ABIT AB9 QuadGT är ett av abits senaste moderkort baserade på Intels 965P-styrkrets och vi har kikat närmare på vad detta kort erbjuder för både vanlig användare och mer entusiastiska överklockare.
Som ni känner till är Intel för tillfället härskare på datorprestandascenen med sin Core 2 Duo/Quadro-serie, och aldrig förr har vi skådat ett sånt tempo hos en processortillverkare när det gäller att utveckla nya produkter. Fyrkärniga processorer finns redan och snart har vi de första 1333MHz FSB-processorerna ute i butik, samt DDR3-plattformar till sommaren och 45nm-processer vid tillverkning. Med andra ord, en hejdundrande utvecklingstakt, som självfallet ställer höga krav på moderkortstillverkare.
Förvisso blev nog ingen konsument speciellt ställd över Core 2-seriens lansering i sensomras, men faktum är att moderkortstillverkarna har haft det knepigt att hänga med i svängarna, speciellt de mindre utan enorma summor att lägga på R’n’D.
Vid lanseringen av P965-chipsetet kom Abits första AB9-inkarnationer ut i form av AB9 och AB9 PRO och dessa var ganska problemfyllda historier som verkade lida ganska hårt av JMicrons S-ATA-kontroller som inte ville låta någonting fungera. Även minneskompabilitet var en plump i protokollet. Allt detta skall vara löst med BIOS version 15 från Abit dock.
Mycket har dock hänt sedan dess, Abit har presenterat högvis med högpresterande och spännande moderkort, såsom IN9-32x MAX baserad på NVIDIA 680i, mATX-kortet IP-95 som ska vara riktigt bra till överklockning, och sist men inte minst ett förhoppningsvis nytt namn att lägga på minnet i AB9-serien, nämligen AB9 QuadGT. Med stöd för bland annat CrossFire, HDMI-header från det integrerade ljudkortet och en näve andra innovationer är detta ett mycket spännande kort, och vi ämnar att ta reda på exakt hur bra kortet är, med överklockning i fokus återigen.
 |
|
|
abit AB9 QuadGT
|
|
| Processorstöd |
Intel Core 2 Duo/Quadro/Pentium D 1066/800MHz FSB |
| Chipset | Intel P965/ICH8R |
| Minne |
4×240-pin DIMM sockets, max 8GB, |
| Expansionsplatser |
1x PCI-E x16 |
| Lagring |
6x SATA 3Gb/s via Intel ICH8R (AHCI & RAID0/1/5/10) |
| Interna anslutningar |
6x USB |
| Externa anslutningar |
1x PS/2-mus |
| Storlek |
305x245mm |
| Pris |
~1700kr |
Spännande nog finns en HDMI-kontakt för S/PDIF-ljud att kopplas till grafikkort med HDMI, något som kan vara mycket bra att ha om man har en hemmabio eller liknande man känner för att koppla datorn till. Någon kabel medföljer dock inte.
Två stycken eSATA-kontakter finns också på bakpanelen för den som känner för det.
Mest spännande ur överklockningssynpunkt är ändå CCMOS-switchen på baksidan, som låter dig nollställa CMOS efter till exempel en misslyckad överklockning, en mycket bra feature, omän inte så revolutionerande som Abit försöker få det att verka. Detta har använts på SFF-datorer ett bra tag och till exempel DFI LP UT ICFX3200T2R/G kräver inte ens att du lyfter ändalykten ifrån stolen och börjar leta switchar på baksidan, utan här räcker det med att hålla in Power + Reset-knapparna i fyra sekunder. Helt klart en välkommen funktion, dock.
Abit har på sistone gått mot mörkare färger på deras moderkort, och detta är inget undantag. Hela kortet är i mörkblått med flänsar och heatpipes i koppareloxerat. Här har vi dock en enhetlig färgsättning på allting, till skillnad från tidigare recenserade Gigabyte GA-965P-DS3 till exempel. De enda portarna som inte är svarta är två minnesportar, vilket bidrar till en väldigt enhetlig känsla när det kommer till färgsättning.
 |
 |
Alla kontakter sitter behändigt utmed sidan på kortet, och IDE-porten är vinklad, medan floppykontakten inte är det. Vidare har vi även Power- och Reset-knappar direkt på moderkortet, en mycket behändig feature. Hursomhaver skådar vi en PCI-E x1-port mellan de två större PCI-E x16-portarna, och har man dualslot-kylare samt kör två grafikkort på en gång kan man gott hälsa hem till en PCI-port.
 |
 |
Runt sockeln har vi det rent och prydligt, med Silent OTES-flänsen som största hindret, då den i vissa extremfall kan hamna för nära sockeln. Även en kondensator sitter lite lustigt till, men denna går det ingen nöd på. Men det ser onekligen lite kul ut med en kondensator runt hela sockeln. Detta var dock inga som helst problem med kylarna som använts under testet.
Kikar vi vidare på Silent OTES-kylningen ser vi främst att det går en heatpipe till den från nordbryggan, och tur är väl det, annars hade nordbryggan förmodligen brunnit upp med tanke på den lilla flänsen som sitter där. Detta i sig är vare sig spännande eller upphetsande dock, men lite upphetsad kanske man blir av vad som befinner sig under denna lite större fläns som heatpipen slutar i. Nämligen en femfasig digital PWM, därav avsaknaden av alla regulatorer runt sockeln.
 |
 |
Ger man sig på att leta konventionella spänningsregulatorer hittar man faktiskt en, om man kollar noga. Däremot inte runt sockeln, utan vid minnena. Hit har även alla kondensatorer emigrerat, då de uppenbarligen inte var välkomna runt sockeln.
Vid en första anblick ser BIOS ut som precis vilket Award-BIOS som helst, precis som sig bör. Här har vi en skillnad från de ursprungliga AB9:orna dock, här är bakgrunden blå till skillnad från den rosa som våran egen Crotale uttryckte sin kärlek för under DreamHack. Det känns inte lika unikt, men i ärlighetens namn är en blå bakgrund mycket trevligare att kolla på än en rosa.
 |
 |
Sedan ligger överklockningsmenyn µGuru Utility väldigt smidigt tillhands då man inte behöver navigera nånting alls, bara trycka på enter när man kommer in i BIOS. Dyker man in där uppenbarar sig denna meny.
Detta är efter att ha laddat "Optimized Defaults", lustigt nog "optimerar" Abit genom att skänka användarna en överklockning på 6MHz FSB. Om det är meningen eller inte är dock en annan femma som vi låter bli att spekulera i.
Tar vi oss en titt på FSB-intervallen ser vi att den är ställbar mellan 133 och 600MHz och Abit har valt att döpa den till External Clock. Förhoppningsvis går kortet hela vägen till 600MHz, det återstår dock att se till överklockningstesterna.
 |
 |
Vidare har vi N/B Strap CPU As, vilket i princip är en divider för nordbryggan och vilken hastighet den ska gå i. Denna är ställbar i "By CPU", PSB1066, PSB533 och PSB800, ingenting revolutionerande här, utan det är precis som sig bör.
Under N/B Strap har vi minnesdividern, DRAM Spec. Här har vi "By SPD" (4:5), DDR2 533, DDR2 667 och DDR2 800. Inget formellt stöd för DDR2 1066, men å andra sidan lär väl ingen köra sin CPU i standardfrekvenser samtidigt som minnena tuffar på i över 1GHz.
 |
 |
Sist ut i raden frekvensinställningar har vi PCI Express-frekvensen, ställbar mellan 100 och 200MHz. Denna höga frekvens kan komma till nytta om man ger sig på mjukvaru-Crossfire, annars finns knappast någon anledning att ge sig på denna.
Kollar vi under PCI Express-frekvensen hittar vi en väldigt intressant avdelning, nämligen spänningsinställningarna, Voltages Control.
 |
 |
 |
Högst upp på denna sida har vi CPU Core Voltage, vilket självfallet är en väldigt viktig spänning. Lägsta inställningen är 1.25, högsta 1.85V, allt med 0.01V-intervaller. Väldigt generöst på spänningssidan åtminstone till CPU med andra ord, även om den lägsta spänningen kanske inte direkt är HTPC-anpassad om man vill köra med passiv kylning. Men å andra sidan är det väl ingen som köper ett kort som är ämnat för överklockning och stoppar i sin HTPC.
Självfallet finns även myriader av andra spänningar såsom VDimm, DDR2 Voltage i BIOS. Denna är väldigt generöst ställbar mellan 1.8 och 3.0V, med väldigt fina 0.025V-ökningar. Detta ensamt i sig är värt en applåd och något vi verkligen välkomnar.
 |
 |
Näste man till rakning är CPU VTT 1.2V Voltage, vilket torde vara VFSB omskrivet till universella uttryck. Denna är ställbar upp till 1.5V, och 1.2V är alltså standardspänning som namnet till inställningen antyder. Intervallerna här är 0.1V. Kanske i grövsta laget, åtminstone sett i kontrast till de andra spänningarna, men å andra sidan är detta ingen spänning som kräver några enorma finjusteringar.
 |
 |
Sedan har vi MCH 1.25V Voltage, med andra ord nordbryggans spänning. Även här antyder namnet standardspänningen, 1.25V. Här har Abit plockat fram det tunga artilleriet och tillåtit spänningar upp till 1.7V, en spänning som borde få heatpipeanordningen på nordbryggan att skälva av värme. Mycket generöst däremot, då detta kan komma till nytta med grövre kylning på nordbryggan än just standardkylningen. 0.05V-intervallerna är också på sin plats.
Självfallet kan även spänningen till sydbryggan, ICH 1.05V Voltage, ställas in. Här skådar vi förvisso inga värden som gör att din elleverantör gnider händerna och hånflinar när denne skickar dig elräkningen, men upp till 1.2V bör räcka till det mesta. Även här ser vi 0.05V-intervaller mellan 1.05 och 1.2V.
 |
 |
Allra sist ut har vi ytterligare en inställning som påverkar minnet, nämligen DDR2 Reference Voltage, som är ställbar till 0% (standard), +2%, -2% samt -4%. Här kan man helt enkelt finjustera spänningen till minnet om man känner att 0.025V-intervallerna inte riktigt tillfredsställer dig.
Tråkigt nog ligger inte minnesinställningarna under samma meny som frekvenserna och spänningarna, under µGuru Utility, utan under Advanced Chipset Features. Förvisso inget som skapar huvudvärk, men ändå en smula oenhetligt till känslan. Inte heller själva inställningsmöjligheterna imponerar med tCL, tRCD, tRP, tRAS, Command Rate och tRFC som de "enda" inställningarna. Med tanke på alla fina spänningsmöjligheter hade vi i ärlighetens namn väntat oss en hel del fler timings att ställa in. Ingenting som inte går att åtgärda inuti Windows, men fler "småtimings" i BIOS hade varit att föredra.
 |
Så vad finns det att säga om detta BIOS? Jo, det är mycket kompetent, om man kan kalla ett BIOS för det. Det finns spänningsinställningar så det räcker och blir över för de flesta, och sedan har vi självfallet en hel del andra saker som vi inte tog upp här, såsom fläktstyrning på samtliga kontakter, med ställbara spänningar på portarna. Man kan ställa in en typ av temperaturstyrning med CPU som referens, man matar helt enkelt in en temperatur ovanför vilken man vill att alla ens fläktar vill gå på fullt ös.
Features finns så det räcker och blir över, Abit har tillochmed lagt till en massa LEDs på baksidan av kortet (ena riktigt starka jäklar) och styrning av dessa finns i BIOS. Vidare har vi en enormt fin temperaturbevakningssida med CPU-temperatur, system-temperatur, värmen på alla PWM-faser samt genomsnittlig spänning för PWM och maximal spänning i PWM. Man kan även ställa in valfri temperatur där man vill att datorn ska stängas av för var och en av dessa. Samma sak gäller spänningsbevakningen som bevakar alla spänningar vi gick igenom under Voltage Contol-sidan.
Då året är 2007 kan man även spara överklockningsprofiler i BIOS för senare användning, närmare bestämt fem stycken.
Med andra ord är detta ett av de bästa BIOS som skapats, möjligtvis kan man klaga på den grådaskiga bakgrunden under µGuru-menyn. En riktig plump skulle dock vara de minnestimings som är tillgängliga, eftersom det finns myriader av inställningar för precis allt tänkbart och otänkbart, ta bara möjligheten att se hur många Ampere som rinner igenom strömförsörjningen till CPU för tillfället, undrar vi följande: varför finns det inte fler timings att välja på? Att säga att BIOS faller på detta är dock missvisande, det skulle bara vara ytterligare en trevlig feature att lägga på högen av de andra. Men fortfarande någonting som kan saknas av många entusiaster.
Abit har som bekant utvecklat sitt egna överklockningsprogram för Windows sedan Socket A-dagarna och detta kallas alltså µGuru. Rent praktiskt bygger det på att man ska kunna ändra spänningar och överklocka precis som vanligt i Windows, även om det i början inte direkt saknades problem. Nu ska vi dock komma ihåg att µGuru introducerades på Abits AN7 för en herrans massa år sedan, och massor har hänt sedan dess. I dagens läge skulle man knappast kunna anklaga µGuru för något annat än att vara fult, vilket kanske skulle kunna vara dess största nackdel.
Detta är självfallet subjektivt, men faktum är att inte speciellt många liknande överklockningsprogram från tillverkare är speciellt vackra, t.ex. CoreCenter från MSI, Easytune från Gigabyte och andra totalt oförståeliga program som sitter fint på tramstronen. Vid en första anblick ser µGuru ut som just ett till sådant program att lägga i högen av andra, men vid närmare granskning märker man att det faktiskt är mycket mer än bara ett skal som såg flashigt ut år 1992.
 µGuru main |
 µGuru voltages |
 µGuru fans |
Ovan har vi de tre huvudsakliga flikarna som finns i ”huvudmenyn”, nämligen övervakning av temperaturer, spänningar och fläkthastigheter. Abit EQ har Abit kallat denna del, och minnesgoda användare från Socket A-tiden kanske minns ett övervakningsprogram som hette just Abit EQ.
 OC Guru |
Sedan har vi nästa del, nämligen OC Guru. Här kan vi se hur länge datorn varit igång, hur länge datorn har haft ström men varit avstängd(!) och så vidare, samt spänningarna exakt som de är satta i BIOS, förutom VDIMM som envisas med att stå 0.1V för lågt jämfört med BIOS i den bifogade versionen av µGuru som ligger på medföljande CD-skivan.
 Fan EQ |
Sist i avdelningen stora fina knappar att trycka på har vi Fan EQ, en avdelning som visar exakt hur du har ställt in hur du vill att dina fläktar ska gå.
Detta var väl ingenting speciellt, tycker ni. Vi instämmer. Saker händer förvisso inte innan man tryckt på ”Setup”, för där gömmer sig alla roliga features. Se dessa på nästa sida.
Så när vi väl tagit oss mod att trycka på Setup-knappen får vi fram denna sida med dessa flikar:
 abit EQ Volt steup |
 abit EQ Temp setup |
 abit EQ Fan setup |
Här kan du kort ställa in vad du vill övervaka, och om du vill att datorn ska göra varningsljud ifrån sig vid vissa tröskelvärden eller om den ska stängas av vid ett annat.
 abit AutoDrive |
Autodrive är en feature som låter dig associera profiler med diverse program, du kanske till exempel vill att din dator ska gå tyst när du kollar film? Inga problem, skapa en profil som klockar ner datorn och sänk spänningen till fläktarna och associera den till det program du kollar film med. Självfallet funkar detta även till överklockning, i princip EIST med överklockning.
 abit Fan EQ |
Vidare har vi FanEQ där bilden talar för sig själv, men kort sagt kan du ställa in temperaturstyrning för dina fläktar med fyra temperaturer som referens, CPU, SYS temp, medeltemperaturen för PWM samt maxtemperatur för densamme. De tre profilerna Turbo, Normal och Quiet är förinställda, men som användare har man fortfarande User1-3 samt Default att leka med.
 abit OC Guru |
OC Guru. Var det inte det här vi längtat efter? Smaka på ordet. Säg det högt. OC Guru. Det är du som är OC-Gurun, eftersom programmet som tur är inte har någon egen vilja. Får det dig att känna dig stor? Helt rätt.
Här har vi samtliga spänningar och frekvenser som finns att ställa in i BIOS, förutom minnesinställningar. Helt fruktansvärt jättebra, om vi får säga det själva. Inga inställningar kräver omstart av systemet heller, som med vissa andra "överklockningsprogram" för Windows från tillverkare. Det enda vi kan tänkas sakna här är minnestimings, men Memset ger i all ära allt man kan tänkas behöva i timingsväg.
Programmet är även länkat till BIOS, det du ställer in i OC Guru sparas i BIOS, på gott och ont.
 abit EQ General |
Under den sista fliken, General kan man ställa in ganska normala saker såsom uppdateringsintervall och så vidare.
Det bästa med detta program är helt klart inte utseendet, utan funktionaliteten. Det finns så mycket att leka med att du aldrig kommer ha tid att göra annat än att optimera dina fläkhastigheter, och du kommer förmodligen att sitta och växla profiler mest hela tiden för skojs skull.
Okej, det må ha varit väldigt överdrivet, men det är ett högst behändigt program, det klart bästa som en tillverkare skickar med sina moderkort som vi kommit i kontakt med.
Vidare mot en genomgång av testsystemet inför våra tester.
|
|
|
| Hårdvara | Testsystem |
| Moderkort | Abit AB9 QuadGT |
| Processor | Intel Core 2 Duo E6600 (L629B) |
| Minne |
Crucial PC5300 (D9GMH) |
| Grafikkort | Gainward GeForce 8800GTS 320MB @ 675/975MHz |
| Hårddisk | Samsung SP2504C VT100-50 |
| Nätaggregat | OCZ Powerstream 520W |
| Mjukvara | |
| Operativsystem | Windows XP MCE (SP2) |
| Chipsetdrivrutiner | Intel 8.1.1.1010 |
| Grafikdrivrutiner |
ForceWare 97.92 |
| Testprogram |
SuperPI 1.5 |
På pappret ser kortet onekligen imponerande ut, och då vi på föregående sida kunde utläsa att moderkortet hade C2-steppingen på nordbryggan är våra förväntningar skyhöga. Förvisso kommer inga 600MHz FSB att behövas här, då vi trots allt har en E6600 med x9 multiplier, men betalar man 1800:- för ett moderkort förväntar man sig inte mycket annat än toppklass på allting. Om inte annat, bör det åtminstone vara stabilt som berget.
Stabilt som berget är precis vad kortet är, åtminstone till en början. Men å andra sidan är faktumet att man kör ”Optimized Defaults” i BIOS inte speciellt mycket att orda om. Värt att notera är dock att Abit kör en liten rövare och sätter faktiskt FSB till 272MHz från början istället för 266MHz som den skall stå på. Vad detta beror på låter vi vara osagt, och detta bidrar knappast till någon märkbar prestandahöjning heller, mest en kul liten notis.
Men det var inte här vi tänkt att stanna, utan bara använda de optimerade standardinställningarna som referens. Överklockning var trots allt tanken bakom artikeln. Sagt och gjort, vi ställde Intels standardkylare på prov (och undertecknads plånbok, då en E6600 trots allt inte är gratis). Turligt nog har inställningar för att förebygga överhettning funnits i några år. Kylaren får inte stå helt omodifierad dock, utan den vanliga fästanordningen fick se sig utbytt mot M3-gängstång och en Coolink-fläkt, som låter lika lite som den blåser. Men kontakten är garanterat bättre mot IHS:en jämfört med standardmonteringen.
Till att börja med drämde vi till med 356MHz FSB, vilket resulterade i drygt 3200MHz, men den första tanken blev att saker och ting var alldeles för svala, med idletemperaturer på runt 45-50 grader enligt Core Temp. En runda SuperPI kördes, men inte mer, då detta ansågs alldeles för lågt för att kunna användas i en seriös recension. Det var trots allt överklockning vi höll på med.
Vidare till 367FSB, 3303MHz, och här började saker och ting hända. Vi körde en hel runda med tester med testprogrammen listade på förra sidan. Minnena kördes i 4:5, dvs 459MHz i detta fall, timingsen var 4-4-4-12.
Eftersom detta gick såpass framgångsrikt bestämde vi oss för att ge oss på 3.4GHz, vilket åtminstone i undertecknads ögon anses rätt mastigt för Intels förhållandevis klena standardkylare. I vanliga fall uträttas som bekant överklockning på luft med fördel med rejäla heatpipe-bestyckade monster såsom Tuniq Tower och Noctua NH-U12, gärna med en 38mm tjock 120mm-Delta som blåser tapeten av väggarna. I dessa fall kan man förstås förvänta sig högre överklockning än med Intels egna, självfallet. Några sådana fina kylare fanns dessvärre inte att tillgå under våran recension, men det kan tilläggas att just denna processor varit uppe och nosat på 3.9GHz med en Noctua NH-U12 med vanlig rumstempererad luft, så vi har ungefärlig koll på vad processorn klarar av.
Hursomhelst kippade inte ens kylaren efter andan i 3.4GHz med 1.35V VCore, utan höll sig på relativt låga 50-55 grader under idle, bortåt 65 under belastning. Helt klart godkänt, omän inget att dregla över. Hela vår serie med testprogram gick här igenom utan problem. 389×9 var FSB/Multiplier på CPU, samt samma gamla goda 4:5 på minnena, vilket resulterade i 486MHz i 4-4-4-12-latenser.
Sedan gav vi oss på 3.5GHz, samtidigt som vi höjde VCore till 1.37V. Temperaturen började skena iväg så smått, med dryga 60 grader Celcius i idle. Tanken blev redan här att det inte kommer hålla, men till vår förvåning funkade allting fram till 3DMark. Det var däremot inte stabilt, så vi räknar 3.4GHz till det högsta resultatet vi uppnår på luft, även om det förmodligen finns en gyllene mellanväg mellan 3.4 och 3.5GHz som skulle kunna fungera, då 3.4GHz är helt stabilt till vilket användade som helst. Detta lägger vi lite åt sidan, då vi har lite andra, grövre, kylningsmetoder att plocka fram för den riktiga överklockningen.
Säg hej till Asetek Vapochill LS
Efter att ha isolerat kortet varsamt med vaselin runt samt i sockeln och på baksidan av moderkortet bestämmer vi oss för att slänga på det tunga artilleriet, nämligen en Vapochill LS. Denna borde vara kapabel till att hålla processorn på minusgrader, och därigenom ge överklockningspotential så det räcker och blir över.
Vi gick löst ut med relativt mesiga 450×9, något vi inte hade några problem alls med. Förvisso inga resultat som får en att tappa hakan, men ändå väldigt trevligt att det går helt stabilt i drygt 4GHz. Dessutom med en VCore på 1.65V och de andra spänningarna bara knappt höjda för att dessa inte skulle stoppa. Förmodligen hade man kunnat sänka någon/några spänningar, men vi ville inte riskera att det skulle ta stopp på grund av spänningarna. Inga screenshots togs på detta heller, då vi visste att det fanns mer att plocka fram ur kortet.
Efter att ha kört en runda av våra tester i 4.05GHz bestämde vi oss för att ge oss på 4.2GHz, eller det närmaste vi kommer, 4203MHz. Här krävdes en smärre spänningshöjning för att processorn skulle vilja vara med, men 1.7V inställt i µGuru klarade vi oss alldeles utmärkt. Det ska även tilläggas att just µGuru användes för överklockandet under dessa tester, men med omstarter mellan frekvensbytena, då inte programmen skulle förlora på att ha haft en dator som varit igång ett tag.
Dessa var inställningarna som användes under vår testrunda i 4.2GHz:
 |
Härifrån tänkte vi att vi skulle hoppa vidare 100MHz till, till ungefär 4.3GHz. Vi ökade helt enkelt bara FSB 11MHz, utan några som helst andra justeringar, allting gick klockrent fram till PCMark, där programmet helt plötsligt fick för sig att inte vara med. Detta rättade vi dock till genom en smula förhöjda spänningar, till exempel VCore till 1.72V, MCH till 1.45V, VTT till 1.5V, och även ICH-spänningarna höjdes för att eliminera möjliga felkällor. Spänningarna som krävdes för att allting förutom PCMark skulle gå igenom syns nedan.
Ett lite spännande fenomen, då alla andra i våra ögon förmodligen mer krävande tester gick igenom utan några som helst problem, men med nedanstående spänningar gick allting som smort, och hade man känt för att sitta och spela hade det gått alldeles utmärkt.
 |
Vi visste inte riktigt om vi skulle våga hoppas på ännu bättre resultat, men vi bestämde oss för att 489×9, 4401MHz, och våra farhågor visade sig vara sanna. Förvisso gick Cinebench, SuperPI, Winrar samt testerna i Everest utan problem, men dessa är betydligt mindre krävande än Futuremarks 3DMark-serie där det helt enkelt tog stopp.
 |
Sedan blev vi lite väl kaxiga och gav oss på 4.5GHz, 500×9. I denna hastighet var inte mycket speciellt stabilt, men vi lyckades få igenom en runda SuperPI 1M, och bestämde oss för att kolla vad absolut bästa tiden vi kunde få igenom en runda SuperPI i för skojs skull, samt kolla ungefär var processorn satte stopp. VCore sattes till 1.78V, då SuperPI inte var helt stabilt i 1.75V norr om 4.5GHz. Detta förde med sig spännande fenomen såsom plusgrader på processorn, trots evaporator-temperaturer på -28 grader Celcius, möjligtvis på grund av en inte helt optimal montering av evaporatorn, kanske för på grund av att värmeutvecklingen är så fruktansvärd vid närmare 1.8V.
Hursomhelst lyckades vi skrämma upp vår E6600 L629B till 507×9 SuperPI 1M-stabilt, även om detta knappast kan kallas stabilt. Hursomhelst en relativt tillfredsställande siffra, 4563MHz.
 |
Efter att ha maxat ur processorn känner vi oss skapligt nöjda med potentialen i moderkortet, även om vi inte riktigt utvärderat denna till fullo än. Nej, för vi har fortfarande en sista koll kvar att göra, nämligen maximal FSB.
Nu är vi självfallet realister och förväntar oss inte att nå max FSB med multipliern på x9, men en snabb tripp till BIOS senare sitter vi med ett moderkort som går hur fint som helst i 515MHz FSB, men här någonstans börjar det trots allt tryta. 520MHz FSB är inte stabilt i många sekunder, men går trots allt att sätta. Mellan 515 och 520MHz är det lite si och så, därför bedömer vi maximal stabil frekvens till 515MHz FSB. Godkänt, men med tanke på C2-revisionen på nordbryggan hade vi nog väntat oss lite mer.
Kort sagt, ett moderkort med alldeles tillräckliga överklockningsmöjligheter om du har tillräckligt hög multiplier på din CPU, eller helt enkelt inte har krav att nå 4GHz med din E6300.
|
Försök
|
Processorfrek.
|
Bussfrekv.
|
Minnesdivider
|
Minnesfrek.
|
Latenser
|
| optimized defaults |
2448MHz
|
272×9
|
4:5
|
340MHz
|
5-5-5-15
|
| oc#1 |
3303MHz
|
367×9
|
4:5
|
459MHz
|
4-4-4-12
|
| oc#2 |
3402MHz
|
378×9
|
4:5
|
473MHz
|
4-4-4-12
|
| oc#3 |
3501MHz
|
389×9
|
4:5
|
486MHz
|
4-4-4-12
|
| vapo#1 |
4050MHz
|
450×9
|
1:1
|
450MHz
|
4-4-4-12
|
| vapo#2 |
4203MHz
|
467×9
|
1:1
|
467MHz
|
4-4-4-12
|
| vapo#3 |
4302MHz
|
478×9
|
1:1
|
478MHz
|
4-4-4-12
|
| vapo#4 |
4401MHz
|
489×9
|
1:1
|
489MHz
|
4-4-4-12
|
Ni funderar förmodligen på var alla tester tagit vägen under de föregående sidorna och varför det varit så mycket show och no go på förra sidan. Svaret har ni på denna sida. Vi har helt enkelt valt att plocka frekvenserna från de två föregående sidorna och köra ett komplett set med tester, i ordningen de står på den här sidan.
Vi har kört samtliga tester med minnena i 4-4-4-12-latenser, överklockningen på luft kördes med 4:5-divider, medan kompressorklockningen fick nöja sig med 1:1, för att bandbredden skulle bli någorlunda jämn dessa emellan, och för att minnena förmodligen inte skulle gilla drygt 600MHz.
Först ut i våra tester är Cinebench, ett program som främst belastar CPU, men inte kräver så fruktansvärt mycket bandbredd.
Först ut i våra tester är Cinebench, ett program som främst belastar CPU, men inte kräver så fruktansvärt mycket bandbredd.
 |
Här ser vi alltså hur resultaten skalar, och då programmet mest går på rå CPU-styrka ser vi klart skillnaderna i CPU-prestanda mellan de olika frekvenserna.
SuperPI 1M är nästa testprogram, ett program som är både väldigt CPU- och bandbreddskrävande.
 |
Resultaten blir återigen därefter, utan några som helst överraskningar.
Winrar å andra sidan är Cinebenchs raka motsats, det enda som egentligen krävs här är hög bandbredd.
 |
Här ser vi att CPU-prestanda inte spelar någon större roll, med endast 6kB/s skillnad mellan 4.05GHz och 3.5GHz. Förhoppningsvis kan vi ta reda på hur det ligger till med läshastigheterna på RAM-minnet nedan, då vi kör Everest Ultimate Edition 2006, testerna Mem Read och Mem Latency. Alltså läshastigheten på minnet, samt latenserna.
 |
Här ser vi att minnet faktiskt är snabbare vid 3.5GHz och 4:5-divider, vilket resulterar i drygt 486MHz SDR på minnena, jämfört med 1:1 med 450×9. Skillnaden är dock inte milsvid, men detta kan förklara varför det var så jämnt dessa två emellan i Winrar.
Låt oss kika på minnets latenser, åtkomsttid.
Här kan vi skåda väldigt intressanta resultat. Redan vid 3.3GHz (459MHz på minnena) har vi åtkomsttid på under 50ns, vilket bevisar hur fint dividern fungerar, då vi inte kommer under 50ns innan 478MHz på minnena 1:1. Förvisso har vi inte testat någonting mellan 467 och 478MHz, men 4:5-dividern resulterar "bara" i 459MHz, och redan här har vi alltså en latens under 50ns. Det ska självfallet tilläggas att identiska latenser kördes, 4-4-4-12.
Sedan gav vi oss på Futuremarks tester i form av 3DMark 05, 3DMark 06, 3DMark2001SE samt PCMark 05, förmodligen inga okända tester för våra läsare. Samtliga tester kördes i ordning, och våra imponatorresultat som vi haft med i tidigare testerna, såsom 3.5GHz på luft och 4.4GHz klarade sig inte igenom 3DMark 05, varför vi lät bli att ha med dem i efterföljande tester. De fick däremot vara med för kul jämförelses skull fram till Everest-testerna.
Samtliga 3D-tester är utförda utan vidare optimering i form av LOD och så vidare.
 |
I 3DMark 05 ser vi inga direkta överraskningar, med små ökningar mellan alla tester utförda med samma kylning. Detta gäller självfallet inte standardfrekvenserna, då de bara finns som referens, men det visar hur mycket man kan tjäna på att överklocka.
 |
Samma sak går igen i 3DMark 06, men här är ökningarna mindre. Främst för att det är så tungt för en CPU i detta program, men trots det märker vi markanta skillnader mellan t.ex. 3.4 och 4.05GHz med en ökning på drygt 1000 poäng.
 |
3DMark2001 är ett mycket mindre krävande program för grafikkortet, där egentligen bara sista testet Nature kan bjuda på ens lite motstånd. Just därför ser vi dramatiska ökningar mellan frekvenserna, omän våra relativt små 100MHz-ökningar inte för med sig så fruktansvärt mycket. Ser man dock till de större ökningarna, från till exempel Optimized Defaults till 3.3GHz hittar vi en ökning på nästan 12000 poäng. En likvärdig ökning har vi även från 3.3GHz till 4.3GHz.
Sist ut för den här gången är PCMark05, som är tänkt att simulera hur bra din dator är vid vanligt användande. Huruvida detta stämmer låter vi vara osagt, men det är fortfarande ett benchmarking-program, varför vi använder det.
 |
Inga egentliga överraskningar här heller egentligen, det enda skulle vara att 4.2GHz faktiskt är sämre än 4.05GHz, men detta kan vara en tillfällighet då inga av de tidigare testerna visat någon tendens till detta alls. Testerna kördes som sagt bara en gång och alla kördes i ett sträck, detta skulle kunna vara en förklaring.
Även här ser vi att en relativt bra processor som E6600 inte har mycket att sätta emot sig själv vid överklockning, då den vid standardfrekvenserna ger ifrån sig ynka 6715 poäng, och redan vid 3.3GHz (fullt uppnåeligt med standardkylaren) är vi uppe och nosar på 8200.
Med detta vill vi visa återigen att det finns fruktansvärt mycket gratis prestanda att tjäna på överklockning, och trots att detta inte är någon guide av någon form hoppas vi att fler ger sig på att överklocka.
Vi har dock fortfarande ett stycke sammanfattning att kompilera och gå igenom. Klicka dig vidare till nästa sida.
Efter att undertecknad suttit ett tag med Gigabytes utmärkta GA-965P-DS3 kändes det som om saker knappt kunde bli bättre. Abit har ryckt upp sig sedan de initiala problemen med AB9-serien och lanserat ett mycket kompetent och solitt kort, som trots det en smula mastiga priset kan anses högst prisvärt om man är ett större fan av överklockning.
µGuru
Visst, det finns ett problem som kan vara potentiellt förödande, detta är mjuvaran µGurus inställningar för minnesspänning. Denna rapporterar nämligen lägre VDimm än den egentligen är, och denna gör det väldigt lätt att grilla ett par minnen, enligt recensioner på andra sidor. Och visst, detta stämmer. I skrivande stund står minnesspänningen på 2.25V, medan µGuru rapporterar 2.15V. Av rent praktiska skäl kände inte vi för att grilla 2GB fina minnen, varför vi lät bli att ändra minnesspänningen i Windows. Problemet går däremot att avhjälpa med senaste versionen av µGuru från Abits hemsida, denna både läser och ställer in spänningarna korrekt direkt i Windows.
Det ska dock tilläggas att µGuru är ett fruktansvärt kompetent program med flera inställbara profiler, alla spänningar går att ställa här, utan några som helst problem. Även frekvenser går att ställa, och det finns hela sju profiler att ställa in efter eget behov, och profilerna kan associeras med olika program så du till exempel kan köra en väldigt avancerad form av EIST vid Windowsanvändande, och ställa in en överklockning som triggas vid uppstarten av valfri applikation. Lägg till detta även ställbara fläkthastigheter på samtliga kontakter på moderkortet och flera referenstemperaturer att styra dessa efter, och du sitter på synnerligen trevliga features. Inte bara överklockning, utan även generösa underklockningsmöjligheter.
Även den lilla plumpen som fanns i BIOS återfinns dock även här, inga timings går att ställa in i µGuru, och i BIOS var det knapphändigt med sådana. Inte heller multipliern till CPU, som hade varit guld värd att kunna ändra för att komma åt en låg multiplier att köra. Fortfarande ett väldigt featurespäckat program, alla dagar i veckan.
Överklockning
Sedan har vi självfallet överklockningen. Vi kanske är lite härdade av alla resultat vi sett överallt på Internet med 550+MHz FSB, därför är vi nästan besvikna på överklockningspotentialen med detta kort. Visst, 520MHz FSB räcker till för nästan allt, förutom möjligtvis om man har en E6300 som man vill skrämma upp riktigt ordentligt, men för närmare 2000:- vill man självfallet ha ett kort som klockar riktigt bra. Denna gång hade vi förvisso inga dassiga E6300:or som satte stopp vid 485MHz FSB, men en E6600 med oidentifierad maxfrekvens på FSB. Så det kan ha varit processorn som satte stopp i detta fall med, men av en snabb koll runt på diverse forum ser vi att AB9 QuadGT generellt klarar runt 510-520MHz FSB.
Detta är inget skamligt resultat, det är rentav väldigt bra. Men våra skyhöga förväntningar kanske var just för höga. Ha i åtanke att väldigt många andra kort stannar runt 500MHz FSB, vilket redan det är väldigt bra, så kanske ni har en bild framför er. Kortet är helt enkelt väldigt bra, och det finns överklockningspotential för nästan alla. Detta är självfallet omodifierat, skulle man ge sig på lite modifieringar av kortet skulle man förmodligen komma ännu högre.
Lägg till detta en fruktansvärd stabilitet, likt tidigare recenserade Gigabyte GA-965P-DS3, fast snäppet vassare vågar vi säga, och du har ett kort som inte är något mindre än en dröm att klocka. Det finns inga frekvenser vi hittat där det ”nästan” är stabilt på grund av moderkortet, CPU-temperaturen var den begränsande faktorn under våra lufttester.
Spänningar
Spänningarna då? Jo, dessa sviktar en smula under belastning, men det gör mer eller mindre alla kort från fabrik. Fruktansvärt generösa inställningsmöjligheter finns, och dessa lämnar inte mycket att önska. Ta bara en sådan sak som 3.0V till minnena, det är garanterat nog att grilla vilka minnen som helst med vanlig luftkylning. Vad tanken bakom denna är, är oklart, men det är ambitiöst och generöst att erbjuda valfriheten som många tillverkare avstår från att göra. Vill man vara riktigt elak kan man gnälla en smula på den högsta möjliga VCore, 1.85V, då denna möjligtvis skulle kunna vara en smula för låg vid kväve-benchning. Vi nöjde oss dock med 1.78V inställt i BIOS under Vapochillen, men den har som bekant inte samma kylförmåga som ett bra rör med flytande kväve.
Utöver själva spänningarna har vi enormt fina intervaller mellan spänningarna, som låter oss ställa in spänningen med precision som sällan förr skådats. Förvisso finns lika fina inställningar på många kort, men detta ackompanjerat med resten av det fina, rena BIOS som finns på AB9 QuadGT gör att livet känns kul att leva.
Slutsats
Abit AB9 QuadGT är helt enkelt ett väldigt solitt moderkort med mängder av fina funktioner samt överklockningspotential som räcker till nästan alla. Även den fysiska layouten är i toppklass, likaså möjligheterna för vidare expansion i form av eSATA-portar, HDMI-ljud och så vidare. Möjligtvis kan någon sakna en till Ethernet-port, kanske vore även någon SATA-port till på sin plats om man vill vara värst i det kriget. Detta är dock saker vi gladeligen offrar för det ruskigt stabila handhavandet, och skulle någonting gå galet har du en felsöknings-LED-panel på kortet samt en CCMOS-switch på bakpanelen.
Med andra ord, ett kort för dig som känner för att överklocka och värdesätter stabilitet, inte är i behov av 10-15 SATA-portar och två eller flera Ethernet-jack. Utan tvekan prisvärt, priset till trots.
 |
|
abit AB9 QuadGT |
|
Pros Negativt |
Vi vill tacka abit som tillhandahållit moderkortet för utvärdering.
