskkabel och två brackets med
vardera två anslutningar för firewire och USB 2.0.
|
Något större
utbud av features förutom standardutrustningen finns inte på AN50R.
Fyra USB 2.0 -anslutningar på baksidan och en extra header för
två anslutningar på moderkortet, är inget att klaga på.
Vad man ska ha för användning av tre firewireanslutningar kan man
egentligen fråga sig. Med tid och utveckling får vi dock allt
fler möjligheter för anslutning av utrustning externt, så
som ljudkort, hårddiskar och CD/DVD-brännare, så det kanske
inte skadar när allt kommer omkring.
Det inbyggda
ljudkortet är av standardutförande, dvs RealTeks beprövade
metoder och det fungerar bra om man inte har dragning åt det audiofiliska
hållet. Vad gäller nätverksanslutningar har AN50R två
stycken att bjuda på. Den ena klarar anslutningar med 100Mbit/s och
den andra 1000Mbit/s (1Gbit). Gigabit kanske är en smula överdrivet
i dagsläget, men äger man ett litet företag och kräver
snabb access över nätverket är det ingen dum funktion. Det gör även kortet lite extra framtidssäkert vilket aldrig är fel.
Det faktum att där faktiskt är två nätverksanslutningar gör ju
att man smidigt kan bygga ett litet hemmanätverk med sitt AN50R, som
serverdator och/eller brandvägg, vilket är något allt fler
blir intresserade av att göra med dagens snabba internetanslutningar.
En annan trevlig
sak man ser på moderkortet är de inbyggda power- och resetknapparna.
Dessa underlättar start och omstart av datorn när man bygger och
testar sin dator utan chassi.
|
Ett lagom stort
utbud av features med andra ord, men inget utöver det vanliga. Ett plus
dock för de två nätverkskontrollerna, varav det ena bjuder
på höga hastigheter. Vi går raskt vidare till layouten på
moderkortet.
 |
Jag vågar
påstå att layouten på AN50R är exemplarisk. I stort
sett alla anslutningmöjligheter är placerade utmed kanterna på
moderkortet, vilket underlättar betydligt när man vill förhindra
kabelhärvor. Den enda anslutning som inte sitter utmed någon kant
är 12V-anslutningen för processorn. Denna sitter nära inpå
hela strömregulatorpaketet, vilket kanske inte är fullständigt
vrickat om man tänker efter. En bättre placering för anslutningen
vore dock på andra sidan sockeln.
|
|
|
Även mellan
DIMM-platserna och AGP-platsen ser vi gott om plats. Det finns ingenting som
sitter ivägen för ens de största grafikkorten på marknaden.
Man kan också skyffla om mellan olika minnesplatser utan att störas
av att behöva ta ut grafikkortet. nForce3-chippet har en passiv kylare
vilket utan tvekan är att föredra då ljudnivån blir
betydligt lägre än med fläkt. Vill man överklocka finns
det naturligtvis möjlighet att byta den befintliga kylflänsen då
den sitter fast i hål i moderkortet och är alltså inte limmad.
|
|
|
SATA-anslutningarna
sitter visserligen inte helt tokigt till, men de kunde varit placerade utmed
kanten som vätter mot chassits front, istället för länst
ner på moderkortet. På så sätt hade man haft kortare
avstånd till hårddiskarna. En annan detalj som sitter mer välplacerad
är strömanslutningen. Denna finner du utmed kanten strax bredvid
DIMM-platserna.
|
|
|
Fläktanslutningar
är utplacerade på tre olika strategiska platser. En sitter nära
CPU-sockeln och bör alltså användas för fläkten på
CPU-kylaren. Den andra sitter på höger sida om nordbryggan, då
man håller moderkortet upprätt mot sig. Den lämpar sig således
bäst för en fläkt i fronten av chassit, eller varför inte
en kombinerad hårddiskfläkt/chassifläkt; möjligheterna
är många. Den tredje sitter placerad bakom och mellan den första
PCI-platsen och AGP-platsen. En lämplig placering för en fläkt
i baksidan av chassit.
|
|
Moderkortet har
fem PCI-platser, och det får man väl anse fullt tillräckligt.
Många moderkort har möjlighet för upp till sex PCI-platser,
men de saknar då oftast den där extra nätverkskontrollern,
eller det inbyggda ljudkortet. Anslutningarna på "baksidan"
av moderkortet är många. Här finns en paralellport, en seriellport,
fyra USB-anslutningar, två PS/2-anslutningar för tangentbord och
mus samt ljud och de två nätverksanslutningarna. Allt är mycket
kompakt och det enda som kan vara klurigt är att veta vilken av ljudanslutningarna
som agerar som vad vid anslutning av surroundhögtalare. Allt detta står
naturligtvis i manualen som är mycket komplett och lätt att förstå.
En exemplarisk
layout och rikligt med anslutningsmöjligheter. Det finns egentligen inget
att klaga på, så vi går genast vidare o tittar på
BIOS:en.
Vad vore en japansk
sportbil utan möjlighet till lite modifikation. Samma sak gäller
moderkort. Något som intresserar många, även om hälften
kanske inte åtar sig utmaningen, är överklockning. Vi ska
ta en titt på hur AN50R presterar när det går som hårdast
till. Men innan vi börjar rota under huven bör vi kanske ta oss
en titt på möjligheterna först.
|
|
Vågar man
sig in i BIOSet så ser man att det är det välbekanta menysystemet
som finns på de flesta moderkort i dagsläget. Award Phoenix heter
detta system och det är ett av de lättaste menysystemen man kan
hitta.
Klåfingrig som man är hittar man snabbt den mest spännande
delen av BIOSet, som enligt undertecknad är Advanced chipset features.
Denna avdelning bjuder på en hel del intressanta inställningar.
Något som kanske är nytt för många är t.ex. LDT,
vilket står för Lightning Data Transport. LDT
är bussen mellan CPU:n och resten av systemet och benämns även
som HyperTransport.
Vad gäller
CPU-överklockning sviker inte BIOSen oss med att visa klart och tydligt
att det är Athlon 64:ans externa frekvens på 200MHz vi pillar på.
Även AGP-bussen går att överklocka. Någon inställning
för multipel på CPU:n kunde jag inte hitta i BIOSet, vilket jag
tyckte var underligt då det står klart och tydligt i manualen
följande text under Advanced Features: "CPU Multipler Setting –
This item allows the user to adjust CPU Multipler in BIOS".
|
Shuttle
AN50R Överklockningsmöjligheter |
|
| CPU: |
Extern
Frekvens 200MHz – 250MHz (1MHz ökning) |
| AGP: |
66MHz
– 100MHz (1MHz ökning) |
Multipels för
minnena presenteras i minneshastighet istället för det lite vanligare
formaten 1/1 2/3 och 4/5, vilket gör det lite lättare att förstå
vilket resultat man får vid ändring. När man överklockar
CPU:n via BIOS-funktionen CPU Overclock överklockas allting, inte bara
processorn. Minnena följer samma hastighetsökning o detsamma gäller
HT-bussen.
|
|
Då man
är ute o glider på vägarna med sitt sprillans nya och vältrimmade
Shuttle AN50R vill man gärna ha lite koll på temperatur och fläkthastighet.
BIOSet bjuder även på detta, men mer än så får
man inte. Vad man kanske saknar här är möjligheten att själv
kunna anpassa fläkthastigheterna efter temperaturen i systemets olika
komponenter. Eller varför inte låta systemet själv justera
fläktarna? Till detta finns naturligtvis program, men om man kör
något annat än Windows kan det vara allt annat än lätt
att hitta ett passande program.
|
Shuttle
AN50R Voltinställningsmöjligheter |
|
| CPU: |
0,8V
– 1,550V (0,025 ökning) därefter 0.05 ökning upp till 1,7V |
| RAM: |
2,7V
– 2,9V (0,05V ökning) |
| AGP: |
1,6
– 1,8 (0,1V ökning) |
| Chipset: |
1,7
– 1,9 (0,1V ökning) |
| LDT (HyperTransport): |
1,3
– 1,5 (0,1V ökning) |
Möjligheterna
till att ställa in spänningar på de olika delarna av datorn
är mycket stor. Detta lämnar plats åt lite precision vid överklockning.
Hur många som kommer utnyttja denna precision är en helt annan
fråga, men jag tror att entusiaster ändå ser det som ett
trevligt tillskott. Med tanke på hur ett Athlon 64-system överklockas
är det kanske tom en nödvändighet för att det över
huvudtaget ska gå att överklocka.
Överklockningen
gick inte helt lyckad. Minnet orkade inte mer än 210MHz i detta moderkortet,
så ett litet byte av minne gjordes. Efter lite pill tuffade processorn
och resten av systemet på med en systembuss på 215MHz (2150MHz
för CPU). Detta var den högsta stabila hastighet som kunde uppnås,
och det var med en del rejäla ökningar av spänningen.
Inför vår Athlon64 3400+ recension gjorde vi lite ytterligare överklockningstester och fick då upp processorn i en stabil hastighet av 2420 MHz, 220 MHz busshastighet (660 MHz HT).
Det kan även nämnas att vinnaren i SMPC 2003 använde ett Shuttle
AN50R vilket borgar för god överklockningspotential.
I runda drag
ett mycket lättförstått och komplett BIOS med väldiga
möjligheter för överklockning. Att AN50R blivit så populärt
bland entusiaster och överklockare förvånar mig inte det minsta.
|
Testsystem
|
|
|
Shuttle
AN50R |
|
| Processor: |
AMD
Athlon 64 3200+ |
| Moderkort: |
Shuttle
AN50R Albatron K8X800 Pro II |
|
RAM:
|
512MB
Corsair Platinum 3200LL |
|
Övrig
hårdvara som återfinns i alla testsystem |
|
|
Grafikkort:
|
nVidia
GeForce FX 5950 Ultra 256MB @ 475/950MHz |
|
Hårddisk:
|
6,4Gb
Fujitsu Limited |
|
Mjukvara
|
|
| Operativsystem: |
Windows
XP Professional SP1 |
| Upplösning: |
1024x768x32bit,
85Hz |
| Drivrutiner: |
Detonator
51.75 WHQL Detonator 53.03 WHQL DirectX 9.0b |
|
Testprogram:
|
Quake
3:Arena v1.32 Unreal Tournament 2003 demo v.2206 Comanche 4 benchmark SPECviewperf 7.1 Winace v2.20 Audioactive Production Studio 2.04j (Fraunhofer II encoder) PCMark2002 PCMark04 SiSoft Sandra 2003 |
Innan testerna
laddades BIOS Optimum Defaults. Några inställningar för minnestimings
gick inte att göra men CPU-Z avslöjade att de var 2-2-2-6 som användes.
En del tester fick mycket märkliga resultat och gjordes om med en nyare
version av nVidias drivrutin ForceWare, som påstods öka prestandan
i 3D för moderkort med nForce3-chippet. Resultaten med den äldre
versionen av drivrutin pressenteras med en grå stapel, medan resultaten
av den nyare drivrutinen har begåvats med färgen blå. Även
drivrutinernas versionsnummer står angivet i tabellerna, vilket lämnar
föga plats kvar för missförstånd
Efter en
BIOS-uppdatering dök några nya inställningsmöjlighet
upp, nämligen de saknade intällningarna för timings för
DDR-minnena. Med denna inställningsmöjlighet hade kanske överklockningen
blivit mer lyckad.
Vi testar minnesbandbredden i SiSoft Sandra.
Prestandaskillnaderna
i detta testet är helt och hållet försumbara. När skillnaden
mäts i promille är det inte längre lönt att ens spekulera
i varför det ena kortet är snabbare än det andra. Skillnaderna
du ser i testet är inte ens i närheten så stora som variationen
i prestanda mellan en nystartad dator och en som stått på i några
dagar.
Men någon
variation i prestandan måste det ju finnas? Det är ju trots allt
helt olika chip, och helt olika typer av lösningar. nForce kör enbart
med sin HyperTransport-buss i 600MHz, medans VIAs K8T800 kör 800MHz. Albatron-kortet
är visserligen en tvåchipslösning medans nForce är enchipslösning…
Vi kliar oss frågande i håret och går vidare och tittar
på några mer välbekanta testprogram.
Åter igen
ser vi minimala skillnader mellan de båda moderkorten vad gäller
CPU-prestanda. Tittar vi på minnesprestandan i detta testet så
är skillnaden enorm. Plötsligt får Albatronkortet rejält
på pälsen av Shuttle.
Åter igen
ser vi två moderkort tappert kämpande sida vid sida. En sekund
mellan målgångarna är iof en märkbar skillnad, men även
detta är inom marginalen för eventuella felkällor.
Följande
tester är, med tanke på tidigare resultat, inte bara chockerande,
utan rent ut sagt absurda. Här hjälper det inte att skylla på
några felkällor utan vi är tvugna att på bästa
sätt acceptera situationen. I åtanke bör man ha att det handlar
om två nästan helt nya kort. Senare revisioner och BIOS-updateringar
kommer säkerligen rätta till denna lilla incident.
Testresultaten
blev så olika att jag var tvungen att både dubbel- och trippelkolla.
Efter lite undersökningar visade det sig att nVidia hade släppt
en ny drivrutin för sina grafikkort. Denna påstod sig, som jag
nämt tidigare, öka prestandan i 3D-applikationer. Efter några
snabba musklick var drivrutinen uppdaterad och testerna kördes igen.
Resultatet blev något bättre, men i många tester finns det
fortfarande stora gap i prestandan mellan de båda korten.
Det har dock visat sig att vi långt ifrån är de enda med prestandaproblem för nForce3-chipset i SPECViewperf 7.1. Förhoppningsvis kan detta rättas till snarast genom BIOS eller drivrutinsuppdateringar.
För att
lugna ner oss något efter denna minst sagt förfärande upplevelse
går vi över till något mer avkopplande som film och musik.
Låt oss
titta på hur AN50R presterar när det gäller film och musik-komprimering.
Åter igen
plågas vi av oförklarliga prestandaskillnader. Det ser ut som om
Albatronkortet är ett för marknaden mer moget kort. Tittar vi på
DivX-kodningen så ser vi att Shuttle har ett knappt övertag.
De flesta som
köper en modern dator brukar oftast spela spel. Ett prestandatest utan
ett urval av marknades populäraste spel vore därför inte särskilt
intressant för majoriteten av datoranvändare. Tillsammans med marknades
två giganter vad gäller FPS-lir ser vi även ett välkänt
namn bland benchmarks: Commanche 4. Det är väl kanske inte något
vidare estetiskt tilltalande spel. Med sina enorma utomhusbanor och gigantiska
texturer har det dock sin potential i att pressa även de hårdaste
och snabbaste systemen på knä.
De båda
korten snubblar på varandras hälar i en hård kamp om förstaplatsen.
Segraren blir dock Shuttle AN50R, som till slut lyckas roffa åt sig
förstapriset med några få FPS i det tidigare omdiskuterade
helikopterliret Commanche 4.
Tillsammans med
3DMark 2001 SE hälsar vi även ett nytt tillskott till testsviten
varmt välkommet. Futuremark släpte nyligen en uppdaterad version
av PCMark med namnet PCMark04. PCMark04 innehåller detaljerade och uppdaterade
tester som såsmåningom kommer att dyka upp allt mer i moderkortsrecensioner
här. Vi presenterar här bara en summering av resultaten från
CPU och Memory Suite, som de kallas.
PCMark04 fanns
tyvärr inte då testerna av Albatronkortet gjordes. Detta hindra
oss dock inte från att dokumentera resultaten från AN50R för
senare jämförelser. Prestandan ser bra ut, och efter att ha tittat
på folk med liknande system och deras PCMark04 resultat kan jag meddela
att AN50R ligger bra till även där.
3DMark 2001 känner
vi alla igen, och c:a 18000 är vad man kan förvänta sig av
de båda korten. En jämn match, lyckligtvis utan dödlig utgång.
Vi torkar svetten, greppar handduken samt vattenflaskan och lämnar ringen.
Efter hårt
kämpande lyckades AN50R, trots märkliga prestandaresultat, ändå
visa sig vara ett fullt friskt och kapabelt moderkort. De märkliga prestandaresultaten
låter vi glida mellan fingrarna något och litar blint på
att en eventuell BIOS-updatering kommer att hjälpa iaf lite. Vad beträffar
features blev jag något besviken. Visserligen får man hela två
LAN-anslutningar, varav den ena bjuder på så höga hastigheter
som 1Gbit/s, men det känns ändå som att man borde fått
något mer. Kanske är jag petig, men för 1600kr begär
jag faktiskt mer än bara två SATA-anslutningar, även om dessa
stödjer RAID.
Vad beträffar
moderkortets layout bjöd Shuttle på något utöver det
vanliga. De flesta anslutningar är placerade utmed kanterna på
moderkortet vilket gör det lättare att lägga kablar ur vägen
för kort och fläktar. När det gäller fläktar så
är anslutningarna till dessa väldigt smart utplacerade över
moderkortet så man slipper dra fläktkablar över halva moderkortet.
I korta drag
skulle jag vilja kalla AN50R för ett stilrent kort. Inga överdrifter
med ren design och layout. Samma sak gäller manualen. Vad gäller
tillbehör är det standardutbudet som bjuds, men får i princip
alla kablar du kan tänkas behöva till dina anslutningar.
När det kommer till prestanda har AN50R klara potential. Dock sitter
det fortfarande en del spikar i hjulen och kortet lever inte alltid upp till
förväntningarna. En viktig detalj som bör nämnas är
dock att kortet är mycket stabilt. Inte en enda gång upplevde jag
några konstigheter eller märkvärdigheter som lätt kan
skyllas på stabilitetsproblem. AN50R tuffar helt enkelt lugnt och sansat
fram och bryter även de högsta vågorna.
Det kan dock vara lite kinkigt med minnesmoduler, då det absolut inte
tyckte om när jag blandade Corsair 3200LL rev 1.1 med rev 1.2 av samma
modell.
Det är ett
stabilt kort rakt igenom med få brister men som dock inte utmärker
sig speciellt inom något område.
|
Shuttle
AN50R |
|
Nackdelar: |
Tack till Shuttle som gjorde recensionen möjlig!
