Sju Intel X79-moderkort i stor jämförelse

Styrkretsen Intel X79

Den största nyheten med Intels nya Sandy Bride-E arkitektur om vi jämför med Bloomfield som lanserades med LGA1366 plattformen är antalet kretsar. Intel använde med sin Nehalem-arkitektur tre separata kretsar, CPU, nordbrygga (X58) samt sydbrygga (ICH10). Med Sandy Bridge-E har Intel bakat in funktionaliteten från nordbryggan direkt i processorarkitekturen och helt enkelt slopat denna krets från moderkorten. Nu mera har man en ensam controller hub (ICH) krets som man alltså döper till Intel X79.

Patsburg plattform med nedtonad funktionalitet

Intel kommer att skräddarsy sin ICH-krets för olika ändamål och här har man faktiskt gjort flera sistaminuten ändringar inför lanseringen av den nya LGA2011-plattformen. Intel sägs från början planerat en desktopplattform med allt från SAS-stöd till en bredare datakanal mellan kontrollerkretsen och CPU, men för att få ut sin plattform i rätt tid har man valt att skala ner på kretsens funktionalitet.

Trots sitt fokus på prestandamarknaden och mer krävande arbetsstationer har Intel X79 en funktionalitet som på många sätt påminner om den i mellanklassplattformen Sandy Bridge. Vi ser bland annat endast två SATA 6,0 Gbps portar för totalt sex SATA-anslutningar, samt endast stöd för USB 2.0. Även om det aldrig varit tal om stöd för SuperSpeed USB 3.0 i Sandy Bridge-E plattformen känns det ganska motigt att konkurrenten AMD har hela fyra USB 3.0 portar i sin budgetstyrkrets AMD A75 och Intel saknar allt stöd för tekniken i sin mångdubbelt dyrare entusiastplattform.

Med detta sagt kommer Intel X79 moderkort fortfarande vara rejält utrustade med både extra SATA 6,0 Gbps anslutningar och USB 3.0 portar. Men detta betyder också en mängd extra kontrollerkretsar på moderkorten, vilket tar lite udden av Intels nordbryggsintegrering.

En annan ganska intressant punkt är hur Intel implementerat PCI Express i Sandy Bridge-E. Tanken var att satsa på den nya PCI Express 3.0 standarden som bland annat fördubblar datakapaciteten i varje kanal. Men utan några PCI Express 3.0 produkter att testa med valde Intel att specificera Sandy Bridge-E med 40 kanaler av PCI Express 2.0. Idag vet vi dock att de flesta X79-moderkort fungerar med den nya PCI Express 3.0 standardaren där både AMD och Nvidia lanserat grafikkort ur sina nya generationer med stöd för tekniken.

Massvis med pinnar och minneskanaler

De i övrigt största skillnaderna i LGA2011 plattformen hittar vi knutna till själva processorn. Intel har som plattformens namn avslöjar ökat antalet kontaktpunkter ganska rejält med Sandy Bridge-E. Den tidigare entusiastplattformen och Nehalem-arkitekturen krävde 1 366 kontaktben (pins) för att prata med moderkortets styrkrets. Med Sandy Bridge-E har detta ökat till hela 2 011 stycken och anledningarna är flera.

Den viktigaste är att Intel fläskat på med ytterligare en DDR3-minneskanal i sin minneskontroller. Från tre i LGA1366 plattformen stödjer Sandy Bridge-E fyra DDR3-minneskanaler. Det betyder att man behöver minst fyra minnesmoduler för att få ut maximal bandbredd från Intels nya processorer. Något som inte bara ger en större kostnad sett till antalet RAM-moduler men även gör både processorerna och moderkorten mer komplexa att tillverka. En bieffekt är också att Intel behövt öka antalet datavägar mellan processorn och moderkortet, vilket resulterat i bjässen till processorsockeln som heter LGA2011.

Nu är det dags att kika närmare på de moderkort vi synat i testlabbet och vi börjar med en mellanklassmodell från ASUS.