Svenska SSD Guiden: Två SSD-enheter från TeamGroup

TeamGroup Ultra L2

Först ut i dagens test är en enhet vid namn Ultra L2. Enheten har börjat säljas i Sverige och ska tydligen sälja bra (enligt prisjakt). Detta är en “SSD till lägsta möjliga pris”-enhet och det märks också på specifikationerna. Sist vi testade en sådan enhet (Verbatim 128GB) så var vi inte särskilt imponerade. Den här enheten har dock en SATA 6Gbps-kapabel kontroller från Sandisk och förhållandevis bra specifikationer för sekventiell data. Går vi istället över till slumpmässig skrivning och läsning så är vi inte alls imponerade.

Prestandan vid slumpmässig läsning ser oroväckande låg ut och vi rynkar lite på pannan och går raskt vidare till slumpmässig skrivning. Här är inte prestandan bara dålig utan rent av värdelös. Vi pratar alltså lägre prestanda än de SSD-enheter som lanserades 2009. Siffrorna är fortfarande ungefär 5 gånger högre än vad en hårddisk presterar, men i dagsläget så är 1 800 IOPS väldigt lågt.

SSD	Storlek	Läshastighet	Skrivhastighet	4K Skriv	4K Läs	Lägsta pris
TeamGroup Ultra L2	128 GB	450 MB/s	350 MB/s	1 800 IOPS	9 400 IOPS
TeamGroup Ultra L2	64 GB	450 MB/s	220 MB/s	1 800 IOPS	9 400 IOPS
TeamGroup Ultra L2	32 GB	450 MB/s	110 MB/s	1 800 IOPS	9 400 IOPS

L2 finns tillgängligt i tre storlekar och den slumpmässiga prestandan ligger på samma låga nivå på alla modeller. Det som skiljer är den sekventiella överföringshastigheten. Trots den låga slumpmässiga prestandan så måste vi säga att det är imponerande att lyckas hålla så pass hög sekventiell prestanda trots den låga kapaciteten. 32GB-modellen kommer troligtvis endast använda sig av två stycken minneschip, vilket gör prestandan extremt begränsad. Idag kommer vi dock att ta en titt på den största och snabbaste modellen, nämligen den på 128 gigabyte.

Det märks direkt att detta är en billig enhet. Kartongen är väldigt simpel och man får inte med några tillbehör alls. Själva enheten är gjord i hårdplast som känns förhållandevis vek. Å andra sidan så blir enheten väldigt lätt och det är nästan så man undrar om Teamgroup faktiskt har någon SSD där inne, så lätt är den. Enheten är ihopsatt med ett antal plastclips och det är lättare sagt än gjort att faktiskt öppna upp den. Men allt går med vilja och våld och efter att ha forserat in en skruvmejsel på ena sidan, så lyckades vi faktiskt öppna enheten utan allt för stora skador. Ett tips till alla läsare: Försök inte att göra detta hemma.

Väl inne i enheten så hittade vi ett litet kretskort som huserar en kontrollerkrets från Sandisk. Förutom det så hittar vi också fyra stycken minneskretsar från just Sandisk. Vad vi kan se så finns det ingen extern dram, så gissningsvis så används plats i NAND för att cacha data. Inte helt olikt det Sandforce gör. Utan några specifika datablad från Sandisk så vet vi inte jättemycket om dessa minneskretsar. Vi vet att de är Toggle-NAND tillverkade med 24 nanometerteknik och att de är tillverkade av Sandisk. Eftersom de är tillverkade på 24 nanometer så antar vi att varje chip innehåller 4 stycken NAND-enheter och därmed ge varje chip en kapacitet på 32 gigabyte och en total lagringskapacitet på 128 gigabyte.

Minneskretsarna har också en annan teknik som Sandisk kallar för nCache eller Non Volatile Write Cache. Det är egentligen inget märkvärdigt utan det är att en liten del av varje minneskrets arbetar i “SLC-läge”, och som dedikeras till att hantera små skrivningar. När flera små skrivningar görs, så slås dessa samman för att fylla en hel “sida” i flashminnet. Dessa flyttas sedan succesivt över till den vanliga lagringsytan när enheten är i vila. Troligtvis med hjälp av enhetens inbyggda garbage collection. Fördelen med detta, jämfört med ett vanligt DRAM, är att eftersom informationen är lagrad i ett icke-flyktigt minne, vilket gör att man kan spara det i cachen i flera timmar innan det flyttas över. I vanliga DRAM så kan data endast lagras i en sekund, om ens det. Nackdelen är förstås att NAND-flash är betydligt långsammare än DRAM. I den 128GB-modell som vi testar idag så ska den totala storleken på cachen vara över 2 gigabyte. Eftersom vi fortfarande har tillgång till lika mycket data som andra 128GB enheter, så antar jag vi att cachen ryms inom de 7% som vanligtvis dediceras till overprovisioning.

Den här bilden stämmer inte riktigt, då TeamGroup L2 inte har någon L1 cache.

Sedan kommer vi till Sandisk kontrollern. Detta är första gången som vi sett att Sandisk har sålt sina kontrollerkretsar till andra företag. Kontrollern ifråga heter Sandisk 20-82-00270-1 och är en 4-kanals kontroller som används främst i snabbare USB-minnen. Den har dock använts i Sandisk egna ReadyCache enheter. Dessa är enheter med lägre pris som i första hand är tänkt att paras ihop med en mekanisk hårddisk. Vi har också sett att kontrollern använts i cache-enhet i ultrabooks. Detta för att komma billigt undan och ändå klara Intels ultrabook specifikationer.