Socket 754-jämförelse

MSI K8N Neo: Specifikationer
Moderkortschipset:	nVidia nFordce 3 250GB Chipset
Processorstöd:	Socket 754 AMD Athlon64
Minnesstöd	DDR200/266/333/400 SDRAM 3 x 184 pin DIMM upp till 3GB
Integrerad grafikkrets:	nej
AGP:	1x AGP 8X/4X (0.8V/1.5V)
PCI:	5 x 32-bit 33MHz bus master PCI
IDE-kontroller:	2 kanaler, UDMA 100/133
RAID-kontroller:	2 Kanaler SATA 150 RAID 1/0 JBOD
SATA-kontroller:	2 Kanaler SATA 150 RAID 1/0 JBOD
Nätverkskrets:	nVidia MAC
Ljudkrets:	7.1 kanals RealTek ALC850
FireWire (IEEE-1394):	2 x intern header, 1 x FireWire på baksida
USB 2.0:	2 x intern header, 4 x USB-uttag baksida
Pris:	~1000kr

MSI
är nog det mest färgglada kortet jag stött på. De har
verkligen tagit det här med färgkodning på allvar och i stort
sett alla anslutningar och uttag på MSI-kortet har sin egen färg.
Inte nog med det så bjuder MSI faktiskt på en fin manual också.
Tillbehören är varken för lite eller för mycket. Det ingår
två SATA-kablar och en strömkabel för ditt ATX-aggregat som
delar upp sig till två SATA-strömkablar. Du får också
med en panel för firewire och två extra USB-uttag. För de som
känner sig nostalgiska följer det även med en kabel för
diskettstation.

Den
kanske mest intressanta funktionen i det nya nForce 250GB-chippet är
den inbyggda brandväggen. Denna körs igång så fort du
startar maskinen och agerar som en slags hårdvaruaccelererad brandvägg.
Programvaroutvecklare kan utnyttja funktionen också, vilket gör
det till ett kraftfullt verktyg. Förrutom brandväggen finns det
mer som skiljer nforce3 250gb från nforce3 150, och detta är SATA-stödet.
På MSI Neo har du plats till fyra SATA-enheter, och alla med RAID 0/1,
0+1 samt JBOD-stöd. Du kan även blanda SATA och IDE diskar i samma
RAID-array.

Vad
som mer är nytt mot nforce3 150 är gigabit ethernet. Detta är
anslutet direkt mot HyperTransport och har stöd för jumboframes
för att öka överföringshastigheten och minska onödig
datamängd som annars utgörs av paketens huvud. Där finns också
checksumavlastning vilket minskar belastningen för processorn. nVidias
Gigabit MAC är integrerad i nForce 250GB -chipset men använder sig
av ett separat PHY chip av annan tillverkare som enbart agerar transceiver.

Gigabit
över HyperTransport-länken kräver ju en del bandbredd och nVidia
har också ökat detta för nforce3 250GB. Chippet har nu 16bit
bussbredd i 800Mhz, både upp och ner, till skillnad från nforce3
150 som enbart hade 8bit bussbredd för trafik upp, och 16bit bussbredd
för trafik ner i 600MHz. Detta gör att nforce3 250GB har samma bandbredd
på sin HyperTransport som K8T800. Detta kanske inte ger en märkbar
ökning av prestandan, men den ändå mätbar och
avgörande för vem som står som herre på täppan.
Om nu detta visar sig i verkligheten återstår att se.

MSI har som sagt
anammat färgkodning på i stort sett alla kontakter. Detta gör
inte bara att det är lättare att hitta rätt kontakt då
det är lite dunkelt, utan även att det ser snyggt ut. Hade jag haft
en datorlåda med ett fönster hade det inte varit någon tvekan
om vilket kort jag hade valt.

Layouten
är strålande. Ingenting är ivägen för stora grafikkort
och minnessocklarna är väl placerade, precis som på ASRock-kortet.
ATX-strömkontakten sitter ut med kanten mot framsidan av lådan,
vilket tvingar sladden från nätagget över minnena och kan
göra dem lite svårtillgängliga. Å andra sidan finns
det numera så många olika typer av datorlådor i olika utformningar
att det knappast kan ses som något dåligt direkt. 12V kontakten
för processorn sitter också utmed kanten och lättillgänglig.

SATA-kontakterna
är uppdelade och de första två sitter bra till nära hårddiskarna.
De andra två sitter lite sämre till, nämligen bakom grafikkortet
och processorn. Det kan vara lite svårt att komma åt där
om man bestämmer sig för att använda dessa kontakter då
kylare för processor och grafikkortet sitter på plats. Övriga
kontakter är väl placerade utmed kanterna på moderkortet.

Nordbryggan
är passivt kyld och sitter ungefär där man väntat sig
en sydbrygga. nForce3 250GB är ju, precis som nForce3 150 var, en enchipslösning.
Därför finns inte heller någon sydbrygga utan allt är
kopplat till nForce 250GB. Mellan minnessocklarna och IDE-kontakterna hittar
vi en intressant liten metalklump med texten CoreCell. Detta är MSIs svar på
uGuru och det fungerar på ungefär samma sätt. Med CoreCell
kan du läsa av temperaturer och styra fläktar efter detta. Core
Cells funktioner är lite vagt beskrivna men överklockningsfunktion
finns där i alla fall. Med den kan du dynamiskt överklocka systemet
med c:a 10%. Du kan även överklocka inifrån windows med hjälp
av Core Cell.

Baksidan
är full med funktioner. Utöver det vanliga finner vi coaxial digitalutgång
samt optisk digitalutgång. Med hjälp av dessa kan du koppla datorn
till en digital receiver för avkodning av diverse flerkanalsljud. Här
bak hittar vi även en firewireutgång, vilket kan expanderas med
ytterliggare två utgångar via den medföljande panelen man
ansluter till ett utag på moderkortet. På denna panelen finns
även två extra USB-utgångar vilket ger totalt 6 USB-utgångar
om man räknar med de på bakpanelen.

Stiftpanelen
där du sätter power-on, reset, hd-led med mera är även
den färgkodad och tydlig att avläsa. Du behöver i princip inte
öppna manualen för detta, vilket ju är lysande eftersom man
kanske inte alltid har denna till hands då man byter datorlåda.

MOSFET-transistorerna
i strömregulatorn har passiv kylning som är påklistrad. Det
är inte ofta man tar eget initiativ att sätta dit passiv kylning
för dessa så det är fint att man får det monterat från
början.

En
utmärkt design och MSI har haft det mesta i åtanke då de
tillverkade detta kortet. Det är bara att tuta och köra.

BIOS i K8N Neo
är av typen Phoenix Award. Denna typen av BIOS hittar du i de flesta
moderkorten och det är också denna som används i ABits kort
samt EPoX. Förstasidan ser inte särskilt upphetsande ut. Det som
väcker intresse för oss är Cell Menu. Under Cell Menu hittar
du inställningar för spänningar, överklockning samt AMDs
Cool n’ Quiet. Överklockning sker genom att du ökar hastigheten
för HyperTransport, vilket i sin tur resulterar i ökad hastighet
för processor, eftersom den styrs via en multipel av HyperTransports
hastighet. Detta ger mer ökning av prestanda än vad enbart ökning
av processorhastighet skulle ha get. Du kan även överklocka AGP-bussen
separat.

Du
kan justera spänning för AGP-bussen, processorn samt spänningen
mot minnena. Nedan följer en liten tabell på inställningsmöjligheterna
för detta

Överklockning
sker i steg om 1MHz i taget, hela vägen från 200MHz till 250 MHz,
och mer kan man ju knappast begära.

En
annan intressant meny är ‘PC Health Status’. Här kan du aktivera
den mer eller mindre användbara funktionen ‘Chassis intrusion detect’.
Du har även koll på de flesta spänningarna som härjar
över moderkortets diverse komponenter. En spänning jag dock saknar
är den för minnena. Näst efter processorspänning hävdar
jag att detta är en av de viktigaste spänningarna att kolla koll
på då man överklockar. I synnerhet då du har möjlighet
att alternera den dessutom.

En
annan bra funktion är övervakning av fläkthastighet. I listan
med spänningar hittar du också övervakning av processorfläkt
samt nordbryggefläkt. Du kan automatiskt låta Core Cell styra hastigheterna
efter temperatur med hjälp av ‘Smart NB Fan’ och Smart CPU Fan’. Nu kan
det ju vid första anblick vara lite underligt med styrning av nordbryggefläkt,
då det faktiskt inte finns någon sådan på detta moderkortet.
Närmare utredning visar dock på att nordbryggan är starkt
anknyten till HyperTransport, och kan därför bli lite varm då
man överklockar lite utanför gränserna. Entusiaster brukar
då modifiera sina moderkort med egna kylflänsar och fläktar
och då kan det vara trevligt att ha lite koll på detta.

På
tal om överklockning så var just detsamma ett av de tester vi genomförde
på kortet. Vi lyckades få upp processorn i svindlande 2200MHz,
vilket ger en HyperTransport-buss på 220MHz. En ökning av futtiga
10%. Jag tror dock detta berodde på avsaknad av grym kylning och lite
otur med processor. Den processor vi har för testerna är en lite
äldre typ av Athlon 64, och är en av de första Athlon 64:or
som kom. En annan trolig orsak är att minnena helt enkelt inte orkade
upp i mer än 220MHz.

K8N
Neo har god potential för överklockning. Testerna visar kanske inte
detta, men orsaken ligger i gammal modell av processor samt minnen ej lämpade
för högre överklockning än den vi nådde. Det finns
goda möjligheter att ha kontroll över både spänningar
och busshastigheter på kortet.

ASRock K8S8X : Specifikationer
Moderkortschipset:	SIS SiS 755/964 Chipset
Processorstöd:	Socket 754 AMD Athlon64
Minnesstöd	DDR200/266/333/400 SDRAM 2 x 184 pin DIMM upp till 2GB
Integrerad grafikkrets:	nej
AGP:	1x AGP 8X/4X (1.5V)
PCI:	5 x 32-bit 33MHz bus master PCI
IDE-kontroller:	2 kanaler, UDMA 100/133
Extra RAID-kontroller:	nej (enbart på on-chip SATA)
SATA-kontroller:	2 Kanaler SATA 150 RAID 1/0 JBOD
Nätverkskrets:	802.3u, 10/100 Ethernet LAN med WOL-stöd
Ljudkrets:	6-Kanals AC 97 CODEC
FireWire (IEEE-1394):	nej
USB 2.0:	2 x intern header, 6 x USB-uttag baksida
Pris:	~ 700kr

ASRock
har det kanske mest intressanta kortet i roundupen. Vi har redan sett prestanda
från VIA’s K8T800 och nVidias nForce 3 150. Vad ASRock har under huven
är något helt nytt för oss, nämligen SiS 755. Hur detta
chip handskas med Athlon 64:an återstår att se. Detta är
det ultimata kortet för er som inte har de där extra 1500kr i månaden
att lägga på datorprylar. Med ett utgångspris på ungefär
700kr är det en mycket intressant produkt.

Vad har då ASRock gjort
för att få ner priset så pass mycket? Till att börja
med finns det bara två slots för minneschip. Detta är
inget jag personligen ser som någon större nackdel. Athlon 64:a
klarar ju moduler upp mot 1024MB, och med två sådanna har du 2GB
minne. Med en möjlighet till totalt åtta USB-enheter piskar detta
lilla kortet K8V med två. Vem kan ha nytta av så många USB-uttag?
En bra fråga, men de flesta externa tillbehör kräver USB nu för tiden.
Ta t.ex. några ganska vanliga enheter som skrivare, joystick, digitalkamera,
mus, tangentbord, extern hårddisk och extern minneskortläsare. Även
om du inte använder alla dessa har du ändå sex uttag att välja
på om du inte orkar koppla in de interna uttagen till något.

Vad
som mer finns i paketet är inte så mycket. Det märks var det
har sparats på, och det enda vi får med till våra två
SATA-kanaler är två sladdar; en för ström och en för
data. Vidare hittar vi en IDE-kabel och en floppykabel samt den sedvanliga
plåtbiten att sätta på baksidan av datorn.

En
manual följer med, men även ett spännande litet klistermärke.
Manualen visade sig vara mycket välskriven och informativ medan klistermärket
nog är det som förbryllar en mest. Det är till för att
klistra över två av USB-utagen på baksidan då du anslutit
de interna USB-headersen till två utag. Detta tolkar jag som att du
inte kan använda alla åtta USB-uttag samtidigt. Ändå
står det att moderkortet har möjlighet till totalt åtta USB-enheter.
Tittar man i manualen står det att dessa USB-uttag är delade. Om
detta betyder att de delar resurser bara, men att det går att använda
alla samtidigt, eller om det bra går att använda två åt
gången är okänt och jag har inte kunnat testa detta då
jag saknar de åtta vanligaste enheterna för USB. Troligtvis handlar
det om det sistnämnda scenariot, eftersom man klistrar över utagen
i avsikt att hindra användande av dem.

På
moderkortet finner man också en liten varningslapp brevid SATA-uttagen.
Man kan aldrig vara tillräckligt försiktig, och detta har ASRock
tagit i anspråk och vill pointera för den som installerar sina
SATA-diskar, att det finns en manual att tillgå för detta.

Kortet
ser ut att vara synnerligen alldagligt. ASRock har dock inte helt glömt
bort entusiasten. En av de många finesser det skyltas med är ASRock
U-COP. Det är i all enkelthet en så pass bra funktion som överhettningsskydd,
något som alla moderkort borde ha. Överklocka går det också
att göra, och det gör man med funktionen Hybrid Booster. Hybrid
Booster är ungefär som Abit’s Soft Menu. Här ställer du
in klockfrekvens, multipler, spänning osv. Skulle du göra något
fel någon gång, så datorn inte startar, finns det ett skyddssystem
som automatiskt återställer systemet så du alltid kan starta
upp.

Det
låter ju som en tilltalande produkt. Vi tar en liten titt på den
lite udda layouten av moderkortet.

Det var längesen
jag stötte på ett kort som bröt mot de riktlinjer moderkortstillverkare
ständigt verkar följa. ASRock är på ingalunda sätt
något extremt udda, men det skiljer sig ändå lite från
mängden. Den tydligaste skillnaden är placeringen av minnesplatserna.
De ligger över huvud taget inte i närheten av att kollidera med
AGP-sockeln, vilket ger ASRock det bästa betyget i detta avseende. Vad
som däremot kan omöjliggöra ett byte av minnesmoduler är
om man sätter en stor kylfläns över processorn. I detta fall
skulle man kunna önskat sig ett par vinklade minnesplatser. Detta hade
å andra sidan säkert trissat upp priset en aning, så vi försöker
se det ur ett annat perspektiv; placeringen gör att minneskorten, med
rätt fläkt för cpu-kylaren, får ett fint luftflöde
runt sig.

En
annan positiv sak med detta moderkortet är den passiva kylflänsen
för nordbryggan. Även denna är placerad nära CPU-kylaren,
kanske lite för nära, men det gör även i detta fall att
komponenten kan få hjälp med kylningen av CPU-fläkten. Huruvida
det försvårar installation av kylare vågar jag inte spekulera
i. Det är i alla fall inga problem att installera Zalmans största
kopparblomma.

En
annan detalj som strider lite mot normerna är placeringen av strömregulatorpaketet.
Detta sitter (på bilden) under CPU-sockeln, bredvid IDE-kontakterna.
Där hittar vi även 12V-uttaget för processorn. En sådan
placering kan jag inte riktigt motivera, men å andra sidan ser jag ingen
nackdel med den. Möjligen finns det en liten risk att du fingrar där
då du installerar dina IDE-enheter, men en rutinerad installatör
bör inte ha några problem. Strömuttaget för själva
moderkortet sitter kanske lite tokigt till, men det är i så fall
det enda som sitter tokigt till. SATA-uttag, IDE-uttag och det mesta sitter
i övrigt bra till och är lätt att komma åt.

Bakpanelen
ger inte bara ledtrådar till vad som finns på detta moderkortet.
Vi ser också vid närmare granskning av bilden att höjden på
nordbryggeflänsen inte borde vara något hinder för installation
av CPU-kylare. Inte heller höjden på minnesmodulerna borde vara
något problem, då de hamnar i samma nivå som kylflänsen
till nordbryggan.

Personligen
gillar jag en stilrena och enkla designer, vilket jag tycker detta moderkortet
har. Klumpigheter som placeringen av ATX-strömutaget tycker jag inte
är några strörre fadäser. ASRock har lyckats med sin
design i många avseenden.

ASRock har det
mest intressanta BIOSet i denna roundup. Den skiljer sig helt från mängden
och anammar ‘American Megatrends’ layout för BIOS. Detta är ett BIOS
du kanske känner igen från ASUS moderkort. Det är ingalunda
något sämre med denna layout, utan det handlar mer om smak än
funktion. I toppen av skärmen ligger en text ‘BIOS SETUP UTILITY’ som
helatiden drar ögonen mot sig med sin flashiga bakgrund. Bakgrunden utgörs
av ett band med olika nyanser av blått som rullar bakom texten. Den
fyller ingen bättre funktion än att se häftig ut, men det brukar
räcka, i alla fall för mig. 🙂

Förstasidan
ger en liten överblick av ditt system i processortyp och hastighet, mängden
minne, hastigheten på minnena samt versionen av den BIOS du har. På
höger sida ser du en liten resumé med instruktioner för hur
du navigerar dig runt i BIOS:en. Under nästa flik, som heter Advanced,
hittar du alla de mer eller mindre avancerade inställningar som är
kritiska för prestandan och funktionen i ditt system, vilket påpekas
genom en liten varningstext.

Under
advanced tar vi oss in under ‘CPU Configuration’. Här kan vi överklocka
och ha oss, men det som är lite tråkigt är att vi enbart kan
pilla med HyperTransport. Några inställningar för spänningar
eller överklockning av AGP-bussen finns inte att tillgå. Däremot
har även detta moderkortet tagit del av AMDs Cool n’ Quiet.

Nästa
intressanta meny är ‘Hardware Health Configuration’. Dock finner vi enbart
lite väl sparsam information, innehållande temperatur för
moderkort och processor, fläkthastighet för nordbrygga och processor
samt fyra spänningar.

Det
ser inte ut att finnas mycket rum för några extrema överklockningar
på K8S8X, och testerna visar också på att detta stämmer.
Vi fick upp hastigheten på HyperTransport till ynkliga 211MHz, vilket
inte helt oväntat ger en processorhastighet på 2110MHz. Detta är
en ökning av lite mesiga 6%, och härmed klassar jag detta moderkortet
som ej lämpat för överklockning. Å andra sidan är
väl utmaning det överklockare söker, och då passar det
ju bra. Priser är ju rätt och målet för många är
ju så mycket prestanda som möjligt för så lite pengar
som möjligt.

Kortets
BIOS är bra, men inställningsmöjligheterna kunder varit fler,
i alla fall för hastighet och spänningar. Då kortet inte visade
några imponerande resultat i överklockningen anser jag dock att
avsaknaden inte är så betungande egentligen. En ökning av
6% i hastighet är resultatet vi fick, och det gör att kortet ej
lämpar sig för överklockning.

EPoX 8HDA3+ : Specifikationer
Moderkortschipset:	VIA K8T800/VT8237 Chipset
Processorstöd:	Socket 754 AMD Athlon64
Minnesstöd	DDR200/266/333/400 SDRAM 2 x 184 pin DIMM upp till 2GB
Integrerad grafikkrets:	nej
AGP:	1x AGP 8X/4X (1.5V)
PCI:	5 x 32-bit 33MHz bus master PCI
IDE-kontroller:	2 kanaler, UDMA 100/133
Extra RAID-kontroller:	4 Kanaler SATA Silicon Image RAID
SATA-kontroller:	2 Kanaler SATA 150 RAID 1/0 JBOD
Nätverkskrets:	Gigabit LAN 3Com 3C940 10/100/1000
Ljudkrets:	6-kanals AC 97 CODEC
FireWire (IEEE-1394):	nope
USB 2.0:	4 x intern header, 4 x USB-uttag baksida
Pris:	~1000kr

EPoX
har ett mycket intressant bidrag till den här roundupen. Detta kort är
helt enkelt ett fullfjädrat kort även för entusiaster. EPoX
kan skryta med inte mindre än totalt sex SATA-kanaler. Detta borde tillfredställa
även den mest hungriga hårddiskhuliganen. Tråkigt nog sparar
EPoX in med en minnesplats, och du kan alltså ha som mest 2Gb RAM med
detta kortet. Tillbehör medföljer som vanligt; kablage för
två SATA-kanaler, vilket inkluderar två strömkablar. Vidare
får man en liten bracket för det inbyggda ljudkortet med ett game-uttag,
avsett för joysticks och liknande samt ett externt SATA-uttag. IDE-kablar
följer också med för totalt fyra enheter, samt en floppykapel.
Du får såklart även en manual och tillhörande drivrutiner
med i lådan.

Vad
har då EPoX för motsvarighet till Abit’s uGuru och ASRock’s Hybrid
Booster? EPoX har, precis som andra, en myriad av olika features med kryptiska
namn. En del beskriver så enkla saker som 6-kanalsljud eller inbygt
nätverkskort. Men EPoX har också andra intressanta finesser som
jag samlat ihop i en liten tabell nedan för att lättare få
struktur på dem.

Det
finns fler skojiga namn på EPoX features, men de flesta är oftast
bara förvirrande namn på helt vanliga standardfeatures som finns
på alla kort. Det jag beskrev ovan är de mest intressanta funktionerna,
och de funktioner med namn som kanske är svårast att lista ut på
egen hand.

Med
alla dessa features kan det vara ganska intressant att ta en titt på
layouten.

EPoX har i princip
samma layout som Abit. De har, precis som Abit, placerat nordbryggan mellan
bakpanelen och CPU-socketen. Även de extra uttagen för SATA-hittar
vi på i princip samma ställe. IDE-uttagen har även dessa en
bekant placering, vilket även gäller uttaget för disketstationen.

EPoX
moderkort lider således av samma misstag som Abit redan begått.
Sålänge du har ett monstergrafikkort i datorn blir det inte tal
om några minnesbyten. Förhoppningsvis kommer inte korten blir mycket
längre i framtiden. Nästa pryl som tar emot är ju hårddiskarna,
vilka känns lite mindre motiverande att byta plats på vid grafikkortsbyte.

EPoX och Abit
kör med samma krets för nätverkshantering. På EPoX kort
hittar du denna lilla krets mellan AGP-platsen och den första PCI-platsen.
Tittar du närmare nedre hörnet av kortet ser du EPoX lilla BIOS-chip.
Inget av korten i roundupen har något extra BIOS-chip, vilket jag tycker
åtminståne Abits värstingkort kunde haft. Är man riktigt
hängiven kommer man förmodligen testa många olika bios och
då ökar risken för en felflashning.

Även ATX
och 12V utagen är formidabelt placerade. Kanske hade man velat ha dem
närmare bakdelen av moderkortet, så man slipper böja och dra
i sladdarna när man fiffigt buntar ihop dem med nätaggregatet för
att få ett renare utseende i sin burk.

På
bakpanelen hittar vi allt man kan önska sig, och lite till. Där
finns till och med optisk och koaxial digitalutgång. Detta kanske låter
som en overkill feature för de flesta. Men faktum är, att i alla
fall jag personligen, behöver inte fråga särskilt många
innan jag stöter på någon som uteslutande kör med detta.
Ett extra nätverkskort är inte heller helt fel. Många tycker
om att bygga sina egna små nätverk i hemmet och exprimentera med
diverse mjukvara för att routa runt trafiken. Även om man kanske
inte låter ett spriljans nytt kort tjänstgöra som brandvägg
eller router, kommer ju även detta kortet någon gång att
nå det stadie då det på något mystiskt sätt blivit
långsammare, eller känns slöare och en uppgradering krävs.
Vi känner alla till symptomerna för prylgalenhet.

Med
dessa orden avslutar rundturen på EPoX-kortet och avslöjar samtidigt
att vi tyckte EPoX lyckades bra med sin layout.

EPoX drar sig
inte för att följa trenden. Även EPoX använder sig av
Phoenix Award BIOS och det är absolut inget dåligt med det. De
flesta moderkortstillverkare använder sig av Phoenix Award, och hur underbart
vore det inte om någon av BIOS-typerna blev någon slags standard.

EPoX
layout för BIOS är till synes fullkomligt standariserad. Vi har
inga konstiga menyer med märkvärdiga namn så som Cell Core
eller uGuru. Faktum är att EPoX 8HDA3+ inte har något av det. Alla
de intressanta inställningarna hittar man under antingen under Advanced
BIOS Features eller under Advanced Chipset Features. Under den förstnämnda
finns inställningar för HyperTransport. Här kan du överklocka
och justera spänningar för processor, AGP och minnen. Övriga
minnesinställningar, som timings eller liknande, hittar du under Advanced
Chipset Features. Även detta kortet använder sig av AMDs Cool n’
Quiet.

Detta
är alltså det första kortet med klara besked på var
du ställer in minnesspänning. Menyerna ser kanske inte lika flashiga
och utarbetade ut som t.ex. ABITs uGuru, eller MSIs Core Cell, men de fyller
sin funktion och är tydliga i vad de är till för.

Överklockningen
gick inte helt oväntat lika bra som med ABITs kort. De använder
trots allt samma chip så det skulle inte förvåna mig om de
klarar ungefär samma nivå av överklockning. Hade vi haft en
processor som klarat lite högre hastigheter hade vi nog sett lite skillnad
mellan korten i alla fall. 220MHz HyperTransport och 2200MHz på processorn
var inte helt oväntat vad vi nådde.

EPoX
8HDA3+ har helt klart potential att bli ett bra överklockningskort. Med
möjligheter att justera spänning för processor, AGP och minne.

Abit KV8: Specifikationer
Moderkortschipset:	VIA K8T800/8237 Chipset
Processorstöd:	Socket 754 AMD Athlon64
Minnesstöd	DDR200/266/333/400 SDRAM 2 x 184 pin DIMM upp till 3GB
Integrerad grafikkrets:	nej
AGP:	1x AGP 8X/4X (0.8V/1.5V)
PCI:	5 x 32-bit 33MHz bus master PCI
IDE-kontroller:	2 kanaler, UDMA 100/133
RAID-kontroller:	nej (enbart på on-chip SATA)
SATA-kontroller:	2 Kanaler SATA 150 RAID 1/0 JBOD
Nätverkskrets:	VT6122 10/100/1000 Mb PCI Ethernet Controller
Ljudkrets:	6-kanals AC 97 CODEC
FireWire (IEEE-1394):	nej
USB 2.0:	2 x intern header, 4 x USB-uttag baksida
Pris:	~ 950kr

KV8
Pro heter alltså detta moderkortet. Det är ett fullfjädrat
kort för er som kanske inte behöver sådär extremt många
diskenheter, men ändå vill ha alla andra fiffigheter. Med kortet
ingår som vanligt kablage för diverse utrustning samt tillhörande
manualer och snabbinstallationsguider. Två SATA-kablar samt en Y-kabel
med en molex i ena änden och två SATA-strömanslutningar i
andra. En smart lösning enligt min mening då du slipper ockupera
två anslutningar från ditt nätagregat. Vidare följer
såklart ett par vanliga hederliga IDE-kabelar med, samt en precis lika
hederlig kabel för din nya fräna diskettstation.

Någonstans
måste du fästa din toktunga cpu-kylfläns och fläkt. Detta
har Abit räknat med och därför följer även en fästanordning
för detta med. Fästanordningen var inte monterad då vi fick
kortet, så för er som använder kylare som inte använder
sig av denna fästanordning är detta goda nyheter.

Det
ingår även lite små features med detta moderkort. Abit har
valt att döpa dessa tämligen vanliga funktioner med kryptiska namn
och det vilar över mig en förbannelse att varje gång förklara
vad dessa kryptiska namn syftar på. Till att börja med har vi något
som ni säkert hört talas om förr. Det kallas uGuru. Tittar
man på moderkortet ser man en liten krets med flashigt klistermärke
på och texten GURU. Nyfiken är bara ett av mina förnamn så
det flashiga klistermärket har mot sin vilja och till stor förtvivlan
avlägsnats från kretsen, för att avslöja vilka hemligheter
Abit smyger med.

Under
det flashiga och numera förtvivlade klistermärket hittar man ett
helt harmlöst litet Winbond-chip vid namn W83L950D. Att kalla denna anspråkslösa
krets för processor är inte helt utanför perferien. Söker
man på Google efter W83L950D hittar man som första länk en
vacker pdf-fil, utformad av Winbond och fylld med intressant fakta om denna
lilla krets. Den innehåller bland annat en PWM (pulsbreddsmodulator),
en funktion som kan vara till stor nytta vid styrande av fläktar. Huruvida
Abit har valt att använda denna funktion för detta är för
mig okänt, men det är inte helt omöjligt. Förrutom PWM
är denna kretsen även en liten microprocessor, men vilken man kan
göra ett okänt antal fiffigheter. Om vi tar oss fram till det intressanta
i detta babblandet handlar det om en bunke funktioner Abit har serverat för
att styra och ställa bland inställningarna på ditt moderkort.
För att göra en kort historia ännu kortare handlar det om följande
vettigheter och ovettigheter:

Några
andra funktioner finns det också, men jag tvivlar på att de har
med uGuru att göra över huvud taget. Funktioner som FlashMenu (som
funnits på tidigare Abit-moderkort utan uGuru) samt Audio EQ, vilket
gör att du kan justera effekter för ljud osv har jag uteslutit ur
listan.

Med
uGuru har du i alla fall total kontroll över ditt överklockande.
Du kan ställa in precis varenda liten spänning som kan vara intressant
för överklockning.

Vi
tar oss en titt på layouten då.

Vi ska nu säga
några ord om moderkortets layout, det mest viktiga då man bygger
sin dator. Abit har alltid varit duktiga på att placera komponenter
på ett sätt så installationen blir så enkel som möjlig,
men ingen är perfekt… eller?

Detta
är nog en av de bästa layouts jag någonsin har sett. Ska man
vara petig så är väl kanske inte de interna anslutningarna
för USB särskilt väl placerade, men då man väl fått
dit dem finns det ju ingen anledning att flytta på dem. Abit kör
också stenhårt på sina röda PCB:er, vilket kanske inte
skimrar så vackert i neonljus. Men färgen på moderkortet
kan ju göra detsamma.

Minnesplatserna
är väl placerade och skymmer inte för några stora grafikkort
alls. Något som kanske är lite svårt att komma åt då
man har ett stort grafikkort kan däremot vara CMOS-resetbygeln. Den sitter
precis under grafikkortet och det är inte omöjligt att du kan få
ta ut grafikkortet för att nollställa CMOS-minnet. Dock har ju kortet
en fin finess som gör att det själv återställer sig ifall
det inte skulle gå att boota datorn. uGuru slår mig på fingrarna
var jag än försöker peka ut fel.

Under
minnessocklarna sitter 12V-kontakten från nätaggregatet väl
undangömt utmed kanten. På tal om ström så finns 12V
kontakten en bit in på moderkortet strax bakom CPU-sockeln. Den kunde
ju även den suttit ut med moderkortskanten, men har man ett tight chassi
är det skönt att den inte sitter så nära kanten på
nätaggregatet, så det finns väl egentligen inget dumt att
säga om den placeringen heller.

Vad
gäller CPU-sockeln ser det riktigt rent och snyggt ut runt den. Det är
ett gäng höga kondensatorer mellan sockeln och uttagen på baksidan
som kan tänkas ställa till problem. Jag hade dock inga problem då
jag testade både box-kylningen för Athlon FX och Zalmans största
kopparmonster.

Placeringen
av SATA-uttagen är heller ingen man ser illa på. De sitter precis
lagom för att, med ett normalt utformat ATX-chassi, få ett så
kort avstånd till dina hårddiskar som möjligt. Floppy-uttaget
sitter också undangömt utmed kanten, precis som ATA-kontakterna.
Den fräcka saken som sitter bredvid BIOS-chippet är faktiskt en
sifferdisplay. Denna hjälper dig att – med hjälp av olika koder
– felsöka ditt moderkort om något skulle gå fel. För
övrigt ser det ut som att BIOS-chippet är löstagbart, vilket
är fiffigt ifall man flashat fel och behöver hjälp att boota
med sin kompis BIOS-chip.

En
bit ovanför och mellan displayen och BIOS-chippet sitter uGuru, som vi
bekantat oss med tidigare. På nästa sida får du se lite av
KV8 Pro BIOS, där du även ställer in allt som har med uGuru
att göra.

Abit har, liksom
både MSI och EpoX, använt sig av Phoenix Awards BIOS. Alla inställningar
för överklockning, spänningar och fläktar är ihopbakade
under ett litet menyval som kallas uGuru. Abit har gjort väldigt mycket
för att marknadsföra denna funktionen, så vi tar oss en liten
titt på vad uGuru kan erbjuda.

uGuru
är nog något av det häftigaste i denna recensionen. Det är
så mycket mer än bara ett namn och i uGuru kan du ställa in
i stort sett ALLT. Du kan finjustera varje enskild spänning efter önskemål
och du har full kontroll över din överklockning. Detta är nog
det mest kompetenta kortet med avseende på överklockning.

Under
uGuru kan du också hålla koll på hur många gånger
systemet har startats och hur många timmar det totalt har varit igång
samt hur många gånger du har tryckt på resetknappen. Du
kan också låta ‘Fan EQ’ styra över hela tre fläktar,
och som användare av ABITs EQ kan jag intyga att den fungerar verkligen
bra. Något som kan vara lite irriterande är att den kan i sällsynta
fall haka upp sig på full fart och du får i värsta fall starta
om datorn för att fläktarna ska varva ner igen.

Överklockningen
med KV8 Pro gick efter omständigheterna bra. Vi kom upp i en stabil hastighet
av 220MHz på HyperTransport, vilket gav 2200MHz på processorn.
Detta är samma hastighet som vi lyckades nå med MSI-kortet, vilket
ytterliggare stärker mina teorier om att flaskhalsen inte är moderkorten
i det här fallet, utan processor och minne.

Det
är lite tråkigt att vi inte lyckas överklocka korten mer än
10% i testerna, men vi måste tänka på att prestandan ökar
mer än enbart de 10% som ökningen av processorhastighet ger. 10%
är ju trots allt en skaplig ökning, och ger man det lite mer tid
och finjusterar spänningarna så kan man säkert nå en
ökning av runt 20%. Abit K8V har alltså god potential för
överklockning, inte bara genom att vi faktiskt lyckades nå lika
långt som med MSI-kortet, utan även av den anledning att vi kan
justera i stort sett alla spänningar på kortet med god precision.

Vi börjar
med att titta på en av de mer använda testsapplikationerna, nämligen
SpecViewperf. SpecViewperf kör ett antal simuleringar på datorns
förmåga att rita upp 3D, så som det pressenteras i proffesionella
miljöer som 3D Studio Max eller Lightwave. Testet sätter stor press
på processorn.

Alla
korten presterar i princip lika bra. I det test där den procentuella
skillnaden är som störst är det ASRock som ligger före.
Å andra sidan kammar ABIT hem två medaljer med sitt K8V PRO.

Vi spanar vidare
på ett annat välkänt testprogram, som heter SiSoft Sandra.
I dessa testerna testas moderkortets (i det här fallet processorns) minneshantering.
Länge har nordbryggan och dess implementering varit kritisk för
hur bra ett kort presterat i dessa tester, men med Athlon 64 har gapet mellan
korten minskat drastiskt. Athlon 64:a har som bekant sin minneshanterare inbyggt
i sig, vilket flyttar denna belastning från nordbryggan till processorn.
Testet är därför mindre beroende av själva moderkortet
i sig, men kan ändå vara intressant.

Detta
testet visar sig fortfarande vara viktigt. Det blir delad seger för ASRock
och MSI. EPoX hamnar på sista plats i alla tester, men marginalerna
är så små att det inte ens är i närheten av märkbart.

Vi tittar lite
på poängen i 3DMark 2001 samt 3DMark 2003. Poängen säger
inte så mycket om kortens funktion och prestanda egentligen, och poängen
bör tas med en nypa salt. Vi visar även kortens poäng i PCMark04,
som är en summering av ett gäng brukstester där bland annat
videokomprimering, filkomprimering, kryptering och videoredigering finns med.

Vi
säger inte så mycket om dessa testerna, utan låter dem tala
för sig själva. Korten presterar mycket jämnt och det är
inte alls oväntat.

Brukstesterna
rör sig om saker du gör med datorn då du inte spelar t.ex.
Det kan vara packa filer, som i WinRAR eller flytta lite bilder över
USB eller FireWire från en kamera, eller komprimera videosekvenser för
att spara utrymme.

WinRAR-testerna
visar hur liten skillnaden egentligen är mellan dessa korten. Något
avvikande är EPoX resultat, men med tanke på EPoX prestanda i övriga
tester hävdar jag att detta måste bero på en extern felkälla,
eller rent av något en enkel BIOS-uppgradering kan rätta till.
Jag körde testerna många gånger för att försäkra
mig om ett så rättvist resultat som möjligt, dock vägrade
EPoX kort ge mer prestanda.

Ett
annat intressant test är USB-prestandan. Denna skiljer sig tydligen mycket
mellan de olika korten. KV8 Pro och EPoX är de som har bäst implementering
av USB-gränssnittet, och det är inte förvånande att de
ligger i jämna steg med varrandra. De använder båda K8T800.
De båda andra korten ligger hack i häl på varrandra, men
vad som förvånar mig är hur dåligt MSIs kort presterar
med FireWire som gränssnitt. Jag gjorde samma tester på min egen
dator, med i870P, för Pentium 4, som chipset. USB-prestandan låg
på samma nivå som K8T800, men firewire presterade betydligt mycket
bättre där, och piskade till och med USB 2.0 med några få
megabyte per sekund.

Vi lämnar
de syntetiska testerna för en stund och tar en titt på en mycket
populär 3D Shooter. Unreal Tournament 2004 är ett relativt nytt
spel och är inte bara beroende av grafikkort utan även processor,
för sin utmärkta fysik och AI. Testerna körs med demoversionen
av UT2004. Vi tittar även på den gamla hederliga multiplayer-shootern
Quake 3 Arena samt det krävande helikopterliret Commanche 4.

Även
här ligger korten mycket tätt prestandamässigt. Det är
ASRock som är först i de flesta fallen, men även EPoX kammar
hem en vinst i ett test, i vilket ASRock faktiskt ligger sist. Det går
inte att dra några slutsatser om vilket kort som är bäst här
heller, eftersom marginalerna är så små. Dock ser det ut
som ASRock plockar hem flest medaljer.

Korten vi har
testat är MSI Neo (med nVidias nya chipset nForce 250GB) ASRock K8S8X
(med SiS chip för Athlon 64, SiS 755), samt EPoX 8HDA3+ och ABIT KV8
Pro, båda med VIAs K8T800. Alla chip presterar mycket jämt med
varrandra. Det
är svårt att utse någon vinnare i detta testet, inte bara
i ren prestanda utan även vad gäller andra avseenden. En anledning
till att prestagapet mellan chippen blivit mindre är naturligtvis för
att Athlon 64 nu har sin egen minneskontroller i själva processorn.

Alla korten är
klart stabila och testades med SiSoft Sandras Burn in Wizard där CPU
och RAM -test kördes kontinuerligt på högsta prioritet i ett
dygn. Jag är faktiskt lite förvånad att inte ett enda kort
krashade under något av testerna heller. Athlon 64-plattformen får
nog anses vara väldigt stabil när allt kommer omkring.

De kort som hade
den bästa layouten var helt klar de byggda på K8T800-chippet, nämligen
EPoX 8HDA3+ och ABIT KV8 Pro. Vad gäller tillbehör så vinner
nog ändå EPoX med sitt 8HDA3+. Vad gäller features är
det svårare att utse någon direkt vinnare. Alla kort bjuder på
olika finesser men rent hårdvarumässigt är nog det kort med
nForce 250GB, med sin inbyggda brandvägg, mest intressant. Ur överklockningssynpunkt
och med avseende på justeringsmöjligheter för spänningar
vinner dock Abits kort med uGuru. Vilket kort som vann överklockningen
vad dock svårt att bestämda då begränsningarna låg
i processorn och/eller minnena snarare än moderkorten i sig.

Nedan följer
en liten resumé av kortens för och nackdelar. Jag skulle kunna
dra upp många fler för och nackdelar med korten, men det skulle
då börja röra sig om mer personliga preferenser än ett
objektivt bedömmande. Alla korten är mycket bra och det är
svårt att kora någon speciell vinnare av alla kategorier.

MSI Neo	ASRock K8S8X
Fördelar: + Bra manual + Brandvägg + Tillbehör Nackdelar: – Pris – Firewireprestanda – USB-prestanda	Fördelar: + Storlek + Prestanda + Pris Nackdelar: – BIOS-inställningar – Överklockning – USB-prestanda – Två DIMM-sockets

EPoX 8HDA3+	ABIT KV8 Pro
Fördelar: + Layout + Tillbehör + Features + USB-prestanda Nackdelar: – BIOS-inställningar – Två DIMM-sockets	Fördelar: + Layout + BIOS (uGuru) + Features + USB-prestanda Nackdelar: – Två DIMM-sockets

En vinnare måste trotts allt utses, och hade jag själv fått välja hade det troligtvis, med knapp marginal, blivit ett KV8 Pro. Dels för att det har många finnesser men också för att det har en bra layout och ger bra prestanda.

Stort tack till
MSI, EPoX och Abit för att de bidrog med sina kort till detta testen.
Även ett stort tack till Thomas Persson på cas2
som bidrog med
kortet från ASRock.